Author: Ingmarie

Åt andra hållet

Om man går/springer åt ett annat håll än det man brukar så kan man verkligen få uppleva något helt annat än det gamla vanliga. Nu är ju Skåneleden runt Åhus inte precis det ”gamla vanliga” för mig ännu men du fattar nog vad jag menar.

I stället för moturs så sprang jag den medurs och jag tror faktiskt jag gillar den lite bättre. Började i ”min skog”, tog höger på Skåneleden in mot Åhus och havet.

Efter bryggan, evenemangsområdet och silo-byggnaderna kommer man till den lilla hamnen och centrum. Ännu är det väldigt lugnt där (läs dött) men i april kommer allt att ändras. Ska onekligen bli spännande att uppleva! Husen runt torget och centrum är verkligen modell pluttinuttiga.

Leden fortsätter sen mot, och runt golfbanan, genom Sånnarnas naturreservat, förbi utemuséet, grustaget, fotbollsplanerna och sen in i det jag kallar ”Horna-skogen”.

 

 

Den sista delen är en av mina favvisar här. Mjuka fina stigar som slingrar sig fram genom tallskogen.

Drygt två timmar senare var jag hemma igen. Hade visst inte ens vatten med mig men tydligen behövde jag det inte för jag tänkte inte på det förrän jag skulle ta av mig kläderna och inte hade någon flaska att ta bort. Haha!

När jag sprang förbi havet visste jag att bad-viruset hade vaknat men för att kunna njuta extra länge så fick det lugna sig till lite senare.
Grådis, dimmigt och vindstilla. Mitt absoluta favorit-badväder!

Inne har jag dock vår. Massor av blommor och i dag fick jag ytterligare några av vänner på besök. Tack!

Kram från Ingmarie

Det märkliga livet

Livet är verkligen både fascinerande och konstigt. Lite som en väldigt oförutsägbar berg- och dalbana.
Det går upp och ner, höger, vänster, rakt fram och bakåt. Det blir ljust och mörkt, man blir förväntansfull, rädd, glad, lättad, ledsen, road och helt plötsligt hamnar på ett helt annat spår på en helt annan bana.

En dag tar den slut och vad som händer då vet väl egentligen bara de som är där… Jag ”tror” inte på någon särskild gud men jag inbillar mig att det finns ”något mer” efter jordelivet. Tids nog får jag veta om jag inbillat mig rätt.

Att åldras har sina fördelar men som det mesta annat även nackdelar. Bli gammal, sjuk och behövande är det nog ingen som vill. Mitt mål är att vara frisk så länge det bara går och leva så länge jag lever. Självklart har jag inget recept eller svar på hur det ska gå till men nu för tiden har vi ändå ganska mycket kunskap om hur man håller sin kropp glad länge. Sen kan det såklart ändå hända oförutsedda saker.

Sverige har en förhållandevis bra äldrevård  men den är verkligen inte bra överallt. Min pappa har dock hamnat på ett väldigt fint avlastningshem (på andra kustsidan) och även om han såklart helst vill vara hemma så känns det som ett bra alternativ. Nytt, eget rum, trevlig personal och fina utrymmen.
Det finns även ett stort Fia med knuff spel. Hade nästan glömt hur man gör. Haha. (Pappa vann. Jag var toksist.)

Träningen är ju som bekant lite som livet själv och den där berg- och dalbanan. Jobbet och detta med pappa tär på mig mentalt så har jag har känt att det varit lite tufft att fokusera och pusha mig till att köra ”hårt” på sistone.

Men i dag bara flög jag! Tänkte inte på någonting mer än att kuta. Så härligt! 16 x 2 minuter med 1 min. gå/joggvila

Samma på gymet. Total fokus och med mycket kraft.

 

Kanske var det en effekt av gårdagens vårkänslor och årets första barbens-löpning?

Kram från Ingmarie

Inte alltid sol

Regn och blåste från alla håll och kanter. I dag var det verkligen en perfekt dag att dra filten upp till hakan, surpla varmt kaffe/te och läsa en bra bok om man nu är lagd åt det hållet.

Det är inte jag.

Åtminstone inte om jag inte rört mig och varit ute innan.

Så jag traskade till gymet, körde en timmes svettig cykling och gick samma väg hem igen. På olika vis två härligt blöta timmar!

Nu kunde jag ändå inte njuta under den där filten för plikten kallade, men själva idéen lät väl ganska bra ändå?

Kram från Ingmarie

 

A till B med extra allt

I måndags testade jag ju Skåneleden nästan hela vägen till Gropahålet men fick vända eftersom jag behövde ta mig hem igen. I dag hade jag lyxen att kunna springa one-way för Anders kunde möta upp mig i Friseboda.

Vädret var lika fint som i måndags förutom lite mer vind. Jag sprang genom stan via fina Äspet innan jag hoppade på Skåneleden.

Helgeån genom Åhus

Denna sträckan klassas som enkel men jag tror inte den som bestämt det har sprungit alla kilometrarna i sanden. Den suger! Men det gör inget för dels tänker jag att det är bra träning och dels är det så vackert att man liksom glömmer bort hur tungt det faktiskt är.

Stränderna är som tagna ur en resebroschyr och stigarna är varje (trail)löpares dröm!

Husen man springer förbi är ofattbara och jag har fantasi-köpt minst 23 stycken bara i dag.

Precis när man börjar känna att benen inte orkar med mer sand så svänger leden av in i skogen och man får springa stig igen ända till bron över Gropahålet.

Vid Nyehusen tar leden slut och man får hitta egna vägar fram till Friseboda. Det finns massor av stigar att välja mellan och så länge man bara har koll på vad havet är kan man i princip inte springa fel. Har man pigga ben väljer man sandstigar. Om inte kan man välja skogen. Hur bra som helst!

I Friseboda väntade Anders (han hade orienterat lite) men innan picknicken fanns bara en sak i mitt huvud trots att jag egentligen var både hungrig och sjukt kaffesugen. Men havet alltså! Hur skulle jag kunna motstå det?

Finns det förresten något härligare och godare än just kaffe och lite goda (vego)mackor efter träning och bad? Finare än så här blir det nästan inte!

Men dagen var inte slut där. Efter handling och förberedelser för middag och matlådor var det dax för söndagssimmet med klubben. Håkan bjöd på ett ruskigt roligt pass och Anders visade ännu en gång att han är en stjärna i bassängen! jag har försökt lära mig voltvända i typ hundra år. Han klarar det direkt. Fort simmar han också!
Helt klart är han en simmare. Han har bara inte fattat det ännu.

Helgen blev som sagt var inte som planerad men den blev väldigt bra ändå!

Kram från Ingmarie

Lurad

Visst har Otto härjat runt rejält men mindre än jag trodde med tanke på hur han lät. I alla fall här. Det blev en del hinderhopp på löpturen i morse.

Jag fattade ju att det skulle vara en chansning att åka till Kristianstad för att åka tåg till västkusten men tåget skulle gå i tid enl. personalen och även anslutningen. Så jag åkte. Tyckte det flöt på fint och hann både slappa och plugga lite.

Så kom jag till Lund och skulle byta tåg. Hade nio minuter på mig så gott om tid. Men det var inställt. Nästa, en timme senare skulle dock gå enl. värdarna. Det skulle ställa till det lite men ändå funka. Jag skulle nämligen bli upplockad av lillebror för att vi skulle åka till pappa som är inlagd och sjuk.

Var i god tid till när tåget skulle gå 14.22. Kl 14.17 rullar ett SJ-tåg med samma destination in och jag minns att jag för några sekunder tänkte att jag kanske skulle ta det även om jag fick betala mer men eftersom det fortfarande stod att Öresundståget skulle gå så tog jag för givet att de inte skulle ställa in med så kort varsel. Plus att SJ-tåget ju verkade åka.

Jag hade fel. Tokfel.

Inte med SJ tåget för det åkte i tid, utan om att de inte skulle ställa in med kort varsel. Sex minuter innan avgång ställer de in. Hur är det ens möjligt?
Gick åter till värdarna som inte visste någonting om någonting. Varför det står ”Skånetrafiken – fråga mig” på deras gula västar är för mig en gåta. De kunde inte svara på om det skulle gå några tåg ö h t, om det fanns ersättningstrafik, hur vi annars skulle ta oss vidare eller om man fick ta taxi. De kunde inte ens själva ringa Skånetrafiken för info. Jag försökte men det var såklart kö. Det enda de visste var att man fick vänta.

Med många frågor, inga svar och ont om tid fick jag bestämma mig snabbt. Chansa på att det kanske skulle gå något tåg så småningom men då riskera att ändå inte få träffa pappa men dock några andra i familjen eftersom jag skulle sova över i Halmstad, eller åka hem med nästa tåg.

Jag valde att åka hem. Bli fast i Lund kändes inte särskilt lockande…

Så där gick i princip en hel dag till att bara åka fram och tillbaka till Lund. När jag väl fick tag på kundtjänst så var det lika mycket goddag yxskaft där som hos värdarna så det var nog ändå bästa valet. Ofattbart att det kan och får skötas så här dåligt! Jag var ju långt i från den enda som drabbades och absolut inte en av de som drabbats värst. Jag förstår att vädret var jobbigt och svårt men dels hade allt lugnat sig och de hade haft tid att röja ev hinder, dels rullade andra tåg utan problem men framförallt var servicen och informationen under all kritik.

Nu hjälper det ju inte hur arg man än blir eller hur mycket man än skriker för de skiter i vilket. Den enda som drabbas är jag själv om jag låter besvikelsen och ilskan få övertag och fäste. Men jo, jag var arg! Jättearg! Tro det eller ej men jag kan lätt bli det. Dock rinner det av mig lika fort bara jag fått ösa ur mig det. När jag kom hem bytte jag snabbt om och traskade till gymet där Anders mötte upp. Händer minsann inte allt för ofta att vi är där samtidigt.

Det blev ett oväntat bra pass och jag testade bl.a lite nya rörlighets/styrke-övningar jag sett på Insta. (ag är en riktig härm-tjuv och kopierar ofta andras övningar. Men å andra sidan vet jag att andra gör det med mina så det jämnar nog ut sig.

Mådde utan tvekan miljarder gånger bättre efteråt men det som verkligen fick mig i balans var helt klart detta.

Kram från Ingmarie

Otto på besök

Typ överallt har det varnats om stormen Otto och nu är den här! (Vem kommer förresten på alla dessa namn???)
Det behövs ingen hårtork om jag säger så. Haha!
Fick hålla hårt i papperspåsarna!

Jag hoppas det lugnar sig till i morgon så att tågen rullar igen så att jag kommer dit jag ska.

Håret blev i alla fall både torrt, luftigt och extra rufsigt efter fredags-simningen med klubben. Förutom att vi simmade fick jag äran att hålla ett kort intro-pass till vattenlöpningens underbara värld. Jättekul! (Även deltagarna tyckte det även om de blev tröttare än de trodde de skulle bli. Hehe) Det innebar också att jag hade extra mycket leksaker med mig.

Innan Otto kom hann jag i alla fall med löppasset. Vet inte vad som flög i mig men de tänkta 4 x (5+3+1) minuter blev 5. Kanske berodde det på att om jag ”bara” hade kört 4 set så hade det blivit en extra lång nedjogg och eftersom jag i grunden på något vis är väldigt lat så tyckte jag det var bättre att köra 3 intervaller till. Då får man ju liksom vila emellanåt.

Det var inte förrän jag kom hem som jag märkte att det visst hade regnat en hel del för jag var totalt plaskblöt. Måste ha varit ovanligt fokuserad.. Eller nåt…

Stormar det hos dig också?

Kram från Ingmarie

Vardagen

Jag har skrivit det förr men den som inte gillar sin vardag har ”problem” och bör göra något åt det. Vardagen är ju just de dagar vi har mest av.

Nu behöver der inte betyda att man älskar varje (var)dag men majoriteten måste vara bra tycker jag.

Även dessa dagar som mest består av att sova, äta, träna, jobba, sova, äta, träna, jobba, åka buss, åka buss, åka buss osv osv.

I dag höll jag dessutom på att missa den där bussen. Inte för att jag gjorde något särskilt. Jag var bara helt enkelt långsam. Sprang till och från gymet, tränade på bra men ”fastnade” i repan för jag började babbla med några andra och då kan tiden försvinna rasande fort!
Det fina var att jag fick bra fart i benen på vägen hem.

Måste fortfarande ha gummiband…

På jobbet har det inte varit varken någon risk eller chans att slöa eller vara långsam och det bra med det är att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Kram från Ingmarie

De finns!

De är inte många här i Åhus men de finns. Dvs backarna.

Några små och korta men som efter många platta kilometrar kan kännas som mindre berg!

Skumt det där för när jag springer i mer kuperade spår känns det (oftast) inte så.

Blir jag kanske extra snabbt lat?

Kram från Ingmarie

Rumpnöt och intervju

En heldag sittandes på en stol är sjukt mycket jobbigare än en heldag ståendes. Rumpskavet är ett faktum redan efter en timme. Simpasset var extra efterlängtat och extra härligt! Om jag inte minns helt fel är det 1,5 vecka sen sist! Hemskt! Om inget oförutsett händer blir det dock två till innan söndagen är över.

Men det har varit trevligt, hyfsat givande och ”special”maten jag fick var riktigt bra! (Jag skriver ”special” för jag tycker ju jag äter vanlig mat. haha)

Du som följer mig vet nog min inställning till injektionerna och hela covid-grejen. Nu har jag verkligen stuckit ut näsan men jag står för allt jag säger och jag vet att jag inte är ensam. Vi är väldigt många runt om i världen som är ”vakna” vid detta laget. Sjuksköterskor, läkare, forskare och professorer. Det var t ex väldigt tunga namn med på den stora Internationella  konferensen i Stockholm  men inte ett pip i media om detta. Varför? Man kan ju skriva spaltkilometer om någon kändis kläder, vad en politiker gjorde när hen var 17 år eller om korruption, mutor och gängkrig. Oftast enkelriktat från en synvinkel men man tar åtminstone upp det. Jag tycker det är ytterst märkligt!

Kanske minns du att jag skrev att jag blivit intervjuad av Per Schapiro? I princip den enda journalisten inom msm som vågat ifrågasätta hela denna cirkus.
Nu finns intervjun här på Folkets radio. Vi är tre ”modiga” sjuksköterskor som är med. Jätteläskigt men samtidigt lite ”befriande”.

Lyssna gärna och berätta vad du tänker och tycker!

Kram från Ingmarie