Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….
En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.
När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde ”manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.
Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!
Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.
Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de ”nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.
Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!
Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!
I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…
Kram från Ingmarie
