Jag är, tyvärr, usel på det här med traditioner. Vet ärligt talat inte varför för det är ju jättemysigt! Kan ibland nästan bli avundsjuk på de som år efter år upprätthåller sina medan jag mest vimsar runt.?
Men några har jag!
Som t.ex den att varje sommar fika och äta hembakat tillsammans med mamma hemma hos världens bästa moster Gun-Lis.?
När blir det förresten en tradition? Hur många gånger behövs? 2? 10?
Kram från Ingmarie.
…jag älskar att göra och då tiden på något förunderligt och magiskt vis både står still och försvinner.
Vara i solen vid havet. Om jag fick bestämma skulle det vara så här (nästan) alltid.
Yoga. Och särskilt när Pernilla har klass på Yogainstitutet. Helt klart en av de bästa lärare jag mött och absolut ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på.
Swimrun! Har jag sagt att det är galet skoj? I dag körde jag tillsammans med Magnus och Karin och jag verkligen bara njöt!
Så berätta! Vilka är dina tre favvosysselsättningar??
Kram från Ingmarie.
Om det är något som de flesta vet om Halmstad så är det att där finns Tylösand. En superpopulär 7 km lång strand som drar folk årets alla dagar men såklart särskilt en dag som i dag när solen och värmen är här. Tylösand har även (förutom svindyra hus) camping, golfbana, strandbutiker och Hotell Tylösand med sin After beach. Prins Bertil stig passerar också här.
Här finns även en livräddarskola som året runt ställer upp med sina insatser.
Just i dag var det livräddardagen då de visade oss “vanliga” vilka enorma hjältar de är! Inte bara för all kunskap och allt mod de har. Allt detta sker helt ideellt. Det är stort tycker jag!
Syns kanske inte så bra på bilden men de visade bl.a hur ett stort pådrag med räddningsbåtar och helikopter går till när det sker en olycka.
För att stödja denna verksamhet kan man bl.a skänka 50 kr. genom att sms:a SLSBEVAKA till 72980. Väl investerade pengar om du frågar mig.
Tylösand är väldigt fint med sina enorma sanddynor och sina speciella vass- och nyponbuskar. För mig är det… Halmstad. 🙂
Men helt ärligt så är det lite väl hysteriskt mycket folk en dag som i dag.
Här är det sardinburkpacknings-varning x tusen!
Tidigt i morse var det dock något helt annat. Havet låg så stilla så stilla att det nästan var lite kusligt och stranden var nästan helt tom.
Och det var väl tanken för annars hade det var i princip helt omöjligt att genomföra Tylösand beachrun. Man kunde välja mellan 2, 7, 14 och 21 km. Jag valde 7. Vilket räckte. Kuta i djup, knölig sand är inte helt svettfritt om jag säger så.
Många från min klubb var där och vi hade förstås vår fina banderoll med. 🙂
Det här är verkligen inget superstort lopp (ännu) men insatserna och glädjen snålades det minsann inte på!
Faktum är att vi har roligt nästan jämt oavsett om man är elit eller nybörjare. Och på något vis lyckades jag knipa till mig en pallplats. 🙂
Såklart blev det simning med. Och massor av skratt!
Efter över 8 timmar där åkte jag tillbaks till stan i en till bristningsgränsen full (kokhet) buss. Om det här var en bra uppladdning inför morgondagen då “det riktiga racet” är får tiden utvisa men en sak är till 100% stensäkert.
Jag kommer inte att frysa som förra året.
Kram från Ingmarie.
Jag vet att det finns de som tycker det där med sprada som jag så att säga “uppfann” förra hösten är både galet och knäppt. En del kanske t.o.m trodde jag skulle tröttna och att det hela skulle dö ut.
Men jag håller i året runt bara isen inte är i vägen och jag vet att det är många som tagit efter och sprider både ordet och företeelsen. Har man en gång fastnat så är det sjukt svårt att sluta. Och varför ska man det förresten? Det är är ju bra för både kropp och själ!
Egentligen tycker jag ju det är häftigast under de kalla månaderna, upplevelsen blir liksom ännu coolare, men ingen sprada är varken bättre eller sämre än den andra. 🙂
Av en händelse fick jag veta att nu har t.o.m Salming concept store hakat på!
Jag tycker förstås det här är skitskoj!
Ännu roligare är det att flera stycken har mailat dem och tyckt att de “stulit” mitt ord och därför borde ge mig minst ett av de där sprada-kiten. Någon tyckte t.o.m de skulle använda mig som sprada-modell. 😀
Där gick väl gränsen för dem men jag får iallafall välja ut några grejer jag vill ha som “tack för lånet”. Ett i-landsproblem de lux för de har ju en hel del fina grejer…
En som verkligen har fattat det här med att sprada oavsett väder och vind är fyrbente godingen Morgan.
Lillebror Hannes var snäll och lånade ut honom en stund till mig i dag och helt ärligt vet jag inte vem som hade roligast eller skrattade mest.
Det där med att jaga pinnar har jag dock inte riktigt fattat grejen med. Ännu… 😉
Och kom ihåg vad jag sa innan. Förr eller senare hamnar sprada i SAOL. 😉
Kram från Ingmarie.
Det är så himla mysigt, härligt och ett stort privilegium att få och kunna träffa nära & kära. Tänker ofta på alla de som inte har eller kan varken det ena eller det andra. Som kanske tvingats fly, flytta långt bort av någon orsak eller som är ensam av någon annan anledning. Det är ju ibland lätt att ta sin familj och sina vänner för givna men det är ju faktiskt inte en självklarhet.
Att samla hela min familj är snudd på omöjligt. Inte bara för att den är stor och geografiskt spridd, utan även för att alla lever olika liv och en del t.o.m valt att helt leva sina egna liv utan “oss andra”.
Det är väldigt sorgligt men man får liksom acceptera deras val…
Just i dag var i alla fall en stor bunt av oss samlade för det har varit lilla Junos namngivningsdag.
Lillebror Markus och hans Lina hade ordnat så fint med mat, musik, sång och dikter. Precis som på storasyster Iris namngivningsdag.
Lillebror Markus och Juno
Vackert fiolspel
Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.
Både Lina och Markus är så där finurliga och påhittiga som jag önskar att jag vore. Just den genen verkar ha missats hos mig nämligen. Men man kan ju inte få allt här i livet. 😉 Jag verkar å andra sidan ha fått ett överskott på gillaattträna-gener så det jämnar nog ut sig i längden. 🙂
Namnet Juno hade de klurat på ett tag och det finns en massa grejer jag inte hade en aning om när det gäller det namnet.
Visste du t.ex att Juno är en asteroid? Att Juno är den högsta gudinnan i den romerska mytologin? Att båten M/S Juno är världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter? Ännu mer kan du läsa t.ex här.
På tal om att orka maten så var jag smart nog att se till att komma hungrig till kalaset. (Jag har ju varit på det där stället förr…)
Löpning och sen simning tillsammans med superproffset (och min klubbkompis) Salli. Hon som vann det där stentuffa Engadine swimrun i helgen. Makalöst att hon ens kan gå! Det är gott krut i ungdomen nu för tiden. 🙂
Försökte sen göra plats i magen med hjälp av ett skönt yogapass men det gick väl si så där. Dock var det gudagott för både kropp och själ. Som alltid. 🙂
Kram från Ingmarie.
En helg kan gå så fort så fort så fort att man nästan inte hinner säga ordet (helg) innan den är över.
Men fastän den gått rasande fort, och fastän jag hunnit med en massa inklusive powernaps, fika med kompisar och lite jobb, så har den inte känts varken stressig eller energidödande. Visst är det märkligt? För ibland kan det ju vara helger när man inte får något vettigt gjort ö.h.t och ändå är helt energislut på söndagskvällen.
Det är mycket jag inte begriper här i livet och just det här är en av de sakerna…
I går hade coachen (d.v.s jag) fått för sig att det skulle köras långa intervaller. Innan lät det som en bra idé men precis före jag skulle sätta igång så undrade jag allt lite hur coachen/jag tänkt…
12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. med 2-1 min vila.
Men det var bara att köra och göra mitt bästa.
Farten skulle bli högre och högre ju kortare intervallen blev och om TomTom-klockan inte helt sov så skilde det ca. 40 sek./km på första och sista intervallen. Ganska bra fördelat om jag får säga det själv.
På nedjoggen la jag till ett gäng med hopp&skutt-övningar för att vara säker på att benen skulle bli trötta. 🙂 Ska det vara hårt så ska det ju vara hårt.
Simträningen blev på Brottet igen. Även om det är några kilometer dit så är det värt cykelturen för hur det än är så blir just teknikträning bättre i en stilla (saltvattens)bassäng kontra OW. Att det dessutom är helt gratis (!) gör ju inte det hela sämre. Så bra är det här nämligen.
Teknikträning är skoj men man (läs jag) gör ju det helt ärligt mest bara för att klara av “the real thing” så bra som möjligt.
Och även om Bästkustvädret just nu är det sämsta tänkbara för en sol- och värmeälskare som mig så är (nästan) allt förlåtet när man har en sån här swimrunsjö.
Och inte bara det! Min klubb-kompis (och storsimmare) Micke hakade på och jösses vilket pass vi fick. Magi på högsta nivå!
Extra roligt var det att Micke tyckte jag simmade fint och väldigt mycket bättre än förra sommaren. Flit lönar sig tydligen. 🙂
För så är det. Man får hålla i och hålla ut och kämpa på. “Use it or lose it”. Det gäller det mesta här i livet. Yoga och meditation med. Man blir liksom aldrig “klar”. I ärlighetens namn gör det mig ingenting alls eftersom jag älskar det jag gör. En del ser tydligen träning (och yoga) som ett straff men för mig är det belöning rakt igenom.
Att få yoga här är banne mig ett av de största privilegiumen man kan ha här i livet! Mitt klippkort försvinner i en rasande fart men vad gör väl det? Det går ju alltid att köpa ett nytt. 🙂
Ett ännu större privilegium är att ha vänner och en härlig familj. Vår har precis fått en ny liten medlem och är så söt så man dör sötdöden direkt.
Och ännu en gång blev jag så där go, glad och mätt i magen. Lyllos mig!
Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. 🙂
Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Markus, Iris och jag. 🙂 På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. 🙂
Kram från Ingmarie.
Det finns bra dagar, jättebra dagar och helt fantastiska dagar. Sen finns det de här unika megaunderbarasuperduperkanonmagiska dagarna upphöjt till 15 miljarder som händer då och då. De där som man vet att man aldrig kommer glömma oavsett hur senil man blir. Jag har haft turen att få uppleva en del sådana och torsdagen den 7:e juli 2016 kommer definitivt att vara en av dem.
Om jag fick bestämma skulle jag hänga med världens bästa Anna helst varje dag men eftersom vi bor många mil från varandra så får man passa på att utnyttja de gånger avståndet mellan oss krympt till mycket mindre än hälften.
Vi kommer aldrig få problem med att roa oss tillsammans eller få brist på samtalsämnen. Det enda som nog skiljer oss åt, förutom utseendet, är att jag gillar att simma (vilket Anna inte gör) och hon gillar att cykla långt (vilket jag inte gör). Just nu i alla fall. Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig…
Så hur har vi nu roat oss?
Well, håll i hatten och häng med.
Anna hann inte mer än ställa in väskan i hallen innan vi gav oss iväg. Min härliga klubbis Salli hängde på en bit och hade det inte varit för att hon ska köra det där supertuffa Engadin swimrun på söndag så hade hon garanterat hängt med på hela vår runda.
Vi började med att avverka hela Prins Bertil leden. Fortsatte förbi Möllegården (utan att ens köpa en kaffe), hela vägen tillbaks in till stan, upp på Galgberget där vi cirkulerade runt på slingorna och sen tillbaks till startpunkten
På bästkusten behöver man ingen hårfön. Det sköter naturvinden så fint ändå. 🙂
Glada Grisen har inte funnits så jättelänge men är redan superpoppis och vi förstår definitivt varför. Hur mysigt som helst, trevlig och serviceminded personal, fullständiga rättigheter för den som önskar sånt, billigt och extremt god mat. Dessutom fick man mycket!
Inte mycket kvar där…
Någonstans här började det bli sen eftermiddag utan att vi fattade riktigt hur.
Avrundningen blev ett 90 minuters härligt hot yoga-pass på Yogainstitutet. Det där är verkligen ett av jordens bästa yogahak och jag blir liksom aldrig besviken. Tror inte Anna var det heller. 🙂
Mig och Anna känner du nog igen vid det här laget och längst till höger är det Mikael som höll i passet denna kväll.
Kram från Ingmarie.
Du som har FB vet kanske redan men om inte, och för dig som inte hänger där, kan jag berätta att Halmstad triathlon 2016 blev en succé!
Det blev så bra att jag tror vi kommer få svårt att göra det bättre nästa år.
Men det är förstås inte riktigt sant för såklart det alltid finns grejer att slipa på men faktum är att jag inte hörde en enda negativ kommentar under hela dagen!
Det var idel lovord, glada (om än trötta) miner och otroligt positiv stämning. De enda som gnällde var några sura damer och herrar i övre medelåldern som tyckte det var helt förskräckligt att de inte kunde gå som de ville genom stan.
Stackars människor. De måste ha ett otroligt fattigt liv som hakar upp sig på en sån sak..
Jag och Anders H. började i (i min värld) snorottan med att rigga löparbanan. Vi hade redan innan bestämt att det här skulle bli Sveriges, kanske t.o.m världens, genom tiderna bäst markerade bana. Och jag tror vi lyckades. NOLL % felspringningar. Men 100% gillakommentarer.
Rätt som det regnade så kom det en skur. 😉
Det är en smula slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!
Vi hann se simstarten på långa banan och jag vet inte hur det är med dig men jag blir liksom alldeles lycklig! Nästan som pirrig sockerdricka innanför huden. Och jag vill helst bara hoppa i och hänga på! Det är så galet mäktigt och coolt att se alla dessa likafärgade badmössor guppa i väg!
Cykelparkering med knorr. 🙂
Säkerheten framför allt!
Fredrik König. En superatlet och en superman. Han grejar allt och lite till!
Tävlingschefen Anders med fru. 🙂
Karin Dahlin!
Therese Ek!
Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt på 5 km. banan med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. 😉
Alexander Mårtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.
När siste atleten gått i mål så kom det där efterjobbet. Sätter man upp många snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar ja då är det också en jädrans massa snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar som ska bort.
Men det går lätt och snabbt när alla hjälps åt. Vid 20-tiden på kvällen fanns inte ett spår av varken oss eller det som varit!
Jag är så galet stolt, glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng som min klubb är. Alla är inte med på bild här men om någon av er läser så vill jag från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar er! Ni är outstanding hela bunten! Och miljarders miljarders tack alla ni som hjälpte till på ett eller annat vis. Utan er vore det här aldrig någonsin möjligt!
Efter en sån här grej, när anspänningen varit hög, så är det väldigt lätt att få punka och liksom tappa både orken och kämpapå-gnistan ett tag. Det är typ så, eller p.g.a för lite sömn, som jag blir bakis nu för tiden. 😉
Med åren har jag lärt mig det där och låter det vara så om det händer.
Det bästa brukar vara att låta lusten styra helt dagen efter. Att köra ett flera timmar långt swimrunpass i och runt vackra Torvsjön var perfekt för mig i dag! Om det finns en gud som skapade allt så är jag 100% säker på att hen skapade området runt Ön för just swimrun!
Jag och superproffset (ja han är proffs) Fredrik SA körde delvis ihop men eftersom jag inte helt ville sinka stackarn med min jämförelsevis sengångarfart så blev det en hel del solo med. Funkar hur bra som helst för man kan ha ganska bra koll på varandra ändå.
Dessutom var vi inte helt ensamma där ute och vi smyger ju inte precis så lätt förbi någon utan att synas. 🙂
Avslutningsvis denna första söndag i juli så blev det även ett gudagott yogapass på favvohaket.
Livet är bra fint när man tänker, och känner, efter. 🙂
För er som missade gårdagens party: välkomna nästa år!
Och för er som var med: välkomna tillbaks!
Kram från Ingmarie.
Allt som oftast har jag lätt för att anpassa mig och känna mig ” hemma” där jag är för tillfället.
Men såklart finns det vissa platser som är mer hemma än andra. Som t.ex. skogen hemmavid och runt fina Flaten. Extra fint blir det på något vis när jag får dela upplevelsen med någon annan. Som med Annelie i dag.
I skrivande stund sitter jag på tåget. Lite hemma det med för man boar ju snabbt in sig på sin lilla plats.?
Snart, snart är jag hemma i Halmstad. Och som jag längtar!?
Kram från Ingmarie.
Att ge sig hän och verkligen vara i nuet är banne mig ingen enkel grej. Särskilt inte i vår tid när allting verkar vara “på” 24/7/365. Jag tror också att för en del människor är det en smula läskigt att stanna upp och börja känna efter hur livet egentligen är och väljer därför helt enkelt att inte ta sig tiden att pausa.
Men vill man så går det med lite övning. Det finns dock ingen Quick fix och man blir liksom aldrig färdig. Dock blir det enklare och enklare att finna den där inte stillheten om man håller i sin träning. Vill det sig väl kan man uppnå den oavsett hur fort, turbulent, grymt och kaotiskt livet och världen runt omkring är.
Att yoga och meditera är en väg. I dag fick jag med mig Annelie. Inte för att hon var så svårövertalad men hon kunde valt att säga nej just p.g.a att livet för tillfälligt var en smula rörigt för henne. Men som hon sa efteråt: “det här var precis vad jag behövde”. För så är det ofta. När man minst vill och känner för att yoga, det är då man verkligen behöver det!
Swimrun är också ett väldigt bra sätt att öva närvaro på om än på ett helt annat vis än yoga och meditation. Men på något vis tror jag ändå de hänger ihop. Båda kräver balans mellan mjukhet och styrka. För mycket/för lite av det ena eller andra och man hamnar lätt ur kurs och förlorar flow.
Jag vet att det finns de som tycker sporten är fjantig (!) men pilutta dem i dag när regnet vräkte ner. Då var vår “klädsel” den bästa tänkbara. ?
I dag har jag övat tillsammans med Jan-Erik. My new partner in crime. Om några månader ska jag och denne superman köra Stora stöten swimrun tillsammans. Kommer bli kanonbra!
Så vad du än gör, vilka mål du än har och hur fort än världen snurrar. Sträva efter att vara närvarande, behålla fokus och uppskatta allt du har och får. Och kom ihåg att livet är en gåva.❤️
Kram från Ingmarie.