Author: Ingmarie

De sista som 57

Många verkar tycka att  födelsedagarna efter 30 mest är sorgligt och nästan som ett nederlag. Kanske för att för varje år så är det ett år närmare slutet. Jag tänker inte riktigt så även om jag såklart fattar att det är så. Det är inte ”roligt” att bli äldre, rynkigare, långsammare, stelare och allt vad det nu kan vara men samtidigt så tycker jag det är härligt att få fortsätta vara med i livet. Alternativet är väldigt mycket sämre. Jag må vara just långsammare, stelare och rynkigare men jag är också lugnare, kunnigare, mer ödmjuk och starkare än innan. Det går alldeles utmärkt att fortsätta utvecklas och utmana sig själv trots att man blir äldre. Det går också alldeles utmärkt att strunta i den där åldern och bara leva som man vill, känner för och mår bra av. Tack och lov har ju det där förändrats en hel del. Man ”måste” liksom inget bara för att man är i en viss ålder. Visst finns det vissa saker som det är en bäst-före-datum på men ärligt talat är det inte så många grejer.  (Jag tänker ffa ex på att skaffa barn eller försöka bli världmästare på 100 meter.)
Vill man något så kan man oftast oavsett födelseår.
För bara några generationer sedan var man ju rent av gammal när man var 50. Så är det ju knappast nu. Tvärtom!

I morgon blir jag 58 år. Det känns konstigt. Snart 60. Jag känner mig mer som 35-40. Åtminstone i sinnet. Kroppen är väl inte riktigt lika vass som då. Haha!
Men den hänger med och är i hyfsad form. Det är inte alltid den gillar det huvudet vill men faktum är att den ändå inte helprotesterar och det är gott nog för mig.
Att kuta två timmar efter gårdagens tuffa pass utan att tvärvägra är ex något jag är väldigt tacksam över att den ville. Fötterna ojar sig förvisso men det är förståeligt. Deras gener är inte de bästa och jag har lärt mig att acceptera och anpassa mig något sånär. Jag tog Skåneleden runt Åhus och det var så himla härligt att kunna kuta en hel runda utan att behöva riskera att halka eller att behöva slira i snö och modd. Hurra!

Vinden var emellanåt ganska kall men i solen och i lä kändes det som vår!

Dagen har ägnats åt flyttfix, kiropraktorbesök och måleri och denna sista dag som 57 åring avslutades på absolut bästa, vackraste och mäktigaste viset med ett månskensbad.

Jag önskar på riktigt att alla fick uppleva denna magi. Det är omöjligt att förklara så det måste verkligen upplevas.

Helt stilla, klart och djupt vatten, tyst och obeskrivbart vackert.

Kram från Ingmarie

Hurra-feelings

Det är inte ett dugg konstigt att jag hux flux fick feeling och ville springa intervaller och att jag dessutom gjorde fler än jag tänkt. Barmark alltså! Det gör underverk för (mitt) humör och min (livs) lust!

Inte ens regnet och vinden kunde ta lyckokänslan från mig. Som jag njöt! Eller ja så mycket man nu njuter av intervaller. haha. Men känslan var ok och jag toksprang verkligen inte utan blev helt enkelt bara så där svenskt lagom trött..

Om det var barmarken som även gjorde att crosstraining-passet gick bra vet jag inte men det gjorde det. Så där bra så jag tyckte det tog slut för fort. Roliga övningar och bra blandning.

Egentligen hade jag tänkt åka hem direkt efter det där passet men så blev det så där som vanligt. Bryggan, stegen och havet drog trots regn och halvstorm. Det blev ett perfekt avslut på en aktiv dag. På any day förresten. Finns absolut inget bättre sätt att släppa alla tankar och verkligen bara vara i nuet.

Och ja, jag var ensam där ute.

Kram från Ingmarie

Swimrun på land

Det är tur jag är van vid swimrun och känslan när man sätter fötterna i iskallt vatten för hela världen (nåja) har förvandlats till en skridskobana md inslag av isvattenpölar.

Ibland kom det några mycket små och korta strof av barmark där lyckan fullständigt svämmade över. Tänk när det är så överallt igen!

Ser du gruset!

Vår gata. Inte mycket till ”halkbekämpning” här inte…

Jag slapp i alla fall regnet som SMHI spådde så det var åtminstone positivt. Alltid något.

Längtar du också efter vår och barmark?

Kram från Ingmarie

Behövs allt? Och några bra idéer

Det är nästan med livet som insats som man beger sig utanför dörren här nu. Isagatorna brer nämligen ut sig ända upp till vår trappa.
Eller så är det slirig modd med iskalla vattenpölar. Alltså jag är skeptisk till det här. Vad kan det möjligtvis göra och ha för nytta? Behövs det över huvudtaget?

Det tog 18 evigheter att slira till och från gymet i går. Så där så jag nästan började fundera på att börja med tyngdlyftning eller hopprep i stället. Nästan. Jag är så pass gammal att jag ju vet att det kommer bli vår, barmark, sol och grönt i år också.

Efter jobbet var det riktigt läskigt och jag var faktiskt rädd för att jag skulle behöva åka tut-tut bilen in med spräckt skalle. Eller åtminstone ett brutet ben. Simma i dag var därför ett extra bra val!

För att inte tala om hur himla bra ide det var att hänga med våra vänner! Gofika och sen bio på coola Roxy biografen. Där sitter man i bekväma fåtöljer, blir serverad kaffe och te i pausen och man kan beställa både vin och mat om man är sugen. Filmen ”The Holdovers” var en riktig pärla. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

100% fredagsmys

Det blåste friskt på bästkusten i dag men jag var ändå sugen på ”Prinsen” Jag skriver ”ändå” för blåst i Halmstad betyder garanterat mycket vind utmed havet. Det är liksom inte frågan om om det blåser utan snarare från vilket håll och hur mycket.

Det var motvindsväggen direkt. Tänkte att jag tar mig åtminstone till Grötvik för där kan man vända upp in i skogen och sen tillbaka igen. Jag slirade och stretade på men hur det än var så tänkte jag mest på hur fint där är!

Väl i Grötvik kommer det en asfaltsraka och ha motvind där är en kamp både med att ta sig fram och med att hålla sig på benen. Det var också där mitt ansikte helt frös till is. Det var nästan tur jag sprang solo för jag hade inte kunnat säga många ord.

Jag vet inte vad som flög i mig där. Kanske förståndet flög bort för jag fortsatte. Tyckte att till Tylösand kunde jag ju kuta och sen ta cykelvägen hem i medvinden.

Vid handikappbadet börjar backarna. De är jobbiga i vanliga fall och blir inte direkt enklare av modd, is och vind. Men utsikten och omgivningen slår även mjölksyrestinna ben.

I Tylösand var det lika öde som det är full rulle där på sommaren. Det blev också medvind och cykelbanan lockade inte alls så jag fortsatte resten av Prinsen. Det gäller att passa på när kroppen och huvudet är med och det inte fanns någon klocktid att passa. Faktum är att det är just den biten mellan Tylösand och Möllegård som jag gillar allra mest.  Isformationerna förändrade allt så det såg helt annorlunda ut mot när det är grönt.

Efter Möllegård blev det vägar och cykelbanor ner till havet igen och det var tur det var medvind för benen var ganska trötta. 2,5 timme senare kunde jag låsa upp ytterdörren och stappla upp till 4e våningen. (Jo där finns hiss men jag har som princip att bara ta den, eller någon annan hiss, om jag har packning.)
Dusch och mat sen promenad till tåget. Det är ju fredag så även om jag jobbar i morgon och klockan var efter 15 så slog jag till med en kaffe. Kl 15 är min kaffegräns om jag vill kunna sova så kanske jag ångrar mig. Men gott var det!

Resan flöt på bra ända till Hässleholm. Där blev det strul och som vanligt får man ingen info. Men jag kom hem. Hann bara in, lämna väskan och sen ut igen för detta drog! Som att vara i en saga!

Stegen var lite isig igen men det funkade fint.

Det fina var att det nu finns ett alternativ för någon har plogat upp en fin väg genom isen, snön och tången rakt ner i havet! Det finns t o m ett hjärta i isen. Kan du se det?

Nu sitter jag i fåtöljen med benen i högläge och jag tänker inte ta några onödiga steg resten av kvällen. Detta borde ju liksom räcka för i dag.

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda ”måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).

 

Dog nästan

Har du varit så där trött att du nästan kräkts och fått en slags nära döden-upplevelse?
Det har jag.
Många gånger och senast i dag.

Det var dock inte av snöovädret även om det tog extra lång tid att ta sig till gymet och jag emellanåt inte ens såg var jag satte fötterna pga sjukt vassa is-flingor rakt in i ögonen. Fy bubblan alltså. Det gör jätteont om du inte redan vet det. Jag tycker verkligen det räcker nu!

Det var inte heller av cykelpasset jag svettade mig igenom i min ensamhet.Jag trodde faktiskt jag skulle ha lite sällskap av andra än Glenn & co på skärmen med tanke på att det är januari och alla nyårslöften fortfarande är färska. (I mitten av februari är de flesta brutna…) Det kanske helt enkelt ingen som gjort just ”fler cykelpass” till ett nyårslöfte. haha

Nej det som nästan dödade mig var Transformer-passet här i Halmstad. Den vanliga instruktören är sjuk och istället vickade en av PT:na. Han trodde dessutom att det var 60 minuter i stället för 45 så vi slet inte bara extra mycket utan även extra länge. Det ska bli väldigt intressant att se vilka ställen jag inte har träningsvärk på i morgon…

Men du vet hur det är. Vi blev alla snortrötta men sen glömmer man snabbare än det går att säga gurkburk och längtar till nästa gång. Hjärnan är en bra konstig manick ändå, eller vad säger du?

Undrar du över resan till Halmstad från Åhus så gick den förvånansvärt bra. Endast 20 minuter försenat!

Kram från Ingmarie

Vinter-lycka

Oj oj oj! Vilken förmiddag alltså! (Eftermiddagen vet jag inget om för då var jag instängd.) Om vintern är så här varje dag hade jag t o m kunnat överväga att flytta långt norrut igen. (Jag skriver ”igen” för Falun är ju ändå ganska långt norrut.)

Knarr under skorna, absolut perfekt underlag, strålande sol, vindstilla och så där härligt frisk luft som minus 10-12 grader är.

Nu är det som så att vi ska flytta, och vi ska faktiskt flytta norrut även om det inte är så många mil, för vi kommer få ny adress i Helsingborg i mars. När vi flyttade till Skåne var det egentligen dit vi ville men vi hittade inget ok boende där. Åhus är verkligen jättefint och bra på alla sätt och vis men ibland vill hjärtat och magkänslan något så mycket att man liksom måste våga hoppa ut i det okända mer än en gång på kort tid.
För att göra det hela ytterligare lite rörigt och spännande ska jag åka till mitt favvoställe i februari. Du som vet vet. Ni andra får snart veta.

Just nu känns det extra bra att det inte är jättemånga jobbpass kvar med bussresor för det är verkligen inte skoj någonstans att missa bussen med 15 sekunder för att den gick för tidigt (!!!) och jag fick vänta 30 minuter ute i kylan.

Men nu är jag hemma och ledig i morgon!

Kram från Ingmarie

Bra att längta

Jag ”kom på” att jag inte styrketränat sen förra onsdagen så det var ju inte konstigt jag längtade till gymet för jo, jag gillar att lyfta, pressa och bära vikter. Kanske var det längtan som gjorde att det gick så bra?

På vägen dit hade jag medvind och en vackert dramtisk himmel att titta på när jag slirade fram.

Hem var det motvind och isig snö i ögonen. Inte lika najs men bussen var i tid både till och från jobbet, is-snön förvandlades till mjuksnö och tillsammans med många minusgrader så är t o m cykelbanorna mjuka så jag är glad ändå. Hoppas ingen förstör det tills i morgon för nu längtar jag efter att få springa på det!

Kram från Ingmarie