Author: Ingmarie

När man gör det ändå

Jag vet inte varför men jag var helt osugen på att ens gå upp i dag.
Inte för att jag var trött utan mer för att jag kände mig låg och en smula uttråkad på det mesta.

Nu vet jag dock att det kan bli så här emellanåt, särskilt på vintern och särskilt när det är blajväder och allmänt skitväder, så jag har mina olika ”verktyg” för att inte fastna under det grå molnet eller trilla ner i det svarta hålet.

Att bara sätta sig ner och glo hjälper inte och dessutom skulle jag iväg och jobba lite senare. Sjukskriven pga att man är uttråkad tror jag inte är helt giltigt…

Så hur som helst så tog jag mig ut, gick en omväg till gymet och började träna. Inte ens det var särskilt skoj. Då är det illa! Men jag gjorde det jag tänkt och mådde åtminstone inte sämre.

Sen vet jag inte vad som hände men jag fick plötsligt för mig att jag skulle jogga lite på bandet. Ute var det moddslafs och det lockade inte alls. Satte på musik och började springa och hipp happ drog jag till med 10 x 2 minuters-intervaller.

Det gick egentligen inte superbra, min vänsterfot är så där lite ledsen igen, men jag mådde betydligt bättre och var hundra gånger piggare efter det där. Ibland får man liksom bara göra och inte känna efter så himla mycket. Allt är ju liksom inte lätt alltid.

Jobbet var mest rörigt men som alltid så tänker jag att det blir kväll oavsett och jag får hojja hem. Det fick jag i dag också och nu väntar två hela lediga dagar innan helgkneget. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Dåligt beslut

När jag kollade SMHI-appen stod det -6 grader som kändes som -12 plus hård vind.
Därför bestämde jag mig från att tillfälligt frångå ”barbent-springet” och ta på ett långbrallor.

Jag vet inte om jag blivit härdad eller om SMHI åter hade fel men jag höll på att få värmeslag om benen!
Haha!
Så det blev till att kavla upp brallorna…

Mössan behöll jag dock på för det ven kallt om öronen.

För övrigt kämpar jag på med att låtsas att det är vår. Det går si så där men trägen vinner du vet! Nu går det åtminstone på rätt håll!

Kram från Ingmarie

Är det någon slags bokstavskombo?

Dagen började i snigelfart med sovmorgon och långfrukost. Himla härligt tycker jag.

Men sen tog vi fart. Både på olika och lika vis.

För att spara tid så sprang jag till Väla. Förvisso en omväg via Fredriksdal, Filborna och Bruces skog så kanske det var max lika lång tid det tar för mig att duscha som vi sparade och då ska man veta att jag duschar snabbare än Gunde…

Första delen var jättefin och solen sken men för att komma ända fram måste man springa på en cykelbana utmed en stor väg och där dog jag nästan tråkdöden. Just i dag var det dock tack och lov åtminstone ingen ”jobbtrafik”.

Vi hann med både Väla och Ikea inklusive äta en Ikealunch. Det är garanterat inte jordens bästa mat men helt galet var det inte för jag hade en jämrans energi på HIIT-passet. För övrigt ett vansinnigt skoj pass!

Sen var det i princip bara en grej till jag ville denna dag.
Ja du vet ju…

Åkte till mitt vanliga ställe men även där var det is på stegen och jag vågade helt enkelt inte gå i. ”I might be crazy but I´m not stupid” som sagt var.
Vid Fria bad är det kolsvart när solen försvinner och enda stället som var kvar var där jag var i går men t o m på stranden var det is.
Men det blev ett dopp och jag blev så där löjligt lycklig igen. Det finns säkert någon slags bokstavskombination för mitt badbegär, kanske det är hela alfabetet, men så länge jag mår bra av det så kvittar det vad för slags diagnos jag har.

Kram från Ingmarie

Noskallt

Om det inte hade varit för motvinden så hade detta varit en perfekt vinterdag.

Fast i solen och medvinden var det finfint och jag lyckades hitta en liten runda med hyfsat underlag. Var sugen på intervaller men absolut inte kuta inomhus och eftersom kyla trots allt är mer tufft för kroppen så ville jag inte maxa ute. Inte för att jag någonsin gör det nu för tiden men du fattar nog vad jag menar. Jag ville liksom ta i men bara ”lagom” mycket.
Så jag valde en enkel grej. Fartlek!

30 x30-30 sekunder och det kändes förvånansvärt lätt. Antagligen helt enkelt för att jag höll mig i mellanmjölkens land.

Det var en frånlandsvind och den i kombination med sol gjorde att jag inte kunde hålla mig längre. Vi skulle ha besök lite senare men jag visste jag skulle hinna.
När jag kom ner till havet insåg jag dock att det skulle ta längre tid än vanligt för stegen var helt nedisad! Försökte ta mig i men fattade direkt att det skulle innebära livsfara och det vore ju onödigt..

Men vill man så vill man och behöver man så behöver man och är badviruset där så är det bara att se till att hitta en lösning.

Det gjorde jag.
Med lite klättrande och trixande tog jag mig i och för dig som undrar var det varmare än i luften. 2,7 grader för att vara mer exakt. Jättehärligt och jag var (märkligt nog) helt ensam i plurret.

Vi avslutade denna dag med att äta gott och skratta hejdlöst åt (”På Spåret”) Fredrik Lindström och hans ”Stora dialektshow” på Helsingborgs konserthus. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

Fredagstriss

Om inget oförutsett händer är jag ledig ända till måndag!
Hurra!
Så just nu älskar jag mitt jobb. Haha!

Mitt kort på Aktiverum går ut nästa vecka så jag passade på att vara med på ett av mina favvopass där. Warm Yindaliniyoga är magiskt och just den och de andra passen i värmesalen kommer jag att sakna. Kanske köper jag ett ”riktigt” kort någon gång men helt ärligt gillar jag Sats för mycket för att byta.

Det jag dock köpt är ett nytt 10-klipp på simhallen. Första klippet gick i dag. Med tanke på hur vädret är så känns det som jag kommer behöva ett till när detta är slut.  Jag tror banne mig hela Sverige är täckt av snö  och har minusgrader nu och i övriga Europa är det också snorkallt.
Hallå klimatkrisen! Var är den där värmen ni tjatar om?

2000 m blev det och trots att det ”bara” är 2 veckor sen sist så kändes det allt lite extra i musklerna. ”Use it or lose it” som sagt var.

Hade inte tänkt göra mycket mer träningsmässigt men efter lite mat och en megakort tupplur blev jag hastigt och lustigt gym-sugen!
Är det fredag och ledig dag så är det och vill man så vill man.

Inga pass har varit direkt hårda men alla har varit roliga och känts bra och det är väl det viktigaste?

Kram från Ingmarie

En urk & en rolig & en mittemellan

Det är just pga detta jag inte gillar vintern..

För det är ju så det blir. Alltid!
Grått, skitigt, slafsigt och ffa slirigt. I skogen är det dessutom en tunn ishinna som man inte ser på eländet så minsta lilla backe, upp såväl som ner, är förenat med extra livsfara.
Det var det som var ”urk”.

Jag höll mig i alla fall på något mirakulöst vis på benen tack vare diverse grenar och träd jag kunde hålla mig i.
Den planerade rundan tog minst 10 minuter längre än vad den brukar och det var nära på jag missade premiären av Load & HIIT. DET var roligt!

Så sjukt skoj att jag redan har bokat in nästa vecka!

”Mittemellan” var helt enkelt jobbet för det var varken urk eller roligt.

Kram från Ingmarie

Ett erkännande

Jag erkänner.
När det är så här så gillar jag faktiskt vintern.
Dvs när det är minusgrader, sol, vindstilla och hårt packad snö med en möjlighet att undvika både modd och is.

På köpet kändes det som jag flög fram under min timme i skogen! Fast jag vill inte ha mer sn för jag vet ju att när det sen ska smälta bort blir det extra slirigt för alla som vill vara ute oavsett om man går, springer eller cyklar.

Vi for sen en sväng till mamma, Ulf och Sheila i Halmstad där vi fick underbart god lunch. Vilken lyx va?

Jag hade badkläder med mig men jag ska i ärlighetens namn erkänna att t o m jag blev lite tveksam när jag såg ute-tempen..

Men som alltid, man ångrar aldrig ett bad! Det var m-a-g-i-s-k-t!

Sen åkte vi hem i ett fantastiskt ljus för att ladda för jobb igen.

Kram från Ingmarie

Äntligen måndag!

Måndag efter att ha jobbat långhelg = ledig dag och jag tokälskar det!

Det har varit lite extra långa och sena pass så jag var seg som mjuk kola i morse när jag gick upp och jag hade minsann lite träningsvärk sen gympasset i går.
Gött!

När jag cyklade hem i går kväll sent som attan (vi snackar efter 23) så snöade det ymnigt och snöflingorna var vassa som nålar i mina stackars trötta ögon. Det var snudd på ett mirakel att jag inte vurpade!

Men hur trött jag än var, och hur mycket snö (och modd) det än var så ville jag vara ute länge i dag.
Och så blev det.

135 minuter med alla underlag du kan tänka dig, lite sol, lite motvind, lite medvind, snö högt och lågt, en hel del (sliriga) backar och massor av springglädje!

Efter mat och en kort tupplur blev det även ett pass med ”Funktionell träning”. Riktigt skoj och bra! För dig som inte vet kan jag berätta att man kan bli helt galet trött av det lilla gröna gummibandet!

Jag ställde förresten en liten fråga på Insta. Verkar som de flesta känner mig ganska väl…

För såklart jag inte kunde motstå det!

 

Kram från Ingmarie

Ännu mer

Jodå, jag vet att det finns de som älskar det här vädret som dragit in men jag tillhör inte en av dem.
Precis allt blir krångligare.
Särskilt att ta sig till/från jobbet och patienterna. Här är nämligen ingen sån lyx som tak eller kupevärmare… Motorvärmare i all ära men den gör ingen större nytta varken på frusna rutor och iskalla säten.

Springa funkade ändå tack och lov ok. Förutom när det snöade isbitar i ögonen.
Jag behövde verkligen den där turen efter att ha städat ut julen. kan inte minnas att jag satte upp så mycket pynt! Haha!
När den är nästa gång hoppas jag befinna mig på varmare breddgrader!

Har du fått mycket snö?

Kram från Ingmarie