Jobb

Vinter-lycka

Oj oj oj! Vilken förmiddag alltså! (Eftermiddagen vet jag inget om för då var jag instängd.) Om vintern är så här varje dag hade jag t o m kunnat överväga att flytta långt norrut igen. (Jag skriver ”igen” för Falun är ju ändå ganska långt norrut.)

Knarr under skorna, absolut perfekt underlag, strålande sol, vindstilla och så där härligt frisk luft som minus 10-12 grader är.

Nu är det som så att vi ska flytta, och vi ska faktiskt flytta norrut även om det inte är så många mil, för vi kommer få ny adress i Helsingborg i mars. När vi flyttade till Skåne var det egentligen dit vi ville men vi hittade inget ok boende där. Åhus är verkligen jättefint och bra på alla sätt och vis men ibland vill hjärtat och magkänslan något så mycket att man liksom måste våga hoppa ut i det okända mer än en gång på kort tid.
För att göra det hela ytterligare lite rörigt och spännande ska jag åka till mitt favvoställe i februari. Du som vet vet. Ni andra får snart veta.

Just nu känns det extra bra att det inte är jättemånga jobbpass kvar med bussresor för det är verkligen inte skoj någonstans att missa bussen med 15 sekunder för att den gick för tidigt (!!!) och jag fick vänta 30 minuter ute i kylan.

Men nu är jag hemma och ledig i morgon!

Kram från Ingmarie

Bra att längta

Jag ”kom på” att jag inte styrketränat sen förra onsdagen så det var ju inte konstigt jag längtade till gymet för jo, jag gillar att lyfta, pressa och bära vikter. Kanske var det längtan som gjorde att det gick så bra?

På vägen dit hade jag medvind och en vackert dramtisk himmel att titta på när jag slirade fram.

Hem var det motvind och isig snö i ögonen. Inte lika najs men bussen var i tid både till och från jobbet, is-snön förvandlades till mjuksnö och tillsammans med många minusgrader så är t o m cykelbanorna mjuka så jag är glad ändå. Hoppas ingen förstör det tills i morgon för nu längtar jag efter att få springa på det!

Kram från Ingmarie

Lycka!

Strålande sol, någon minusgrad, 90 % löpvänliga stigar och vägar, nästan ingen vind och hyfsat pigga ben. Då blir åtminstone jag lycklig.👌😍


Jag sprang längre på den turen än jag gick på jobbet men jobbstegen var betydligt jobbigare.😱 Nu ska jag (försöka) turbo-vila benen.😬


Kram från Ingmarie 

 

 

Låtsaslopp

I november förra året avslutade Emilia Brangefält sitt liv. Hon blev bara 21 år gammal. För att hedra henne och uppmärksamma psykisk ohälsa har Idre Fjällmarathon i dag haft ett virtuellt lopp i samarbete med Suicide Zero. Man lägger valfri summa som anmälningsavgift och springer valfri sträcka i valfri fart.

Självklart ville jag vara med på det. Det är oerhört viktigt att detta uppmärksammas och tas på allvar.

Varje år tar nära 1 500 personer i Sverige sina liv, och cirka 10 gånger så många personer gör självmordsförsök. De som tar sina liv lämnar närstående i livslång sorg som i sin tur kan leda till depressioner, sjukskrivningar och förlorad livslust. Men självmord kan förebyggas. Suicide Zero arbetar hårt för att visa på hur. Det är ett långsiktigt arbete och varje gåva är betydelsefull. Eftersom det finns mycket tabu, okunskap, rädsla och stigma kring självmord och psykisk ohälsa arbetar vi för att öka kunskapen hos politiker, journalister och allmänheten. Det gör vi genom lobbying, debattartiklar i Sveriges största nyhetsmedier, utbildningar och föreläsningar för olika yrkesgrupper.

På mitt jobb ser vi tyvärr dessa försök alldeles för ofta. En del går att rädda men långt ifrån alla. Det handlar inte heller enbart om unga människor utan det är även äldre. Jag har själv haft långa perioder med svår depression men tack vare stöd, träning och terapi av olika slag vågar jag nu sen lång tid tillbaka tro att jag kommit över på ”rätt sida” det svarta hålet för alltid.

Men man vet aldrig. Livet har också lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Vi förändras och jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden. Att hamna i en situation där livet känns totalt meningslöst kan drabba vem som helst. På så vis är det ”rättvist” men också något ingen ska behöva göra. Det finns hjälp att få. Vet du t ex att man t o m kan ringa 112 för att få prata med någon om det är akut kris? Det kan vara bra att veta…

Jag hade ingen plan alls varken på runda eller längd. Farten blir som den blir i – 12 grader med ömsom djupsnö, barmark, upptrampade knöliga spår och ännu knöligare traktorspår. och sol! Som du vet är jag ingen vinter-människa men när det är så här då älskar jag vintern. (Minus det knöliga…)

Lite över en timme blev det innan jag behövde hem för att hinna till jobbet.

 

Helt ärligt så trodde jag aldrig det skulle se ut så här på vår lilla uppfart när vi flyttade hit. Man ska som sagt var aldrig säga aldrig…

Kram från Ingmarie

 

Många tillsammans

Du vet vad det heter; ”The more the merrier.”
Oftast stämmer det. Men långt i från alltid! (Jag vill ju t ex inte vinter-bada tillsammans med en drös andra eller trängas i en kö.)

I dag var det i alla fall klockrent!

På något vis lyckades jag, Maria och Eeva få till ett slags lunchpass ihop. Jag gillar ju det där trapp-passet i vanliga fall även om det är snorjobbigt, men det blev ännu roligare när jag hade sällskap för även om vi inte sprang samma varken fart, varv eller antal var vi där och slet tillsammans. Sånt gör mig glad och pepp.

Eeva fick springa tillbaka lite tidigare än oss andra två (det var hennes lunch vi använde oss av) och efter mina 8 varv blev det även ett bonusvarv för vi ville såklart ha en bild uppifrån toppen också.

Fika med mamma och Ulf är alltid mysigt och något jag alltid ser fram emot. Jag ör också obeskrivbart tacksam över att de vill och kan.  Vi sågs på stan så jag drog direkt till gymet efteråt och var därför i god tid innan mina klasser så jag hann med både lite extra styrka och egen-yoga.

Det har tagit många år men nu för tiden kan jag komma i yoga- och meditationsmode i princip var som helst. Det blir såklart inte riktigt samma som ett ”riktigt pass”, vad nu det är, men det blir bra nog!

På tal om klasser så märks det extra tydligt på både mina och de andras pass att träna i grupp verkligen kan höja både energin och ambitionerna. Det var fullt ös i dag på löpningen! Så himla skoj!

På Yin-yogan är det dock precis tvärtom. Där handlar det snarare om att helt gå in i sin egen lilla bubbla, släppa taget, acceptera och bara vara. Något som ibland kan vara svårare än att lyfta tungt…

Kram från Ingmarie

Ribban lagd?

Jag hade tänkt cykla (inne) i dag men så kollade jag väderprognosen och ändrade till i morgon då jag högst troligt kommer tycka det är ganska skönt att sitta inne och trampa. I alla fall om väder-appen stämmer.

Oavsett hur vädergudarna bestämmer om. morgondagen så är jag glad jag sprang i dag för det var oväntat mycket studs i benen.

Om löpningen kommer kännas så här mestadels av 2024 kommer det bli ett bra löp-år so let´s hope!

Första jobbdagen är också avklarad och även den gick bra så 2024 har åtminstone börjat på bästa sätt!

Hur har din första dag på 2024 varit?

Kram från Ingmarie

Gott slut!

För att avsluta detta år hade jag tänkt festa till det lite med ett sista crosstraining-pass på gymet med bästa avslutningen efteråt.

Det jag dock hade glömt var att när det är väntelista måste man måste vara där i god tid för att inte någon annan ska få ens biljett. Tror aldrig jag kutat dit så snabbt! Skorna hängde nästan inte med. Haha! Och jag hann! Passet var superskoj och precis så där härligt jobbigt  att man tror att man nästan inte ska orka.

Varje nyår har man ”Nyårsdoppet” här i Åhus men precis som förra året missade (läs skippade) jag det och gjorde mitt eget. Jag vet inte riktigt varför men det är något i mig som liksom går emot tanken på att göra det som ett jippo. Egentligen vet jag inte hur det är för jag har aldrig provat men just i dag hade jag ingen lust att ens testa. Jag tror att det är för att för mig är dessa bad ett sätt att varva ner, komma i balans, finna harmoni och få ny energi. Tjo&tjim känns liksom inte helt rätt då men jag kan såklart ha fel för jag har ju som sagt var aldrig provat.

Nu var jag ändå inte ensam på ”bastubryggan” men det var lugnt och sansat så som jag (helst) vill ha det.

Och resten av eftermiddagen/kvällen har jag tillbringat på jobbet. Ännu en afton som landstingsägd men det var helt ok.

Jag kom hem i tid för att fira in 2024 och därmed säger jag tack till 2023. Det har varit ett svajigt år på flera plan och inte ett år som jag kommer tänka tillbaka på som ett av mina bästa. Jag vet redan nu att 2024 kommer innebära många nya utmaningar och äventyr och jag ser verkligen fram emot dem!

Hur har ditt 2023 varit?

Kram från Ingmarie

 

 

Snart det sista

Friska vindar och regn från alla håll men du vet vad man säger; det finns inget dåligt väder bara bla bla bla🤪

Sen vet jag efter många års erfarenhet att det i princip alltid är värst att sitta inne och titta ut. När man väl kommit genom ytterdörren så är det sällan så illa som det verkar. Men det finns absolut några undantag!

Jag kom på ganska snabbt att det var mycket varmare än det såg ut men också mycket blötare.😅

Hade bra flyt på gymet men är inne i en period då mitt blodtryck är extra lågt. Ingen vet riktigt varför det blir så och det försvinner ungefär lika fort som det kommer. Det var förresten bl a därför jag valde att bli IVA-sjuksköterska istället för operation för jag hade aldrig klarat att stå rakt upp och ner i mer än 45 sekunder och så snabb är ingen kirurg 😄

Ett jobbpass kvar detta året sen börjar min nedräkning på riktigt mot både det ena och det andra!

Kram från Ingmarie

 

Annandagen

Jag vet inte riktigt vad som hände men snart är 2023 års jul över. På något vis har den varit både lång och kort. Mestadels har jag tillbringat den på jobbet och det har varit både lättsamt men mest obeskrivbart tungt. Väl hemma har jag därför försökt att ta det lugnt, tränat och undvikit ”måsten”. Vi har tack och lov inga traditioner på det viset. Du vet sådana som man ska göra oavsett vad man vill eller känner för. Den enda traditionen vi har är att vi inte har några. Haha!

Ett väldigt bra sätt att skingra tankar och verkligen vara i nuet är, förutom t ex vinterbad, är att spela spel. Vi har perioder när vi spelar massor och just nu är det den gamla klassikern Jägersro som upptar köksbordet. Det var evigheter sen sist och det var minst lika roligt som jag minns det men antingen är vi ovanligt långsamma eller så var testgruppen ovanligt snabb. På lådan står det nämligen att det ska ta 60-120 minuter men vi höll på i över 3!

Gillar du att spela spel?

Kram från Ingmarie

Ny storm

Jag har tappat räkningen på alla stormar som dragit förbi senaste tiden och glömmer namnen lika snabbt som de passerar. Denna gången heter den visst Pia. Funderar en hel del på vem som kommer på namnen och hur man liksom bestämmer det? Är det baserat på personer de som bestämmer inte gillar? Ett lotteri bland alla som har namnsdag? (Då kommer ingen. någonsin uppkallas efter mig!) Eller är det ett datorprogram som bestämmer?

Hur som helst så har det varit friskt i dag om jag säger så men inte värre än många andra gånger då det inte har varnats men kanske dct blir ännu värre sen?

Badviruset har varit väldigt tjatigt de senaste dagarna och jag lyder ju det så väldigt gärna! Vi kan väl säga som så att det var gott om plats vid badstegen och att jag var tacksam att jag hade den att håla mig i.

Det som har varit mest besvärligt i dag var att cykla till och från jobbet på Sats men ändå inte värre än många gånger innan. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer hit med sin fulla kraft. Nu är jag i alla fall hemma i lyan igen och myser under en filt. Det är en (vardags)lyx som är allt för lätt att ta för given så jag påminner mig varje dag.

Kram från Ingmarie