Börjar bli mer lokaliserad

Tur jag älskar dimma och grått för fastän vi går mot justare tider igen så märks det då inte. ( Jodå, jag fattar att det svänger väldigt långsamt.🤪)

Stigarna är fick underbara att springa på oavsett så länge jag slipper is, modd och snöblask. Nu börjar jag kunna sätta ihop lite olika rundor och är (oftast) inte helt borta när jag kommer till en korsning.😄

Samma på jobbet förresten. Nu kan jag genvägar både till och från avdelningen och hittar hyfsat även där. Det är lite häftigt det där. Hur man från att vara helt vilse med/på något ställe till att bli både hemtam och hemmablind. Men ännu dröjer det tills jag blir det här oavsett om det gäller stigar eller jobbet och det känns mest bara roligt för tänk så mycket jag har att upptäcka och lära mig! 😄

För den som undrar kan jag berätta att jag har en djävulsk träningsvärk i benen sen i går så det gjorde jag bra! 🤣

Kram från Ingmarie 

2 Comments

Comments are closed.