Livet

Lyx(jobb)dag

Två av två bra föreläsningar har jag fått vara med om i dag! På arbetstid inkl. gratis mat. Vissa har det lyxigt värre!

Den första var med  Igor Ardoris.
Igor Ardoris är fil kand i pedagogik, idrottspsykologisk rådgivare, lic. mental tränare och dipl. mindfulnessinstruktör. Han är också grundare av Budo Mental Träning – mental träning för hantering av svåra situationer.
Sedan 2007 har Igor bland annat utbildat elitidrottare, lärare, blåljuspersonal och företagsledare att agera utifrån lugn och balans i pressade situationer.

Temat var ”Självledarskap” och kort sammanfattat handlade det om hur våra hjärnor fungerar, skillnaden mellan kunskap och kompetens, betydelsen av att känna trygghet och vårt eget ansvar för våra känslor och handlingar. Väldigt, väldigt, väldigt bra!

Den andra var med Marika Carlsson. Att det blev vansinnigt många skratt kan du nog förstå men temat var ”fördomsmedvetenhet”  så det var även mycket tänkvärdheter om våra fördomar för oavsett vad man tror och säger så har alla det. Inte så mycket nytt egentligen men viktigt att fundera på och att få skratta så det gör ont i magen är aldrig fel!

Tanken var att jagskulle simma i Levrasjön efteråt men även om det var ljuvligt varmt och skönt så blåste det ganska rejält och jag var inte alls sugen på en massa våg-kallsupar så det blev cykel inomhus. Ibland fattar inte ens jag hur (korkat) jag tänker…

Men jag cyklade dit och hem utomhus plus att jag fick ett härligt bad i havet så det har verkligen inte gått någon nöd på mig! Allt har ju dessutom varit helt självvalt.

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie

Tvättäkta hatkärlek

Intervaller och fartpass. Jag både älskar och hatar dem. Före kan jag t o m ha lite ångest. Under tiden, åtminstone på slutet, kan jag tro jag ska kollapsa. (Har hittills dock aldrig hänt…)
Efteråt känner jag mig hög och vill göra om det så fort som möjligt.
Konstigt det där.
Antar att det liksom är en del av hela grejen. Att våndas, kämpa, överleva och segra över skallen. Det är ju trots allt oftast den som hittar på alla dessa känslor och tankar. Vad tror du?

För mig blev det 4 km uppvärmning, 5 km så hårt jag förmådde och 4 km nedjogg i dag och jag blev ruskigt trött. Sista kilometrarna på nedjoggen var garanterat ingen vacker syn. haha.

Men rackarns vad nöjd jag var när jag fick slå mig ner på stranden, äta lite och slappa en stund.

På gymet kan jag också bli ruskigt trött men det är på ett annat vis. Att ta i så mycket musklerna klarar av kan ibland ge mig lätt illamående och en känsla av att huvudet ska sprängas. Pulsen kan bli skyhög där också. Särskilt om det är hopp och ”superset” jag kör.
Skoj är det i alla fall och jag är säker på att det är snudd på (livs)nödvändigt också. I alla fall om man som jag har som mål att kunna resa sig från golvet utan att ta i med händerna, sitta hukande, lyfta och bära tungt även när jag är 80+.

 

Kram från Ingmarie

Dubbelblött

Jag vet inte riktigt vad ”gul regnvarning” betyder men jag vet att det regnat/regnar mycket här, är kallt, grått och blåsigt. Antar det är lite extra bra då att man är så lättroad för annars hade jag nog deppat ihop totalt. Denna sommar började bra men resten vet i sjuttsingen om jag ens vill kalla halvbra. tack och lov har jag två resor planerade för annars hade vintern kunnat bli vääääldigt lång. (Bara hoppas det inte läcker ut något nytt virus så världen panik-stängs ner igen…)

Hur som helst. Jag hann att springa en sväng innan blötan uppifrån och vindarna från alla håll började på allvar.

Innan gymet hann jag med både en tupplur och att måla. Jättehärligt! Gymet var ovanligt fullt men det är både fullt förståeligt och bra! Jag fick ett bra pass med fokus på överkropp och spänst. Eller mer korrekt försök till spänst.

Jag vet inte vad det är för någon gen jag har men på något vis så blir jag mer badsugen ju jäkligare vädret är. Kanske är det för att dessa bad gör att kroppen producerar massor av olika måbra-hormoner och eftersom jag mår som bäst i sol och värme så behöver jag dessa kickar som mest när vädret är (i mina ögon) som sämst. Så jag cyklade vidare till havet i busvädret och var helt plaskblöt redan innan jag hoppade i men har jag bestämt mig så har jag och det var precis så härligt som jag visste det skulle bli! Dessutom väldans gott om plats!

Jag passade även på att testa uteduschen. Vet inte varför jag inte gjort det innan men bättre sent än aldrig antar jag. Lite synd dock att de stänger av den till hösten.

Jag ”fuskade” dock lite och bytte om under tak.

Det här att ”utsätta” sig för kyla och väta kan verka väldigt knasigt men jag tror det är oerhört viktigt att emellanåt  låta sig utstå ”obekväma” situationer för att inte helt fastna i någon slags bekvämlighets-träsk. När man gjort det i form av ex kallbad, ett hårt träningspass eller en svår (arbets)uppgift så är det extra härligt när man liksom har klarat av det och aldrig är väl en varm dusch så skön som när man fryser eller mat så god som när man är hungrig?

Om man aldrig utmanar sig och går utanför sin comfortzone så blir det heller aldrig något speciellt med någonting tänker jag och frågan är om man ens utvecklas som människa? Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

 

Inte alltid lätt att veta vem man ska lyssna på

Det sägs ju att för att allt ska klaffa till 100% så ska kropp och knopp vara i harmoni men ibland tvivlar jag faktiskt på om det verkligen stämmer.

Mitt huvud sa att jag nog skulle behöva chilla i fåtöljen hela dagen. Läsa en bok, äta kakor och ha benen i högläge. T o m klockan sa att jag borde vila. (Det gör den i och för sig var och varannan dag. Den borde ha lärt känna mig nu och veta att jag inte pysslar med sånt. haha)
Kroppen däremot ville springa intervaller. 3 x 10 minuter och förutom lite mag-ras så gick det riktigt bra!

Samma sak innan gymmet. Huvudet sa att ”det räcker väl med intervallerna” men kroppen sa ”nu kör vi”! Resultatet var ett av de bästa, längsta och svettigaste gympassen denna sidan nyår.

Nu fattar jag ju såklart att i längden funkar det inte att ha osynkad hjärna och kropp  men visst är det intressant? Latmasken i hjärnan kan vara rackarns högljudd men jag har lärt mig att alltid nonchalera den. Alltid! För om det skulle vara som så att det (egentligen) är en signal på att något är fel i kroppen så märker jag det inom 15-20 minuter när jag börjat träna. (Den tiden krävs för att min motor ö h t ska ha startat. Innan dess känns det nästan aldrig ”bra”.)

Så ibland ska man verkligen lyssna enbart på kroppen!

Den, kroppen alltså,  ville också i havet och det ville huvudet med så de kanske har blivit sams nu. Hörde det var 11 grader i vattnet och jag tror det stämmer för det biter riktigt rejält i skinnet. Gött! Om det var därför, eller för att det precis hade regnat, vet jag inte men det var ovanligt folktomt på bryggan och jag kunde njuta i lugn och ro.

Kram från Ingmarie

Svängigt

Det är rackarns snabbt man kommer in i de vanliga rutinerna. Ja de få som finns för egentligen har jag inte så många. I alla fall inte om man med rutiner menar göra ungefär samma sak på samma tid varje dag. De enda grejer jag garanterat gör varje dag är mediterar, yogar, äter, går på toa och tränar. Tidpunkterna kan dock variera lika mycket som vädret. Jobbet är ungefär lika oförutsägbart både tidsmässigt och innehållsmässigt. Helgalna pass i veckan där jag t o m åkte hem med en oäten matlåda kl 22.20 (!!!), en jättelugn lördag där vi hunnit både fika, äta, fika igen och prata och en söndag som var typ hela havet stormar. Det svänger om jag säger så men det är på något vis också ”charmen” med det hela. Jag hade ruttnat om det var same same varje arbetspass.

I går blev det löpning till och från gymet för ett lite kortare pass där.

I dag blev det en avdammad gammal favorit. Fartökningar på diagonalerna. Dvs man tar sig till någon slags grus/gräsplan i typ fotbollsplansstorlek, kör snabbt på diagonalerna, jogg på kortsidorna. 10 per gång och 4 set. Sen är det skönt att det står några mål man kan luta sig mot.

Hann även kladda vidare med mina små projekt. Så himla bra kontrast till allt hektiskt och intensivt att bara vara och låta kreativiteten leva.

F.ö vill jag tipsa (igen) om att inte missa ett besök i Bondens skafferi när du besöker Åhus. Deras egna Danska rågbröd är värt stora omvägar!

Kram från Ingmarie

Dubbelt hårt

Det här är inte en fejk-bild för jag var på riktigt så trött efter intervallerna att jag var tvungen sätta mig ner en stund.

Men de där 4 x (5-3-1) minutrarna kändes rackarns bra så jag var också sjukt nöjd!

Nu var det dock inte slut där. Jag försöker ju verkligen pulsera min träning genom att köra hårt de dagar det är menat och sen superlugnt de andra dagarna. Dvs ytterst få ”mellanmjölkspass”. Rätt eller fel vet jag inte men jag tror att det kan vara bra för mig.
Hur som helst, det blev ett bra pass på gymet så nu är snudd på varenda muskel mosad. Passade också på att köra lite extra yoga. Alltid rätt!

På vägen hem tog jag rundan mot havet. Helt otroligt hur det drar i mig! Eller inte för hur kan man inte älska alla dess skiftningar?

Helt ärligt har jag inte bara roat mig på det här viset i dag. Jag har även städat, tvättat, handlat, lagat mat, letat efter en superliten mojäng till en gardin-anordning vi har men monterade fel (hittade inte den..) och strukit gardiner som nu ligger och väntar på att få en fungerande anordning..
Har man inte jobb så skaffar man sig tydligen. haha

Kram från Ingmarie

Glad Midsommar!

Om jag får säga det själv så har denna midsommarafton varit absolut perfekt! Framförallt eftersom jag för en gång skull är ledig.

Den rivstartade med intervaller tillsammans med Anders. (Eller nu ljög jag för vi tog det väldans lugnt före med yoga, meditation och långfrukost.)
12 x 2 minuter med 1 minuts vila. Antingen blev jag jagad eller så jagade jag. Hur bra som helst och vi blev skittrötta.

På vägen hem plockade jag lite blommor och hittade dessa juveler. En var!

Det blev vi ju såklart inte mätta på men det blev vi av picknicken som avnjöts i Åhus parken tillsammans med halva byn, spelemän och såklart midsommarstången.

Kaffet blev vid hamnen. Egentligen borde vi väl ätit glass men vi var för mätta. Å andra sidan är det aldrig långt till en glassbar här har jag kommit på. Det finns fler än det finns både kyrkor, gym och livsmedelsbutiker. Förresten, visst är alla dessa vallmor fina? Brukar det vara så mycket eller är det extra mycket just i Skåne? Kan inte minnas det är så här mycket varken i Stockholm eller i Halland.

Vi cyklade vidare över nya Åhus-bron ut till havet och Revhaken. Jag har ju kutat här x antal gånger i den fina (men ack så tunga) sanden så det var väldans skönt att bara slappa där för en gång skull. Det här är verkligen ett ”måste-besöka-ställe” när man är här! Även i dag när det var en hel del firande på stranden. (Det hördes tyvärr väldigt väl vilka som var ”08:or”. haha)

På vägen hem ”pausade” jag på gymet. En svettig sådan som garanterat inte gjorde mina ben piggare. Men förhoppningsvis starkare! Och nej, jag var faktiskt inte ensam där. Som mest var vi tre stycken så det var ju inte direkt någon trängsel.

Jordgubbarna köpte vi i morse från ungdomarna i Åhus Tennisklubb. Tyvärr inte helt obesprutade , de är slut, men det kommer snart nya så dessa fick duga så länge.

Älskar verkligen att vi har vår lilla altan och trädgård. Så himla skönt att kunna sitta här dessa ljuvliga kvällar!

Vi hittade ett spel vi tydligen inte spelat förut trots vi haft det så länge jag kan minnas. (Eller så är vi båda senila…) Jätteskoj var det i alla fall! Kanske för att jag vann!

Hoppas du också haft en fin midsommar!

Kram från Ingmarie

28 till

Nu var det ett tag sedan jag letade Hitta ut-kontroller men i dag tog jag igen det. 28 st nya avprickade och på köpet upptäckte jag det jättefina Näsby-området. Jag är faktiskt mycket tveksam till om jag liksom hade ”brytt mig om” att utforska det stället om det inte hade varit för dessa kontroller. Så himla bra grej detta är! Klockren win-win!

Jag tog även alla kontrollerna på Gamlegården. Det är ett område med lite sämre rykte och där många lever isolerat och ”vid sidan av”. Förhoppningsvis lockar kontroll-jakten ut fler plus att fler lockas dit så det liksom ”blandas” mer och kanske skapar en viss trygghet för ffa barnen. (Hitta-ut:are är ju liksom oftast inte så våldsamma av sig…)

SMHI hade lovat regn men det enda blöta var min svett. Det kom dock en störtskur precis när jag cyklade från crosstraining-passet men jag var redan så svett-blöt att det inte blev någon större skillnad. Haha

Innan jag kom hem mötte jag Anders vid bryggan för ett kvällsbad. Snacka om lyx och livskvalité! I alla fall för oss.

Kram från Ingmarie

Lättsamhetsbehov

Det är ytterst sällan jag kollar tv när jag kommer hem från jobbet. Jag brukar käka, prata med Anders och slösurfa lite. Men i dag ”behövde” jag verkligen skingra tankarna efter allt tungt på jobbet och då är det onekligen en ganska bra metod att kolla på lättsamheter som t.ex  ”Vänner”.  Ja just precis den gamla serien med femtielvahundra avsnitt. När den gick följde jag den aldrig trots att ”alla” verkade se den så det är kanske på tiden. Den är onekligen fortfarande både rolig och lättsam i alla fall!

Förmiddagen var (tack och lov) också lättsam. Lugn löptur i skogen och en sväng på gymet.

Ibland är det tur man inte vet vad som väntar för då hade jag nog inte upplevt det lika lättsamt…

Kramfrån Ingmarie