Happy life

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var ”flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! Så mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie

 

Alla dessa nya vägar

Bara under denna korta tid vi varit här i  Stellenbosch har jag upptäckt fler och fler ställen att kuta på. Så många att jag tror inte jag skulle hinna med alla ens om jag var här ett helt år. 😮 I dag ”råkade” jag upptäcka en ny skog med nya trails bara för att jag lät nyfikenheten styra. Och för att jag gillar backar. Det må ha varit ”a park” men inte ”a walk in the park”.🤪

Där uppe var jag i söndags!

Jag sprang även ett varv i Jan Marais Nature Reserve. Den var däremot platt. Och väldigt vacker. 😄


Jättehärlig (och svettig) runda och simpasset efter gick som tjohejsan trots att jag i ärlighetens namn kände mig lite sliten av gårdagens mega-pass.. Det var ett teknikpass med lite fart och Anders höll mig lite sällskap i banan bredvid. Det gjorde ju såklart inte det hela sämre.😍


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Perspektiv, hur man kan bli glad av att se en kyrkogård och hajar

Där nere bor vi!

Berget, som vi kallar Hammarbybacken bara för det är lite likt, är samma berg jag kutade Parkrun på i lördags. (Btw så såg jag att jag satte banrekord för Quinnor i min AG minsann!💪🏻Nu har jag två sådana. Det andra är i Bunbury, Australien. Kul!)

Hur som helst så var det på de där grusvägarna, och backarna, jag sprang mestadels i dag. Väldigt fint!

 

Observera mundräglet! 🙂

Precis som i lördags så gav det också perspektiv. Jag sprang förbi den övre delen av kåkstaden och även om jag både såg, hörde och kände lukterna är det svårt att förstå. Men en sak är säker, fattigdom är mycket värre, och har många fler offer,  än hysterin runt Corona. Det vi ser här är ju dessutom långt ifrån ”det värsta”. Fy satan vad vi har det bra. Jag skäms verkligen när jag tänker på vad jag gnäller på emellanåt…

När jag skulle springa hem igen tog jag samma väg men när jag kom till grinden, det är ett stort långt el-staket runt en stor del av området, så var den stängd! Och jättelåst. Till saken hör att det var 30 grader varmt, stekande sol och mitt vatten var i princip slut. Enda vägen jag visste var över berget igen, ner till Park-runstarten och sen asfaltsvägen hem. Typ 8 kilometer. Just då kändes det omöjligt. Det var inte utan att jag fick lite panik där. 😱Men så kom jag på att Anders hade ju gått en annan väg in, via kyrkogården, så jag chansade och tog en liten stig som åtminstone verkade gå i rätt riktning. Staketet fortsatte och fortsatte. Tog den sista klunken vatten och började fundera på om jag kanske skulle ställa mig vid staketet och tjoa. Innan vätskebrist- kollapsen.🤪Gnetade vidare och plötsligt! Staketet tog slut! Jag har aldrig varit så glad över att se en kyrkogård!

Vårt besök lite senare på Strand-stranden var helt olikt i lördags. I dag var det lugnt och fint med en perfekt bris. Makalöst härligt! Som sagt var, fy satan vad vi har det bra!☀️

Väldigt snälla vågor här! Inget ”ut-sug” alls så t.o.m jag vågar leka i dem.

För övrigt måste detta vara ett av de bästa jobben man kan ha! Haj-varnare! Springa på stranden i solen och få betalt! Hur mycket bättre kan det liksom bli?

Och ja, vi såg dem. 😄Hajarna!

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans. 

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

 

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie

Allt jag behöver…

…för att jag ska känna mig lycklig och tillfreds finns här. Det är egentligen väldigt simpla grejer.

Fina springvägar.

Ett bra gym.

En bassäng.

Havet.

Solen, sanden och värmen.


Mat. Alltid vego för både min egen, djurens och jordens skull.

Och såklart Anders. ❤️

Svårare än så är det inte.😍

Kram från Ingmarie

 

 

Softardag

Ingen av oss har gjort många knop i dag och det har varit så skönt!

Jag simmade förvisso ett riktigt bra pass i morse but that’s about it.

Sen har vi hängt på playan. Läst, kollat på vågorna, promenerat, badat och lyssnat på podd. Jag  plöjer igenom min favvopodd Rich Roll’s program och är fortsatt helt hooked. Rekommenderas varmt om du vill lära dig mer om hälsa, livsstil och om  livet i både stort och smått.

En gillar solen lite mer än den andra...🤪

Nästan varje kväll har vi spelat spel. Just nu är det ett som heter 0-100 där man ska gissa vilken siffra ( mellan 0-100) som är svaret. Skitskoj!

I går var det load shedding mellan kl 20-22.30 så då passade vi på att hänga på vårt kvartershak igen. De har nämligen, förutom sin goda mat och höga mysfaktor, även en generator som ger ström.

Mobil-lamporna är himla bra de också! Särskilt när man ska gå hem i totalt kolsvart mörker. 😄


Kram från Ingmarie

 

Plettenberg Game Reserve

Varken jag eller Anders har någonsin varit på safari och vi hade planerat göra en utanför Port Elisabeth men nu blir det inte så pga ändrade resplaner. Men efter en del letande och noggrant  kollande bl.a genom olika djurrättsorganisationer, alla safari är ju inte per automatik bra för djuren vilket är oerhört viktigt för mig, så besökte vi i dag  Plettenberg Game Reserve som ligger ca 30 minuters körande från ”Pletten”.

Alltså… WOW!
Bara själva stället var värt besöket! Så vackert och rofyllt!

Coola tvättfat på toan!

Vi har sett strutsar, zebror, noshörning, elefanter, giraffer, bufflar, gnus, flodhästar, lejon olika slags antiloper och jag vet inte allt. Många av djuren har blivit räddade från misär på något vis, fötts där  alternativt förflyttade från andra reservat där det blivit för fullt. Området är stort och vi åkte runt i många timmar i den skumpiga jeepen. galet skoj och helt fantastiskt att få uppleva allt detta.

Vår superba guide Patrick!

Jag har kutar och simmat också men hur härligt det än var med strandlöp och egen (!!!) bassäng känns det nästan fjuttigt i jämförelse. 🤪

 

Kram från Ingmarie

Havet och en trippel

Det tar ca 5 min från vårt hus att gå ner till havet och den många kilometer långa stranden. Jag tror aldrig jag kommer sluta fascineras och uppslukas av dess kraft, vildhet och skönhet även om jag vet att det också kan vara obarmhärtigt grymt.

I går blåste det så hårt att ingen var i, inte ens surfarna, och det var inte heller så skönt att vara på stranden. Om man inte är en stor ”gillasandöverallt-fan”. 🤪

I dag var det fortfarande vilt, det är det i princip alltid, men på ett annat vis. Surfarna verkade tokgilla det!

Själv älskar jag att gå i vattenkanten och känna hur vattnet sköljer över ben och fötter och vilken enorm kraft vågorna har! Bara sitta och titta på dem räcker långt. I

När jag var ute och kutade (ännu en fin runda) var jag bara tvungen att stanna och bara se.

Ofattbart vackert och dånet från vågorna hördes ända upp dit där jag var.

Löpningen gick förresten bra!

Fick också till ett bra pass på gymet.

Och i bassängen. Sa jag att jag gillar den jättemycket?!😍


Bra ”hemmadag” helt enkelt och i morgon ska vi göra något ingen av oss har gjort någonsin tidigare.  I’m so excited! 😀

Kram från Ingmarie

 

Redan kär

Jag vet redan att jag gillar och har blivit kär i  ”Pletten”..

Hur jag vet det?

Av många anledningar.

Det första är havet! Jag kan sitta och bara titta på det hur länge som helst. Så vilt och vackert! Det spelar ingen roll vad vi människor gör, eller hur vi än försöker, havet gör ändå precis som det vill. Det är omöjligt att tämja.

Det andra är lugnet. Det är tyst och liksom långsamt här. Inte på ett slött sätt utan mer på ett harmoniskt vis.

Det tredje är att jag redan hittat bra löprundor.Mycket gräs och stigar att springa på trots asfalt och både platt och kuperat.

Jag sprang bl. a bort till Robberg Nature Reserve men vände vid grinden för jag tänkte att Anders vill nog med dit. Utsikten är bedårande redan på ”utsidan”.



Sprang även på stranden och det var så varmt att jag välkomnade motvinden lite extra mycket.

Inte ens jag kan nämligen frysa i 33 grader…

Vår (kalla) badtunna satt som en smäck när jag var hemma igen! Vilken lyx!

En fjärde grej jag gillar här är vårt hus. Verandan är guld värd! Observera regnbågen! Det kom en liten, liten (tropisk) skur för en stund sedan och då bjöds vi på bågens vackra färg-palett.🤩

Jag har fler bra ”Plett-ess” men de får komma sen.😍

Och Anders han fortsätter att krya på sig! Det är såklart det bästa av allt! ❤️

Kram från Ingmarie