Happy life

Midsommardagen 2017

När jag var yngre upplevde jag ofta livet som komplicerat, tungt, deprimerande och t.o.m meningslöst. Jag kunde helt enkelt inte alltid förstå meningen med att vi föds bara för att dö. Vad är det för mening med det liksom? 

Ibland dyker de där tankarna upp igen men nu för tiden handlar det om minutrar. Då kunde det vara i veckor och månader. Nu har jag istället insett hur väldigt enkelt, fantastiskt, roligt och meningsfullt livet är! Om man bara gör saker man tycker är roligt, äter mat man mår bra av, umgås med människor man gillar och sover ordentligt så blir livet bra! Och är det bra blir man glad och är man glad gör man enklare bra val så man blir ännu gladare. Enkelt, eller hur?😍Och jodå, jag vet att det händer tråkiga saker också men mycket handlar om hur jag väljer att se på det. Händer det dåliga saker mest hela tiden kanske man helt enkelt bör fundera på vad man håller på med…

Jag har gjort ruskigt bra val i dag i alla fall. Som att haka på Annelie och Jonas när de skulle köra Swimrun. Underbara människor som jag vill hänga med mest hela tiden.


De började och slutade i Skrubba, jag började och slutade hos mig i Bagis,men mitt i körde vi tillsammans. Tre timmar fick jag ihop i fina skogar och i fyra av mina favvosjöar. Och inte en enda gång hade jag tråkigt så inte konstigt jag var så obeskrivligt glad när jag kom hem igen!


Egentligen hade jag både kunnat och velat köra längre men man ska sluta på topp tänker jag. Dessutom hade jag och Anders en dejt inplanerad med bästa Karin och Gunnar på superduper-Hermans. Fatta vilken dubbel-lycka! Umgås med härliga människor och käka vansinnigt god vegomat samtidigt!💕







Enda kruxet med det där haket är att man (läs jag) äter tills magen står åt åtta hörn. Nära på jag inte kunde knäppa vattenlöpningsbältet efteråt… Men det gick och det var lika ljuvligt som i går. 😍

Kram från Ingmarie

Midsommarafton 2017

Jag gillar midsommar som attan och kunde jag så skulle jag vilja frysa denna tiden så den gick suuuuperlångsamt så jag fick njuta extra länge. Men nu funkar ju inte varken livet eller universum så utan vi får njuta som attan av stunden. 

Midsommar brukar för de flesta innebära midsommarstång, sill, grodhopps-dans, finkläder, blomsterkrans i håret och jordgubbar. Dock inte min. Faktiskt inte en enda av de där grejerna. Ändå blev det midsommar även för mig och dessutom en fantastisk sådan! 

Simning och vattenlöpning på Eriksdalsbadet är perfekt på midsommarafton! Inget stök och ingen trängsel. T.o.m Sarah Sjöström tyckte det! (Fasen vad hon simmar snabbt! Även när hon tar det lugnt!😳)



Cyklade dit och hem och det var nästan kusligt tyst och stilla överallt. Som om alla flytt och lämnat mig (som missat varför man skulle fly) till mitt eget öde. Har alla dragit ”till landet” denna helg?

Anders var tack och lov också kvar så vi drog till Hellasgården med matkorgen i cykelkorgen. Jag älskar verkligen Hellas. Där finns typ allt jag vill ha och lite till. Funderar allvarligt på om jag skulle hyra en av de där stugorna hela sommaren. Jösses vad jag skulle simma! Och springa! Och Sprada! Å andra sidan är jag ju där på ett tjillenix och kan göra allt det där ändå så det är kanske onödigt när jag tänker efter… Just i dag nyttjade jag först utegymet. (Gott om plats.)

 Sen sjön. (Gott om plats även där och sjukt skönt!)




Och till sist smarrig (vego)picknick på en av bryggorna! (Jodå. Gott om plats även där!)



Min livs-filosofi är att man ska göra det man gillar och blir glad av mest varje dag. Särskilt midsommar. Och i dag har jag verkligen levt just så.💕

Kram från Ingmarie

Två Sommaravslutning

Jag har ju inte några kids som har skolavslutning, har inte gått någon kurs som har terminsavslutning eller ens någon jobb-sommaravslutning. Dvs inga anledningar till att behöva fixa till håret, klä sig fint, fira och bete sig som folk.

Det gör mig absolut ingenting för jag har andra avslutningar. Där jag får ha träningskläder, svettas hämningslöst,  bli hur rufsig som helst i håret och vara bara jag. 

Den första i dag var med mitt härliga onsdagsgäng. Bjöd dem på en saftig trailslinga + korta intervaller och jösses vad de kämpade väl! Som alltid får jag tillägga. Älskar att coacha dem!


Den andra avslutningen i dag var Swimrunpoddens onsdags-Swimrun. Eller avslut och avslut förresten. Det blir ett litet uppehåll inför midsommar och några semesterveckor. Säsongen är som sagt var kort så det gäller ösa på och nyttja tiden till fullo tänker vi som älskar denna underbara sport!


Lika härligt gäng och skoj som alltid! Men det är svårt för oss att vara still…


Fick med mig bästa Fredda också. Vi två kommer dock aldrig ha någon avslutning. Vi kommer gneta på tillsammans med jämn oregelbundenhet  tills vi ligger under jord.


Kram från Ingmarie

När-pärlor

Jag undrar om det bara är jag eller om det är typiskt mänskligt. Det där att man kollar på utflyktsmåls-pärlor långtbortistan. Absolut inget fel i det, jag gör det dagligen, men det är nog lätt hänt att man glömmer bort alla de smultronställe som finns i ens närhet. Sånt som ju är både exotiskt och långtbortistan för andra!

Ta tex Flaten.  Denna fantastiska oas bara någon mil söder om vår huvudstads gytter och buller. Här finns stigar, vägar, kolonilotter, klippor, stränder och en magisk sjö. Kommer aldrig tröttna på att vara där. Inte ens på vintern. Jag hojar dit på ett tjillenix och kan sen susa runt där hur länge som helst. Eller tills benen säger stopp.





 Eller tills bad- och simsuget tar över.

Safer-swimmern, badmössa och goggles var förstås med. 😊



Det där var vad jag kallar en perfekt lunchbreak från jobbet. Kneget innebar förresten bl a en tur till fina Nynäshamn. En härlig pärla bara en dryg halvtimme söderut med pendeltåget. Känns faktiskt lite som att komma utomlands varje gång jag är där. Och det stället är ändå bara en pytteliten del av hela den vackra skärgårdens som finns runt omkring. Måste bestämt åka dit på en längre upptäcktsfärd. Man kommer verkligen ruskigt långt med SL-kortet!


Vad har du för smultronställe i din närhet?

Kram från Ingmarie

Söndags-race

För exakt ett år sedan körde jag 50-turen Swimrun för första gången och då var det ett av mina fem första Swimrun-race öht tror jag. 

I dag var det dax igen. Och precis som förra året så var det Skogsluffarna som ordnade med start och mål vid deras mysiga klubbstuga som ligger bara några kilometer från vår lya.



Det här är ju ingen gigantisk tävling, tror det var ett 60-tal startande, men det betyder ju inte att det inte är seriöst. En del är grymt bra men som ofta så var det även en hel del helt nya. Underbart tycker jag! 

Man kan välja på ett eller två varv. Jag valde två. Såklart.😄 Vilket i praktiken betyder ca 23 km varav ca 3,5 km sim på 14 simsträckor. Jag älskar den här banan! Det är ju dessutom ”mina” hoods och ”mina” sjöar. Särskilt Flaten är ju mitt absoluta favvo-ställe i 08a land.  Så jag hade verkligen sett fram emot detta men efter en natt med urusel sömn (ingen aning om varför😳) så kände jag mig mest som en omotiverad zombie när klockan ringde stiga upp. Och det höll i sig trots yoga och stor brakfrukost. 

Men man har, som jag ser det, alltid minst två val. Antingen kunde jag älta sömnbristen, och låta den styra dagen, eller skita i den och inbilla mig att jag var utsövd. Typ fake it ’til you make it. Jag valde det sista helt enkelt för att det första är så galet mycket tråkigare. Och vet du, det funkade! Satte t o m lite PB och det var inte för att jag kutade bättre än förra året. Tvärtom, Diskbråcksryggen har ju liksom inte precis gjort benen raskare…Men jag simmar bättre, jag är bättre på i- och ur-stigningarna, jag var extra noga med vätska och energi plus att jag bara behövde en kort våtdräkt för det har varit Ingmarie-väder hela dagen!

Hela loppet kändes kalasbra och jag hade inte ens en millisekunds svacka varken fysiskt eller psykiskt. Hurra!
Som den orienterings-arrangör Skogsluffarna är så är det stämpelkontroll vid varje i- och urstigning i vattnet. Superbra! Och kul kunna jämföra varven. Mina var ruskigt jämna. Skilde bara någon minut.


De flesta körde ett varv men det fanns gott om paj, våfflor och annat smask kvar även till mig. Och för all del även alla de andra som ville roa sig lite längre. (Tog mig lite över 3 timmar att bli klar och på den tiden hinner jag bli duktigt hungrig.)


Många hängde kvar helt enkelt bara för det var så härligt där i solen med all mat och alla härliga människor. I Love this!


Anders kom med och gjorde en paus från sin cykeltur. 💕


Här någonstans borde jag ju vara snortrött och jag hade planerat en skön siesta i solen vid Flaten. Brukar nämligen somna plättlätt efter swimrun. Men icke. När Anders hojat klart var jag lika vaken. Och pigg.


Så jag drog på mig baddräkten och simmade lite till. För att jag var sugen! 

Tänk om någon sagt till mig för 2-3 år sedan att jag skulle bli en simnörd. Då hade jag gapflabbat. Länge! Men man ska verkligen aldrig säga aldrig.😍

Insåg förresten att jag lätt hade kunnat köra hela loppet utan våtdräkt för nu är vattnet gudaskönt!! 

Kram från Ingmarie

Torsdags-kärleksmys

Saknaden efter lilla Elvira kommer aldrig gå över, inte sorgen heller, men här nere har jag en vansinnigt fin tröst. Silver-katten är rolig, söt, kelig, pratsam och störtförtjust i räkor. Så jag fjäskar duktigt för honom. Varje dag.


Han vill gärna vara med och yoga också.


Och hjälpa mig när jag jobbar.


Inte konstigt jag gillar honom så mycket!💕

Hela denna dag har varit mys faktiskt. I alla fall med mina mys-mått mätt. Jag gillar ju att härja på utegym t.ex.


Och drillas av bästa Pernilla på Yogainstitutet. Alltså det stället. Och den Quinnan! Kärlek rakt igenom!

Inte jag alltså utan Pernilla OM du trodde något annat.😜


Har även hängt en stund vid Söderpiren igen. Svårt att inte älska även det stället med sitt lugn, vackra miljö och gofika. De har även en väldigt bra påminnelseskylt till oss alla. Naturen är ingen soptunna men ofattbart många verkar inte förstå det. Hur svårt kan det liksom vara att plocka upp efter sig?

​
Jag har klippt mig också. Syns det?😀


För tro det eller ej men jag har inte alltid badmössa på eller ser ut som ett troll i huvudet. Ett par gånger om året, när min superfrissa Anne fixar till krullet, så ser jag faktiskt riktigt normal ut.😜



Kram från Ingmarie

Onsdags-Prinsdejt

Minnet kan vara väldigt, väldigt kort ibland. Så där kort att det liksom lika gärna kunnat kvitta. Särskilt när det gäller hur lång en runda är. Planerade att kuta lite längre i dag, typ runt två timmar, och tänkte att det nog kunde vara lagom ta längsta vägen ut till Tylösand och tillbaka igen. Prins Bertils stig som går utmed havet är gudavacker och extremt svår att tröttna på trots att jag kutat den jag vet inte hur många gånger. Jag såg förresten att den var med på någon sån där ”15 ställen i Sverige du inte får missa-lista” och jag förstår precis varför. Den har liksom allt. Platt, kuperad, trollskog, öppna fält och ängar, hav, klippor, stränder, bebyggelse, öde, båthamnar, stig, grus och lite asfalt. Och en vansinnigt fin Rhododendronpark!


Det var segt som tuggummi den första halvtimmen och jag hade faktiskt busskortet med mig om och i fall att jag helt skulle få punka borta i Tylösand. För dit skulle jag om jag så skulle gå. Men plötsligt bara vände det. Har märkt att det varit så ganska många gånger nu efter att diskbråcket gett med sig. Trögstartad har jag alltid varit men nu är det löjligt hur lång tid det tar. Men skit detsamma så länge ryggen är glad och benen rör sig! Dessutom var det rejäl motvind hela vägen ut. Ungefär som alltid med andra ord.




Det som också är bra med Prinsen är att man kan fylla på med vatten på flera ställen utmed vägen så man slipper kånka på tunga flaskor/rygga. Och turligt nog hade jag två nötcreme med som extra energi för när jag väl var vid vändpunkten visade klockan 90 min. Jag hade helt enkelt glömt hur långt det faktiskt är hela omvägs-rundan dit ut. Och nu när jag hade stretat hela vägen i motvind så ville jag ju såklart njuta av medvinden också! Så jag travade hemåt. Lite orolig över om detta var smart men samtidigt tänkte jag att om ryggen fortfarande inte protesterat efter söndagens äventyr så borde det vara ok. Busskortet var ju som sagt var med, även om jag innerst inne visste att jag inte skulle palla stå och vänta på någon buss, och vädret var skönt så gå skulle funka utmärkt om jag skulle krokna.




Den sista kvarten var jag nog ingen rolig syn. Eller så var jag det.😜 Benen ville inte mer och jag förstår dem. Hittills är ju det längsta jag kutat två timmar. Men när jag var så nära tre timmar kunde jag ju inte ge upp. Tänkte bl.a på Helenas race rapport från Utö där hon slitit både ont och hårt. Ibland måste man liksom pressa sig en bra bit utanför komfortzonen för att komma vidare. Och vad gör det att benen var sura vedpinnar den sista kvarten när de var med mig alla de andra? Så himla glad och tacksam både att det funkade och att jag vågade!

Den lunchen och powernapen satt fint kan jag berätta. Sen var jag megapigg igen och simpasset gick riktigt bra!


Avslutade det hela med ett klubbevent och fick testa en massa olika Sailfish våtdräkter.   Så nu klurar jag på om jag har plats (och ffa råd) med en till…


Hoppas du med haft en fin dag och fått göra minst en sak du älskar.

Kram från Ingmarie

 

Måndagsmys och nya planer

Det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar. Insidan är outstanding. Varje klass på Yogainstitutet är verkligen top notch och kvällens var inget undantag. Ytterligare 90 min real flow. Underbart!

Kroppen känns förvånansvärt ok sen i går. Även om det inte gick ”snabbt”, eller var särskilt långt, så var ju den där terrängen och backarna verkligen inte en walk in the park.  Plus att jag trots allt inte är särskilt väl löptränad. Så visst, lite trött i benen är jag nog, men inte ett dugg stel. Känner lite som Anna beskrev det för någon dag sedan. Att man bara vill ha och göra mer, mer, mer! Så det hann inte ens gå ett dygn innan jag anmält mig till två nya lopp. Det första redan på söndag.  Som det kan bli!

Jag har ändå varit duktig och tagit det easy. Är ju liksom inte 45 längre.😜Förutom yogan har jag kört vattenlöpning i ruskigt friska vindar. Det var så friskt att det blev små vågor även i bassängvattnet. Men vattnet var ljuvligt och det var väldans gott om plats.



Och såklart jag fikat! Det gör jag i och för sig i princip varje dag men inte med  pappa-sällskap.💕


Kram från Ingmarie

Stenhård laddnings-återhämtning

Det som är extra bra med att jag och Karin rekade tillsammans i går är att hon vet min (brist på) fart. Så hon slipper bli chockad i morgon menar jag. Å andra sidan har jag hört att banan är så tuff att det inte precis hjälper om man är racersnabb på platten om man inte också kan älga på upp, ner och bland bröte. Med andra ord har jag två ”handikapp” redan där. Men skit detsamma. Jag/vi gör det för upplevelsen och målet är att ha skoj och inte komma sist i vår klass.

Jag har i alla fall vilat och laddat duktigt i dag. Med mina mått mätt vill säga. Började med fantastisk Yang och yin yoga på Halmstads absolut bästa yogahak. Obegripligt hur 90 min kan ”försvinna” så där!


Cyklade direkt vidare den korta biten till Simstadion Brottet för lite easy poolrun. 


Magiskt! Hade nästan hela bassängen för mig själv!


Det mesta är ju nära i denna stad så på hemvägen pausade jag på ett av mina guldställen. L-ä-n-g-e.


Turbovilade verkligen! Läste, fikade, kollade på surfare och njöt av solen.



Nu ska jag i princip bara sova gott med innan det roliga börjar!

Kram från Ingmarie

Rekat x 2

Den 1/7 går Halmstad Triathlon och eftersom förra årets race blev en sådan megasuccé så måste vi i klubben anstränga oss extra mycket i år. Och det gör vi! Ordna tävlingar i allmänhet, och triathlon i synnerhet, kräver enorma resurser och en minutiös planering.  Jag och bästa Micke är ansvariga för själva löpbanan. Eftersom det samma helg är en himla massa andra aktiviteter i stan så kan vi inte använda riktigt samma bana som förra året. Därför har vi rekat, mätt, funderat och trixat så de grå nästan kokat över. Tur vi hade cyklar, för annars hade det tagit ännu fler timmar, och tur det plötsligt blev sommarväder!

Start- och målområdet i år.



Och jag lovar att årets bana blir minst lika fin och utmanande som 2016. 😄


Mitt andra rek gällde något helt annat men ändå inte för både löpning och simning ingick. För bara några dagar sedan spontananmälde jag och klubbisen Karin oss till Borås Swimrun. Förvisso ”bara” sprinten (12 km + 1200m) men för mig, som för bara någon månad sedan inte ens vågade tänka tanken swimrun, känns det här fantastiskt! Ska bli så himla skoj! Jag och Karin körde tillsammans några gånger förra sommaren men mycket har ju hänt sedan dess. Hon är ruskigt mycket bättre på allt. Jag är lite bättre på att simma men väldigt mycket sämre på att springa. 


Men hon är cool och vet läget. Vi testade bl.a med och utan rep, förvaring av rep, diskuterade energi-intag och funderade på hur tuff den där banan egentligen är. Enda vi vet är att den är ”krävande” och kuperad.



Och såklart vi klurade på vädret och vattentemperaturen. Men jag har hela kitet med mig så jag är så redo jag kan bli när det gäller den biten.



Kram från Ingmarie