Jobb

Annandagen

Jag vet inte riktigt vad som hände men snart är 2023 års jul över. På något vis har den varit både lång och kort. Mestadels har jag tillbringat den på jobbet och det har varit både lättsamt men mest obeskrivbart tungt. Väl hemma har jag därför försökt att ta det lugnt, tränat och undvikit ”måsten”. Vi har tack och lov inga traditioner på det viset. Du vet sådana som man ska göra oavsett vad man vill eller känner för. Den enda traditionen vi har är att vi inte har några. Haha!

Ett väldigt bra sätt att skingra tankar och verkligen vara i nuet är, förutom t ex vinterbad, är att spela spel. Vi har perioder när vi spelar massor och just nu är det den gamla klassikern Jägersro som upptar köksbordet. Det var evigheter sen sist och det var minst lika roligt som jag minns det men antingen är vi ovanligt långsamma eller så var testgruppen ovanligt snabb. På lådan står det nämligen att det ska ta 60-120 minuter men vi höll på i över 3!

Gillar du att spela spel?

Kram från Ingmarie

Ny storm

Jag har tappat räkningen på alla stormar som dragit förbi senaste tiden och glömmer namnen lika snabbt som de passerar. Denna gången heter den visst Pia. Funderar en hel del på vem som kommer på namnen och hur man liksom bestämmer det? Är det baserat på personer de som bestämmer inte gillar? Ett lotteri bland alla som har namnsdag? (Då kommer ingen. någonsin uppkallas efter mig!) Eller är det ett datorprogram som bestämmer?

Hur som helst så har det varit friskt i dag om jag säger så men inte värre än många andra gånger då det inte har varnats men kanske dct blir ännu värre sen?

Badviruset har varit väldigt tjatigt de senaste dagarna och jag lyder ju det så väldigt gärna! Vi kan väl säga som så att det var gott om plats vid badstegen och att jag var tacksam att jag hade den att håla mig i.

Det som har varit mest besvärligt i dag var att cykla till och från jobbet på Sats men ändå inte värre än många gånger innan. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer hit med sin fulla kraft. Nu är jag i alla fall hemma i lyan igen och myser under en filt. Det är en (vardags)lyx som är allt för lätt att ta för given så jag påminner mig varje dag.

Kram från Ingmarie

Älskar barmark

Kanske är det som att svära i kyrkan när man säger att man älskar barmark mitt i vintern men jag har inte ens vett att skämmas när jag säger det.🤪

Precis allt blir enklare! Särskilt löpningen. Ännu bättre blir det när benen är pigga!


Efter alla extrastegen på jobbet är jag även tacksam att jag är ledig från sjukan ända till julafton!🥳

Kram från Ingmarie 

Två intervallpass

Det blev en rivstart på denna veckan. Inte för att jag ville utan för att det krävdes.

Första intervallpasset var skoj, planerat och lagom hårt. En timme med virtuella Glenn & Co i spinningsalen plus lite styrka.

Sen kom jag till jobbet. Då började nästa men det var varken planerat, roligt eller lagom. Tvärtom. Jag var väldigt lycklig när jag äntligen fick gå ut i ruskvädret!

I morgon önskar jag mig noll intervallpass.🙏🏻


Kram från Ingmarie 

De är tillbaka! Och ett-årsjubileum

Minns du förra årets tomtar här i Åhus? Nu är de tillbaka!

Kanske det var de som lockade fram mina pigga ben igen också? Vem blir liksom inte glad av att ha tomtar som hejarklack?

Nu hoppas jag piggheten håller i sig till söndagens äventyr och kalas. Om det är tomtar som gör mina ben pigga så kommer de garanterat att vara det!

I dag var det också ett år sedan jag satte min fot på IVA här på CSK för första gången.

Känns snudd på ofattbart! Ett helt år! Vart tog det vägen? Jag räknas fortfarande som ny men är inte längre nyast och behöver fråga om allt. Jag ska erkänna att jag funderat mer än 18 gånger på om jag är tillräckligt bra för att platsa bland dessa superkompetenta kollegor (ja, jag lider en smula av Imposter syndrome) och om jag egentligen vill vara kvar men tack vare en massa pepp och stöd så känns det bättre och bättre. Jobbet är tufft och oerhört komplicerat, men jag har  världens bästa kollegor och det underlättar massor!

Kram från Ingmarie

Älskar barmark!

Jag hade nya skor på löpturen i dagÄn. Visst är de fina?

Att det sen var/är 99% barmark gjorde ju inte det hela sämre precis. Jag är så otroligt tacksam över det (förlåt alla snöälskare) för livet blir så otroligt mycket enklare då. Nu kan jag cykla till och från bussen igen vilket sparar mig massor av tid. Det räcker ju liksom att de går alldeles för sällan och på helt fel tider. Läste förresten precis att Skånetrafiken ska bjuda alla på gratis resor på julafton och det låter ju väldans fint, men vad hjälper det mig när de inte går varken när jag ska börja eller slutar jobba…

Kram från Ingmarie

 

 

Tenta

Jag har verkligen varit sjukt nervös över TNCC-utbildningen och exeminationerna. Boken är tegelstenstung och tjockare än bibeln, förtestet var ruskigt knepigt och det är typ en miljard grejer att hålla reda på och stegen måste göras i rätt ordning.

Sedan 1986 har TNCC utgjort en standardiserad handlingsplan för omvårdnad av patienter som utsatts för skador. Trauma, orsakade av mekanismer som t.ex. trafikskadehändelser, självmord, mord och förgiftningar, fortsätter att vara den ledande dödsorsaken bland barn och vuxna under 45 år. Denna statistik bekräftar behovet av en vetenskapligt baserad kunskap som är specifikt fokuserad på akutsjuksköterskans insats i traumateamet. Med ett systematiskt och standardiserat arbetssätt minskas såväl mortalitet som morbiditet efter traumahändelser.

Detta är alltså ett arbetssätt och en metod som används i hela världen och hur galet det än kan verka så tycker jag det är jätteskoj! Man vet aldrig riktigt vad som väntar eller kommer att hända, man måste vara metodisk samtidigt som man är flexibel och kan tänka om. Vi har drillats med föreläsningar och praktiska övningar, frågesport och diskussioner. Otroligt roligt och lärorikt så jag tänkte att oavsett hur slut-testerna skulle gå så skulle jag ha lärt mig en massa.
Jag fick börja med det praktiska provet och sen det teoretiska. Att göra ett praktiskt prov när någon står och kollar precis allt man gör och tänker högt om är en utmaning i sig. Allt det där tog några timmar och sen fick vi vänta en stund på resultaten. Nervöst var bara förnamnet! Vi var alla dessutom bra trötta och hade tomma skallar…

Jag klarade mig! Riktigt bra t o m! Jag är så himla, himla glad!

Hur trött jag än var när jag kom hem så fick jag från någonstans ändå energi till att gyma.

Belöningen blev ett härligt bad i lampornas sken.

Kram från Ingmarie

Andra advent

Trots att det var jobb i går hann jag med både att städa, cykla och julpynta lite! Det är så himla konstigt men de sista åren har jag börjat att mer och mer gilla den här pysseldelen. Förr var det liksom mer ett ”måste” men nu tycker jag det är superskoj!

Cyklingen var med Glenn och några av hans nya (?) kompisar. RPM nr 99. – superskoj! Önskar bara att det fanns längre än 45 minuter så jag slapp trampa så mycket själv. hehe

I dag har jag varit ledig och vi har njutit av en del av allt det Åhus har att erbjuda.

Som t ex Skåneleden runt hela byn. Jag har inte sprungit den sen i i början av augusti så det var verkligen dax igen!

Bitvis blåsigt som attan men det var nästan 100% barmark! Vilken lycka! (Förlåt alla snö- och vinterälskare.)

Efter lite fika begav vi oss in till byn och julmarknaden. Förra året frös vi för det var kallt. I år för att det regnade på tgvären. Men det var ändå väldigt mysigt och fint med massor av folk!

Regnkallt eller inte, ett adventsdopp är ändå alltid rätt! Nu är äntligen ”bastu-bryggan” klar och en av stegarna på plats igen. Hurra!!!!

Enda mörka molnen denna dag är att alla bilder inte gick att ladda upp och att den tillfälliga fyllningen i tanden som håller på att fixas har lossnat vilket kommer ställa till det när jag måste vara på jobbet kl 7.30 till långt efter tandis har stängt både måndag och tisdag… Men det löser sig säkert på något vis.

Hoppas du också har haft en fin andra advent!

Kram från Ingmarie

Trapporna, gymet, glittret, badet och tåget

Det stod backe på programmet men eftersom skogsbackarna var snorhalt och jag inte vill kuta asfalt ett helt pass fick det bli ett mellanting. Trapporna på Galgberget är ett bra substitut för milde himmel vad de kan suga ut benen! Samtidigt tycker jag det där 700 meters-varvet är ruskigt skoj. Först upp, upp, upp, sen lite platt på vägen innan nedför till trapporna igen. 8 varv-50 sekunders vila + 6-7 km distans.



Bytte om till torr tröja och cyklade direkt till gymet gör att miss benen lite till.🤪

Men sen har det varit chill. Daniel och Noel kom till stan och det har varit så mysigt att hänga med dem, mamma och Ulf. Älskar verkligen min fina familj!❤️❤️❤️

En annan väldigt fin sak är hur Halmstad alltid dekorerar staden så fint. Spelar ingen roll vilken tid på året det är. Det är alltid makalöst vackert!

Min snälla bror skjutsade mig också till ett ”riktigt” bad så jag slapp vada halvvägs till Danmark för ett dopp.🙏🏻🤩 Nu har jag stillat abstinensen och badviruset en stund. ”Problemet ” med det där viruset verkar dock vara att ju mer man badar ju envisare blir det.🤣



Fram tills dess var dagen perfekt. Sen skulle jag ta tåget hem och då blir det sällan bra vare sig tågbolaget heter SJ eller Öresundståget…

Tog ett tidigare tåg för jag inte ville komma hem för sent men vad hjälpte det? Inte ett smack. Så sjukt trött på hur dåligt detta sköts och jag förstår verkligen inte varken att det är tillåtet eller ens möjligt att göra så mycket fel. ( Denna gången var det bl s gör de skulle koppla ihop två tåg men det gick inte. När de väl bestämt att strunta i det var det tågkö..😳)

Men nu är jag äntligen hemma hos mitt ❤️ igen!

Kram från Ingmarie 

Virus

Jag anade det redan i morse. Att det där ”viruset” skulle sätta klorna i mig. Ja alltså inte någon covid-virus variant som var och varannan människa verkar ha nu (trots x antal sprutor) utan det där andra envisa som jag egentligen aldrig vill bli av med.

Att hitta ett bra badställe i närheten av stan är dock lite knepigt. Havet är nära men det är extremt långgrunt just där. Att cykla 10 km tur och retur hade varit både riskabelt och så pass extra kallt att det liksom hade tagit bort njutningen. jag hade fått en del tips om att det skulle finnas en stege ner i Nissan på södra sidan men om den funnits så var den inte där nu. Inte på andra sidan heller så för att inte helt trilla ihop av abstinens fick det bli ett dopp i det långgrunda havet. Benen blir åtminstone nöjda! haha

Löpvirus är typ miljarder gånger enklare att bota och stilla. I alla fall om man är springbar. Farten spelar ingen roll för mig utan det är själva rörelsen och känslan jag är ute efter. Galgberget var täckt av nysnö och det var förvånansvärt springvänligt där!

Jag hoppas deltagarna på mina klasser också fått bort sina ev spring- och yogavirus. De såg i alla fall glada ut efteråt!

Kram från Ingmarie