Author: Ingmarie

Sista?

Det är inte helt omöjligt detta var den sista dagen med riktigt ”Ingmarie-väder” denna sommar. Åtminstone inte om man ska tro på SMHI:s prognoser. Men de har å andra sidan haft fel förr så vem vet.

Hur som helst har jag verkligen njutit av den. Att få känna varm, mjuk sand mot huden är verkligen lycka för mig!

Sprang lite längre i dag för jag bara kunde inte låta bli när solen sken så härligt! ”Prinsen” till Grötvik och vidare till Eketånga-skogen där jag snurrade runt på lite olika trails innan jag tog mig hem utmed havet igen. Bedårande vackert!

Det är verkligen något speciellt med just havet. Jag älskar det samtidigt som det skrämmer mig. Det lockar samtidigt som det oroar och jag längtar alltid till det samtidigt som jag undviker det. Mycket märkligt… Sjöar är också vatten men ändå en helt annan grej. I dem kan jag gladeligen och hur lättsamt som helst simma men i havet vill jag ha sällskap. Det fick jag i dag av Sara och Alexander. Det var magiskt! Vi simmade från Svärjehålan till Tjuvahålan (ja de heter så) och tillbaka. Jag var nöjd där (ls: klena jag frös) men de andra två fortsatte en liten stund till.

I morgon är det dax för lite nya äventyr! Troligtvis i regn men det är ok efter en sån här dag.

Kram från Ingmarie

Ledighets-känsla

Nu känns det verkligen som att jag har semester! Inga krav, (nästan) inga tider att passa och jag sover som en stock igen. Så skönt!

Som så många gånger förr bor jag hos min fina kusin och hennes man i ”mitt” lilla gårdshus vid havet. Mindre än 100 m från husknuten kommer jag rakt på Prins Beril stigen och den sprang jag på i dag. Inte på lätta ben, nästan 5 mil för bara 2 dagar sen känns allt lite även om det gick långsamt, men de är förvånansvärt pigga! Nu har jag ju varit med ett tag och vet att skenet kan bedra så jag tar det lugnt ett tag till. 50 härliga minuter blev det i alla fall!

Armar och överkropp är inte så uttröttade så simmat och gymat har jag också gjort. Tänk att Halmstad fortfarande låter oss simma gratis i denna fina utebassäng!! Dessutom ligger den bara tre stenkast från min stuga!

Gymade gjorde jag i stan. SATS Halmstad är riktigt fint och jag gillar verkligen att hänga där!

Mest har jag ändå slöat. Och ätit. I solen med kusin och kusinman och hemma hos mamma och Ulf.

Det är väldigt fint att vara ledig!

Kram från Ingmarie

STHLM 5 – the full story

Vår plan var att börja guld-utmaningen på STHLM 5 kl 8.30 i går med Brunnsviken och så blev det. För alla utom mig vill säga. Mina oregelbundna jobb-tider sista tiden har (tillfälligt) satt min dygnsrytm helt ur spel. När klockan blivit 01 och jag fortfarande var klarvaken så insåg jag att det inte skulle funka med så tidig uppgång och start för mig. Några sms senare till Anna och Kajsa så var min plan ändrad. (De sov förstås.) Jag startade helt enkelt en timme senare och skippade finkaffet mellan Brunnsviken och Kungsholmen för att ha en chans att hinna i kapp dem.

Brunnsviken-rundan är ca 12 km. Jag har ju kutat den, liksom alla de andra, massor av gånger men dels var det ett tag sedan jag var i de där trakterna och dels sprang jag åt ”fel” håll så det kändes nästan som en helt ny runda. Så ”lättlurad” är jag!

Väskan hade jag gömt i ett buskage och tanken var att jag skulle ta buss och tunnelbana till St Eriksplan för att möta upp Anna, Fredrik och Kajsa men ingen buss kom. Eller så stod jag vid en hållplats som inte var en hållplats. Man kan aldrig riktigt veta med SL… Så det slutade med att de fick åka tillbaka för att hämta upp mig. Snacka om service! Och mer blev det! Fredrik körde som om han aldrig gjort annat än rattat runt i 08a land. Vi hade inte ens problem att hitta parkeringar. Helt otroligt!

Kungsholmen runt är ca 9 km, om man springer rätt, men babblar man för mycket och glömmer svänga blir det en kilometer till. Den metoden använde vi. Att ha sällskap gör att tiden liksom bara försvinner och jag tyckte knappt vi börjat innan vi var klara och det var dax för lunch.

Och vilken lunch! Jag har gått förbi Organico massor av gånger men aldrig ätit där. Nu vet jag att jag kommer gå dit många fler gånger för jösses vilket ställe! Allt är vegan och det var så gott att vi nästan inte kunde prata. Dessutom var detmycket mat och billigt!

Det var också ungefär då regnet kom. I rejäla doser. Det var också efter detta jag anade att min utmaning skulle komma. Har nämligen aldrig suttit ner och käkat så här för att sen börja om igen. Södermalm och Årsta var nästa etapper. 10,7 + 7,5 km med ministopp mellan för påfyllnad och, skulle det visa sig, ombyte till torra kläder.

Vi parkerade vid Eriksdalsbadet under bron vilket var perfekt för då slapp vi regnet åtminstone den lilla stunden vi stod där.

Jag vet inte om det var maten, pausen eller något annat men för mig kändes det som jag sprang utanför mig själv. Jätteskumt! Jag var liksom där men inte i kroppen. Den sprang dock så helt borta kan jag ju inte ha varit. Det regnade precis hela tiden och jag och Anna lyckades bli extra blöta när några bilar passerade vägens regnpölar exakt när vi var i jämnhöjd. Tur det inte var is-vatten….

Fredik inte bara sprang, hittade kaffe-barer och körde runt oss. Han fotade en massa också!

Mitt jobb i bakgrunden!

Efter det där 19 km-badet blev det torra kläder (igen) och finfika vid Maria-torget på Johan & Nyström.

Kaffe med havremjölk alltså! Och kaka! Hur kan man leva utan det?

Nu var det bara Djurgården kvar. Knappt 9 km. Lite stelt var det allt i början och jag fick åter igen den där känslan att jag var ”utanför mig själv”. Men sprang gjorde jag. Hela vägen och vi ökade t o m lite på slutet!

 

Känslan av att vara i mål var minst sagt härlig!

Och naturligtvis blev det en sprada. Har aldrig gjort det på Djurgården innan så hur skulle jag kunna låta bli? Mina vänner var lite tveksamma men otroligt lättövertalade! Vet till 100% att de inte ångrade sig för man gör faktiskt aldrig det!

Sen var det bara avslutningen kvar. Efter ca 48-49 km (beroende på vems klocka vi kollade på) var maten och myset på vego-haket Chutney obeskrivbart! Anders mötte upp och även om han inte kanske blev direkt sugen på att haka på någon annan gång så blev han inte avskräckt. Lyckan och glädjen hos oss gick liksom inte ta fel på!

Denna dagen är en av de jag alltid kommer att minnas. Vilket äventyr och ffa vilket sällskap! Tusen, tusen tack Anna, Fredrik och Kajsa! Utan er hade detta nog aldrig ens blivit av och det hade ju varit helt fruktansvärt sorgligt!

I dag känns kroppen nästan löjligt pigg, måste ha varit all mat och kaffet, men jag nöjde mig med lite vattenlöpning i Söderbysjön. Det kommer ju fler spring-dagar! Och fler lopp!

Nu sitter jag på tåget söderut för nya äventyr och upplevelser. Livet alltså! Så himla fint!

Kram från Ingmarie

STHLM 5

Vi klarade det! Fem rundor i Stockholm på en dag. Brunnsviken, Kungsholmen, Södermal, Årsta och Djurgården. Totalt visade min klocka 49 km.

Att Anna, Fredrik och Kajsa skulle klara det visste jag men jag var mer osäker på mig själv. Har inte kutat så här långt sen förra hösten någon gång. Men det gick bra! Trots att jag ”försov” mig. En utförlig ”race (och mat)-rapport” kommer i morgon.

Kram från Ingmarie

Annorlunda ”uppladdning” inför det annorlunda

Vissa grejer skjuter man verkligen upp så länge det bara är möjligt. Ibland t o m i flera år. I alla fall vi… Som t ex det där är röja och rensa förråd och skåp. För att inte tala om att städa bakom spisen! Antagligen för att det inte är så där jätte-lattjolajbans.

Men till slut bara måste man och när jag väl börjar blir jag ostoppbar! Fråga Anders. Han har fått hänga med vare sig han velat eller ej.😄

Ett helt förråd med säkert 20(!!!) flyttkartonger har sorterats och slängts. För att få plats med det vi verkligen ville ha kvar fick vi även röja i lägenheten och när vi ändå var i gång med det blev det både garderobs-rens och storstädning. Vi har burit och kånkat, lyft och släpat så svetten runnit. (Lilla Doris-katten har åkt hem till sig då hon har sluppit vara med i röran om du undrar.)

Resultatet är imponerande och vi är så sjukt nöjda! Och en smula trötta. I morgon ska förrådet sägas upp och vi har ingen chans att samla grejer där. Himla bra!

På något vis lyckades vi pricka in ”utejobbet” (alla lådor bara ut för att sorteras/ tas till soprummet) de timmar det inte regnade.Regnet kom när jag sprang och simmade. Ingen trängsel någonstans om jag säger så och det var fortfarande varmt!

När vi var klara med det sista i dag träffade jag Kari vid Flaten. Det blev en härlig simtur men någonstans på andra sidan sjön började jag frysa och det blev bara värre och värre. Väl i land skakade hela jag så ärligt talat är det tur vi inte var längre bort… T o m Anders som kom för ett dopp, blev orolig. Ändå är han ju van vid mina tandhackningar.😱 Så tro inte helt på alla bilder. Jag kanske ser avslappnad ut men i verkligheten är hela jag som ett extra darrigt asplöv.

 

Men nu är det glömt för jag sitter med magen full av mat på balkongen i kvälls-solen. Ibland är det verkligen bra med kort minne!

Om detta var en bra uppladdning inför morgondagens minst sagt (för mig) annorlunda äventyr återstår att se men jag ska göra det med tre riktigt erfarna veteraner och jag ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r!

Det där att kunna stämpla ut på morgonen när dagpersonalen kommer är obeskrivligt skönt och särskilt när man vet det dröjer ett par veckor innan man måste stämpla in igen.😄

Jag gillar mitt jobb men just nu ska det verkligen bli skönt med lite ledigt för somrarna är alltid lite extra tuffa pga många vikarier och färre personal. (Plus att den berömda vårdskulden som sagt var ska betalas av…) Detta sista pass blev dessutom lite extra ”festligt ” för jag fick komma upp på taket! Så galet häftigt! Snacka om utsikt! Och svindel! 🤪

Några få timmars sömn fick jag innan jag masade mig till Eriksdalsbadet. Har inte varit där överdrivet många gånger denna sommar, hur det än är så är ju öppet vatten-sim det härligaste, men det var riktigt kul och kändes förvånansvärt bra!🤩Att det var lugnt i bassängen och solen sken bidrog garanterat.☀️

På något vis fick jag en massa energi så vi började röja i förråd och slängde flera ton (nåja) sånt där ”bra-att-ha-bröte” som vi inte använt de senaste 10-15 åren… Antar du också har sånt? Fortsättning följer i morgon!

Kram från Ingmarie

 

 

Den där speciella känslan

Långa tröskelintervaller är ruskigt roligt när kroppen är pigg. Som i dag! Drämde av 3 x 12 minuter på det vanliga kuperade spåret oh även om det var svettigt så var det med bra känsla! Det blev dessutom nästan en timme distans för att ta mig dit och hem via en omväg.💪🏻 Känslan efter ett sånt pass är snudd på oslagbar.

Blev även en simtur runt sjön innan jag skulle sova inför sista (🥳🥳) natten. Det blåste så mycket att det t o m blev vågor! Saferswimmern drog åt andra hållet i motvinden och flög på mig i medvinden. Hade det varit i havet hade jag nog inte varit så kaxig men i en sjö tycker jag det bara är galet skoj!

Och om du missat det så är det nära nu! Klockan 07.30 i morgon bitti stämplar jag ut för att äntligen få semester! Den känns enormt välbehövd kan jag säga…

Kram från Ingmarie

 

Allt bra men en kass

Sista ”sommar-passet” med SATS ute-löpning i dag och jag var visst ganska hård..😱

Jag sprang med och peppade så där ”lagom irriterande”. Du vet när någon pratar fastän man själv inte orkar säga mer än typ ja och nej. Fast de var faktiskt väldigt både glada och nöjda. Åtminstone efteråt…🤪

Själv drog jag vidare till gymet efteråt för styrketräning innan jag tog mig till Djurgården för att äntligen träffa min vän och fd kollega Camilla igen. Vi minns inte ens när vi sågs sist! Det är ju rent förskräckligt!😳

Det blev en väldigt lång lunch på Rosendahls Trädgård. Stället är supermysigt men helt ärligt var det väldigt dyrt för så lite mat. Även om det lilla vi fick var gott så känns det inte som jag vill gå dit och äta igen. För man ska ju inte behöva äta innan man ska gå och äta!🙄

Kram från Ingmarie

Jetlagad utan att resa

Egentligen skulle jag (äntligen) haft semester nu. I 3 veckor. Men eftersom det är dom det är i sjukvården varje, varje, varje sommar så har jag skjutit på min ledighet och jobbar en utav veckorna. Det är utan tvång ( mina chefer är som sagt var guldklimpar🤩) utan jag gör det för mina kollegors och patienternas skull. Plus att det handlar om ett givande och tagande och det ger även (lite) extra betalt.

Mina extrapass blev enbart nattjobb. Jag har inga problem med att jobba nattetid men eftersom jag sover som en kratta dagtid så blir ”dagen efter” alltid en smula seg och jobbig.  Faktum är att jag avskyr den där känslan. Det känns som om huvudet är fullt av bomull och seg kola, kroppen är trög och tung och jag vet inte ens om jag är hungrig eller mätt.  😱 Dvs precis som jetlag! Vilket det ju på sätt och vis också är..

Men efter alla oräkneliga nattpass jag gjort så vet jag att det är så här det är och att det går över. Att bara såsa omkring gör allt värre. En timme simning i fina Flaten, lite yoga och meditation sen är jag åtminstone hyfsat på banan igen.

På fredag kl 07.30 går jag av sista gången innan några veckor ledigt och den dagens jetlag ser jag nästan fram emot!

Så här fint var det förresten vid 5-snåret i morse!

Kram från Ingmarie