Åhus-Bromölla

Som du vet är jag inte överförtjust i Skånetrafiken men de har åtminstone en väldans bra grej. Sommarkortet! Mellan 15 juni och 15 augusti får man åka precis hur mycket som helst i hela länet för lite över 800 kr. Kanske inte låter så billigt men kollar man vad ordinarie priser är så inser man att det är ett kap. Jag betalar massor varje månad bara för att ta mig till och från jobbet så detta kortet är guld värt för mig.
Inte bara för att jag ska jobba utan ffa för att jag har en helt annan möjlighet att göra A till B-löparäventyr.

Egentligen hade jag inga planer på det men av någon anledning dök tanken upp att jag skulle kunna springa till Sölvesborg. Sen kom jag på att det ligger ju i Blekinge så efter ny koll på kartan bestämde jag mig för Bromölla. Det extra bra var att där gick buss/tåg varje halvtimme tillbaka till Kristianstad och sen hem.

Det går att bara följa cykelbanan hela vägen men bara tanken fick mig att dö tråkdöden. Nu var den vägen jag tog inte jordens roligaste hela tiden  men det visste jag inte innan utan var lyckligt omedveten.

Första biten sprang jag genom skogen och över/genom hela Rinkaby skjutfält. Enda orosmomentet där var korna men de befann sig långt bort så jag slapp sprinta. (De har tydligen sitt sommarbete på hela fältet.)

Vannebergavägen är låååång och raaaaaak och väldans enkel att följa och den går ända till.. just det – Vanneberga. Men den är förvånansvärt fin för att vara så rak.

Mitt flow avbröts tvärt när jag såg en stor hund mitt på vägen som gick mot mig. Springa ut på åkrarna var inget alternativ och hade högst troligt inte hjälpt om hen velat äta mig, vända ville jag inte så jag började helt enkelt gå och pratade som jag brukar med hundar. Om det var därför eller om den bara var snäll eller tyckte jag såg för seg ut vet jag inte, den var väldigt “svårläst”, men jag fick i alla fall gå förbi. Precis när jag började springa dök en till upp och den var inte glad. Visade tänderna, reste ragg och morrade högt.
Tvärstopp igen. Men jag fortsatte gå långsamt, långsamt framåt med en sned blick bakåt. Jag var beredd att ta av mig västen som skydd men hunden stannade där den var. Efter ett par hundra meter såg jag att den gick tillbaka och jag vågade kuta igen.
Det där var såklart inte ok att detta hände, man ska kunna springa/gå på en allmän väg utan att riskera bli överfallen, men jag hade ingen som helst lust att stanna och riskera något för att skälla på ägaren.
Fast jag vet ju vilket hus det är…

Nåja, det gick ju bra. Inget värre än rejäla störtskurar och galna vindar hände efter det där. Det var mycket väder om jag säger så.

Efter Vanneberga, som verkligen är en liten håla, kommer Trolle Ljungby som förvisso är litet men vansinnigt fint med sin kyrka, sina gårdar och sitt slott.

Efter ytterligare några regnskurar blandat med stekande sol så sprang jag under E22 men missade var den “riktiga” cykelbanan gick och hamnade istället på en flera kilometer lång raka på en 80-väg. Not so fun. Särskilt inte när jag såg cykelbanan på andra sidan järnvägen. (Inbrottssäkra staket så nej, det gick inte att gena över.) Just då ångrade jag nästan att jag inte hade tagit tråkvägen..
Men jag hade i alla fall medvind!
Efter ytterligare några omvägar kom jag till första målet.
Badet!

Det blåste vågor på Ivösjon men det var så härligt att få plaska där en stund. Hade hela stället för mig själv! Vad är det för fel på folk? Varför badar de inte?

Sista kilometrarna till stationen var en smula stappliga till en början men sen i full fart när jag insåg jag kunde hinna med “bästa” bussen. Dvs den som gick snabbast hem. (Egentligen 2 olika men med bra förbindelser.)

Tack och lov var det nästan tomt på bussen så jag kunde byta tröja osedd. Dock hann jag inte köpa kaffe så det sög rejält i den tarmen när jag kom hem!

Så här blev rutten. Ca 25 km.

Lite mat senare, och innan ännu en tomt-koll, (ja vi kollar som sagt var runt på alternativ) så hann jag med ett bra gympass också!

Kram från Ingmarie