Olika slags mirakler

Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.

Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!

Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.

Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!

Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i  Skaparladan.

Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!



När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.

Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

Stark dag

Vi hade distans-simning på TS-programmetdenna morgon vilket betydde ett varv runt Källstorpssjön. Dvs den i Hellas. Om man ”slickar” kanterna får man ihop ca 3.8-4  km och jag hade som mål att simma minst det. Behöver ju som sagt var öva inför LED……

Vädret var mulet och regnet kom i små skurar. Inte utan att jag var lite orolig för att börja tokfrysa men vattnet var betydligt varmare än luften (21,5 grader) och det var  i princip helt vindstilla. Vi bytte om under ett träd för att inte bli blöta innan vi skulle bli blöta. Haha. Jag vet! Verkar väl helknasigt men det är ju trots allt inte jätteskönt att behöva ta på sig blöta kläder när man vill bli torr.

Som alltid var det ett härligt gäng och tillsammans är vi starka och alla peppar alla.

Foto: Ulf H

Det kändes skitsegt i början och vänster axel var dessutom konstigt stel. Genast började fundera på om jag kanske skulle nöja mig med ett varv. Kanske t.o.m gena! Jodå, jag tänker så ibland jag också…

När man simmar är det väldigt mycket svårare att distrahera tankarna än mot när man springer tycker jag. Det finns ju liksom inte så mycket att titta på och ”prata sig igenom” en svacka är ju av förklarliga skäl lite knepigt. Men jag gnetade på. Känslorna varierade mellan trötthet, eufori, flyt, uttråkning och en känsla av att vara både odödlig och outtröttlig. När jag simmat ett varv fortsatte jag direkt och fick ihop 5 km.  Före frukost! Känns bra att ha innanför våtdräkten och ännu en gång har jag lärt mig att man klarar mer än man tror och att känslor kommer och går.

Min team-mate Josefin simmade i princip lika långt men lite snabbare. Hon är grym och det är en ära att hon vill köra med mig som är nästan 20 år äldre och betydligt långsammare. Å andra sidan är LED allt utom ett sprintlopp så kanske det liksom jämnar ut sig lite ändå.

Foto: Ulf H.

Jag frös inte en enda sekund under simningen, tvärtom var jag perfekt lagom, men väl på land var Dryroben guld att ha. Och mössan.

Efter (en sen) frukost städade och fixade vi här hemma. Jag unnade mig en powernap också. Älskar när jag får den lilla stunden! Gör susen för återhämtningen! Gick hur bra som helst på gymet lite senare.

Hoppas jag har lite träningsvärk i morgon. Men inte värre än att jag pallar med nästa äventyr!

Kram från Ingmarie

Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där ”sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och ”min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Brickpass

Egentligen vet jag inte om man som swimrunner ”gör” brickpass men rent definitionsmässigt är det i alla fall vad jag har gjort i dag. Dvs kört två grenar direkt efter varandra.

Började med löpning. La ihop flera av mina fina löprundor runt bl.a Alet, Sperlingsholm. Furet och Galgberget och fick till slut ihop 33 km.



Var bara inom hemma för att hämta simgrejerna. Känslan att få hoppa i vattnet och simma de där 1600 m var ljuvliga! Hade kunnat hålla på mycket, mycket längre! Härlig upplevelse!

De sista 800-900 m på de där 33 km var dock efter simpasset och det var på väldigt stela ben och så långsamt att vilken rullator-ägare som helst hade hunnit i kapp.😱

Efter det för satt detta som en smäck. Vego såklart. På Cortado igen.😄

Kram från Ingmarie 

 

Blött

Jag hoppas verkligen att sommaren inte är slut redan. Det är ju oroväckande mycket regn och mörka moln både nu och många dagar framöver menar jag. (Jodå, jag vet att det behövs men inte hur länge som helst.😄)Men så länge det är åtminstone 18 plusgrader får jag väl vara nöjd. I dag har det dessutom varit hyfsat vindstilla. Fast på gymet märks å andra sidan varken vind eller regn. Däremot svett. Det är ju också blött. Jag är ganska bra på att fixa fram det om jag får säga det själv. Svett alltså. Liksom jag är väldigt bra på att göra mig själv trött.

Faktum är att det började inte regna förrän vi hade käkat upp den goda Cortado-maten. (Jo jag vet. Jag hänger där ofta och det är inte för att jag är sponsrad eller något utan helt enkelt för att jag tycker det är ruskigt bra och mysigt  där!)

Ulf, Daniel, Markus, jag, mamma och Noel. En liten del av min älskade familj.

Lagom till jag skulle i plurret var det uppehåll igen! Fast i ärlighetens namn var det väl kanske mest för att jag hållit mig inne de timmar det hade ösregnat innan. Man får ju liksom välja sina strider. Bra blev det i alla fall! 20 x 100 m i tröskelfart + in-sim, drills och avbad = 3100m.

Oavsett hur det vräker ner har jag fortsatt sol i sinnet och det är ju trots allt det allra viktigaste, eller hur?

Kram från Ingmarie

Bästkustsliv

Precis som jag skrev i går har jag tagit bort träsmaken från tågstols-nötandet.

Första metoden var två mils löpning utmed havet i sällskap med (nästan) alla sorters väder och vindar från absolut alla håll och kanter. Så där som det nog bara kan vid kusten och det är, om inte annat, i alla fall stärkande för både kropp och knopp.

Andra metoden var en timmes simning på fina Brottet tillsammans med Sara. Får nog lov att erkänna att det var lite svalt innan jag kommit igång. Jag har väl helt enkelt blivit bortskämd av värmen!

Men i ärlighetens har jag också skaffat lite ny träsmak. Denna var dock helt självvald!

Som en lång frukost på favoritverandan. Måste vara en av jordens mysigaste.

Liksom fika med mamma och Ulf på Cortado. Ett av mina favvo-hak här.

Och sen en härlig myskväll hemma hos de ovan nämnda med några av syskonen med barn och respektive.

Och Mogge förstås.❤️

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lång färd

Man får ju säga vad man vill om SJ men det är onekligen ganska spännande att åka med dem. Man vet ju liksom aldrig hur mycket förseningar det blir eller ens riktigt var man hamnar…

Det blev många, långa (extra) timmars resande från 08a land hem till bästkusten. Det var tur att jag hade en del jobb att göra, att landskapet är vackert och att jag hade både mat och vatten med mig. Bistron var nämligen helt stängd (pga personalbrist) men konduktören trollade ändå fram lite fina bars.

Jag hade också ”bottnat” med en ljuvlig morgon i och vid Söderbysjön. Vattenlöpning i sjön och meditation vid dess kant ger inte bara en unik frihetskänsla utan även ett stort inre lugn. Det behövdes lite extra sånt  i dag om jag säger så…

 

För att sitta still i över 8 timmar (bensträckare räknas knappt) är bland det jobbigaste jag vet men det viktigaste är (förstås) trots allt att jag kom fram till slut! I morgon ska jag (bl.a) se till att få jobba bort träsmaken.

Kram från Ingmarie

 

Brotorp swimrun 2020

Egentligen kan jag ofta känna att jag har ”tävlat klart”. Jag har liksom inte samma ”längtan” för att rejsa  som jag haft förr. Kanske för att jag gjort det så vansinnigt många gånger? Jag kanske helt enkelt är ”mätt”? Men det finns ändå några lopp jag ogärna missar och Brotorp swimrun är definitivt ett av dem.

Varför? Det är familjärt, mysigt, trevligt, vackert, lättsamt, supernära och en ”enkel” bana på så viss att den inte är teknisk. Däremot är det gott om backar. 🤪

 

Genomgång av banan. Eftersom det är en orienteringsklubb som ordnar så stämplar man vid varje ner- och uppgång ur vattnet. På så vis får man alla mellantider. Kul och bra!

För att undvika trängsel startade den långa 2-varvsbanan (= ca 24 km) en timme tidigare än den korta 1-varvs.

Ingen verkar ha simmat/kutat helt rätt för de flesta fick ca 23 km på sina klockor. 🙂

Träffade många välkända ansikten och jag fick verkligen tänka till så jag inte kramade någon. Det är skitsvårt när man blir så där glad som man kan bli när man träffar människor man gillar!

Första varvet var fruktansvärt! Jag hade andnöd precis hela tiden. Med facit i hand skulle jag inte haft swimrundräkten hur bra den än är, utan kört ”bart”. Jag har nämligen upptäckt att värme + våtdräkt ger den där andnöds-effekten på mig. Jag har ju inga som helst problem med värmen annars men våtdräkt gör på något vis att lungorna och andningsorganen inte kan funka. Det blir som ett (litet) sugrör i luftstrupen och är galet obehagligt ! Faktiskt så obehagligt att jag både funderade på att bryta och ställa in LED.. Då är det illa!  T o m riktigt illa!

Funderingarna förblev dock bara funderingar. Jag var ju inte trött, hade inte ont någonstans och när jag sänkte farten bara lite, lite så blev det bättre. Med andra ord ingen som helst ursäkt till att bryta.🤪

Detta var 4:e gången jag körde och trots ”slitet” blev det min näst bästa tid så jag ska verkligen inte vara missnöjd, men jag hade önskat att känslan varit bättre. Placeringen var dock säkert den sämsta ever för vi var fler än någonsin som körde. Fast det tycker jag bara är kul för det betyder att fler hajjat hur skoj detta är!

Coach Ulf, som påstår att han är dåligt tränad, vann överlägset på en vansinnigt bra tid! (Jag är säker på att han tjuvtränar. 😄😄😄) Min LED- teamy Josefin  hade en kalasdag och var supersnabb hon med! Är så glad att de där två finingarna har hittar varandra och att jag får vara deras vän. 🙏🏻

Vi var många från Team Snabbare och alla gjorde jättebra prestationer! Superskoj!

En del av gänget

Så himla härligt att kunna sitta kvar vid Brotorpsstugan och njuta av vädret, sällskapet och våfflorna! De ingår i startavgiften.😍 (300kr för icke medlemmar och 100 kr för medlemmar. Snacka om billigt!)

Man behövde inte ens duscha för allt torkade på nolltid. (Fast jag har duschat nu. haha)

Och kolla så coola swimrun-bh:ar vi har! Helt oplanerat! 😄 Det bra med den är fickan. Perfekt för ex. gels.

Som alltid superbra arrangerat av Skogsluffarna. De är proffs ut i fingerspetsarna och dessutom alltid obeskrivbart trevliga.

Nu ska det tränas vidare så Josefin slipper släpa på mig  hela vägen den 1/8. 😱

Kram från Ingmarie

 

En mer perfekt start…

… på semestern än denna är svår att få om du frågar mig! 🥰

Bara det här att kunna cykla till Hellas i t-shirt fastän klockan inte ens är 7.30 är ju helt fantastiskt! Att sen simma 90 minuter med ett stort Team Snabbare-gäng,inklusive fika-båten, är ren och skär lycko-magi!

Coacherna Ulf och Pål

Fika-båten

 

24-25 grader i vattnet gjorde att vi inte ville gå upp när vi väl var klara. 😄

Men yogan lockade så såklart vi kom upp. Finare yogasal får man minsann leta efter! 🙏🏻


Kram från Ingmarie 

 

 

Ingen vanlig fredag

När det är Ingmarie-väder, jag har en ledig förmiddag innan sista passet före två veckors semester, energin är extra bra och jag får tartan-feeling då blir det så här! 🥳

Inget märkvärdigt pass men 20 x 150 m (gåvila 50 m) kan vara nog så svettigt och mjölksyre-rikt om bara tar i tillräckligt mycket.🤪

Eftersom utegymet ligger bara några 100 m bort var det ju lika bra att svettas där också. 💪🏻

Nu har jag stämplat ut och jädrans vad jag ska njuta!

Kram från Ingmarie