Ledig äventyrs-dag!

Även om jag jobbar mestadels här så har jag åtminstone några lediga dagar. I dag var en sån och den har nyttjats väl!

Eftersom tiden var begränsad så hade jag gjort upp en plan för vad jag ville se och göra. Sjukt svårt för det finns jättemycket att välja på om man gillar, natur, vackra byggnader, historia och mat. Dvs sånt som jag uppskattar! Mina snälla kollegor här har verkligen varit till stor hjälp med tips så första stoppet blev i Pershyttan som är en av Sveriges bäst bevarade bergsmansbyar och ett kulturreservat. Otroligt vackert! Husen och gårdarna är to die for!

En läkare hade noga gått igenom varenda runda som fanns där, eller i alla fall en del av dem för det finns oräkneliga, och visat på kartan hur jag skulle springa. Stora delar av ”varvet” han föreslog var på Bergslagsleden och den skulle vara snäll att springa på enl. hen. Jag borde ha lärt mig att det där med ”lättsprunget” är extremt relativt. För en riktig traillöpare skulle stigarna säkert vara plättlätta men för en snubbel-fia som mig var det bitvis väldigt utmanande. Dessutom sprang jag fel direkt för Nora-guiden som var där och hjälpte turisterna sa jag skulle följa de gula markeringarna men det var en helt annan runda. Bergslagsleden är orange vilket jag trodde eftersom den var orange-markerad på varenda karta men vem vågar och vill liksom säga emot en guide? Haha.

Nåja. Jag kom rätt till slut och visst var det fint! Naturen här är verkligen bedårande! I ärlighetens namn var det mestadels också väldigt spring-vänligt.

Sånt här sliter inte på benen men hur det än är så blir jag väldigt trött i hjärnan när jag behöver koncentrerar mig för länge på att inte stupa.

Så när jag kom till Ramshyttan (allt verkar heta något med just -hyttan här!) så valde jag att mesa och bara springa på grusvägarna resten av tiden. Tror det var ett smart val för nu kom jag helskinnad tillbaka efter ca 2,5 timmar i skogen. Dock var nästan 20 minuter av det foto- och kartläsnings-stopp.

I Pershyttan finns ett litet tåg-café men hur gulligt det än var så åkte jag vidare till trästaden Nora i stället.

Nora är Bergslagens lilla sagostad. Alldeles intill den glittrande Norasjön, med trånga gränder och färgglada trähus hittar du upplevelser runt varje krök.

Det där stämmer verkligen. Pluttigt så jag dog sötdöden flera gånger om!

Trots att jag kutat var jag inte svettig men ett bad sitter aldrig fel! Norasjön har flera badplatser men inte precis vid stan trots denna fina lilla paviljong. (De borde haft en badstege på den!)

Jag gick helt enkelt bara i. Haha! Funkade superbra och jag fick en unge med mig. (Med pappans tillåtelse.)

Café California hade jag googlat fram innan och jag såg verkligen fram emot att få äta där. Tack och lov blev jag inte besviken!

Efter att jag strosat omkring i stan, det går fort för den är inte stor, åkte jag vidare till Kindla naturreservat. Det är det största naturreservatet i länet och där finns också den högsta toppen. Kindlahöjden, 426 m över havet. Man får köra av ”stora” vägen rakt in i skogen på knaggliga grusvägar i nästan 15 km och hade det inte varit för det var skyltat hade jag garanterat trott jag var helt fel. Mest fascinerande är det väl kanske att det bor folk där ute i ”ingenstans”. Inte läge att bli godis-sugen på kvällen om jag säger så. Kanske aldrig förresten för det gäller nog att planera sina bilfärder väl!

Jag kom aldrig upp på den där höjden för det var 6 km enkel väg att gå dit (!) men jag traskade på en timme och njöt av allt det fina!

På den sista etappen hem hade jag siktat in mig på ett stopp vid Hjulsjö 103. Ett välkänt bageri och café alla sagt att jag måste åka till. Problemet var bara att det var stängt. (!!!!) Hade helt glömt att kolla upp det. Så snopet! Verkar som väldigt många butiker/utflyktsmål/caféer bara har öppet torsdag-söndag. Knasigt va? Kyrkan i byn var i alla fall fin!

Det är den i Kopparberg också men jag tog inget foto på den så här finns bilder för den som vill se.

Sitta i bil så här mycket gör mig tröttare än att kuta flera timmar eller jobba non-stop ett helt arbetspass. Märkligt va? När jag kom tillbaka till Lindesberg och packat ur bilen bytte jag direkt om till baddräkt och gick ner till sjön. Älskar att jag har så nära och kan gå dit med bara en handduk!

Kram från Ingmarie