Gym

Spontan-laddning

De flesta som håller på med löpning vet vad Backyard ultra är. Man springer en bana som är 6706 meter och där starten för varje varv sker varje hel timme. Klarar man inte varvet på en timme eller inte står på startlinjen i tid är man ute. Segraren är helt enkelt den som håller på längst.

Nu finns det även några swimrun-backyard och en ”råkade” jag anmäla mig till för bara några dagar sedan.😱

Last one standing (”LOS”)” går på Långholmen i morgon lördag där också  sprintloppet (ett varv) kommer gå av stapeln.Ett varv är 5 km fördelat på 4,5 km löpning och 500 m sim vilket kan verka som en baggis men dels ska man i och ur vattnet 5 ggr och dels är det en rejält kuperad bana om jag förstått det hela rätt.

Jag har absolut inga planer på att bli den som håller på längst. Tvärtom. För mig är detta ett ”enkelt” sätt att få till ett bra långpass med service och sällskap . 🥳 Jag kommer inte ens behöva ha vatten med mig. Allt finns! Hur bra och lyxigt är inte det? 😀🙏🏻

Min laddning inför detta är väl allt utom just en laddning. Bra träning hela veckan och PT-passet i går gav mig träningsvärk t o m i armvecken! Och kul var det som alltid!

Hur många timmar jag stått och gått på jobbet vågar jag inte ens fundera på. Jag vet bara att benen blir väldigt trötta av det. Så trötta att jag inte ens orkar stå sista biten på tuben.🤪

Utesimmet i dag var dock både kort och lugnt. Fick finsällskap av Per som provade sjösim för första, men inte sista, gången. Jättekul!

Nog räcker det för att vara pigg igen i morgon?😄

Halvvägs!

Kommer du ihåg att jag skrev om att jag skulle simma över engelska kanalen? Well nu är jag halvvägs! I den här takten kommer jag hinna fram i god tid!

 

Jag har också börjat kuta The Grand Canyon challenge. 280 miles (ca 450 km) där man färdas utmed Colorado River till GC. Ja virtuellt alltså.
Man kan som sagt välja hur man vill ta sig fram och vad man liksom räknar in, men jag har valt att enbart simma engelska kanalen och enbart kuta GC. Så nu gäller det att inte skada varken armar eller ben….

Gymträning räknas inte in någonstans men eftersom jag är tvärsäker på att det gör att jag klarar av och orkar mer så hjälper det mig garanterat ändå framåt indirekt.

Kram från Ingmarie

Nationaldagen 2020

Jag tycker verkligen att det är värt att fira vår Nationaldag men det behöver inte nödvändigtvis betyda att man går omkring med en flagga, sjunger vår nationalsång och äter jordgubbstårta.
Eller ens klär sig extra fint i folkdräkt.

Man kan även fira så här:

  • 4 kilometer simning. På en 25-metersbana blir det en hiskelig massa vändningar. (Stora bassängen var nämligen stängd pga polo-träning. Liksom utebassänge pga av ”smittorisken”. Jo men tjena. Jättesmart då att begränsa alla simmare till några ynka banor… Själv tror jag anledningen stavas lättja.)

  • 1 timme poolrun med bästa Lisa. Våra pass tillsammans är inte varken regelbundna eller särskilt ofta men jösses vad mycket guld de är värda!

  • 1 tuff timme på gymet. Det gäller att ligga i med läxorna från PT:n. Mest för att jag vill utvecklas såklart men också för att jag ju inte vill skämmas nästa gång vi ses…

  • Hemlagad (vego)mat och ett glas vin hemma vid vårt köksbord. Enkelt och billigt men egentligen en väldigt underskattad lyx!

För tänk att ha ett eget hem, kunna laga och äta precis den mat man vill ha, ha sällskap av någon man älskar och vara skönt trött i kroppen för att man använt den. Det är banne mig ingen självklarhet. Eller ens en rättighet.

Därför är jag är obeskrivbart tacksam över att ha det så här och för att jag lever i ett av jordens bästa och vackraste länder.
Så grattis till mig, dig och Sverige!

Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Utmaning ger utveckling

Två till tre gånger/vecka gymar jag. Nu på sommaren blir ett av passen ute om det är fint väder. Som i måndags.En av dessa gånger kör jag med PT-Rafael. Det är inte billigt med PT men det är så värt det! (Sen tycket jag såklart det är självklart att man ska betala ordentligt för att få hjälp oavsett om det handlar om PT, hårklippning eller kiropraktor. Det är väl typ bara inom sjukvård/omsorg som man inte begripit att utbildning, erfarenhet och kunskap kostar pengar. Men det är ett helt annat inlägg)

Varje gång får jag nya utmaningar. Den ena roligare än den andra. Och svårare. Det är väl förresten det som kallas utveckling. Att hela tiden gå lite mer utanför sin comfort-zone, hela tiden ”öka på” lite och hela tiden våga prova sånt kman inte klarat innan en gång till.

För plötsligt går det! Ibland klarar man t o m sånt man inte ens vågat testa över huvudtaget på första försöket! Som det här.

Jag minns fortfarande när jag simmade ensam i Källtorpssjön för första gången. (Vilket också var det första sjö-solosimmet ever .) Den känslan alltså! Nästan så jag trodde att jag var både odödlig och kunde göra vad som helst. men bara nästan. jag har stor respekt för vatten men jag är inte rädd. Särskilt inte i en sjö. Att simma så här, själv, är en frihetskänsla utan liknelse för mig. Det enda som får mig att gå upp till slut är att det blir en smula kallt. Tror jag huttrade i över 2 timmar efteråt men vad gör väl det? Jag hade ju torra, varma kläder att ta på mig och en sol ovanför huvudet!

Kram från Ingmarie

 

Fördelen

Jobba skift har åtminstone en fördel. Den att man har förmiddagen ledig och kan njuta av lugnet i naturen och att det är gott om plats på utegymet.

Det är väl å andra sidan den enda fördelen… Komma hem, och somna, sent är Inte lattjolajbans-skoj och ganska säkert inte heller särskilt hälsosamt. Men så länge jag får mina sovtimmar och återhämtnings-dagar så tror jag det ändå är ok. Eller så här; jag tänker att det är ok. Att oroa sig gör absolut inget bättre.

Och jodå. Jag vet att jag missar de fina sommarkvällarna men inte helt för nu är det ljust även när jag slutar!

Kram från Ingmarie

Sommarkänsla

Dofterna nu alltså! De är bedövande! Från blommorna, gräset, jorden, solen och vattnet. Så underbara att jag liksom nästan andas ihjäl mig. Tänk om man kunde spara det på burk. Hur härligt hade inte det varit att ha i gråaste november? Samma med ljuset. Men nu funkar det ju inte så därför är det extra viktigt att njuta så mycket som möjligt nu när chansen ges. Har man tur kommer många fler men det är ju ingen garanti oavsett ålder.

En halvmara med sprada är i och för sig alltid fint men just nu njuter jag ännu mer. Både för att jag kan och för allt det vackra. Jag har rest mycket i världen men det finns ingen plats jag hellre vill vara på än Sverige under sommaren.

Det är minst 18 grader i Söderbysjön nu.

Gymet har väl i och för sig aldrig någon sommarkänsla, eller någon väderlekskänsla ö h t faktiskt, men jag gillar att vara där oavsett. På riktigt tycker jag det är skitskoj och jag älskar känslan av att känna mig stark!

Kanske var det just sommargrönskan som gjorde att just denna tavlans färger blev som de blev. Dock vet jag inte om jag är klar med den ännu. Eller den med mig. Så är det ibland. Då får man ta en paus och låta oss vila från varandra. Sen vet jag förhoppningsvis.

Kram från Ingmarie

Solskensdag

Jag är en obotlig optimist och kommer därför stenhårt att tro och hoppas på att det blir en kalas-sommar i år. Dvs en Ingmarie-sommar med massor av sol och värme. (Regnar gör det på nätterna så naturen håller sig glad.) Maj har väl lyckats si så där med att införliva mina förhoppningar men i dag var det åtminstone ett hyfsat försök. Det var minst sagt ljuvligt att kuta i förmiddags. Det är liksom som om jag inte kan få nog av att varken se, känna eller lukta på allt som naturen erbjuder nu. Tydligen är jag inte ensam för det är väldigt mycket folk ute och rör på sig och vid Söderbysjön är det extremt mycket människor. Även i vattnet. Mest var det ”plaskare” vid kanten men jag var faktiskt inte ensam om att simma i dag. På andra sidan var det någon snubbe som simmade fram och tillbaka utan våtdräkt. Precis som jag! I´m not alone!

Nu är det förvisso kallare ju längre ut man kommer men ca 10 meter ut var det hela 17 grader i dag! Sjutton! Hade det inte blåst så förbenat hade jag nog varit i fortfarande.

Lite har jag dock varit inne i dag för det har varit PT-dax igen och det vill jag inte missa! Inte ens fastän solen skiner. Så kul och bra är det nämligen!

Kram från Ingmarie

 

Energikickar

Så seg som jag var i morse är längesedan jag var. Hela kroppen var mer trögstartad än en gammal rostig gräsklippare. Eller en sån där antik traktor. Började t.o.m rensa i garderoben för jag var så himla osugen på att ens gå ut. Trots det fina vädret. Kroppen är bra märklig…

Men jag kom såklart ut och sen jäklar kom motorn i gång! Traktorn blev en racerbil med overdrive! Jag är säker på att det var just den vackra naturen som startade igång mig. Bästa energi-kicken!

Sprada och kall/is-sim är också en garanterad energikick! Just i dag var det helt vindstilla och magiskt vackert i ”min” sjö. Tippar på att det är runt 12 grader i vattnet nu.

Efter det där var trögheten som bortblåst och PT-passet med Rafael gick superbra. Så bra att jag t.o.m körde lite extra efter! Och nej, jag hade inte maskat. Det går inte med honom vid sidan. Svetten rann ohämmat!

Jobbigare än man tror och grymt bra för överkroppen. Det gäller att hålla stången stilla annars kanske man hamnar hos tandis. 😉

Kommer garanterat att vakna med träningsvärk i morgon. Igen… Men det är bra och precis som det ska vara! Det är ju därför jag har PT. För att utmanas och utvecklas och inte fastna i (det förrädiska) bekvämlighetsträsket.

Kram från Ingmarie

Övar

För att bli bra på något måste man öva. Få (om ens någon) blir bra på något utan att ägna x antal timmar till att förbättra sig. De som är så där superbra på något har garanterat också jobbat för det både länge och väl.

Exakt hur bra man sen blir vet man ju såklart aldrig men man kan alltid, alltid bli bättre. Därför övar jag vidare och kommer göra det resten av livet. Vissa saker får man lägga mer krut på ju äldre man blir, t.ex styrka, för där har man absolut ingenting gratis längre. Här snackar vi use it or lose it i sin sannaste form.

Simningen är ett evighetsprojekt även för proffsen har jag förstått eftersom det finns hundraåttioelva små detaljer som kan finslipas. För mig är det antagligen femhundraåttioelva… Men även om tekniken behöver slipas så är 4200 meter inte fy skam så här en helt vanlig lördag i maj Corona-året 2020.

Det underlättar såklart att jag gillar att träna och öva men faktum är att också det är en övningssak.

Kram från Ingmarie

 

Olika lyckostunder

Det här med PT är verkligen ingen walk in the park eller mysträning. Det är svett, mjölksyra, kalkdamm, utmaningar, darriga muskler, tungt och fartfyllt.


Men det är allra mest lärorikt, kul, spännande och vansinnigt skoj! Även om jag blir galet trött så blir jag ändå mest väldans pigg. Och glad förstås! Faktiskt lycklig! Det är ju kul att utvecklas och förbättras! Hur pyttelite det än är.

Sen tycker jag onekligen det är både lyxigt och skönt att emellanåt ha någon som säger vad och hur jag ska göra. Precis som på simträningen. Mitt jobb är ju precis tvärtom där jag hela tiden ska ta beslut och agera. Men jag gillar det också!

För övrigt är jag tacksam för att jag blivit bättre och bättre på att njuta av de där små lycko-stunderna i vardagen. Som utsikten och kvällshimlen från jobbet.

Och för den okände mannen i tunnelbanan som princip varje kväll när jag åker hem sitter där och spelar så vackert på sin gitarr.

Kram från Ingmarie