Veckans tänkvärda
Don´t be afraid to fail.
Be afraid not to try.
/Okänd
Author: Ingmarie
Den där yogan
Mina dagar är ofta fulla av fysiska aktiviteter så det där med 10 000 steg/dag som rekommenderas för att man ska röra sig tillräckligt har jag ofta uppnått med råge innan lunch.
Men jag tror på balans så jag inbillar mig att utan yogan och meditationen i mitt liv så hade det aldrig funkat så pass bra som det gör.
Jag tror inte heller man behöver krångla till det så förbenat och göra avancerade övningar på fancy yogastudios för att det ska ge önskad effekt.
Min egna simpla dagliga lilla stund på mattan sker ofta inklämd mellan sängen, garderoberna och balkongdörren..
Funkar hur bra som helst!
Ibland, som igår när det var så skönt väder, tar jag bara en handduk och kör på närmsta gräsplätt.
Men det är inte bara för att jag ska orka ränna runt som jag använder yoga och meditation.
Livet är en gåva full med toppar och dalar.
Vi människoknytt får hänga med så gott vi kan och göra det bästa av det som sker.
För mig är yoga och meditation fantastiska ”redskap” jag har med mig och som hjälper mig nästan oavsett vad livet erbjuder.
Ingen yoga, eller yogalärare, är varken bättre eller sämre eftersom vi alla har olika behov och olika tycke men såklart kan man ändå ha sina favoriter. Via jobbet på Sats ”hittade” jag fina, fina Jenny som bl.a har Yin Yoga där. För mig är det ren magi att få vara med på hennes klasser. Jag blir lugn, mjuk och full av ny härlig energi varje gång.
I dag låg denna fina lilla lapp och väntade på mig när jag med andan i halsen kom direkt från sista coachjobbet. Då kan man ju inte annat än bli lycklig ända in i hjärteroten!
Om du har Sats-kort så prova gärna! Passar alla! Kanske särskilt löpare. 🙂
Om inte så har Jenny en ny kurs från den 17:e augusti. Jag vågar lova att den är värd att gå upp i snorottan för!
(Och nej, jag är inte sponsrad nu heller…)
Kram från Ingmarie.
Hjärtont
Om det är något jag är så är det ömhjärtad. Särskilt när det gäller djur, det är ju bl.a därför jag valt vegoliv, och värst är det när det gäller Elvira.
Sedan några år tillbaks har hon en överproducerande sköldkörtel ( hyperthyreos) som medicineras. Biverkningarna är flera så varje år behöver man kolla upp ex. njurarna vilket görs med blodprov och i dag var det alltså dax igen. Vi har det så bra att vi kan ta bussen (bara tre hållplatser) eller gå dit.
Vår veterinär är jättegullig och allt är frid och fröjd till en början. Vågen visar +700 gram, hjärtat tickar på som det ska, tänderna är fina och hon låter sig klämmas på utan protest.
De första gångerna som man tog blodprov gick ok men sen har det blivit värre och värre. Hon slåss för sitt liv och det behövs både filtar att linda in henne i, tratt på huvudet och minst två personer som håller i. Vi brukar stanna kvar, och t.o.m hjälpa till, men i dag var det värre än någonsin så vi gick ut från rummet.
4-5 stick i 3 av hennes små ben behövdes och 1,5 timme tog det totalt innan vi kunde lämna stället. Att alla förbanden var rosa och fina sket hon (förstås) fullständigt i. Både jag och Anders kände oss som elakaste matte & husse ever…
Men på något vis verkar hon glömma fort för väl hemma drog hon bort förbanden, käkade med god aptit och slöade på köksmattan precis som vanligt!
Vi tvåbenta mesar har däremot varit helt utpumpade!
Människan är ett klent släkte och vissa är visst klenare än andra…?
Kram från Ingmarie
Fint tips del 2
Swimrun är bland det roligaste som finns och kan man bara springa/gå/jogga och simma hyfsat kan man vara med på både träningar och tävlingar. Man måste inte varken vara eller se ut som ett proffs. Tvärtom!
Bara du kan röra dig obehindrat på land såväl som i vatten så funkar det mesta.
Bara du kan röra dig obehindrat på land såväl som i vatten så funkar det mesta.
Men som ofta så kostar det ju en del att vara med på tävlingar. Särskilt swimrun eftersom det kräver ganska mycket extra säkerhet. Därför har jag ordnat så du får 20% rabatt på Stora Stöten Swimrun i Falun 13/8 om du anmäler dig innan 26/6. Bra va? 😀
Kod: MIDSOMMAR16
Finns två klasser. 22 och 7 km. Herr, dam och mix.
Falun är gudavackert! Jag har bott där i sex år så jag vet.
Det här är ett lopp i en unik världsarvsmiljö där man följer vattnets väg till Falu gruva. Du kommer att springa på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan och simma i Sveriges äldsta konstgjorda sjö. Målgång sker i centrala Falun.
Så häng med! Det blir en dubbel upplevelse. Fina Falun plus ett extra coolt swimrun-lopp.
Jag ska vara med förstås! Vet dock inte med vem. Ännu. 🙂
Tills jag vet vem det blir så tränar och övar jag vidare såklart för det är ju en massa andra äventyr innan. Dessutom är det så makalöst skoj att träna och alldeles extra skoj med tisdagarnas Sickla swimrun-träning.
Den vill man liksom inte missa och så fort den är över så längtar jag till nästa gång.
Kram från Ingmarie.
Fint tips del 1
Tänkte jag skulle tipsa (ännu en gång) om ett event jag tycker är extra värt att uppmärksamma.
Nämligen One Life – make impossible real.
Det är ett projekt som min lillebror Daniel och hans vän Aviad startat för att ge alla barn en chans att förverkliga sin dröm. Själva projektet är väldigt simpelt och helt gratis. Det ger inte heller någon som helst inkomst till killarna utan de gör det helt på volontärbasis.
Du letar upp ett barn i din närhet eller var som helst, frågar var han/hon drömmer om att göra, hjälper barnet att uppfylla önskan och fotar hela händelsen. Alla bilder, med sina berättelser, kommer att ställas ut på Göteborgs kulturfestival och sedan även tryckas på en specialdesignad klänning som Miss Sweden kommer att ha på Miss Universum tävlingen 2016.
Hur fint & coolt är inte det?
Så fråga närmsta unge, hjälp till och fota när drömmen blir verklighet. Det behöver som sagt var inte vara någon superstor grej. Barn har ofta väldigt härliga önskningar och älskar att leka sin dröm. 🙂
Sista inlämningsdag är 1/7. Mer info hittar du på deras sida. Kolla gärna filmen. Den är kort och mycket informativ. 🙂
Här i 08a land har värmen kommit tillbaks och jag njuter!
Först med en lugn och fin löptur i skogen och lite rajtantajatn på närmsta utegymet.
Och sen, efter jobb men innan bästa naprapat-Mats masserade mina småtrötta ben och satte tårna rätt igen, blev det ett bra simpass. Tror jag var klar ganska precis innan tokrusningen så det var riktigt gott om bassängplats plats trots solskensdag. 🙂
I morgon ska jag tipsa om en helt annan grej! Eller kanske inte. Man vet ju aldrig med kids och deras drömmar. De kan faktiskt hänga ihop… 🙂
Kram från Ingmarie
Mys-söndag
Tänk ändå så fantastisk kroppen är som kan repa sig från det mesta.
Att den från att varit näst intill obruklig p.g.a exempelvis nedkylning som i går när bl.a mina fingrar var absolut helt obrukbara (Ingemar fick pressa och trycka in fingrarna i paddlarnas öglor!?) så funkar de återigen finfint i dag.
Det enda som egentligen påminner om gårdagen är skorna som fortfarande är på tork och några ömma tår som troligtvis sitter lite mer på snedd än vanligt.
Och har man frusit och kämpat så där mycket under nästan en hel dag så ska man unna sig en extra hot och slö dagen-efter tycker jag.
Som t.ex. ett skönt Hot vinyasa flow-pass.
Och ruskigt mycket gott, svart, hett kaffe tillsammans med lillebror.
Följt av lunch hemma hos oss inkl. surftid och soffhäng under filt.
Ska det slöas så ska det minsann slöas ordentligt!
Riktigt 100% hot blev det dock inte. Bassängen drog och efter en dryg timmes vattenlöpning är jag ganska sval trots tempererat vatten.
Men det bra med Eriksdalsbadets utebassäng är (bl.a) att på kortare än 100 m. så är jag i den där goa bastun jag fantiserade så intensivt om i går!?
Hur vi människoknytt än roar oss, myser och slöar så tror jag bestämt att Elvira the cat ändå slår oss med hästlängder veckans alla dagar för hon kan verkligen det där till fullo!
Och det finns nog inte heller någon som kan se så totalt ointresserad och uttråkad ut heller…
Kram från Ingmarie.
Stockholm swimrun 2016
28,6 km. Så långt blev det i dag enl. min TomTom.
Även om det i swimrun-världen är typ kort så har jag aldrig kört ett så långt swimrun innan. Och nu, så här efteråt, är jag galet glad, tacksam och stolt över att jag klarat det!
Stockholm swimrun är dock ett kvallopp till Ö till ö, det tuffaste av dem alla och dessutom VM, så det är inget plättlätt lopp.
Särskilt inte för en fryslort som mig. Faktum är att jag frusit så mycket att jag varit orolig på riktigt för att jag inte skulle greja det…
Men vi tar det väl från början.
Jag och min teampartner Ingemar möttes på tuben (det är där det händer i 08a land) och tog oss ut till Stora skuggan på Norra Djurgården.
Kön till nummerlappsutdelningen var toklång men som alltid på swimrun-event så var det mycket babbel med både kända och okända och vips hade vi fått vårt lilla kit.
Först utan mössa men…
…ganska snart med…
Sen hann vi bara lyssna på det alltid obligatoriska info-mötet innan det var dax för ombyte och toabesök för när våtdräkten är på så drar man sig verkligen för att behöva ta av den igen.
Vi värmde upp med lätt jogg, överkroppsövningar och lätta tänjningar. Som vanligt alltså.
Starten var knökad av 100-tals våtdräktsklädda par i orange mössor så ska man vara ärlig är det ju ingen vidare publiksport på det viset för hur i all sin dar ska man veta att man hejar på rätt par?
Det var 1,5 km löpning innan första simmet och jag kände mig perfekt tempererad och var så nöjd med att jag inte tagit min extratröja på mig.
Men det var bara då jag tänkte så…
Första simningen, den längsta, var nästan 1500 m. och redan efter 5-10 min. kände jag hur kylan kröp innanför skinnet. När vi väl kom upp ur vattnet frös jag så jag skakade och benen var som två isfrusna stockar. Jag fullkomligt stapplade fram och hann väl typ precis börja känna fötterna innan vi skulle i plurret igen för ytterligare ca. 600m. simning.
Det var där jag började fantisera om bastun på Eriksdalsbadet, Hot yogasalen och mina varmaste sockar.
När man börjar frysa så där sätts hela balanssystemet ur spel och nervsignalerna verkar få kortslutning. Det är helt enkelt fruktansvärt obehagligt och kan såklart även bli farligt. Sånt gör mig rädd…
Löpning nr. 3 var tack och lov över 4 km. och jag lyckades få upp värmen hyfsat igen. Ingemar kollade mig hela tiden och var fantastisk på alla sätt och vis. Så vi gnetade på. Jämnt och fint. Simningarna 3-8 gick riktigt bra och jag frös liksom inte mer än ”vanligt” även om benen var ovanligt trögstartade p.g.a kylan när vi kom upp ur vattnet.
Vi sprang om flera par och även om några sen simmade om oss så var vi snart ikapp igen. Det är skitskoj när det blir så där! Som ett race i racet!
Förutom en jämrans massa grus och gegga i skorna kändes kroppen stark och bra.
Sen kom simning 9 och 10. Vågigt och kallt som attan!
Där dog mina ben.
Det fanns absolut ingen extra växel och de bara svarade inte hur gärna jag än ville. Stackars Ingemar fick hela tiden bromsa för han frös inte alls. Tänk så olikt det kan vara..
Men skam den som ger sig. Vi tog minsann några lag till innan målgång.
Alltså vilken känsla! Vi gjorde det! Tillsammans!
Och vi gjorde det bra!
Strax över 4 timmar tog det. Placeringen är jag inte helt klar med i skrivande stund.
Delad glädje är dubbel glädje.
Både ”min” Anders och Ingemars familj fanns där och när vi väl fått av oss alla blöta och skitiga prylar, på med torra och satt med både öl, mat och sol i nunan (för då kom den minsann fram) kändes livet extra härligt!
Och som så ofta är minnet kortare än en millisekund och planer på nya lopp tillsammans är redan i gång.
Miljarder tack Ingemar för att du orkade dras med mig! Du är en perfekt teammate och en fantastisk (ny) vän!
Och lika många tack Lars för att jag blev vald till ert företags stand-in, till alla som stöttat och peppat och till coach Nicolas för all hjälp so far.
Nu är det bara att jobba vidare för att utvecklas ännu lite till.
Men först ska jag nog vila benen och tina upp kroppen. 🙂
Kram från Ingmarie.
Status inför lördagsäventyret
Det är inte helt enkelt att ladda inför lopp när man jobbar som löpcoach och ränner runt än här och än där som en liten rumpnisse. Men jag har kämpat tappert och ”fuskat” så mycket jag kunnat. 🙂
Två löppass i går och sen studentfirande hemma hos bästa Karin & Co. där det (bl.a) bjöds på veganpaj som var så god att jag nästan föråt mig.
Karin, studenten Adam, Fredrik och Erik.
I dag blev ett litet (coach)löppass, ganska mycket yoga och massor av mer übergod (vego)mat på Sally Voltaire & systrar.
Lillebror Daniel är i stan och världens bästa sambo behövde ju också krubb så då får man (läs jag) såklart passa på att lyxa till det!.
Jag och lillebror om nu någon inte ser det. 🙂
Världens bästa sambo!
Så om det går åt fanders i morgon så är det i alla fall inte för att jag käkat för lite.
Faktum är att jag känner mig så redo jag kan göra, och f.f.a ser jag verkligen fram emot det. Men om jag nu ska oroa mig för något, förutom det faktum att jag ska simma över 4000 m. utan att drunkna/frysa ihjäl och kuta ca. 23 km. utan att stupa,, så är det min benstatus.
(Och här varnas ev. känsliga läsare!)
”Tack vare” en cykelvurpa och en tuff swimrunuppgång, så har jag två sår på båda underbenen och två feta lårkakor på överbenen.
Om man ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det att det åtminstone är väldigt jämnt fördelat…
Kram från Ingmarie
Veckans tänkvärda
Doubt kills more dreams than failure ever will.
/Okänd
Från simning till The Plant
Lika uselt som det gick i går med simningen, lika bra gick det i dag.
Visst, det är en smula enklare i bassängen för där har man ju liksom grejerna på plats hela tiden och man behöver bara koncentrera sig på en ynka grej. Eller snarare två. Hålla sig flytande och ta sig fram så smidigt som möjligt. Låter plättlätt men i praktiken är det där ibland ofattbart svårt.
Men inte i dag!
Körde teknik så som bästa coachen drillat mig med och rackarns vad det flöt på bra!
Plötsligt händer det som den där reklamen säger och som jag ständigt går på.
Swimrunpoddmössan. Fin! 🙂
Så till något mer viktigt:
Väldigt nära utebassängen ligger köpcentret Ringen med sitt matcenter Teatern. Ett av haken där är The Plant – Food that works.
Maximillian Lundin som grundat stället är en stor profil inom kock- och matvärlden, han är bl.a kock i SVT:s ”Go´kväll” och har även nyss kommit ut med boken Miljödieten. Max, som han oftast kallas, var tills för bara några år sedan en stor köttälskare. Sen såg han filmen Forks over knives och bestämde sig för att testa vara vegan i fyra veckor. Som blev ett år. Som blev hela tiden. Vill du läsa mer om denne, för mig, stora inspirationskällan kan du kolla t.ex här.
Jag försöker undvika att pracka på folk mina (kost)åsikter men jag önskar verkligen fler kunde tänka till när det gäller maten. Inte bara för hälsans och djurens skull utan även för vår Moder jords skull. Köttproduktionen är vår enskilt största miljöförstörare, det vet vi numera, och görs inget kommer jorden snart gå under. Isarna smälter, jordar utarmas, regnskogarna skövlas, ozonlagret tunnas ut, gifter sprids, antibiotikaresistensen ökar, folk svälter, djur lider och allt detta hänger till stor del samman med allt det köttindustrin innebär. Se gärna t.ex. filmen om du inte tror mig. Den är inte ”hemsk” på så vis att det visas bilder på lidande djur men den visar bl.a hur kosten påverkar vår hälsa och miljö.
Det är ohållbart med denna groteska köttindustri och det är vi människor som väljer hur vi vill det ska bli i framtiden. Och kanske det är det som är ”problemet”. Att vi som enskilda individer måste ta eget ansvar och att vi måste välja och stå för våra val. Det är ju mycket enklare att skylla på alla andra/allt annat…
Men alla kan göra något och man får helt enkelt börja med sig själv. Man måste inte äta kött och mjölkprodukter varje dag. Man måste aldrig faktiskt. Det går alldeles utmärkt att leva vegoliv! För mig är det ofattbart hur man kan tycka vegomat är ”krångligt”, att man skulle få näringsbrist (!!!) eller hur man kan inbilla sig att det är ”bra” kött när man köper billigt inplastat alt. från någon snabbmatkedja.
Och helt ärligt kan jag inte förstå hur man kan tycka att man ”belönar” sig eller ”unnar” sig något när man ger sig själv och sina barn mat från ex. McD. För mig är det både självtaskigt och barntaskigt. För att inte tala om djur- och miljötaskigt.
08a land må ha sina brister men när det gäller vegohak är det en oas! Jag har besökt The Plant flera gånger nu och aldrig blivit besviken. I dag hade jag dessutom grymt fint sällskap av min Falu- och träningskompis Erik (köttätare) som vid första tuggan av veganburgaren utbrast: Åh vad gott!
Är ganska säker på att han kommer gå dit igen. 🙂
Kram från Ingmarie