Livet

Sista jobb-passet

När jag sa upp mig kändes det som evigheter till det skulle bli sista dagen på IVA. Det var liksom ”sen” men i dag kom alltså det där ”sen” och det blev sista gången jag gick in, och ut, genom dessa dörrar.

Liksom sista gången här som jag hade på mig den blå IVA-västen, slängde i mig maten halvsittandes, fick en massa extra steg och försökt få ordning på alla slangar, sladdar, apparater, papper, läkemedel, telefonsamtal osv osv osv.

Lite vemodigt kändes det allt men samtidigt så är detta avslut början på något nytt och jag ser verkligen fram emot allt som ska hända framöver. Det första äventyret börjar redan nästa vecka med resan över atlanten.

En sak jag inte kommer att sakna är att vänta på/jaga bussen. Ska bli så sjukt skönt att slippa detta! Oavsett vad nästa jobb blir, nej det är inte klart ännu helt enkelt pga att jag inte har valt, så kommer jag att ha cykelavstånd.

Sista löppasset är dock inte gjort ännu och i dag kunde jag njuta av mestadels barmark!

Kram från Ingmarie

Sista veckan

Om en vecka lämnar jag Åhus. Om det blir för alltid får framtiden utvisa men jag vet i alla fall att det blir på obestämd tid.

Flyttlasset går förvisso inte förrän i mars men jag ska till andra sidan Atlanten och är inte ens här då. Det blir en utmaning för både mig och Anders för jag måste släppa kontrollen och Anders måste vara den som styr flyttgubbarna. Men det går säkert bra och jag försöker intala mig att det är nyttigt för oss båda…

Är grejerna bara på plats och besiktningen av vår nuvarande lya avklarad så är det lugnt. Flyttlådorna lär inte försvinna så de kan packas upp i lugn och ro när jag väl är hemma igen. Anders ska nämligen också komma till det stora landet så ingen kommer göra jobbet för mig/oss och det är bara bra för hur najs det än skulle vara att allt var klart så vill jag inte att det första jag behöver göra är att leta efter var det jag behöver finns och/eller möblera om.

Så nu börjar min sista vecka här. Det är med blandade känslor. Å ena sidan finns det ju väldigt mycket fint och bra i Åhus men å andra sidan finns det på det nya stället också plus att allt jag gillar kommer att vara närmare. Det är (nästan) alltid jobbigt att bryta upp, särskilt om man ändå på något vis trivs, men att inte göra det när hjärtat och magkänslan säger annat vore otroligt dumt och taskigt mot mig/oss själva.

Om SMHI inte har helt fel så är det dock inte sista gången det ser ut så här utanför.

Jag får ju lov att säga att jag tycker det var extremt onödigt! Särskilt när det sen började regna också. Mina tänkta korta intervaller fick bytas mot någon slags slir-backintervaller. 20 stycken för att vara mer exakt. På köpet fick jag en extra lång uppvärming för jag hade en förhoppning om att min vanliga ”säkra” runda skulle funka men den var oplogad så det sket sig om jag säger så…

På tal om uppvärmningen så såg jag då att de inte ”bara” huggit ner en massa träd utan även förstört de fina skogsvägarna med vassa stenar och fula hjulspår. Så tråkigt men det gör också beslutet att flytta ännu starkare.

Springa i slir sliter, i alla fall på mig, men ändå kände jag mig riktigt stark på gymet! kanske tack vare den lilla siestan jag fick till. Det där är fina grejer alltså! Som alltid blev det även lite extra rörlighet i form av olika (yoga)övningar.

Med tanke på hur det regnat/snöat i dag så hade man ju kunnat tro att jag fått nog av vatten men att bada är en helt annan grej. På något mirakulöst sätt blev det nästan uppehåll när jag kom till bryggan och det var inte heller någon vind! Dessutom var det dimma som jag ä-l-s-k-a-r.

Inget av det i dag har varit för sista gången men i morgon händer det på jobbet och det känns allt lite vemodigt. Återkommer om hur det.

Kram från Ingmarie

Solskensdag på alla sätt och vis

Ja jag har träningsvärk sen i går. Massor! Mest i överkroppen men även benen. Det värsta satte dock inte in förrän nu i kväll och det blev väl kanske inte bättre av att jag fick för mig att jag skulle köra intervaller i morse..

En stor fördel med att kunna ett ställe är att man (oftast) vet var det är bäst att springa beroende på väder och vind. Trapporna och backarna på Galgberget funkar oftast bra men jag var mer sugen på kort med lite fart. Typ 20 x 60-30 sekunder. Nu är det också så himla bra att vi har kvar ett regemente här som behöver kunna köra på vägarna på berget så därför är de prioriterade vid snöröjning. Själva rundan är asfalt och jag har haft den som intervallrunda oräkneliga gånger förr i tiden när det var lite mer fart i benen så jag kan den både utan och innan. 80-90 % var perfekt och resten helt ok.

Det var inte jättelättsprunget men jag kände mig märkligt nog både pigg och stark! Det kanske var bra att blåsa ut hela kroppen dagen innan?

Efter det där satt det hur bra som helst med lunch och jag hade bästa sällskapet av mamma, Ulf och lillebror. Så mysigt!

Brunchbaren är verkligen ett mysigt ställe med väldigt god mat och trevlig personal. Jag hade dock gärna velat ha lite mer mat. Är det bara jag som tycker portionerna blir mindre och mindre trots att priserna stiger?

Sen var det det där badviruset som helt tog över skallen igen. Cyklade ner till småbåtshamnen efter tips om en badstege där och jag hittade den! Men det var helt omöjligt att bada. Isen vek sig inte en millimeter trots att jag stampade allt vad jag kunde.

Vada ut från västra stranden till Danmark (det är vansinnigt långgrunt) lockade inte men var ett alternativ men då kom jag på snilleblixten att fråga i en Fb-grupp om någon kanske skulle bada och jag kunde tigga skjuts. Det var det och vilka quinnor alltså! Lite läskigt var det att åka med främlingar men jag tänkte att om man gått med i en kallbadsgrupp kan man ju inte vara helt psykopat. haha

Vi fick en helt makalöst trevlig stund tillsammans och har redan planerat för fler. Fb har sina fördelar!

Jag älskar verkligen det här att vara i hemstaden varannan vecka och det enda ”måste” jag har är torsdagens jobb på Sats. Det är å andra sidan så skoj att jag mest tycker jag är ledig. Tänk att få betalt för att ha roligt och se till så att andra blir både snortrötta (Indoor running) och sovtrötta (Yin yoga).

 

Vinter-lycka

Oj oj oj! Vilken förmiddag alltså! (Eftermiddagen vet jag inget om för då var jag instängd.) Om vintern är så här varje dag hade jag t o m kunnat överväga att flytta långt norrut igen. (Jag skriver ”igen” för Falun är ju ändå ganska långt norrut.)

Knarr under skorna, absolut perfekt underlag, strålande sol, vindstilla och så där härligt frisk luft som minus 10-12 grader är.

Nu är det som så att vi ska flytta, och vi ska faktiskt flytta norrut även om det inte är så många mil, för vi kommer få ny adress i Helsingborg i mars. När vi flyttade till Skåne var det egentligen dit vi ville men vi hittade inget ok boende där. Åhus är verkligen jättefint och bra på alla sätt och vis men ibland vill hjärtat och magkänslan något så mycket att man liksom måste våga hoppa ut i det okända mer än en gång på kort tid.
För att göra det hela ytterligare lite rörigt och spännande ska jag åka till mitt favvoställe i februari. Du som vet vet. Ni andra får snart veta.

Just nu känns det extra bra att det inte är jättemånga jobbpass kvar med bussresor för det är verkligen inte skoj någonstans att missa bussen med 15 sekunder för att den gick för tidigt (!!!) och jag fick vänta 30 minuter ute i kylan.

Men nu är jag hemma och ledig i morgon!

Kram från Ingmarie

Bara fint att titta på

Visst var det coola färger i dag! Makalöst vackert faktiskt!

Men det är nog också det enda. Om du frågar mig så blir precis allt krångligare med snö, kyla och is. Vart jag än ska är det ett stort projekt. Särskilt till jobbet för det är omöjligt att cykla till busshållsplatsen så i stället får jag gå hela vägen. Dvs jag måste börja tidigare och jag kommer hem ännu senare.

Löpmässigt är det pyton. Förutom några partier med plogat, ffa på skjutfältet, så är det skare, slir eller djupsnö. Tack och lov var fötterna gladare i dag så jag åtminstone slapp ha ont och det var tur jag tog mig upp i tid för det är verkligen inga snabba rundor jag får till nu.

Men nu är det som det är och jag får lov att acceptera det även om min själ gråter. ja, jag ogillar vintern JÄTTEmycket. Särskilt när jag inte kan bada… Det är ju liksom det enda bra med vintern och det som får mig glad.
Om en dryg månad flyr jag landet till dit jag längtar mest i hela världen.

Och det är skönt att få gnälla lite.

Kram från Ingmarie

En slags omstart

Inte visste jag att det var sånt här nu! Vilka stackars djur kan inte få känna sig lugna ens nu precis innan nyår?

Grinden in till skjutfältet där skylten stod var dock öppen vilket = man får vara där så jag fortsatte min löptur in på området. Jag är så naiv att jag tror jägare kan se skillnad på mig och en älg/kanin/rådjur/fasan eller vad det nu är de så gärna vill döda… (Ja, jag har mycket svårt att fatta tjusningen med jakt och dödande.)

Tack och lov såg jag bara en enda jägare men däremot många som var ute och gick både med och utan sina fyrbenta vänner. (Dvs hundar.) Antingen hade jag tur eller så var det inbillning men det kändes som jag hade medvind minst 85% av passet och minst lika mycket sol. Underbart!

Helt ärligt tycker jag att jag var värd det där. Dels för att kroppen var ganska seg och dels för att knoppen är så full av elände från jobbet att den behöver lite extra pepp just nu. Detta hjälpte massor!

När jag ätit, slöat och målat en stund tog jag mig ännu en gång till havet.

Det var (som vanligt) bara jag där. Pannlampan är guld att ha för annars hade det blivit en smula knepigare både att hitta och veta vad jag egentligen håller på med. Haha!

Vattnet var stilla, kallt, mörkt och oslagbart härligt. Dessa stunder är min absolut bästa återställare för hela kroppen och knoppen. Som en slags omstart av hela systemet. Det går liksom inte att tänka på något annat än här och nu och att andas. Eller hålla andan när jag doppar huvudet.

Kram från Ingmarie

Annandagen

Jag vet inte riktigt vad som hände men snart är 2023 års jul över. På något vis har den varit både lång och kort. Mestadels har jag tillbringat den på jobbet och det har varit både lättsamt men mest obeskrivbart tungt. Väl hemma har jag därför försökt att ta det lugnt, tränat och undvikit ”måsten”. Vi har tack och lov inga traditioner på det viset. Du vet sådana som man ska göra oavsett vad man vill eller känner för. Den enda traditionen vi har är att vi inte har några. Haha!

Ett väldigt bra sätt att skingra tankar och verkligen vara i nuet är, förutom t ex vinterbad, är att spela spel. Vi har perioder när vi spelar massor och just nu är det den gamla klassikern Jägersro som upptar köksbordet. Det var evigheter sen sist och det var minst lika roligt som jag minns det men antingen är vi ovanligt långsamma eller så var testgruppen ovanligt snabb. På lådan står det nämligen att det ska ta 60-120 minuter men vi höll på i över 3!

Gillar du att spela spel?

Kram från Ingmarie

God Jul!

Hoppas du haft och har en fin julafton.

Min blev som så många andra ”firad” på jobbet… Men för första gången ever fick jag mat som jag ville ha! En vegansk landgång. WOW liksom!

Kvällen blev också förvånansvärt lugn. Jag kunde äta i lugn och ro, kolla några minuter på Kalle och dricka kaffe. Det enda jobbiga på hela kvällen var att jag fick springa (nåja) på larm med ”den röda ryggan”. (Dvs akut-ryggsäcken.) Den väger några kilo om jag säger så… Det var dock inget allvarligt så allt slutade väl.

Vi började redan kl 12.30 i dag men jag hann med en lugn morgon, en lugn löptur och en härlig sprada!

Och lite mys på kvällen med julklappar och spel.

Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

En dag som kommer att kännas

Stormen Pia drog förbi och lämnade både snö och is. Vinden lämnade hon dock kvar. En bitande sådan. Men är man uppvuxen vid kusten är man ganska tuktad av den och det handlar sällan om om det blåser utan snarare hur mycket och från var.

Trapporna på Galgberget var dock helt halkfria och vägen ner tillbaka igen var åtminstone 50% ok. Jag passade på att vila då och skippade därmed den där vilan jag brukar ha när jag ”bränner på” hela varvet. På så vis höll jag mig varm hela tiden och fick in ett bra flyt.
8 varv x 184 trappsteg/ 700 metersvarv + upp och nedjogg blev nästan 90 minuters jobb.

Uppifrån ser man inte ens början! Inte nedifrån heller när jag tänker efter….

Det som helt tog musten ur mig var Marinas crosstraining-pass nu i kväll. De är alltid snorjobbiga men i dag överträffade hon minsann sig själv.

Först övning 1. Sen 1+2, 1+2+3, 1+2+3+4 osv till slutet. Trodde vi. Sen skulle vi upp igen. Dvs 12, 12+11, 12+11+10 osv osv. Hela kalaset avslutades med tabata core-övningar.

Vi orkade inte ens stretcha ordentligt efteråt och då är det riktigt illa! haha. Men alltså det var så himla skoj och bra!

Efteråt var jag och lillebror och hälsade på pappa en sväng. Det är verkligen inget upplyftande ställe han bor på nu men det är som det är o ch på något vis är jag tacksam både över att det finns och att det finns människor som vill jobba där. Det märkliga är att trots en ökande ’äldre befolkning så ska man dra ner på äldrevården. Hur kan man ha så mycket otur när man tänker? Eller är det så illa att de som bestämmer inte tänker alls?
Mamma och Ulf träffade jag i går. Till dem är det alltid mysigt att komma och jag är priviligerad som har dem i mitt liv. Liksom att jag har mina syskon. Hel-halv och extra. (Ja det är en smula komplicerat. hehe)
Jag har också jättegoa kusiner och jag träffade två av dem i dag. (I ärlighetens namn har jag bara tre så det är ingen gigantisk skara.)
Träffas i lugn och ro, äta gott och bara umgås utan mobiler eller annat störande är verkligen något som jag tror alla skulle prioritera mer. Vi var på Brunchbaren och förutom att de har väldigt god mat, och gott kaffe, så är det också ett fridfullt och liksom stillsamt ställe där det känns som att det inte går att stressa. Ingen satt heller och glodde i sin mobil! Riktigt härligt!

Kram från Ingmarie

Andra advent

Trots att det var jobb i går hann jag med både att städa, cykla och julpynta lite! Det är så himla konstigt men de sista åren har jag börjat att mer och mer gilla den här pysseldelen. Förr var det liksom mer ett ”måste” men nu tycker jag det är superskoj!

Cyklingen var med Glenn och några av hans nya (?) kompisar. RPM nr 99. – superskoj! Önskar bara att det fanns längre än 45 minuter så jag slapp trampa så mycket själv. hehe

I dag har jag varit ledig och vi har njutit av en del av allt det Åhus har att erbjuda.

Som t ex Skåneleden runt hela byn. Jag har inte sprungit den sen i i början av augusti så det var verkligen dax igen!

Bitvis blåsigt som attan men det var nästan 100% barmark! Vilken lycka! (Förlåt alla snö- och vinterälskare.)

Efter lite fika begav vi oss in till byn och julmarknaden. Förra året frös vi för det var kallt. I år för att det regnade på tgvären. Men det var ändå väldigt mysigt och fint med massor av folk!

Regnkallt eller inte, ett adventsdopp är ändå alltid rätt! Nu är äntligen ”bastu-bryggan” klar och en av stegarna på plats igen. Hurra!!!!

Enda mörka molnen denna dag är att alla bilder inte gick att ladda upp och att den tillfälliga fyllningen i tanden som håller på att fixas har lossnat vilket kommer ställa till det när jag måste vara på jobbet kl 7.30 till långt efter tandis har stängt både måndag och tisdag… Men det löser sig säkert på något vis.

Hoppas du också har haft en fin andra advent!

Kram från Ingmarie