Author: Ingmarie
Internationella Yogadagen med guldkant x flera
I dag är det Internationella yogadagen och det har funnits massor av event att vara med på över hela vår jord. Coolt!
Jag har inte haft möjlighet att vara med på något sånt men det fina med yoga är att det behövs inte. Man kan yoga (nästan) var som helst, när som helst och hur som helst.
Just go with the flow in your body, breathe, relax and enjoy.
Förutom min vanliga morgonyoga så gjorde jag ett ”go with the flow-pass” efter förmiddagens löptur och gympass. Brydde mig inte ett skvatt om att det blev där mitt bland vikter, redskap, bänkar, andra tränande och popmusik.
Tvärtom var det underbart! 😀
Löppasset var också underbart!
Kom på att det nästan kändes konstigt utan våtdräkt. Måste vara ett tydligt tecken på att jag varit flitig med mitt swimrunnande.
Gympasset var snudd på perfekt och jag kommer nu återigen köra ganska fokuserat och mer ”tungt”. Jag har medvetet kört mer ”lätt” nu ett tag för jag tror ju på variation. Älskar verkligen känslan av att vara stark! Och det underlättar förstås att jag även älskar att vara på gymet.
I dag är det ju även tisdag och tisdag = swimrunträning med Sicklagänget.. Ännu en grej jag älskar! (Undra om man kan missbruka det ordet. I så fall ligger jag nog illa till…)
Janne som i vanliga fall håller i allt var på annat galej så han hade bett mig (!) hålla i det. Jag som känner mig som jordens nybörjare och lika grön på detta som Hulkens färg.
Men det gick finfint! 23 st. tror jag vi var och det är allt från racersnabba proffs till absoluta nybörjare som aldrig någonsin provat. Men en sak har vi alla gemensamt. Vi tycker det är skitskoj!
Fantastisk dag och jag är obeskrivbart tacksam för allt som den gett och som livet ger mig.
Namaste och kram från Ingmarie.
Julafton i juni
Jag får sjukt mycket nyhets/medlems/klubb-mail från både här och där om alla möjliga och omöjliga grejer.
Det mesta slänger jag direkt, en del skummar jag igenom för att sen även låta dem hamna i skräpkorgen.
Men så ibland kommer det något erbjudande som verkar intressant och ännu mer ibland t.o.m något som är riktigt, riktigt superbra!
Och ska man slå till kan man ju lika väl slå till rejält! ?
Jag vet ju att de funkar och att jag kommer använda dem flitigt som en myra. Och vem vill liksom vänta till julafton när tomten dessutom kanske inte har några kvar.?
Kram från Ingmarie.
50-turad och poddad
Swimrun är väl egentligen inte så ”enkelt”, särskilt inte för någon som inte haft simning som en del av livet mer än en fnjuttbit av sin tid på jorden, men det är skitskoj och plötsligt så händer det!
Att allt klaffar och man liksom bara hänger med utan att man (nästan) ens behöver anstränga sig.
Just så där har jag haft det i dag på 50-turen. 23 km (cirka) ren och skär lycka och glädje på en fantastisk bana med start och mål vid mysiga Brotorpsstugan.
Det här är inget stort lopp, runt 60 startande, men superfint arrangerat av Skogsluffarnas OK.. I stället för att tävla i par så körde man här solo och man kunde välja mellan ett och två varv och med eller utan hjälpmedel. Jag körde två varv ”med” för jag gillar min dolme och tycker jag simmar bättre med den helt enkelt.
Både löpningen och simningen kändes lätt, vattnet och luften var perfekt tempererat, banan gudavacker, sträckorna exakt ”lagom” långa, energin höll sig jämn och stabil hela tiden och absolut inget frysande. I dag tog jag nämligen på min extratröja trots att många sa det skulle bli för varmt. De vet ju inte att i min värld ska det väldans mycket till för att det ska bli för varmt. Men jag har börjat lära mig hur min kropp funkar och vad den pallar när den ska upp och ner i kylande vatten. Jag skippade dock dubbla badmössor och vantar.:-)
I stället för nummerlapp så hade man en ”orienteringsstämpel” som alla fick ”blippa” vid varje nedgång i och uppgång ur vattnet. En vattentät karta fick man med men banan var supervälmarkerad så tack och lov behövde jag inte använda den. Orientering är verkligen inte min starkaste gren. Särskilt inte om jag blir trött. Det bra med detta var också att efteråt fick man direkt utskrivet alla sträcktiderna. D.v.s svart på vitt var jag såsat. Eller, som jag väljer att tänka, svart på vitt var jag har min utvecklingspotential.
Tänk så totalt olikt detta var mot förra helgen, som förvisso var superskoj men då jag frös som en tok mest hela tiden och undrade hur i all sin dar jag skulle överleva. I dag var jag så otroligt tacksam över att jag inte valt att köra ”bara” ett varv och jag hade lätt kunnat köra ett tredje om det funnits tid.
Enda lilla incidenten, förutom att jag halkade runt som en upphettad smörklick på de mossbeklädda, våta snorhala stenarna emellanåt, var väl egentligen att jag var tvungen att stanna och tömma ena skon på en bunt bark. Och att ”efterfesten”, med massor av härliga människor att tjabba med och go mat att käka, tog slut.
Jag hade dock en annan ”fest” att åka till.För ett tag sedan blev jag tillfrågad av Annelie om jag ville vara med på Swimrunpodden som hon och ovan nämnda Jonas driver. Först trodde jag faktiskt att hon skojade. Hittills har det nämligen bara varit med en massa snabba proffs som verkar vara födda till swimrunners. Du vet ungefär så där som att: ”jag sprang och simmade lite, ställde upp i en swimruntävling och vann. Sen fortsatte jag och vann ännu fler race.”
Typ så i alla fall. Hur som helst så långt ifrån ”min” värld som det nära på bara går. Den där jag sliter som en galning med simningen och verkligen inte begriper hur något som ser så vansinnigt enkelt ut kan vara så förbenat svårt.
Men Annelie skojade alltså inte.
Snacka om att känna sig som en Ardenner bland alla fullblodshästar. Men kul var det och kanske jag kan inspirera på mitt lilla vis? Allt handlar ju trots allt inte om att prestera, vara bäst eller ens särskilt bra på något här i livet. Man kan ju göra saker bara för att det är så jäkla kul också!
Du får väl lyssna och se vad du tycker när den släpps på tisdag. 🙂 Kram från Ingmarie.
Never say never
Jodå jag vet att det är en klyschig rubrik men väl så sann. Och kanske är det bra att påminna sig själv lite emellanåt att ”dagens sanning” inte nödvändigtvis behöver vara morgondagens.
Jag har t.ex. aldrig riktigt fattat grejen med hypen kring alla dessa 2XU-grejer och fram tills i dag har jag kategoriskt snudd på vägrat att ens testa.
Ja så tramsig är jag. Ungefär som jag var med swimrun och löparkjolarna om du minns? Numera är ju swimrun bland det roligaste jag vet och halva garderoben är full med löparkjolar. Jag kan inte ens tänka mig att kuta i något annat.?
Men tillbaks till 2XU.
Min vän Erik bjöd in mig till deras Outletförsäljning så jag drog med mig Anders och vännen Ulrika. Tänkte att de nog var mer köpbenägna än jag. Och det var de förvisso men vad hände med mig och mina förutfattade meningar?
Jag hittade direkt en jacka och utan jag vet riktigt hur provade jag ena grejen efter den andra som Erik rekommenderade och jag blev… förvånad!
Allt satt ju superskönt så plötsligt blev vi med en hel kasse nya grejer!
Redan i morgon ska jag testa en del av allt. Utvärdering kommer.
Fast en grej har jag faktiskt redan testat. Nämligen deras vadkompressioner med inbyggd kinesiotejp.
Jag har förvisso inga som helst problem med mina vader, och har aldrig haft peppar peppar, så det jag använder dem till är ffa till swimrun. När benen legat smått lelösa i vattnet en tid så kan de vara ganska sega att få igång, och då upplever jag det som att de här faktiskt hjälper. Plus att de skyddar mina stackars redan (sår)skrapade underben…
Men man kan ju inte bara shoppa!
Man måste ju träna med så man får behålla anledningen till att använda allt.
För intresseklubben antecknar har jag de senaste två dagarn kutat ett par timmar.
Yogat själv och för instruktör 2+2.
Plus simmat och kört vattenlöpning några timmar.
Om inget oförutsett händer så ska jag i morgon köra en ( lång) träningstävling. Eller kanske det snarare är en tävlingsträning för får man på sig en nummerlapp så känns det ju faktiskt lite mer seriöst än utan.?
Kram från Ingmarie.
Veckans tänkvärda
Don´t be afraid to fail.
Be afraid not to try.
/Okänd
Den där yogan
Mina dagar är ofta fulla av fysiska aktiviteter så det där med 10 000 steg/dag som rekommenderas för att man ska röra sig tillräckligt har jag ofta uppnått med råge innan lunch.
Men jag tror på balans så jag inbillar mig att utan yogan och meditationen i mitt liv så hade det aldrig funkat så pass bra som det gör.
Jag tror inte heller man behöver krångla till det så förbenat och göra avancerade övningar på fancy yogastudios för att det ska ge önskad effekt.
Min egna simpla dagliga lilla stund på mattan sker ofta inklämd mellan sängen, garderoberna och balkongdörren..
Funkar hur bra som helst!
Ibland, som igår när det var så skönt väder, tar jag bara en handduk och kör på närmsta gräsplätt.
Men det är inte bara för att jag ska orka ränna runt som jag använder yoga och meditation.
Livet är en gåva full med toppar och dalar.
Vi människoknytt får hänga med så gott vi kan och göra det bästa av det som sker.
För mig är yoga och meditation fantastiska ”redskap” jag har med mig och som hjälper mig nästan oavsett vad livet erbjuder.
Ingen yoga, eller yogalärare, är varken bättre eller sämre eftersom vi alla har olika behov och olika tycke men såklart kan man ändå ha sina favoriter. Via jobbet på Sats ”hittade” jag fina, fina Jenny som bl.a har Yin Yoga där. För mig är det ren magi att få vara med på hennes klasser. Jag blir lugn, mjuk och full av ny härlig energi varje gång.
I dag låg denna fina lilla lapp och väntade på mig när jag med andan i halsen kom direkt från sista coachjobbet. Då kan man ju inte annat än bli lycklig ända in i hjärteroten!
Om du har Sats-kort så prova gärna! Passar alla! Kanske särskilt löpare. 🙂
Om inte så har Jenny en ny kurs från den 17:e augusti. Jag vågar lova att den är värd att gå upp i snorottan för!
(Och nej, jag är inte sponsrad nu heller…)
Kram från Ingmarie.
Hjärtont
Om det är något jag är så är det ömhjärtad. Särskilt när det gäller djur, det är ju bl.a därför jag valt vegoliv, och värst är det när det gäller Elvira.
Sedan några år tillbaks har hon en överproducerande sköldkörtel ( hyperthyreos) som medicineras. Biverkningarna är flera så varje år behöver man kolla upp ex. njurarna vilket görs med blodprov och i dag var det alltså dax igen. Vi har det så bra att vi kan ta bussen (bara tre hållplatser) eller gå dit.
Vår veterinär är jättegullig och allt är frid och fröjd till en början. Vågen visar +700 gram, hjärtat tickar på som det ska, tänderna är fina och hon låter sig klämmas på utan protest.
De första gångerna som man tog blodprov gick ok men sen har det blivit värre och värre. Hon slåss för sitt liv och det behövs både filtar att linda in henne i, tratt på huvudet och minst två personer som håller i. Vi brukar stanna kvar, och t.o.m hjälpa till, men i dag var det värre än någonsin så vi gick ut från rummet.
4-5 stick i 3 av hennes små ben behövdes och 1,5 timme tog det totalt innan vi kunde lämna stället. Att alla förbanden var rosa och fina sket hon (förstås) fullständigt i. Både jag och Anders kände oss som elakaste matte & husse ever…
Men på något vis verkar hon glömma fort för väl hemma drog hon bort förbanden, käkade med god aptit och slöade på köksmattan precis som vanligt!
Vi tvåbenta mesar har däremot varit helt utpumpade!
Människan är ett klent släkte och vissa är visst klenare än andra…?
Kram från Ingmarie
Fint tips del 2
Bara du kan röra dig obehindrat på land såväl som i vatten så funkar det mesta.
Fint tips del 1
Tänkte jag skulle tipsa (ännu en gång) om ett event jag tycker är extra värt att uppmärksamma.
Nämligen One Life – make impossible real.
Det är ett projekt som min lillebror Daniel och hans vän Aviad startat för att ge alla barn en chans att förverkliga sin dröm. Själva projektet är väldigt simpelt och helt gratis. Det ger inte heller någon som helst inkomst till killarna utan de gör det helt på volontärbasis.
Du letar upp ett barn i din närhet eller var som helst, frågar var han/hon drömmer om att göra, hjälper barnet att uppfylla önskan och fotar hela händelsen. Alla bilder, med sina berättelser, kommer att ställas ut på Göteborgs kulturfestival och sedan även tryckas på en specialdesignad klänning som Miss Sweden kommer att ha på Miss Universum tävlingen 2016.
Hur fint & coolt är inte det?
Så fråga närmsta unge, hjälp till och fota när drömmen blir verklighet. Det behöver som sagt var inte vara någon superstor grej. Barn har ofta väldigt härliga önskningar och älskar att leka sin dröm. 🙂
Sista inlämningsdag är 1/7. Mer info hittar du på deras sida. Kolla gärna filmen. Den är kort och mycket informativ. 🙂
Här i 08a land har värmen kommit tillbaks och jag njuter!
Först med en lugn och fin löptur i skogen och lite rajtantajatn på närmsta utegymet.
Och sen, efter jobb men innan bästa naprapat-Mats masserade mina småtrötta ben och satte tårna rätt igen, blev det ett bra simpass. Tror jag var klar ganska precis innan tokrusningen så det var riktigt gott om bassängplats plats trots solskensdag. 🙂
I morgon ska jag tipsa om en helt annan grej! Eller kanske inte. Man vet ju aldrig med kids och deras drömmar. De kan faktiskt hänga ihop… 🙂
Kram från Ingmarie