Author: Ingmarie

Svårslaget

Havet i dag alltså. Som att vara vid medelhavet någonstans. T o m nästan (nästan) Oceanien! Kristallklart och bara små krusningar på ytan! Måste vara varje simmare och badares dröm!

Min fina vän Nina var på besök och vi hängde kvar en bra stund innan vi gick in till stan via hamnen till mysiga Bruket för att äta. Märkligt nog var det gott om plats men vi kom nog på ”rätt” tid. Dvs efter lunch men före eftermiddagsfikat. Alldeles för längesedan jag var där så det var verkligen dax!

Blev många härliga timmar tillsammans och jag älskar verkligen att hänga med nina. Vi är ”likeminded” och hon är nog den enda jag verkligen kan prata med om de där riktigt svåra och djupa sakerna i livet utan känna mig dum eller konstig. Så himla tacksam för det!

Löpningen var bättre i dag. Blyet i skorna var tack och lov borta. Men jösses vad det var fuktigt i luften. Trots att jag tog det lugnt så rann det svett ner i skorna!

HIIT-passet är alltid svettigt och i dag var inget undantag. Det är tur det finns magnesium-talk för man svettas t o m i händerna! Underbart!

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt med extra svett

Att vara storasyster betyder att man har yngre syskon vilket betyder att man kan få extra bra träning när man tränar tillsammans. Särskilt när syskonen är vältränade killar! 😅

Jag har förvisso fler yngre syskon än Daniel och Markus men eftersom vi alla är utspridda lite här och där så är det inte helt enkelt att få ihop livspusslen. 🤪

Faktum är att det var första gången jag och Markus tränade ihop! Det är ju galet! Hoppas verkligen han vill fler gånger efter det som jag hittade på i dag!

Antagligen bara vi som fattade vad det stod men det var 5 bubblor à 6 minuter där man jobbade 2-4-6-4-2-4-6 osv set så länge klockan gick.

”Vilan” var 2 minuter men då skulle även 20 valfria utfallssteg göras. Finalen var 10 squat-jumps och 2 minuter jägarvila. Den var det bara jag som tyckte var rolig…🤣.

Svetten rann ner i skorna men allt var typ en miljon gånger lättare än löpturer hemma i morse. Någon elak hade nämligen hällt bly i mina skor…

Men tillbaka till syskonen och Halmstad där vi sågs. Det var tur det fanns dusch för efteråt mötte vi upp en del av resten av familjen för god mat och häng i kvällssolen på mysiga Rotundan i Norre Katts park. Om du är i närheten så ta en sväng dit. Klart värt det!

Är verkligen tacksam för både min familj och denna dag men också för att få komma hem till Helsingborg. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här?

Kram från Ingmarie

Två jobbiga och en konstig

Kanske var det vinden, kanske planeterna, kanske tanden som gick bananas ännu mer (men det visste jag inte då att den skulle göra) eller kanske var det ingenting men de där 4 x 10 minuterna var i alla fall väldans jobbiga. Tungt att andas och tunga ben men jag mådde inte ”dåligt” så jag fortsatte. Farten var egentligen ganska jämn på alla men jag fick slita mer för att hålla den ju längre in i passet jag kom. Mer än vanligt alltså för det blir ju i princip alltid jobbigare efter hand.

 

När jag kom hem fick jag akut snormegaJÄTTE-ont i tanden. Som en kniv rakt upp i skallen. Det gjorde så ont att jag skrek och stackars Anders trodde jag minst hade brutit ett ben.  Så lugnade det sig men efter bara någon minut hände samma igen och sen igen. Då fick jag nästan panik. Min tandis hade skickat mail om vilket nummer man kunde ringa på helgerna så det gjorde jag. Trodde jag skulle kunna få hjälp hyfsat fort. Men vet du, den telefonlinjen är bara öppen kl 9-12! Sen får man tydligen inte ha ont. Ringde 1177, 40 minuters telefonkö, och fick där veta att det finns ingen hjälp ö h t att få på helger/kvällar. Man kan åka till akuten men det enda de gör, och det vet jag sen innan eftersom jag jobbat där, är att ge painkillers och det hade jag redan tagit. Antibiotika äter jag ju redan.

Det är ju helt sinnessjukt! Hur kan det vara så dåligt med tandvården i Sverige 2025?

Jag chansade och ringde han ”den brutale” tandläkaren som trots allt hjälpte mig i onsdags och han svarade!
Han tillhör ganska säkert en av de som typ alltid jobbar. Bra för mig just i dag men kanske inte för honom i längden…

Förklarade min situation och han var inte ett skvatt orolig utan menade att detta var både ”normalt” och ganska vanligt efter ett sånt här ingrepp. Hjälp tänkte jag!
Rådet; fortsätt med antibiotika och ta alvedon.  Om det inte gått över till måndag ska jag höra av mig.

Jag hoppas han har rätt. Alvedonen hjälpte i alla fall och jag somnade en stund. Visst har jag sagt att jag älskar power-naps? De är guld värda! Kände mig (nästan) som ny och tog hojjen till havet för att simma lite. Det var frånlands-vind så havet var ovanligt lugnt men det var k-o-n-s-t-i-g-t.
Med ojämna mellanrum, som från ingenstans för det var absolut inga båtar i närheten, så kom stora enormt sugande vågor. Sen blev det lugnt igen en stund innan en ny omgång kom. Så där höll det på. Jag var egentligen inte rädd men jag tyckte det var lite otäckt just pga att de sög så otroligt mycket och jag inte visste varken var de kom ifrån eller var de skulle.

Verkligen märkligt och jag slutade tidigare än jag både tänkt och ville men lite är bättre än inget!

Jag vet inte hur du tänker men detta vädret är inte ”normalt” någonstans men eftersom man mer och mer manipulerar vädret så kanske det inte är så konstigt…? Riktigt läskigt! I bl a Florida har man tydligen förbjudit det. När ska resten av världen följa efter?

Kram från Ingmarie

Olika himlar

Tandsmärtan har tack och lov lugnat sig. Jag kan fortfarande inte tugga på den sidan för då gör det ont som attan men annars känner jag den faktiskt inte. Hurra!  Den brutala tandisen sa ju att jag kommer ha ont 2-3 dagar från i dag så jag hoppas han har rätt….

Jag var dock väldigt sänkt i går när jag vaknade. Ffa mentalt. Ville bara ligga kvar i sängen och sova, och absolut inte knega, men tog mig till slut ut och till gymet. Som vanligt gjorde det där att jag piggade på mig och det gick hur bra som helst att jobba!


I dag kändes det bättre och jag körde lite fartlek i skogen.

Jättehärligt väder och jag passade på att bara sitta och dumglo en stund. Vet inte hur det är med dig men jag behöver det där emellanåt. Inget som stör och inget som behöver göras.

Bara andas och vara.

Jag är övertygad om att om fler gjorde det i naturen, plus badade året runt, så hade vi haft betydligt friskare befolkning och garanterat färre krig!

Visst längtar jag efter semester (typ JÄTTE-mycket!) men det är som det är och med tanke på att jag får vara ute en del och slipper vara instängd hela arbetspasset så kan jag verkligen inte klaga. Dessutom har jag ju lediga dagar! Bara hoppas de synkas lite med ev sol…

Så här fin var i alla fall min kvällsmats-vy i går! I dag fick jag dock sitta inne för det var helt tvärtemot-väder.

Men kolla kvällshimlen när jag cyklade hem och kom hem!

Kram från Ingmarie

Tand-bakslag

Det går verkligen upp och ner. Livet alltså.
För 1, 5 vecka sedan fick jag äntligen en ny tandkrona efter operationer, en massa fippel och väntan på nya krona eftersom den första inte passade. (!)

Redan när jag fick på den tyckte jag det kändes konstigt och inte alls som det ”brukar”. (Jag har några stycken sen innan nämligen…) Tandläkaren trodde dock det skulle bli bra inom en vecka för det kan ta ett tag innan den liksom ”hamnat på plats” igen.

Well, nu blev det inte så. Jag har fått mer och mer ont och i natt gjorde det så ont att jag var tvungen att ta värktablett för att ö h t kunna sova. Då är det illa!

Eftersom min vanliga tandis har semester fick jag anlita en jour-tandläkare. Fick tid nästan direkt och för att göra en lång historia kort så slutade det med att han fick bända upp kronan och starta en rotfyllning. Denna tandis är säkert jätteduktig men han var inte empatisk någonstans trots att mina tårar rann och jag låg och skakade. Tandsköterskan sa inte ett pip! Fick bara en liten klapp på axeln. Alltså det var bland det värsta jag har varit med om! Helt brutalt vidrigt!

Två grejer var dock ”bra”. Gäller ju liksom att ändå försöka se det positiva… Den ena var att jag tydligen inte behöver vara orolig och min tandis får fortsätta jobbet när hon kommer tillbaka i augusti. En vecka med antibiotika blir det också vilket jag verkligen ogillar.
Den andra ”bra” saken var att jag gärna får träna. ”Det hjälper mot smärtan” sa han.
Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta där…

Jag var helt slut efteråt men unnande mig först ett besök i min favvo-butik.

När jag väl kom hem igen somnade jag på mindre än en millisekund. Var mer utmattad än efter ett rejält långpass!
Börjar tro att jag är ovanligt klen…
Eftersom jag fick träna så tog jag mig så småningom ut på en kort löptur. Skogen är verkligen helande för både kropp och knopp!

Var även med på ett Crosstraining-pass som var så skoj och jobbigt att jag för ett tag helt glömde bort tand-eländet.

Förutom skogen så har havet en väldigt helande effekt på mig så trots att jag inte hade varken badkläder eller handduk så hojjade jag ner till vattnet för ett dopp. Om du inte redan vet det så går det nämligen alldeles utmärkt att torka sig med en tröja!

Om 2-3 dagar ska smärtan i tanden lagt sig enligt den brutala tandläkaren. Hoppas han har rätt…

Kram från Ingmarie

Tiasdags-äventyr på land och i hav

Ledig tisdag är minst lika bra som ledig måndag. Särskilt när solen skiner!

Jag kände för att springa från A till B men klantigt nog kollade jag inte ordentligt hur vinden blåste. 22 km mellan Helsingborg och Höganäs i motvind gör åtminstone inte jag utan att få slita. Lägg till bitvis med tung sand och benen fick verkligen bekänna färg. Eller snarare kraft. Eller egentligen bristen på power för måndagens lekar kändes allt en del i dem…

Men vem bryr sig när vyerna är snudd på oslagbara, solen skiner och jag fick den bästa belöningen jag kan tänka mig.

Det som slog mig var hur lugnt och öde det var överallt! Jättefint väder men ändå kändes det som att ytterst få var ute. Enda stället med lite liv var i just Höganäs. Om du inte redan vet det så har de ett jättefint bad- och hamnställe med sandstrand, bryggor, omklädningsrum/duschar, möjlighet att låna leksaker och massor av olika slags matställen.
Rekommenderas!
Att kuta hem hade varit ett alternativ med tanke på medvinden jag hade fått men jag valde ändå att ta bussen hem. Det gäller ju att utnyttja det där sommarkortet. Fantastiskt nog så kom jag ända hem på mindre än en halvtimme med bara ett kort byte. Hur bra som helst!

En till anledning till att jag tog bussen var för att annars hade jag inte hunnit hem till nästa lilla äventyr.
Simning med Thea!
Det blev en alldeles vansinnigt guppig historia men 1000 m gnetade vi ihop. Thea är av den verkligen tuffa sorten för hon kör utan våtdräkt! Snacka om att jag kände mig som en klen frys-mes jämte henne…

Kram från Ingmarie

Äntligen måndag

Ledig måndag. Vilken grej det är alltså! Älskar det!

Nu är det förvisso semestertider men eftersom vädret är som det är så verkar folk vara på andra ställen än ute där jag helst håller till.
Som t ex i Olympia-parken.
Körde 3 x (5-3-1) minuter. det är ett av mina favvopass och även om jag blev väldans trött så kändes det bättre än på länge!

Sen vet jag inte vad som for i mig för jag kände plötsligt för att gunga! En tidig 60-årskris? Fast jag har ju alltid gillat att gunga och åka karuseller så det var högst troligt en helt normal önskan hos mig… haha!

Bada vill jag (nästan) alltid och särskilt när det är snudd på folktomt och vågorna är precis lagom för att jag ska kunna guppa omkring.

Träffade en kvinna där som jag började prata med. Det blev ett fantastiskt samtal om allt från resor, förhållande och jobb till hur viktigt det är att ta pauser, leva sitt eget liv och lyssna på sin egen inre röst.
Faktum är att sen jag började mitt nya jobb har det blivit väldigt många ”udda”, djupa och viktiga samtal med människor jag aldrig mött förut om både livet och döden. Jag vet inte hur du upplever det men jag har en känsla av att döden är något man helt inte vill prata om i vårt land. Lite som att ”om vi inte pratar om det så finns det inte”. Alla vet ju dock att så funkar det inte. Vi ska alla dö någon gång och då kanske det kan vara fint att ha funderat på både vad man vill få ut av livet tills dess och hur man vill den sista tiden ska vara och även tiden efter. Vi vet förstås inte när vår tid är slut och för vissa kan det gå väldigt fort, men för anhörigas skull kan det vara väldigt skönt att veta hur man vill ha det.
Hur tänker du?

Något jag gillar är, lite otippat kanske, att köpa och ha blommor. Sätt mig i en blomsterbutik/handelsträdgård och jag kan roa mig och njuta i oräkneliga timmar! I dag var jag i två såna oaser så nu är balkongen jättefin!

Dagen avslutades med ett Performance HIIT-pass som verkligen gjorde att mjölksyran sprutade. Dvs det var sjukt skoj!

Så var min härliga lediga måndag och det bästa är att jag ju kommer att ha en ledig tisdag också!

Kram från Ingmarie

Kvällsljus

Jobbhelgen är över.  🥳🥳🥳  Två dagars ledighet väntar! Tjohoooo!

Tre pass på raken då jag slutar 22.30 är segt men det hjälper när min jobbvy emellanåt är så här. Det är en av fördelarna med att åka runt i bygden. Man får se både det ena och andra.
😄👌

Och ännu så länge är det inte helt kolsvart när jag cyklar hem…

Fördelen med att sluta sent är att man börjar sent. Dock krävs lite sovmorgon.🤪

Städade och cyklade sen till mitt favvo-yogahak för en timmes underbar Kundalini yoga. 🙏🏻  Jag drog även detta lilla kortet. Jag tror ju faktiskt att om du har en riktigt stark längtan eller önskan så får du kraft att uppnå den. Kanske inte exakt som du trott eller tänkt men på något vis blir det. Vad tror du?

Precis jämte ligger ju Sats så det blev ett pass där också.😅

Kram från Ingmarie

 

När man tror fel

Höstväder ute, knasig sömn pga sent kvällsjobb i går och tunga ben efter gympasset i går. Kanske inte så konstigt jag inte alls var sugen på att springa i morse…?

Jag har ju dock den där 20-minutersregeln. Dvs jag testar i 20 min och om det fortfarande inte har vänt då så får jag avbryta. Hittills tror jag det har hänt max 3 gånger faktiskt och då har det egentligen varit direkt för jag har haft ont någonstans. (Ffa fötterna.)

Så jag gav mig ut och plötsligt hade jag kutat 15 km utan att jag (nästan) inte ens märkt det!

Så jag säger det igen;
Det går inte att lita på kroppen!

Kram från Ingmarie