Märkligt det där hur en (löp)fart ena dagen kan kännas som man springer både i gyttja och motvind mer eller mindre varje steg och nästa dag känns det som man har medvind och nedför hela tiden.
Trots att jag tyckte jag såsade som bara den i dag så sprang jag fortare än i går då det kändes betydligt segare trots att det var långsammare. Bara hoppas det är samma lätthetsfeeling i morgon för då är jag ledig och vill tuta på lite!
Märkligt är det också hur jag kunde ha mer tid över innan bussen till jobbet gick trots att jag gick upp senare, trots att jag slöade extra länge vid frukosten för den åts ute på balkongen, trots att jag sprang lika länge som i går och trots att jag dessutom vattnade både våra och grannens växter.
Förklara det om du kan!
Så som jag konstaterat så många gånger förr. ”Det är väldigt mycket jag inte begriper här i livet”. Men på något märkligt vis går det ändå ganska bra att leva.
Kram från Ingmarie