Author: Ingmarie

Dubbelblött

Jag vet inte riktigt vad ”gul regnvarning” betyder men jag vet att det regnat/regnar mycket här, är kallt, grått och blåsigt. Antar det är lite extra bra då att man är så lättroad för annars hade jag nog deppat ihop totalt. Denna sommar började bra men resten vet i sjuttsingen om jag ens vill kalla halvbra. tack och lov har jag två resor planerade för annars hade vintern kunnat bli vääääldigt lång. (Bara hoppas det inte läcker ut något nytt virus så världen panik-stängs ner igen…)

Hur som helst. Jag hann att springa en sväng innan blötan uppifrån och vindarna från alla håll började på allvar.

Innan gymet hann jag med både en tupplur och att måla. Jättehärligt! Gymet var ovanligt fullt men det är både fullt förståeligt och bra! Jag fick ett bra pass med fokus på överkropp och spänst. Eller mer korrekt försök till spänst.

Jag vet inte vad det är för någon gen jag har men på något vis så blir jag mer badsugen ju jäkligare vädret är. Kanske är det för att dessa bad gör att kroppen producerar massor av olika måbra-hormoner och eftersom jag mår som bäst i sol och värme så behöver jag dessa kickar som mest när vädret är (i mina ögon) som sämst. Så jag cyklade vidare till havet i busvädret och var helt plaskblöt redan innan jag hoppade i men har jag bestämt mig så har jag och det var precis så härligt som jag visste det skulle bli! Dessutom väldans gott om plats!

Jag passade även på att testa uteduschen. Vet inte varför jag inte gjort det innan men bättre sent än aldrig antar jag. Lite synd dock att de stänger av den till hösten.

Jag ”fuskade” dock lite och bytte om under tak.

Det här att ”utsätta” sig för kyla och väta kan verka väldigt knasigt men jag tror det är oerhört viktigt att emellanåt  låta sig utstå ”obekväma” situationer för att inte helt fastna i någon slags bekvämlighets-träsk. När man gjort det i form av ex kallbad, ett hårt träningspass eller en svår (arbets)uppgift så är det extra härligt när man liksom har klarat av det och aldrig är väl en varm dusch så skön som när man fryser eller mat så god som när man är hungrig?

Om man aldrig utmanar sig och går utanför sin comfortzone så blir det heller aldrig något speciellt med någonting tänker jag och frågan är om man ens utvecklas som människa? Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

 

Det är i Åhus det händer och ännu ett tips

Innan Noel sprang med mig och Daniel i dag så var hans längst sprungna sträcka max 12 km.Efter dagens runda på Skåneleden så är hans nya Pb över 19 km! Tänk vad lite Skåneluft, vackra vyer och babbligt sällskap kan göra! Anders hakade på en liten bit därav är han med på de första när vi försökte det där svåra med att synka ett hopp.

Vi tog det lugnt men jag kände att mina nya pjux hade bra studs i sig!

När man har gäster kanske man ska köra med säkra kort men vi var fortsatt modiga och testade ännu ett nytt matställe. Klosterbageriet i Åhus ligger inte bara i en vacker miljö. Det har även supertrevlig personal och jättegod mat!

Även finbesök behöver ju åka hem till slut så när de dragit norrut for jag och Anders till Bäckaskog slott för att stilla vår nyfikenhet. Vi har åkt förbi massor av gånger man aldrig stannat. Slottet är riktigt gammalt och är bl.a känt för att det är här man spelar in ”Stjärnorna på Slottet”.

De äldsta delarna av Bäckaskog Slott härstammar från tidigt 1200-tal.
På näset mellan ivösjön och oppmannasjön anlades ett premonstratenserkloster.

Delar av den gamla klosterkyrkan och munkarnas kök finns bevarade i dagens byggnader.

Vid reformationen 1537 drogs klostret in till danska kronan. År 1584 skänktes Bäckaskog till kronprins Christian IV guvernör, Henrik Ramel. Han och hans son Henrik Ramel den yngre gjorde under sin tid 1584 – 1653, om det forna klostret till en befäst slottsanläggning. Bäckaskog fick då sin nuvarande utformning med den kringbyggda gården. Efter freden i Roskilde 1658 blev Bäckaskog svenskt.

Karl XV vistades på Bäckaskog varje sommar från 1845 till sin död. Karl XV:s paradvåning finns bevarad och kan än idag användas till större middagar.

Idag används Bäckaskog Slott för konferenser, fester, bröllop och som ett hotell och besöksmål för alla som vill njuta av slottets mat och miljö.

Att besöka gården och omgivningarna är helt gratis och det finns en hel del att titta på! T ex stallarna och klosterköket. Inga dörrar för Anders precis. haha

Slottet är stort och pampigt. Själva slottet, byggnaderna och parken är oerhört vackra och långt in i skogen finns gravplatsen för Karl XV:s häst. Det som också slog oss var hur lugnt och fridfullt det kändes att vara där!

Man ska aldrig passera en gunga utan att testa den! 🙂

Längst bort i parken finns en badplats vid Oppmannasjön och eftersom jag hade alla simgrejerna med så var valet av simplats väldans enkel i dag!
Kram från Ingmarie

Familjemys

Så kom de äntligen hit!
Mamma, Ulf, Daniel och Noel.
Det är svårt att plocka ut de bästa russinen i Skåne-kakan men vi har gjort vårt bästa och jag tror vi lyckats ganska bra i dag.
Vi började med kaffe, goa mackor (veganmackan var sjukt god) och morotskaka (också vegansk och gudomligt god) på mysiga Alunbrukets kaffestuga. Det är Skånes äldsta som funnits sen 1930 och det är fjärde generationen som driver den vidare. Enda lilla negativa är att där var sjukt mycket getingar! De var dock mest intresserad av sötsakerna och brydde sig tack och lov inte så mycket om oss.

Därifrån åkte vi till Stenshuvuds Nationalpark. Jag har bara kutat förbi det så det var extra roligt att få gå upp på topparna. Så makalöst vackert och mäktigt!

Från toppen ner till botten, dvs ner till den unika stranden. Jag hade såklart badkläderna med.

Middagen blev i Åhus på Pråmen. En mycket positiv överraskning! Deras kikärtsburgare var verkligen jättegod, personalen supertrevlig och stället ligger på riktigt på vattnet. Dvs Helgeån.

Och just det ja. Jag har sprungit intervaller också. Men det känns som väldigt längesedan trots att det bara var i förmiddags. Det blir ju lätt så när man upplevt så mycket roligheter på kort tid.

Kram från Ingmarie

Kontroller med varningar och ensamhetens lycka

Förra gången vi var i Bockeboda var det både snö, kallt, slirigt och myggfritt. I dag var det bara slirigt.
Dessutom fanns det ett helt gäng Hitta ut-kontroller nu som inte fanns då och vi hittade varenda en.

Det var betydligt svårare att synka ett hopp efteråt.

Det var väl kanske också tur att vi inte hade kollat så noga på alla varningsskyltarna innan. Haha

Picknickstället blev en liten bit bort i fina Uddarps naturreservat.

Med facit i hand hade vi verkligen tur med vädret för trots att SMHI skrivit ”inget regn” för hela dagen så har det kommit skurar som dränkt både vägar och blomsterarrangemang samtidigt som Tor åkt rally på himlen. Jag lyckades vara på gymet precis när den värsta omgången höll på. Kanske var det kraften i det i kombination med åskan som gjorde att jag fick extra energi och inte alls lyckades hålla mig till planen om ett lugnt pass. (?)

Lite tveksam var jag till kvällsbadet pga Tor men när det där viruset planterat sig verkar inte ens åska kunna stoppa det. Åskan försvann dock, regnet lugnade sig och jag var märkligt nog helt själv både på bryggan och i vattnet. Folk verkar inte fatta vad de går miste om! Fast jag klagar verkligen inte för det är ljuvligt att få ha allt helt för sig själv.

I morgon får vi finbesök och jag längtar som en tok!

Kram från Ingmarie

 

En bra omväg från Halmstad

Nu när jag sitter här hemma i fåtöljen i Åhus så känns det snudd på overkligt att jag upplevt allt det jag har på en ynka dag. Fast den började också snuskigt tidigt!

Så håll i hatten och åk med!

Löpturen blev en kuperad historia upp på Galgberget och i Vapnödalen. Benen var inte helt lyckliga över huvudets val efter gårdagen men  inte ens stela ben kan vara sura i denna miljön!

Hann precis duscha och packa det sista innan buss och tåg till Lund där Anders mötte upp.
Lunch i Saluhallen (ok mat från Green Deli men inte värd ett foto…) och sightseeing i Botaniska trädgården, Domkyrkan och bland de fina husen.

Jag vet inte riktigt varför men jag har aldrig ”klickat” med Lund. Finns liksom inget där jag riktigt känner att ”åh vad jag gillar detta stället”. Visst är det konstigt att det kan bli så där liksom vice versa. Det är absolut inget fel på staden men den är tydligen inte ”min” stad.
Så efter ett par timmar drog vi vidare och tack vare en Fb-vän fick jag tips om en sjö som jag garanterat aldrig varken hade hittat eller brytt mig om utan hans tipsande.
Häljasjön är ingen metropol och väl gömd men alltså vilken liten pärla!!!

Nu var det inte slut där. Nästa stopp blev Degerberga och Forsakar naturreservat och vattenfall. Vi har länge velat besöka det och hade nog egentligen inga stora förväntningar men ännu en gång blev det ett wow!

”Som ett landskap ur en Astrid Lindgren-bok. Forsakar med Lillaforsskogen är en djup ravin med flera forsande vattenfall, omgiven av en trolsk och sägenomspunnen bokskog. Forsakars övre fall har en fallhöjd på 7,4 meter och det nedre, som är delat av en avsats, har en total fallhöjd på 10,6 meter. Avsatsen, ”karet”, har gett upphov till namnet Forsakar.”

Vi gick slingan som går runt fallen och förutom att det var så oerhört mycket vackrare än vad vi trott så var det också oerhört mycket mer kuperat. Ännu en plats som är värd att åka en omväg för!

Men sen for vi hem till Åhus igen och laddar om för nya äventyr.

Kram från Ingmarie

Bendödar-trapporna

Det är mycket möjligt att jag är klen men det där trapp/fart-passet  jag har hittat på alldeles själv är inget jag snyter ur näsan hur enkelt som helst. Enda skillnaden mot förra gången är att jag kortade ner vilan till en minut och det gjorde ju inte precis det hela enklare..
Men himmel vilket kul och bra pass det är!
Uppvärmning till och upp på Galgberget + några stegringslopp för att inte helt dö maxpuls-döden i första trappavsatsen. (Det är fyra varje varv.)
8 x ett varv = 184 trapp-steg och totalt 700 meter. Trappan går (såklart) uppåt och varje trappsteg måste tas. Sista avsatsen har såna där ”rulltrapps-avstånd” på stegen så är man inte trött där så blir man!

Starten. Kraftigt tilltufsad av allt regnande!

 

Första av de fyra trappavsatserna.

Och den sista delen

 

Väl uppe kan man ju kanske tycka att det vore bra att chilla lite men då har jag hittat på /bestämt att då ska man trycka på hela vägen ner och tillbaka till starten.

Det låter kanske enkelt och lätt men när det går svagt utför, benen är trötta och de ska förflytta sig så fort de bara mäktar med så kan det minsann bli jobbigt även nedför! Men ska man lita på klockan så lyckades jag få upp farten ganska bra. (Det röda är alltså nedför och ”hög fart”.)

För mig är detta ett grymt bra pass. Styrka, uthållighet, fart och variation. Och galet mycket mjölksyra, hög puls, svett och pannbensträning!

För att helt ta musten ur mina stackars, jag menar lyckliga, ben och resten av kroppen med för den delen, så blev det en intensiv timme på gymet lite senare. Det är härligt att känna sig stark! Tycker verkligen synd om alla som aldrig fått uppleva just den känslan…

Bara ett par kilometer från Sats-gymmet ligger Östra stranden så vad var väl bättre än att cykla dit efteråt? Trots att jag hade varken badkläder eller handduk. Det går ju alldeles utmärkt att bada ändå! I jämförelse med hemma-havet kändes detta som ett badkar. Tippar på att det var 20 grader i vattnet.

Kram från Ingmarie

Förflyttad

I jämförelse med helgen har denna dag varit riktigt slö.

Det enda riktigt ansträngande har varit en timmes cykelsvett-fest delvis med Glenn & Co. Resten av tiden roade jag mig själv.

Det är inte helt sant men det känns som att resten av dagen har jag mest suttit på tåg. Tänker nyttja sommarkortet in i det sista så nu är jag i Halmstad med i princip noll planer och det är riktigt skönt!

Kram från Ingmarie 

 

Wanås

Wanås gods och konst är världskänt och något som varit på min önskelista att besöka sen jag fick veta att det finns. I dag blev den uppfylld! Slottet ligger ca 40 minuters körning från Åhus.

”Godset Wanås vid Knislinge, 20 km norr om Kristianstad, har en historia som sträcker sig över ett halvt millennium. Den ursprungliga borgen uppfördes under senare delen av 1400-talet och under 1500 och 1600-talen spelade Wanås en central roll i krigen mellan Danmark och Sverige.
1700-talet var den största omdaningsperioden i Wanås historia då omfattande byggnadsarbeten genomfördes. Slottet fick sitt nuvarande utseende vid ombyggnaden år 1708 och är nu en privatbostad för familjen Wachtmeister som driver godset i åttonde generationen. Parken är öppen för besökare året om och i den gamla stallbyggnaden finns en permanent historisk utställning

Wanås Konst är en internationell skulpturpark och ett centrum för konst och lärande som drivs av den ideella Stiftelsen Wanås Utställningar. Här skapas, presenteras och förmedlas internationell samtidskonst med inriktning på skulptur och installation. Varje år bjuds internationella konstnärer in för att skapa konst i parken. Det finns idag 70 permanenta konstverk i samlingen – producerade för Wanås Konst.”

Våra härliga vänner Helene och Magnus hängde med och på köpet fick vi extra bra guidning både där och på resvägen! Dessutom älskar vi att hänga med dem.
Det kostar 170 kr att gå in när det är öppet men då ingår en guidad introduktion, inträde i byggnaderna och möjlighet att besöka caféet och shoppen. Med facit i hand så kan jag säga att det var värt varenda krona!
Vi började på caféet och jag valde en skånsk (vegansk) trädgårdsallad med Dukkah-krydda som var helt makalöst god!

Guidningen var superintressant och vi gick sen själva runt i den stora parken och förundrades över skapelserna. Lite rädda blev vi med när det var ljudupplevelser! Det finns en tanke bakom och med allt och informationsskyltarna berättade både om konstnären och skulpturen. Jättehäftigt!

En symbol för de smältande isarna

Slottet från baksidan

 

Snapphane-eken är konst i sig själv. Det sägs att Snapphanarna hängdes i det.

Önsketräd by Yoko Ono. Varje år ”skördas dessa äppelträd på människors önskningar och de skickas till Yoko i NY som sen skickar dem till island där det finns en stor glas-skål till minne av hennes man John Lennon. Där läggs de plus från andra liknade i världen som hon skapat. Fantastiskt!

Roligast var nog ändå gungträdet! Massor av gungor i olika höjd! Jag var ju tvungen testa de jag nådde upp till! Haha!

Så detta är ännu ett tips att besöka!

Tränat har jag också gjort. ”Två halvor” kan man säga. Ett halvlångt löppass i morse som kändes bra till 15 km. Sen var det mest trögt de sista kilometrarna hem.

På kvällen när vi kom hem blev det ett halvlångt gympass.

Avslutade med bad och picknick på Åhus-bryggan. Det gäller att passa på! Vi hade galen tur för när vi kom hem blev det både skyfall och åska!

Kram från Ingmarie

Rivstartat

Klockan 22 i går kväll började jag min semester del två. Det här att dela upp den känns verkligen som ett vinnande koncept även om det kändes lite retsamt att solen för ovanlighetens skull sken just i går när jag var instängd och prognosen framåt mest visar svarta moln och regn. Men det var skönt att den var där när jag simmade!

Första semesterdagen tyckte jag det var passande att inviga med backintervaller.Just då visste jag inte hur många backar resten av dagen skulle bjuda på för hade jag gjort det hade jag kanske valt något annat pass.

Uppvärming 30 minuter, 2 x 12 minuter backe à 70 sekunder (vilan mellan är lika lång som en kisspaus) och 10 minuter nedjogg.

Bra känsla och benen blev precis ”lagom” möra. Belöningen blev extra fin. Lunch på Fresta gård som jag ”råkade” hitta när jag sprang det där långpasset förra veckan. Det är en liten gård där ägaren säljer helt egenproducerade varor. Passar väl kanske främst köttätare men de har flera veganska rätter på menyn! Skulle jag äta kött hade jag definitivt valt det härifrån för djuren lever riktiga liv! Hur man kan (vilja) döda dem är dock över mitt förstånd…

Stället är supermysigt, maten outstanding och ägaren supertrevlig! Definitivt värt minst ett besök!

Helt klart är också att den gav en himla massa ny energi! När vi slöat klart hade vi en plan om ett besök i Kjugekull för att strosa runt och ta några Hitta ut-kontroller och sen lite sim i ”finsjön” innan hemfärd

Så blev det men det blev också mer!

Kjugekull är ffa känt för bouldering, sin vackra och varierande natur och hänförande utsiktspunkter. Det finns flera olika slingor att följa, ett café, museum, toaletter och fina grillplatser.  Vill du läsa mer om detta fantastiska område så rekommenderar jag denna sidan och denna sidan där det står mer.

Jag visste att det skulle vara mycket sten där men jag hade aldrig fattat hur stora de skulle vara! Eller att det var så kuperat. Vi traskade runt där både länge och väl och det var mer än en gång jag kände mig som en dvärg i Jättarnas land! T o m Anders blev liten! Och ja, vi tog över hälften av kontrollerna också.

När vi var på väg till finsjön (dvs Levrasjön) så körde vi in till Barum för att reka var båten till Ivön går och hur det funkar. Ivön är Skånes största ö och den ligger på vår ”To do lista” att upptäcka. Vad som sen hände vet jag inte men plötsligt fick vi ett infall och åkte med på den lilla bilfärjan över till ön!

Ivön må vara den största ön men den är inte stor (7 x 3 km) så vi bestämde att vi åker runt hela där man får åka. Vi stannade till vid Biskopskällaren eftersom det är en historisk sevärdhet men vi kan väl säga som så att det var inget vi stannade särskilt länge vid…

Istället for vi till Ivö-klacken som är det som mest dragit.
Klacken på den norra delen av Ivö är en plats som har det mesta. Från den 130 meter höga urbergskullen har man utsikt över sjön, där en gång svanödlor simmade. I kalkbrottet på ön har man hittat tand- och skelettdelar från dinosaurier. Sommartid är bokskogarna lummiga, och såväl fiskgjusar som havsörnar svävar i lufthavet.

Planen var att vi skulle kolla kartorna och slingorna men så började vi gå. Först på platten och sen brantare och brantare uppför. Bokskogen var magisk och vi bestämde att vi skulle gå till första utsiktspunkten.

Tro det eller ej men backen drog så vi traskade vidare och då såg vi skylten med ”Högsta punkten” och vem kan vända då utan att ha varit där?
Inte vi!

På tillbakavägen genade vi över till en annan del av leden så det blev en fin runda. Vilket ställe alltså! Nästa gång blir det löpar-pjuxen med för nu vet jag ju vilka härligheter  som finns där!

Jag vet även att det går att traska både långt och i kuperad terräng i foppa-tofflor. Att det går att dansa med dem vet jag ju redan. Haha!

Finsjön blev det till slut också. Bedårande vackert och alldeles, alldeles underbart att få simma där!

Sa jag förresten att vi även har städat, fixat trädgården och storhandlat? Undra om det blir punktering i morgon… Fast nej det går inte för då väntar nya skojiga saker.
Alltså jag älskar semester!

Kram från Ingmarie