Livet

Banbygge och lyxliv i Halmstad

Nu är löpbanan till morgondagens Halmstad Triathlon i princip klar. Bara några skyltar som ska upp och en dubbelkoll så inget ”förflyttats” under natten. 🙄 Men det fixar vi i morgon bitti. Jag börjar få rutin på det här men utan Håkan och Saras hjälp hade det varit väldigt mycket jobbigare och tagit väldigt mycket längre tid. Teamwork är fina grejer!

Det är sån lyx att vara här! Förutom att bygga bana och hänga med klubbisar så har jag även myst med mamma. Vi parkerade oss i en hörna på Brottets gigantiska gräsyta.

Det stället i sig är verkligen lyx! Gratis, öppet i princip varje dag och där finns bl.a en stor 50-metersbassäng med saltvatten. Dessutom bor jag nästan granne med den! Blev ett bra litet teknikpass som avrundning på löpintervallerna jag hade kört lite tidigare.

Här kan jag dessutom köra min lilla morgonyoga och meditationsstund ute vid havet. Särskilt härligt nu när det är så otroligt ljuvligt väder! Hur lyxigt är inte det?

Jag tror att jag redan börjar bli bortskämd… Och jag har minsann inte ens vett att skämmas över det!🤪

Kram från Ingmarie

När dåligt blir bra (Eller: se det positiva i det negativa…)

I dag skulle jag åkt tåg. Till bästkusten och Halmstad. Men det blev alltså inte riktigt så.

Den korta versionen av anledningen är ganska lång.🤪För en vecka sedan fick jag sms om att mitt tåg var inställt men man kunde byta fritt eller få pengarna tillbaka. Eftersom hemsidan inte klarade av detta ringde jag och fick till slut ombokat till ett några timmar senare tåg. Bra så. Men den biljetten visade sig inte finnas för personen jag pratat med hade tydligen missat trycka på någon knapp. 😳 (Jag kom på det bara för att biljetten inte fanns på appen och ringde för att kolla.) I morse kom ett nytt sms om att det var kraftiga förseningar med mitt tåg och man kunde inte säga med hur mycket. Åter samma erbjudande som innan men nu fanns inga avgångar kvar om jag ville komma fram denna sida midnatt. Och det både ville och behövde jag. Så i stället blev jag miljöbov och valde flyget. Billigare, i tid och mycket snabbare. Något någonstans är väldigt fel med det kan jag tycka…

Men det bra med allt detta är att jag kunde nyttja SL istället för taxi till avteseplatsen. (Centralen är stängd för södergående tåg och min tub-linje renoveras som sagt var.) Och jag kunde utan stress köra mina löpintervaller + nyttja utegymet i förmiddags Jag hann även njuta av solen i flera timmar och simma i ljuva Söderbysjön. Det var så varmt att jag struntade i våtdräkten. Hur härligt är inte det?

Och nu är jag här! I min fina hemstad och bor i min fina lilla röda stuga igen. Eller min och min, den är ju min kära kusins egentligen, men den känns som min.

Kram från Ingmarie

Försenat (annorlunda) Midsommarfirande

Man kan fira midsommar på väldigt många olika sätt och vis. Man kan t o m fira den någon dag för sent, utan både midsommarstång, blommor under kudden och ringdans, och det kan ändå bli både kärlek och magi!

Åtminstone om man som jag gillar att bli blöt, svettig, skitig, trött, endorfinhög och hänga med likasinnade vänner.

Mitt lilla festplanerande började väldigt spontant i torsdags och lite mer seriöst i fredags. Jag behövde ju liksom någon slags plan när jag bjudit hem en bunt människor på Swimrun-äventyr. Både när det gällde runda och belöning efter.

Efter några avhopp så blev vi till slut sju stycken som samlades hemma hos oss. Aldrig har där väl varit så mycket våtdräkter, dolmar, paddlar, goggles och badmössor på en och samma gång.

Snälla Anders ställde upp som cyklande supporter och både fotade, filmade och servade oss med vätska.🙏🏻😍 Sängen fick agera som uppsamlingsplats för allt han skulle ha med sig. Det fanns helt enkelt inte så mycket annan plats över i vår lya.

Jag, Anna F. (som jag körde Utö sprinten med), Kenneth (som bla.skriver här i RW), Camilla, Inger och nya bekantskaperna Anna A och Mikael gav oss i väg mot första simmet i Söderbysjön. Det är alltid lite pirrigt innan man liksom kommer in i det och märker hur kroppen svarar. Löpmässigt vet jag ju ganska bra hur min fart är i förhållande till andras men simmässigt tror jag fortfarande att jag är vandrandepinne-långsam. Men riktigt så illa är det faktiskt inte längre.🤪

Foto: Anders Gustafson

Meningen med hela den här grejen var också att vi skulle hålla ihop och vänta in varandra och så förblev det. Tävla kan man göra vid andra tillfällen. Ingen kunde ju heller egentligen köra före mig för det var ju bara jag som visste vart vi skulle.😄

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Efter Söderbysjön sprang vi vidare till Hellas.

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag vet inte hur många gånger vi konstaterade att Stockholm är fantastiskt i allmänhet och Nackareservatet och Hellas i synnerhet. Tänk att kunna springa och simma i flera timmar i och runt en och samma sjö  bara cirka en mil utanför vår huvudstads absoluta mitt. Var någon annanstans i världen är det ens möjligt?

Foto: Camilla Renz

Och som vi simmade! Och sprang! Och peppade, hejade, babblade och bara njöt. Ingen stress någonstans men utan att bli långtråkigt. Det är nog förresten svårt att bli less för det är en de fina grejerna med Swimrun. Man hinner liksom aldrig tröttna!

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Camilla Renz

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Jag tror att alla kände sig precis lagom nöjda när vi flera timmar senare var tillbaka vid starten igen. Du vet. Inte så där dödströtta men inte heller jättesugna på att fortsätta. Alla hade jobbat på jättebra men jag tror ändå att Inger som än en gång trots skador överträffade sig själv, och Anna A som simmade längre än någon gång förut, ändå var de som gnistrade mest av oss alla guldklimpar!

Camilla, Anna A och Mikael var tvungna att fortsätta vidare direkt men vi andra gick all in på fikat!

Ingers hembakade godisar var helt klart populärast! Mamma Mia så smarrigt!

Kanske var det de som gjorde att jag lite senare även hakade på när Anders skulle ut på en liten tur? 😄

Men nu slöar jag i soffan. Mätt, glad, tacksam och överlycklig. Tack alla för att ni kom. Det var ni som gjorde min dag till ett minne för livet!🙏🏻❤ Har redan börjat planera på nästa gång.😍

För dig som vill finns en härlig liten film att kolla på både på FB och på Insta. (Följ mig förresten gärna på Insta: Ingmarie_yoging. )

Kram från Ingmarie

Midsommarafton

Många piffar till sig med folkdräkt eller någon annan finklädsel på midsommar, har blommor i håret, dansar och äter jordgubbstårta. Jag har fått hålla till godo med landstingets icke så tjusiga mundering. Tur jag gillar mitt jobb.🤪

Men jag har för all del även haft löparkläderna på. I 90 sköna regnfria minuter minsann! Och börjat planera för en lite senarelagd midsommar-fest. 😄

Och även om det varit oväntat mycket att göra på jobbet så har vi sett till att få i oss av den goda buffén som dukades upp.

Inklusive jordgubbar!

När mitt pass var slut kunde jag ju dessutom gå hem på mina egna två ben, har lungor och ett hjärta som funkar utan hjälp och har full känsel på hela kroppen. Så det är faktiskt inte synd om mig någonstans.

Hur har du firat denna afton?

Kram från Ingmarie

Två val

Som jag ser det så har man två val när det kommer till att köra intervaller, eller vilken träning som helst förresten, fastän man är trött. (Observera att det inte gäller om man är sjuk eller skadad.)

1: Man skippar det hela alternativ gör passet väldigt mycket lättare.

2: Man accepterar och kör som planerat.

Jag väljer i princip alltid alternativ två. Inbillar mig dels att om jag slänger in handduken varje gång det känns motigt så blir det inte mycket vettigt gjort.🤪 Men dels även för att det är ett ypperligt tillfälle att öva på acceptans och att streta på fastän det är segt. Oftast är man ju inte heller så trött som man tror. Fast i dag har jag varit seg-trött. Intervallerna gick väl egentligen som vanligt men den där ”ta i- attityden” och ”tagga till-känslan” fanns inte där. Men jag accepterade och körde som planerat. Och jag var åtminstone inte mer seg-trött efteråt.🤪

Samma sak med simningen. Nu när det är svensk sommar igen är det inte riktigt lika skönt att svira om till simdressen och hoppa i plurret som när det var den där sydeuropeiska värmen. Hade det funkat hade jag behållit Dryroben på hela tiden.

Men trots att det är svalt så valde jag att vara med för jag vet ju att alternativet hade varit så mycket sämre. Dvs att inte vara med. Att simma med Coach Ulf och detta härliga gäng i fina ”Hellas-sjön” överväger nämligen förfrusna fingrar och tår alla veckans dagar!

Det är skitskoj och som alltid lärde jag mig ännu lite mer, även om mig själv, och fick ännu mer pepp. Skönt trött blir jag också. För att inte tala om hur glad jag blir! Så vem vill avstå från allt det och välja att inte vara med bara för att solen gömt sig och regnet kommit? Dessutom är det varmare i vattnet än på land!😍

Kram från Ingmarie

48-timmars

De där pigga benen i söndags har tagit semester. Milde himmel så segt det var att försöka få igång dem till att springa i dag. Hela jag var osynkad och mitt i allt kom värsta ösregnet så skorna blev ännu lite tyngre. Ja jösses. Men jag träffade fantastiska Kajsa som gjorde mig sällskap på utegymet och när solen kom tillbaka så kändes det åtminstone inte sämre!

Simningen gick inte heller så bra i dag, tyckte det var tungt att andas, men det funkade ändå typ 1580 ggr bättre. Var på en ny kurs vid Hellas. Den är egentligen inför Vansbro, som jag inte ska köra i år, men som coach Ville säger: Man kan såklart vara med ändå! Det är bara ett namn, Open water är Open water oavsett, och efter Vansbro fortsätter kursen för det finns alltid något nytt race att träna inför. Och vem vet var detta kan sluta med? 😍

Kram från Ingmarie

Det finns (nästan) alltid någon liten fördel att haka upp sig på

När man (redan) saknar de där riktigt goa varma dagarna som maj bjöd på så gäller det att försöka se fördelarna med ”bara” 20 plusgrader och moln.

Det finns t.ex ingen risk att man kommer svettig till jobbet efter att ha cyklat dit. Inte ens om man trampar järnet upp för Sjukhusbacken. Det är heller ingen större risk att det är knökfullt på Eriksdalsbadet. Däremot vet man med bestämdhet att bastun känns extra ljuvligt efter att ha varit i plurret en längre tid.

Det är också helt ok att vara ”tvungen” att sitta still en hel utbildningsdag på jobbet när man vet att det är ganska svalt ute. Särskilt när man har denna vyn!

Klena försök till fördelstänk för en sån som mig som vill ha minst +25 grader och sol mest hela tiden men visst lyckades jag ändå ganska bra?🤪

Kram från Ingmarie

Jag har varit på safari!

En del åker långt bort för att uppleva safari av alla möjliga slag. Jättehäftigt och coolt förstås men man kan faktiskt göra safari hemmavid. Det finns massor av grejer att upptäcka om man bara tar sig tid och tänker lite utanför boxen. Jag har varit på Simsafari med Team Snabbare och Coach Ulf i kväll och upplevt helt nya vidder, stigar och (sim)vatten. Det är verkligen en snudd på aldrig sinande skatt jag har på min bakgård. (Simsafari är egentligen samma som swimrun men visst låter det lite mer exotiskt?)

Jag har även upptäckt att jag faktiskt klarar av att frysa ganska mycket och ändå kunna både simma och springa. Till en viss gräns i alla fall. Kanske hjälpte det att jag inte var ensam om att både huttra och skaka.🤪 Det hjälpte i alla fall definitivt när vi högt uppe på en bergstopp blev serverade (varm) fika! Ja alltså där var inget ”riktigt” fik, vi var verkligen ute i tassemarkerna, utan det var Ulf som förberett så fint. Vilken lycka! Tror vi alla tyckte det var en av de bästa fikastunderna ever!

Jag upptäckte också att jag klarar av saker trots att panikkänslan tagit sitt grepp om mig. Känslan av att inte kunna andas och liksom vara instängd. Den har en enorm kraft och kan knäcka i princip vem som helst om den får övertag. När vi skulle klättra upp för en hög bergsvägg kom den nämligen på besök igen. Men jag tror jag lärt mig att hantera den nu. Plus att jag fick fantastisk stöttning och hjälp av de andra. Vilket gäng!

En annan sak jag upptäckte var att jag faktiskt inte är långsammast. Inte just i dag i alla fall. Att det inte alltid är så graciöst det jag gör visste jag dock redan…🤪

Efter 2,5 timmar var vi tillbaka där vi startade. Ännu gladare och massor av erfarenheter rikare. Tusen tusen tack Ulf och alla som var med!

Och tack kroppen som håller ihop och som var pigg trots intervallerna i förmiddags. Kanske är det för att jag satsar en hel del just nu på mjuk yoga, meditation och squats. Vem vet, vem vet? 😍

Kram från Ingmarie

Drillad under jord

Södersjukhuset har, som antagligen de flesta sjukhus, många våningsplan. Och ”byggkroppar”. Det är inget jättesjukhus men det är ändå ett av både Stockholms och Sveriges största. Men allt syns inte! Vad många kanske inte vet är att det även finns våningar under markytan. Fyra för att vara mer exakt. Några innehåller vanliga kulvertar men där finns även olika verksamheter. Allra längst ner finns det sen rum i händelse av krig eller om det t.ex krävs sanering. Där ligger också ”Bergsrummet” och det är där jag har hård-drillats tillsammans med några av mina kollegor hela dagen. Vi har repeterat och gått igenom teoretiskt såväl som praktiskt A-HLR för vuxna, S-HLR för barn samt vad och hur man gör vid drunkningsolyckor, andnings- och luftvägsstopp oavsett ålder. Tunga och svåra grejer såklart men hur tokigt det än låter så tycker jag det där är kul! Superkul t.o.m! Och oerhört lärorikt. Gemene man behöver såklart inte kunna det vi måste kunna men alla bör verkligen, verkligen kunna HLR och vad man gör vid luftvägsstopp. Läs gärna mer här. Och även om du gått en utbildning så kom ihåg att repetera den åtminstone vartannat år. För tro mig. Man glömmer! Plus att riktlinjer kan ändras.

När jag väl cyklade från jobbet var min hjärna absolut överfylld, och kroppen som en blyklump. Våning minus 4 är nämligen en smula (läs mycket) instängt och 100% fönsterfritt. Jag var så där trött så jag inte trodde jag skulle orka trampa hela vägen hem men efter lite sim och vattenlöpning fick jag ny kraft!

Ja i alla fall så pass mycket att jag orkade ta mig hem. Just nu sitter jag som en ostbåge i fåtöljen. Men jag är tacksam som attan över allt i dag och för att jag har min hoj. Inte enbart för att jag då kan slippa en hel del av det där krånglet utan även för att jag med hjälp av den kan hämta riktigt stora paket!

Exakt vad får du reda på i morgon. Eller kanske på torsdag för i morgon händer annat skoj!

Kram från Ingmarie

Intervaller med nödhjälp och simgupp

Skorna fortsätter att leverera. Men det är klart. De har ju vilat sen i torsdags så de borde vara pigga! 10 x2 min. + 10 x 1 min + 10 x 30 sek. betade jag av. Och det kändes riktigt bra! Sommarvärmen gör mig verkligen gott! Att det sen inte går så himla fort skiter jag faktiskt i. Jag kutar helt enkelt så fort jag kan i förhållande till vad benen tillåter. Svårt att göra på något annat vis förresten…🤪Och svettigt var det! Fick stå utanför och svetta av mig en stund för att inte förstöra den nystädade lyan. Vem vill liksom städa två gånger på samma dag?

Men även om allt gick väldans bra så fick jag ett högst ofrivilligt stopp mitt i en av de där en-minutrarna. På en av grusvägarna möter jag en kvinna på cykel med sitt lilla barn i en sån där barn-sittstol fram vid styret. Jag hann inte mer än att tänka tankarna klart att det måste vara kul för ungen att sitta så, men också både vingligare och osäkrare, förrän jag hör ett grusslir, ett brak och barnets gallskrik. Det blev ett jäkligt snabbt stopp på mig om jag säger så. Och en ännu snabbare vändning för hur adrenalin- och endorfinstinn jag än var så kopplas (tack och lov) medmänniska- och sjuksköterskehjärnan på direkt.

Ungen verkade mest skärrad och hade i alla fall inga synliga skador. Mamman var lika skärrad och hade skrapsår eftersom hon reflexmässigt skyddat sitt barn när de föll. Barnet hade hjälm men den hade trillat av. (!?) Mamman hade ingen. Jag har alltid undrat hur man tänker då. Det jag kommit fram till är att man nog inte tänkt mycket alls… Hur som helst. Det tog sin lilla tid att undersöka dem, plocka ihop alla pinaler och vara försäkrad om att de klarade sig tillbaka hem samt att hon skulle fortsätta hålla barnet under observation. Lång intervallpaus alltså men märkligt nog gick det ändå bra att köra vidare. Jag fick väl helt enkelt en extra adrenalinkick på köpet.

Betydligt lugnare var och blev det vid Flaten. Men det blev en annorlunda stund där. Solen sken men det kom regndroppar större än tefat flera gånger. Eller i alla fall större än vanliga regndroppar. Man kunde liksom se dropparna falla! Skitcoolt! Det var härligt varmt men också rejält blåsigt så det blev en väldans guppig simsession. Men vet du, jag tycker numera det är kul! På riktigt! I alla fall i en sjö. Det kan ju inte hända så väldigt mycket där menar jag. Värre med havet. Men jag har alltid respekt för vattnet vare sig det är stilla eller busigt. Och jag simmar aldrig solo utan min Saferswimmer.

 

Kram från Ingmarie