Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.
Så här gjorde i alla fall jag.
Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)
Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.
Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.
Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)
Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..
Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.
Hur har din första advent varit?
Kram från Ingmarie
