Jag älskar att jag kan ta mig till havet varje dag om jag vill. Om det inte var för temperaturen så hade man nästan kunnat tro jag var vid Söderhavet någonstans!
Jag älskar också dessa triljoner mjuka stigar som här finns. Det är banne mig som att springa på en grön matta! Blev ju inte direkt sämre av att solen tittade fram.
Så ja, jag är fortfarande lika förälskad i detta stället.
Tur det för ännu är jag inte sugen på några packlådor.🤪
Kram från Ingmarie
Så kom den igen. Otursdagen.
Det sägs ju i alla fall så om fredagen den 13e men hittills under mitt snart 57-åriga liv har jag aldrig märkt av det där. Vad jag minns i alla fall. Minnet kanske börjar svikta. Haha! I dag har det i alla fall verkligen inte varit någon otur. Åtminstone inte i skrivande stund och det är ju faktiskt några timmar kvar så jag kanske inte ska vara för kaxig.
Löpningen var väl förvisso inte tjohejsan. 44 minuter fartlek + upp och nedjogg. (Det blev 44 eftersom varje ”intervall-runda” är 11 minuter.) Det var inte dåligt som i ont eller trött utan mer dåligt som i trögt och med obefintligt tryck i benen.
Men så är det ibland och jag tänker att det var bra pannbens-träning! Efteråt kände jag mig extra nöjd!
Fredagar innebär också simträning med Ok Pan.. Gruppen växer för varje gång och det är väldigt trivsamt. Vi är så många så nu kommer det bli även på söndagar och då blir det fokus teknik. Superbra ju! I alla fall de söndagar jag är ledig….
Hur har din fredag den 13e varit?
Kram från Ingmarie
Som du vet är jag inte så förtjust i att gå upp allt för tidigt och/eller kuta före frukost men ibland ”måste” man om det ska hinnas med och ibland blir det t o m riktigt, riktigt bra. Som i morse! Det både kändes och var plättlätt!😀
Några timmar senare var jag i Malmö och fick äntligen se min vän Ulrika igen som jag inte träffat sen hon flyttade från Stockholm och det är flera år sedan. 😱 Messenger och sociala medier i all är men det inte som IRL.
Och vilken dag vi fick! Trots regnpisk och hårda vindar. Vi började med fika ( som Ulrika så fint fixat❤️) och lite uppdatering om sånt man liksom inte kan skriva om för det skulle bli en väldigt lång roman. Det där fortsatte vi med på promenaden till Malmö museer ( ja det är mer än ett) och även där inne. ( Tur man inte behöver vara tyst där! 🤪)
Roliga utställningar och galet billigt! 40 kr/person!
Sen traskade ( halvflög) vi vidare till Ribersborgs kallbadhus.
Ingen av oss har varit på ett sånt ställe innan och hade nog egentligen inga förväntningar. Dock hade vi funderat lite på om det skulle bli segt för vi hade bokat två helt olika massagetider. 15.30 och 17.30. ( Fanns helt enkelt inga andra att få.) Inte heller hade vi några jätteförhoppningar om att massagen skulle vara särskilt bra.
Allt var tokfel!
Tiden bara försvann medan vi roade oss med, och njöt av, havsbad, tunnbad och bastu.
Underbart!
Massagen var det absolut toppnivå på och vi blev så där härligt såsigt mjuka i både knopp och kropp att det nästan blev lite bråttom tillbaka till tågen.😀
Men vi hann och jag har med mig en dag i ❤️ som jag alltid kommer minnas som en av de bästa i livet.
Tack!🙏🏻❣️
På tal om billigt så var både kallbadhuset och resan värsta pangklippen!
345kr för bad inklusive massage och 214kr t o r hela vägen nästan ända från och till vårt hus!
Wow alltså!🤩
Kram från Ingmarie
Det grå täcket som lagt sig över denna delen av landet skingrades en stund i går. Jag hann minsann att se både solen och månen!
Solen höll mg sällskap på löpturen före jobbet och månen höll mig sällskap från bussen på hemvägen. Båda vansinnigt vackra!
Jag har faktiskt inte så ont av detta gråa om jag ska vara ärlig trots att jag är en sommar- och solmänniska. Tycker det är ganska mysigt faktiskt! Det innebär ju ffa att det inte är någon läbbig modd eller is som ställer till det. Undra just hur statistiken för benbrott på vintern är här jämfört med ex Stockholm och Umeå. Går såklart att leta upp men vet du så får du gärna berätta!
Mina låtsaskompisar bjöd på betydligt ljusare vyer från Nya Zeeland än vad Åhus bjudit på i dag. En gång har jag varit där och jag hade gärna åkt tillbaka! Otroligt fint och vänligt land! Nu fick jag nöja mig med att svettas framför de olika scenerna på duken vilket helt klart är bättre än inga scener alls!
Jag var en gång till på det där stället men då på gymet. Vill nämligen gärna ha träningsvärk i morgon så jag får extra valuta på en av grejerna jag ska hitta på. Jag längtar så mycket att jag inte vet om jag kommer kunna sova! Vad det är får du veta i morgon!
Förresten, jag har hittat en guldklimp till här i Åhus! När jag cyklade hem från spinningen så stannade jag vid Bondens skafferi som jag såg för första gången när jag gick förbi där i lördags. Åhus är inte stort men tydligen tillräckligt stort för att kunna ”gömma undan” ställen som detta.
Det blev en hel påse med allt från purjolök och pepparkakor till gråärt och surkål med gurkmeja Mums!
För övrigt försöker jag skynda på våren (och lite låtsas att den redan är här) med snordyra tulpaner. Det är det värt! Eller vad tycker du?
Kram från Ingmarie
Som jag skrivit innan så saknar jag mitt SoFo-gym jättemycket (men det är också den enda ”saken”) men jag saknar inte transportvägen dit och hem. Här däremot har jag en fantastisk väg till gymet och jag kan göra den både lång och kort. Eller som i dag. Längre dit och kortare hem. (Längre är inte jättelång men ca 8 km) Dit tar jag Skåneleden genom skogen och utmed havet. Hem på smågator och stigar. Kalasbra!
Fatta mig nu rätt ang gymmet förresten. Det är helt ok här men det är liksom inte samma som mitt favvogym. Sats är Sats och absolut bästa kedjan i Sverige om du frågar mig! Nu är jag ju dock som sagt var lättroad så det funkar utmärkt att bli både svettig och trött även här.
Efter dagens skrivjobb på hemmakontoret (en fåtölj i en hörna) drog jag till simhallen. Faktum är att jag har hittills inte haft ett enda dåligt pass där! Magiskt! Jag gillar att simma men nu känns som jag har hittat den där äkta simglädjen igen och jag tror jag vet varför.
Dels är det inte toktrångt, stökigt och rörigt och dels är det inte snorkallt. Ja, jag gillar att vinterbada men jag gillar inte att simma länge i kallt vatten.
Jag tackar, tar tacksamt emot och hoppas det varar.
Kram från Ingmarie
Att få kuta på stigarna här är som balsam för både kropp och själ. Mjukt, tyst, vackert och fridfullt. Hade det inte varit för att vi skulle få finbesök av mamma och Ulf hade det nog blivit alldeles för långt just i dag för både knopp och benen ville ha mer.
Nu var det ju så bra att finbesöket gärna hängde med på en promenad, trots regnet, i fina Äspet och vid Åhusbryggan. Det är ju trots allt bara vatten och det finns ju paraply!
Märkligt nog var det bara jag som ville bada. Vet inte riktigt varför de andra ville… Man ångrar ju aldrig ett bad!
Så mysigt att ha fått ha dem här hela dagen så det är ännu en fördel med att bo här. Avståndet mellan oss har krympt och det är otroligt mycket enklare att ses.
Kram från Ingmarie
När man slirat runt, plaskat, kanat och stretat i motvind i 31 km så var jag förberedd på att kroppen skulle känna sig halvt överkörd i dag. Eller i alla fall att energin skulle vara lite låg.
Det stämde inte.
Eller jo, vänster ben är en smula tjurigt i dag men det är inget ”nytt”. Av någon anledning är det det ibland men jag har liksom aldrig riktigt luskat ut varför eller när det sker men just längre löpturer verkar vara största triggern. Fötterna är ju som de är och gör alltid mer eller mindre ont så de räknas inte. Hade ändå inte velat kuta så valde att promenera till gymet för ett (lugnt) pass där. Nu är ju allt relativt om vad som är lugnt eller inte men särskilt lugnt kan jag inte påstå att det blev. Jag fick feeeling och körde så svetten rann och plötsligt hade det gått över en timme. Tydligen inte bara på SoFo-gymet det kan ske.. Avslutade med lite extra yoga och sen kändes t o m vänsterbenet som vanligt igen.
Anders körde sina övningar men sen fick vi för oss att ”göra C4”. Dvs åka till det stora shoppingcentrat i Kristianstad. (Nej, vi hade inte varken rökt på eller druckit någon konstig drink innan!)
Att gå där är banne mig jobbigare än att kuta långpass! Efter 30 minuter är jag helt slut. Efter en timme snudd på död. Hittade i alla fall det vi behövde (t ex en ”ingen reklam-skylt”, träningsjacka på rea eftersom mina håller på att rasa i hop, hårsnoddar, en kam och lite annat livsnödvändigt. haha)
På C4 finns också kanske Sveriges trevligaste Espresso House. Rekommenderas! Jag har cravings på deras veganska rågbröd med avocado och ajvar. Funderar ibland allvarligt på om de lagt i något beroendeframkallande i dem…
För att balansera detta kommersiella ville vi vara lite kulturella och åkte till det som tydligen är Sveriges lägsta punkt.
Lägsta punkten är -2,32 meter under havsytan i höjdsystemet RH2000 (-2,41 meter enligt det tidigare RH70). Vid Lägsta punkten finns segelskärmar som berättar om områdets historia och här finns även en mätställning där man kan se hur högt vattnet hade nått om inte vallen vid Hammarslund funnits.
Området där lägsta punkten ligger var tidigare en vik av Hammarsjön, den så kallade Nosabyviken. På den gamla sjöbotten ligger idag förutom Sveriges lägsta markpunkt också bla Kristianstads Centralsjukhus och reningsverket.
På 1860-talet byggde den engelske ingenjören Millner en vall tvärs över sjöviken och pumpade bort vattnet för att få mer åkermark. Till sin hjälp att få över vattnet från viken och ut i Hammarsjön användes ångmaskiner som drev så kallade archimedesskruvar. En sådan sex meter lång skruv finns kvar vid vallen nära Ekenabben och här finns även mer information om torrläggningen av Nosabyviken.
Egentligen var torrläggningsföretaget bara en del av ett större projekt som gick ut på att valla in Helgeån med följd att både Hammarsjön och Araslövssjön skulle bli torrlagda. På grund av ekonomiska och praktiska problem avbröts arbetet och sjöarna finns idag kvar som en värdefull del i Vattenriket.
Absolut värt att besöka men förvänta dig inte allt för mycket. En kul grej hur som helst!
Så nu har vi varit där samt vid Sveriges mitt och vid Sveriges sydligaste punkt. Bara Sveriges mesta väst, öst, norr och högsta punkt kvar!
Kram från Ingmarie
Helt klart behöver de byta namn på Skåne Frozen Trail-loppet till Skåne sluschy mud trail eller liknande för detta var bland det geggigaste och blötaste jag kutat. Kallt – ja, men inte fruset.
31 km med lera, gegga, rötter, is-snö och is-regn som stuckit som knivar i ögonen, isvattenbad (inte pölar alltså utan mindre sjöar!), hård vind och ännu mer lera-rötter-gegga-is-snö-reg-vind. Vad jag kan minnas har jag aldrig haft så mycket kläder på mig på ett lopp, eller ens någonsin när jag sprungit, men det behövdes. Jag höll mig faktiskt ganska lagom varm på kroppen. Värre med fötter och händer trots att jag hade handvärmare i vantarna.
Banan går i en cirkel och det är mestadels Skåneleden. Den var jättebra markerad och trots det galna vädret var det superfint! Mycket backar (600 hm), mossbeklädda stenar, höga vackra träd, spång, raviner, kringelikrok-trails, grindar, trappor, grusvägar, trails som var alldeles röda av barr, söta gårdar, vilda djur och tama hundar. Ska verkligen bli kul att springa där till sommaren!
Efter ca 17-18 km var den enda vätske-kontrollen där det serverades mackor, dricka, choklad, chips, bananer och kanske något mer jag missade. Blev inte många foto för jag var rädd fingrarna skulle frysa till is om jag tog av mig vantarna.
Som så ofta får man följe med några, tappar den, kommer i fatt, tappar, kommer i fatt men mest sprang jag själv. Hade verkligen velat ha Annas sällskap men hon blev krasslig och fick ställa in. Det är sånt jag brukar tänka på när det blir lite tjurigt med kalla fötter och händer. Att hur det än är så är det ett privilegium att få och kunna kuta lopp. Det fanns garanterat tusentals som hade velat byta med mig i dag. Även när jag slirade runt som mest. Märkligt nog trillade jag inte en enda gång men det var nära minst 837 gånger! Precis innan mål skulle man dessutom klättra över ett staket! Men det gick bra och jag kom i mål på ungefär den tiden jag trodde och först av damer över 50 år.
Jag är glad jag gjorde det men det vet i tusan om jag vill göra om det. I pm:et hade det stått att det skulle finnas varm dusch och mat efter men det stämde inte alls. Iskallt vatten var inget jag längtade efter att göra mig ren i och de få vego-pizzor de verkade ha beställt kom aldrig så länge vi var kvar. Det finns ju liksom en gräns för hur länge man kan vänta. Särskilt när man inte fått duscha…
Inte heller fick man någon finisher-gåva trots att det stod men jag lyckades få en liten fin skyffel eftersom jag frågade då jag såg alla andra hade fått. De var tydligen bara för de som anmält sig jättetidigt.
Så nej, de får inget högt betyg av mig. För 420 kr förväntar jag mig att det som står i inbjudan gäller. Eller har jag bara ovanligt höga krav?
Tack och lov hade Anders följt med som chaffis. (Han roade sig dock med annat medan jag plaskade omkring.) Skönt att slippa köra hem ensam i busvädret!
Nu har jag både duschat och fått mat i magen så ordningen är återställd. Tror inte heller jag behöver ta några extra rundor för att få tillräckligt med steg i dag.
Kram från Ingmarie
När det gäller äventyr är jag oftast lättövertalad och när bästa Anna frågar är det tydligen ännu lättare att få mig att säga ja. För någon vecka sedan skickade hon en länk till detta loppet som jag redan tidigare tänkt var både på tok för långt just nu plus att det skulle ställa till problem med jobbschemat. Samtidigt så ville jag ju egentligen både få ett rejält långpass och uppleva nya miljöer.
Äventyrsvirus är tydligen lika envisa som de där vinterbadsvirusen… När det planterat sig så ger dig sig inte!
Så jag lyckades på något vis ändra om mitt schema och knipa en plats. Att det inte kommer bli ”frozen” som i kallt, hårt, frostigt såg vi ganska snart. Faktum är att jag var nära på att ställa in eftersom prognosen visade snudd på snöstorm. Ta mig genom 3 mil skulle nog funkat men jag ska ju ta mig både dit och hem också utan att riskera att hamna på jobbet. (Dvs sjukan/IVA.)
Nu visar det dock bara regn, regn och ännu mer regn med några få plusgrader och jag är rädd för att jag kommer förvandlas till ett stelfruset russin innan jag är i mål. OM jag kommer i mål. Det står dock ingen maxtid så bara jag hinner runt innan mörkret så kanske det går. Målet är att ta mig i mål och förhoppningsvis ha en extra trevlig dag i skogen! Att det råkar bli med nummerlapp ser jag mest som ett bonus för då får jag snitslad bana, service på vägen och dusch efter.
Jag ser i alla fall fram emot det och har laddat med att jaga modem i stora gallerian, bli intervjuad en första gång för ett program, simma ett riktigt bra pass, leta kläder/värmefilt/första förband så jag förhoppningsvis klarar mig utan frostskador i morgon, kört ett virtuellt Body Balance-pass, leta gardinstänger och badat i havet. Kan berätta att det är väldigt mörkt där utan pannlampa men också väldigt fridfullt, mysigt och härligt!
Kram från Ingmarie
