Livet

När det är dax att bromsa…

Jag mår bra nu. Tycker livet känns meningsfullt och känner livsglädje för det allra mesta. Träningen går bra, kroppen är glad (ja förutom den där axeln då), jobbet känns ”skoj” (känns en aning knasigt att tycka något är kul när det handlar om svårt sjuka människor men du fattar nog), jag har fina vänner och en familj jag älskar.

Ändå vet jag att det är nu jag måste bromsa. Det är nu jag är snubblande nära kanten till det där svarta hålet och att det är nu jag paradoxalt nog är som skörast. För när min bägare är full är den full även om det är enbart guld och diamanter i den.

Svårigheten är att verkligen göra det. Vem vill liksom tacka nej när i princip allt känns bra, allt som erbjuds och dyker upp verkar så himla roligt och hela naturen spritter av liv igen?

 

Men jag har lärt mig tyda tecknen den hårda vägen och efter senvinterns hårda kamp mot det svarta hålet är jag extra lyhörd. Jag vill inte ner där igen. Till meningslösheten och livsledan. Det är egentligen bara små saker som gör mig vaksam. En slags mental och fysisk trötthet som inte går att sova bort. Små stunder av irritation över struntsaker och en känsla av inre stress. Jag tror även jag har blivit väldigt påverkad av Tim Berglings död. Förstå mig rätt. Jag kände honom inte, har aldrig träffat honom och jag vet inte hur han dog. Ändå berörde det mig så väldigt djupt. Han markerade så klart och tydligt att han inte mådde väl i själen, att han inte orkade eller ville leva som han gjorde. Ändå fick han, vad vi vet, ingen hjälp. Kanske för att det här med psykisk ohälsa fortfarande är så förbenat tabu. Och för att man i samhällets ögon fortfarande anses som ”svag”. Jag har skrivit om det en massa gånger. Andra ännu fler. Gustav Gelin har t.ex skrivit en väldigt bra liten artikel om dettal i ETC som jag rekommenderar alla att läsa.

Själv har jag slutat tänka att jag är en svag människa bara för att jag emellanåt lider av det som kallas depression. Faktum är att jag har inte ens vett att skämmas längre. Den finns där men den är inte jag. Lika lite som en människa med MS eller astma är sin MS eller astma. Eller någon med cancer är sin cancer,

Så jag backar. Gör det jag lovat och bokat in mig på men planerar inte in en massa nya saker i kalendern. Tvärtom säger jag nej tack, nej tack, nej tack. Eller kanske kanske…

Och därför är jag extra noga med att ta pauser nu. Mikro såväl som makro.

Hur gör du? Tar du pauser när du känner att du behöver?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Ingen ledig vilodag

Vissa dagar får man lov att bara göra, och köra, utan att varken tänka eller känna efter för mycket. Till en viss gräns såklart. Jag hade ju t.ex inte gjort som jag gjort i dag om jag varit sjuk eller haft ont-ont någonstans. Då är det röd varningslampa som gäller. Alltid!

Eftersom jag ville vara ute så mycket som möjligt denna lediga söndag så sprang jag till Indoor Running-passet jag ju lovat hålla, körde det så svetten stänkte och sprang sen vidare hemåt igen.

Passade på att kuta genom Kungsan för att se de vackra körsbärsträden och även om de inte var i full blom så var de lika fina som alltid!

Springa genom stan tillhör inte mina favvovägar, jag vill ju vara i skogen, så för att få även den dosen tillfredsställd blev det en liten extratur i Nackareservatet. Och som av en händelse så råkade jag komma precis vid Söderbysjön. Ja du fattar va? Totalt omöjligt för mig att inte hoppa i…🤪

Tro det eller ej men trots att isen legat där för bara någon dryg vecka sedan så var snudd på ljummet! Vet egentligen inte om jag tycker det är helt bra för det känns liksom inte riktigt som det ska vara…

Allt det där tog sin lilla tid såklart. Typ fyra timmar. Sen skulle det ju hinnas med lite annat ”nödvändigt” också. Städa, äta, göra matlådor och ta en powernap t.ex. Och testa axeln med ett simpass. Funkade ok men inte helt bra. Fast jag är ju åtminstone färgglad med mitt kinesiotejp.🤪

Är inte jätteorolig, ännu, men den får väldigt gärna bli glad fortare än fort igen. Särskilt nu när Swimrun-säsongen snart, snart drar igång. 😍 Har börjat med samma taktik som med den andra lilla stackaren. Funkade ju faktiskt strålande bra!

Kram från Ingmarie

Superladdat alla batterierna

Att ha lyckats pricka in en ledig (var)dag när det är 24-25 grader och strålande sol är nästan lika osannolikt som att vinna på Triss! Kanske skulle köpt en i dag just därför…🙄

Jag sov (för) länge mest pga att jag somnade (för) sent i natt. Allt som kan kallas normal dygnsrytm blir liksom knas av sent kvällsarbete. Hur som helst fick jag bråttom att avklara morgonbestyren för jag ville ju ut! Och ute har jag verkligen varit.

Fick en fantastiskt fin och ganska lång löptur då jag fick se både fjärilar, myror, blommande och knoppande blommor, en orm och ett bäverparty-ställe!

Och nu är äntligen alla sjöar isfria! Jag fick beslutsångest över vilken jag skulle välja men det blev till slut Flaten. Som jag längtat! Och hur skulle jag kunna låta bli?

Det var så härligt att jag cyklade dit efter kutandet och badade en gång till.

Och sen en gång till när Inger och Richard kom och Inger ville testa sin våtdräkt.

Så himla härligt att kunna torka i solen och bara vara med de där två mysmänniskorna hela eftermiddagen!

Avslutade dagen långt senare här.

Nu tror jag varenda litet batteri i mig är så välfyllt det någonsin kan bli! Och det är väldans bra för jag vet till 100% att det kommer behövas i morgon.

Kram från Ingmarie

Händelserik händelselös dag

Egentligen har det hänt en himla massa i dag men eftersom det mesta som sker bakom dessa dörrar är sekretess-lagt så är det enda jag kan säga att tiden har gått rasande fort även detta kvällspass och att jag är rasande glad över att ha en helt ledig dag i morgon…

Fördelen med att börja knega först efter lunch är att då kan jag njuta av förmiddagssolen. Jodå, jag vet att eftermiddags- och kvällssol också är härligt men jag måste ju liksom peppa mig på något vis!🤪

På något vis skulle jag vilka frysa tiden nu så att våren och sommaren liksom gick i s-l-o-w-m-o-t-i-o-n. Det här är ”min” tid och jag skulle kunna ha det så här alltid! Finns inga som helst behov av vinter, mörker och kyla hos mig. Så om den ska envisas komma, och jag inte lyckas emigrera, så kan man väl åtminstone sätta just den perioden på fast forward?😄

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Dag 3 betyder också sista dagen och precis som alla de andra gångerna jag varit här så vill jag inte att det ska ta slut. Det här livet skulle jag plättlätt kunna vänja mig vid. Att få bara vara jag, skapa, uppleva verklig tystnad, träna, sprada, äta, sova och såklart gosa med fåren och lammen. Här lever de precis som de ska långt från djurfabriker, trängsel och skräck.

De ord jag märkt att jag mest använt mig av från de sju grunder Mindfulness vilar på har varit tillit och icke strävan.

Och jag tror minsann det funkat jättebra för jag upplever verkligen det som att jag hunnit göra en massa olika grejer trots att jag tagit det skitlugnt. Och även om det emellanåt har blivit allt utom så som jag tänkt mig så har jag känt att det kommer att lösa sig så småningom. Vilket det har gjort. För det mesta i alla fall. Det andra kommer lösa sig sen. Eller inte. Vilket som blir bra tänker jag!

Jag började denna dag med en väldigt lugn och fin löptur. Hittade några nya härliga stigar och passade på att springa förbi ”min stuga” och viken jag simmade i förra sommaren. Ännu kan man dock inte ens doppa en tå där pga av isen…

Vi började sen vår gemensamma dag med ett slags mjukt och meditativt yogapass.

Sen var jag gräsligt badsugen! Klart mycket härligare än att duscha! (Men jag har lovat göra det innan jag lägger mig i sängen i kväll…😄)

Är så himla glad och tacksam att jag vågade följa mitt hjärtas röst då förra sensommaren när jag hittade Skaparladan och vågade anmäla mig till första kursen. Denna gången är det Peppe som varit ensam ledare och gjort denna helgen så magiskt härlig! Tack!

Han är även en fantastisk konstnär förstås precis som Jonna och Weronica. Ett hett tips är att besöka dem på årets Konstrunda i Roslagen om du är nyfiken på allt de gör. Det kanske slutar som för mig. Har numera blivit med både staffli och en vansinnig massa målarprylar.🤪 För att inte tala om målade dukar. Kanske läge börja spänna upp några snart.😍 Men först ska jag möblera om så jag får plats med allt. Och klura ut hur i all sin dar jag ska få hem det där staffliet…

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

En dag här känns som en flera veckor lång resa till ett annat land. Det blir liksom omöjligt att förklara och beskriva hur gärna jag än vill. Och kanske det är så det ska vara…? Upplevelsen är unik och det här gör jag enbart för min egen skull. För att få inspiration, finna lugn, skapa, uppleva kravlöshet och bara vara jag.

Det är bl.a därför du inte kommer se mina tavlor. De är mina. Så fort man visar det man skapat eller gjort för någon annan, oavsett vad det är, så blir man bedömd. Och det är precis det jag inte vill. I alla fall inte just nu. Jag har liksom fullt upp med att begripa mig på mig själv och vad det är som visar sig i mina tavlor. För så tror jag att det är. Att själen speglar sig där på duken. Det är galet spännande men lika galet jobbigt på något vis. En sak jag kan ”avslöja” är att det är många sådana här figurer som dyker upp från precis vilken målarkladd som helst. Vore intressant att få en tolkning av någon som kan det där med bildterapi.😄

Denna dagen har vi varit tysta. Inte ett pip har kommit från mig. Inte ens när jag var som tröttast på intervallerna eller när jag spradade trots att det var lika friskt i plurret i dag som i går. Ändå sprang jag i tre gånger! Bara för att jag ville!😄

Vi började vår tysta dag med en meditationspromenad i skogen och på ängarna här runt omkring.. Har du aldrig testat så gör det! Du går helt enkelt väldigt långsamt, känner dina fotsteg, lyssnar på alla ljuden, känner dofterna och verkligen tittar på det du ser. Är man ovan kan det kännas konstigt men jag lovar att det gör både kroppen och själen gott!

Kanske därför jag fick intervall-feeling förresten. Plötsligt blev liksom t.o.m lerpölarna vackra! Men helt ärligt är det inte ett skvatt svårt att få feeling för i princip vad som helst här.

Dessutom har jag avverkat årets första utelunch i denna del av världen! Hemlagad av Skaparladans underbara ägare och sååååååå god! 💕🙏🏻

Och jag har fått se en räv!

Antagligen sitter du nu och undrar hur det varit att vara tyst en hel dag och kanske även hur jag, som är en rackare på att babbla, fixat det? Den som känner mig på riktigt vet dock att jag är minst lika bra på att vara tyst. Och att jag både gillar och uppskattar det. Har du inte provat så rekommenderar jag dig att testa även det. Med eller utan folk runt omkring dig.💕

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 1

Ända sedan jag satte min fot på Skaparladans gårdsplan den där lördagen förra sommaren har jag vetat att jag ville vara där så mycket som möjligt. Och jag tror på något vis det var ödet som tog mig dit för hur förklarar man annars att jag fick för mig att vi skulle åka på konstrunda just där och då? Det har ju aldrig hänt varken före eller efter…

Men nu är jag på kurs här igen! För tredje gången. Och jag har riggat upp mina prylar vid ett av de vackra fönstren.

Kursen heter som rubriken: Målningsretreat i Skaparladan. I praktiken innebär det att vi målar, yogar, chillar, mediterar och övar mindfullness. Om vi vill. Inget är nämligen egentligen obligatoriskt.

Mina tre mindfullness-ord för dagen.

Man får spilla precis hur mycket man vill på golvet!

För mig är detta himmelriket! Det lugnet som jag känner varje gång jag här är oslagbart! Faktum är att just nu känns det så där som när jag var i Australien. Jag vill helst inte sova bara för att allt är så vansinnigt härligt och skoj! Det enda jag egentligen behöver tänka på är att vara i nuet.

Det enda som är lite trist eller vad man ska säga är att jag inte kan bo i ”min” stuga. Vattnet har frusit i ledningarna.😳 Så det är därför jag bor på hotell och löpturen i morse blev därför i en annan skog.

Fördel med hotellet, förutom att jag slipper diska och bädda, är att här finns även ett riktigt bra gym så det nyttjade jag i kväll.

Någon Sprada blev det dock inte i morse som jag hade tänkt (stavas i-s) men det går ju faktiskt att göra del två (dvs bada) lite senare när man hittar en (nästan) isfri liten vik!

Jag hade tagit på mig baddräkten innan för jag tänkte det kanske var fler där och nakenbad är ju inte alltid så uppskattat. Men jag var helt ensam. Märkligt…🙄

Och jo, det var svalt.🤪

Kram från Ingmarie

Feeling och ny (liten) resa

Jag har verkligen fått värsta, bästa livsfeelingen igen! Min livslust liksom pyser ur varje cell och jag är så jäkla tacksam att det inte finns ord nog att beskriva.

Solen, värmen, dofterna, ljuden och vetskapen om att det ligger många sköna ljusa månader framför oss påverkar mig jättepositivt och är helt klart den största anledningen till att jag mår bra igen.

Men allt hänger samman du vet. Det hjälper såklart att jag t.ex trivs med mitt nya jobb även om det är skitsvårt och skitstressigt. Jag försöker inte hetsa upp mig utan ta en sak i taget. I den mån det går vill säga. Att jobba som specialistsjuksköterska inom akut- och intensivvård innebär ju liksom inte direkt ”en sak i taget”. 🤪

Ibland får jag även skrämselhicka när jag tänker på hur det kunde varit om inte bästa kiropraktor-Micke funnits i mitt liv. Han fixar ju både min ut-och insida. En levande pärla som alltid glimmar!

Och tänk vad barmark kan göra med kroppen! Intervaller är intervaller men jag får ju lov att säga att det är miljarder gånger både enklare och lättare när det är isfritt och klädlagren är få. Kanske t.o.m triljoner gånger!

För den som undrar blev det 6 x 5 min. + upp-och ner jogg + en vända på närmsta utegymet. Sen var jag nöjd för ett tag.

Men simsalabim så hamnade jag i Roslagen. (Det var SL som trollade hit mig med hjälp av tunnelbana och buss.🤪) Här blev jag ruskigt simsugen och var bara tvungen testa det nästan nya badhuset.

Det grämer mig att jag inte kunde (läs fick) fota vyn för den utsikten alltså! Milde himmel! Rent, lugnt och trängselfritt var det också. Vilket kap! Fast smakar det så kostar det. 100 riksdaler närmare bestämt.😱

Här ska jag vara till söndag men tror inte det blir tid för mer badbesök. Det lär vara fullt upp ändå. Eller kanske rättare sagt det kommer vara för lugnt för att hinna. Fortsättning följer. 😍 Bor i alla fall på hotell med riktig nyckel! Trodde nästan inte det fanns längre!

Kram från Ingmarie

Märker du också?

Det är fortfarande kalla vindar, is på alla sjöar och ganska mycket snö i skogen men helt klart börjar det hända grejer! Fler och fler av mina stigar är åter springbara och när solen ligger på känner man den! Våren! Helt ärligt har jag verkligen tvivlat och trott den glömt oss i år och att vi var förbannade med detta island för evigt… Tur jag hade fel!

Man t.o.m hör den! Ja du vet. Fåglarna, bäckarna och klafset under fötterna.

Jag är tacksam jag fick den där stunden för mig själv i förmiddags för det blev ett långt och tufft arbetspass i dag. Men också väldigt spännande och intressant. Jag förundras över hur mycket min stackars skalle klarar av att lära sig och komma ihåg. Men det sköter sig bra tycker jag!

Nu ska jag sova 7 kvartar i timmen så jag pallar även i morgon.🤪

Kram från Ingmarie

Det var i dag det äntligen blev

Du som har kollat FB och/eller Insta vet redan. Att jag äntligen kunnat Sprada! Men det krävdes en hel del logistik och omvägar för att få till det. Dels för att det fortfarande är väldans klent med isfritt vatten i 08a land. Åtminstone i mina hoods…. Och dels för att jag så sent som i går lovade köra ett extra IR-pass på Sveavägen så jag började med att transportlöpa dit to do my job.

Fuskade sen med tuben några stationer (för att slippa stadstrafiken) och mötte upp allra bästa Camilla på Söder. Vi sprang runt Årstaviken för jag hade mina förhoppningar trots isflaken som flöt omkring och jag trodde rätt! Vid Tanto fanns en plätt i vattnet utan is! Vilken lycka!

Och Camilla tyckte förstås samma!

Och jo, det var svalt. 😄Och ruskigt härligt, energigivande och livslust-höjande! Fattar dock inte varför ingen av alla som glodde inte hakade på. 😳🤪

Sen sprang vi glatt vidare ända till Bagis. Det blev en del timmars kutande men min kropp var snäll i dag också och återhämtade sig finfint med hjälp av mat och en kort powernap. Sen blev det sim tillsammans med samma Camilla.

Men vi höll oss inomhus. 🤪 Helt enkelt för att det ännu inte finns några öppna utomhuspooler i denna del av världen. Eller ens tillräckligt stora isfria vatten om man nu är på det humöret.

Kram från Ingmarie