Livet

Play-day

9 timmars sömn, ledig lördag och vår i luften. Inte konstigt man får tok-feeling i hela kroppen! Det är fortfarande is på stigarna som haft skidspår, och även på (Sprada)sjöarna, men många grusvägar är nu helt isbefriade och 100% springvänliga. Så det blev intervaller på förmiddagen. 26 x 60-30. Enkelt och bra! Plus den sedvanliga upp- och nedjoggen samt hopp&skutt-övningar. Sen ville benen liksom inte mer…

Min kropp må vara långsammare, trögare, osmidigare och ospänstigare i jämförelse mot hur den var i sin ungdoms glans men den funkar trots allt fin-fint och den är en rackare på att återhämta sig snabbt. Bara några timmar senare var jag nämligen på gymet för först ett Hot mojo-pass (som inte var så hot för värmen funkade inte…) och sen en dryg timmes lektid på ett nästan tomt gym! Det som är lite extra festligt med detta är att jag en dag kommer minnas även denna tiden som då när jag var ”ung och spänstig”. Jag tror vi människor ibland faktiskt har lite svårt att uppskatta nuet, det vi har och det vi kan utan gärna tänker på och jämför med hur mycket vi har kunnat och haft. Såklart man ska vara tacksam för det också men det är trots allt nu vi lever, eller hur? Då gäller det ännu mer att gilla nuet tänker jag. Eller hur tänker du?

Nu hoppas jag bara kroppen fortsätter med sin snabbåterhämtning så morgondagen blir som planerat.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Skift-nackdelar

I gårdagens inlägg skrev jag lite om en del av alla fördelarna med skiftarbete. Men det finns en hel del nackdelar också. Förutom att man måste jobba helger och kvällar när de flesta andra trots allt är lediga vill säga.

En är att dygnsrytmen blir en (stor) smula sabbad. Och jetlag hjälper inte precis till om jag säger så…

I morse vaknade jag därför en timme för sent men jag hann ändå till jobbet i tid. 06.50 stämplade jag minsann in! D.v.s 10 min före när jag måste vara där! Den uppstigningen, påklädningen, gångturen till tuben (hojen är paj) + tubresa + buss och sen omklädning till landstingsdressen gick i absolut världsrekordsfart! Frukost var dock bara att glömma.

En annan nackdel är att det där med rast och toabesök kan bli lite hur som helst eller inte alls om man har otur. Min lunchrast, inkl. första toabesök, skedde kl 12.50.!! 😳😱 Och då ska man komma ihåg den där missade frukosten… Det konstiga är att jag inte var särskilt hungrig förrän jag började äta. Då förvandlades jag till en crazy glufs-glufs! Blev säkert någon slags världsrekord i snabbaste lunchintaget vid det matbordet. 🤪 Det där med korttids-fasta är nog inte riktigt min grej.

Avsaknaden av toabesök är däremot inte så besvärligt som det verkar eftersom det är lika klent med intag…

Och vi kan väl säga som så här. Hot yoga-passet, som jag tack och lov hann till, satt som en (svett)smäck för min sega kropp. För att inte tala om promenaden hem från tuben 12 timmar senare, bland vårpölarna, och samtidigt veta att en ledig helg väntar. 😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

New York -last day

Livet, och naturen, kan verkligen ändras snabbt. På en millisekund kan allt vara förändrat. För evigt eller tillfälligt.

För vem kunde ha anat att det skulle bli så här?

Och sen så här.

Om några timmar skiner solen åter och vi är på väg mot Sverige igen. Fullproppade av upplevelser som gett minnen för livet.

Tack New York för denna gången!💕

Kram från Ingmarie

New York day 5

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Den ena dagen efter den andra är liksom egentligen obeskrivbar. Och absolut fullproppade med intryck och upplevelser.

Även i dag.

Känns som en hel evighet sedan jag sprang med legenden, och min kära vän, Toby Tanser men det var bara i morse! För dig som inte vet vem han är rekommenderar jag läsa dels länken ovan och dels här. Eller leta reda på Runner’s World-numret (tror det är ca 6-7 år sedan) där jag skrivit en lång artikel om denne makalöst fantastiske man! Det var så himla kul att vi fick till ett löppass tillsammans och jag är evigt tacksam att han tog sig tid förstås.

Jag hade kunnat kuta med Toby till världens ände för han är en av de mest intressanta människor jag vet. Men vi höll oss i Central park och när Toby behövde bryta efter någon timme för att dra vidare så fick jag följe av Anders en liten bit.

Med betoning på liten. Resten blev solo. Så solo man nu kan vara med 100-tals andra i samma park.

Sen har det varit härlig family-time för hela slanten. Inkl. lite ”besök” av vår svensk-amerikanske vän Anders. Liksom vi var han nyfiken på High Bridge. En ganska okänd liten hemlighet som jag luskat fram. Den ligger i norra Manhattan och är en mycket vacker gångbro över till Bronx. Rekommenderas! Det här är en helt annan sida och vy av NY långt från flärd och neonljus.

Vi har åkt en massa tunnelbana dessa dagar förstås. Enkelt och bra system!

Och buss. Långsammare men det är samtidigt lite som gratis sightseeing.

Vi tog bl.a bussen ner till norra delen av Central Park efter bro-visiten. Förutom den fina miljön fick vi se både sköldpaddor, påskharar, påsk-äggletare, en man som rökte på inne i damtoan, välklädda hundar och lite annat spännande…

Vi avslutade på topp. Både bokstavligen och bildligt talat. Av alla ”höga hus” som man kan åka upp i för att se Manhattan-vyn så är Rockefeller min absoluta favvo.

Även ”botten” är cool och högst spektakulär!

Vi stannade läääänge och fick även se solnedgången. Fantastiskt!

Vi har förstås ätit och fikat en massa men jag vill inte du ska börja dregla så jag skippar att berätta. om allt det gottiga.

I morgon är detta äventyr slut och jag kan inte finna ord nog hur glad och tacksam jag är över att ha fått dessa dagar tillsammans med människor jag älskar så högt och innerligt.

Kram från Ingmarie

New York dag 4

Just nu sitter jag i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler. För vilken dag detta blev! En sån du vet som vi alla kommer berätta om som ”minns du när mamma fyllde 70 och…”

Den kommer bli ruskigt svårslagen om jag säger så.

Hela dagen har varit som en enda lång mysdag om du frågar mig och jag vet att mamma och alla de andra tycker samma.

Finfrukost som start förstås.

Direkt efter Uber-taxi till andra överraskningspresenten. Den jag var, och är, avis på.. Nämligen en Helikoptertur över Manhattan!

Ulf åkte med födelsedagsbarnet. Delad upplevelse är ju ändå bäst. Allt var verkligen perfekt. T.o.m vädret! Så det var inte så illa för oss andra att stå och vänta trots allt.🤪

Jag passade på att kuta tillbaka till hotellet. Hade inga höga förväntningar på benen men de förvånade mig och gav mig en tur jag nog aldrig kommer glömma! Trots alldeles för mycket asfalt och betong. En av de häftiga grejerna med att springa här är att det alltid finns någon att springa om och oavsett fart så känner jag mig alltid lite snabbare när jag gör det. Tramsigt, jag vet, men det är bara att erkänna. Att det sen finns de som susar om mig struntar jag i.

Ju längre jag sprang ju varmare och skönare blev det och jag var riktigt glad över att det fanns några vattenhål att nyttja.

Solen och värmen verkar alltid ha samma magiska effekt på mig. Hela jag tinar och vaknar till liv igen. Precis som allt i Central Park. På bara två dagar har det exploderat! Jag avslutade min magiska tur där.

Och fortsatte där sen med familjen. Efter en dusch…

Såpbubble-skoj

Show-time!

Fika! Fotografen var en norrman. Hans company sitter där bakom oss. Haha!

Denna vyn alltså…

Markus, mamma, Ulf, jag, Daniel och Anders

Den grandiosa avslutningen på denna dag blev på Candle 79. Utan tvekan en av de bästa veganhaken på jorden. Eller rättare sagt en av de bästa mathaken på jorden! Åk inte till NY utan att besöka det! Jag lovar att du inte kommer ångra dig! Lovar, lovar, lovar!

Gurksnitt med mandelsmör. Mmmmmmm

Decaf Cappuccino med mandelmjölk. Mmmmmmmm

Ja du förstår nog ännu bättre nu varför jag sitter här i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler.🤪😍🙏🏻

Jag har en vansinnig tur som hamnat i just min familj. Jag älskar dem alla av hela mitt hjärta och är så himla glad, tacksam och liksom skitnöjd över att ha så här bra familj! Och såklart över att ha möjligheten att ha fått vara med på mammas 70-årsdag. (Ja hon är ung. Och ännu yngre var hon när hon fick mig…)

Kram från Ingmarie

New York dag 2

En sak är säker i denna stad. Man får väldigt mycket gratismotion. Åtminstone om man hänger med oss. Mina stackars fötter har knatat ca 32 000 steg bara i dag. Men det inkluderar i och för sig även ett ganska rejält löppass in the park. Helt oplanerat så fick jag intervall-feeling och såna känslor ska man ju inte nonchalera!

Resten av dagen har fötterna fått traska i mer normal gångfart men det hjälps inte. De är trötta nu ändå.

Vi har t.ex gått hela High line med sina coola vyer och roliga små konstverk. Varför finns inget sånt här i Sverige? Eller har jag missat något?

Bilparkering a la NY

Bilparkering à la NY

Vi tog tuben till Brooklyn och gick sen tillbaka över Brooklyn Bridge som jag f.ö anser vara en av de häftigaste upplevelserna i denna stad. Och visst blev det extra effektfullt med dimman?

Sen har vi traskat på en himla massa andra ställen såklart. Och käkat förstås. Vi hittade vår lunch under jord i dag. Så galet gott!

Och fikat på a top rated café. Vi förstod varför…

Nu ligger fötterna på snabbladdning. Bara hoppas de hinner bli redo för morgondagen.

Kram från Ingmarie

New York dag 1

Gårdagens seg-resa är glömd och förlåten efter en många timmars god nattsömn och furstlig (homemade) breakfast i lyxsviten. T.o.m morgonrockarna är så där extra suuuuperlyxiga! (Men nej, vi vann inga miljoner på Triss-lotterna…)

Tur vi vaknade tidigt för det är mycket som ska hinnas med i denna galna, fascinerande, coola, magiska, roliga och ofattbara stad som aldrig sover. Jag tycker det är helt obegripligt hur man kan klämma ihop allt som finns här på en och samma lilla plätt. Att den inte sjunker! Det är en himla tur att Central Park finns för annars vet jag inte om jag skulle pallat ens ett dygn här. Fatta mig rätt, jag gillar NY massor även om den kanske inte är min absoluta favvostad. Kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag varit här men första gången var i alla fall 1991. Mycket är sig likt men mycket har också förändrats. Jag återkommer till det. Utan Central Park skulle det hur som helst bli snudd på omöjligt att kuta här och jag skulle få ännu svårare att andas. Hur mycket skit det finns i luften här vill jag inte ens veta. NY-borna har nog inte de sundaste lungorna… Genom åren har jag sprungit oräkneliga varv i den där parken och jag kan nog våga påstå att jag varit på de flesta vägarna och stigarna vid det här lager men ändå känns varje gång lika häftigt. Denna gången bor vi dessutom i princip next door.

Vi startade tillsammans men sen drog jag på mitt håll och Anders på sitt. Någon måtta på umgängestid får det ju lov att vara.🤪

Jag tog mig bort till The reservoir och vidare på grusvägarna. Jag skulle inte vilja kuta här varje dag året runt men jag älskar det lika mycket varje gång jag är här. Precis som det mesta i NY så känns det som att vara med i en film.

En annan grej jag älskar att göra här är att ta (gratis)färjan till Staten Island fram och tillbaka. Så jag drog med hela gänget på en tur. Mamma, (såklart för det är ju henne vi ska fira extra alla dessa dagar) Ulf, Markus, Daniel och Anders.

Vyn när man kommer tillbaka är oslagbar och så galet cool tycker jag!

En av de saker som förändrats här är Ground Zero. Eller rättare sagt, det är en ny grej. Jag var faktiskt uppe i ett av WTC-tornen när de fanns och även om det i sig var hur coolt som helst så är jag förstås extra tacksam med facit i hand. Förra gången vi var här var allt mest bara en byggplats och inte mycket att se. Nu finns både One World Trade Center, Museum och en fin park med två ”vattenfalls-pooler”. Hur hemskt och förskräckligt det hela än är så har det på något vis blivit något väldigt fint. Terroristerna må ha skapat skräck och förödelse men de ”vann” liksom inte.

Ätit har vi förstås också gjort. Helt ärligt så tror jag man skulle kunna äta på ett nytt vegohak varje dag om man bodde här ett år. I dag blev det lunch på Terri. Vi kan väl säga som så här att det mmmmm:ades mycket och jag är fortfarande mätt.😍

Vi har även tittat lågt och tittat högt. Nackrörlighet är viktigt i denna staden.

Union Square är ett annat av mina favvoställen här. Fråga mig inte varför. Jag bara gillar det! Alltid massor som händer och liksom både mysigt och roligt!

Plus att en av de bästa Sportbutikerna jag vet finns där. Och det slutade som typ alltid…

Det har blivit många trampade steg i dag trots att vi ”fuskat” med tuben men jag ville ändå inviga hotellgymet för vem vet hur morgondagen blir?

Kram från Ingmarie

Typiskt bra lördag!

Jag vågar inte ropa hej ännu men jag tror faktiskt att det har vänt nu. Att ljuset, glädjen, hoppet och livslusten är tillbaka hos mig igen. Det har i alla fall varit flera bra dagar på raken nu! Och även om jag inte är ”säker” ännu, och benen s.a.s är vingliga, så är jag obeskrivbart tacksam för ännu en lustfylld dag. Att kunna skratta på riktigt och verkligen vilja leva är ett stort privilegium och inte alls en självklarhet. T.o.m städningen kändes ok! Då är det en bra dag för det tillhör inte mina favvo-sysselsättningar oavsett. Eller jo, efteråt.🤪

Kroppen och känslan sa backe i dag. Snö-och iseländet är helt borta där nu. Det är som att när den tinar bort så tinar även jag upp både fysiskt och emotionellt. Jag må vara född i rätt land men jag bor då i helt fel november till april…

Det är bara så himla underbart med mjukt grus under fötterna!

Och jag slog backen. 18-0 till mig!

Det tar lite tid det där passet så jag hann bara svira om och fylla på magen lite innan jag for till stan för ännu ett Hot mojo-pass. Har jag sagt att jag älskar värme?😍 Tack och lov för den hur den än gestaltar sig. När jag ändå var där passade jag även på att nyttja gymet.. Ombyggt och fint! Mitt i allt dök Fredda upp och plötsligt befann vi oss i värsta kälkracet! Galet skoj! Och jobbigt förstås. Men det är ju liksom själva poängen med det hela.

Har jag tur blir jag påmind om denna glädjedag i form av lite go träningsvärk i morgon.💪🏻

Kram från Ingmarie

Stunder av lycka

Min fantastiska mamma delade i går en flera år gammal artikel men som (tyvärr) alltid kommer att vara aktuell. Inte bara för mig utan för alla oss som någon gång verkligen, verkligen tröttnat på livet. Den är tung som blyfylld gråsten, och jag grät mig igenom den, men den gav mig både en påminnelse och förnyat hopp. Detta kommer att passera. Och jag kommer känna livsglädje igen. Jag vet ju det egentligen. Men det där rackarns hålet gör ju inte enbart att man blir trött på livet. Man blir osmart. Det logiska tänkandet verkar ha gått och lagt sig någonstans väldigt långt bort.🙄 På något vis blir det också extra dumt och liksom ännu mer skämmigt just för att jag ju normalt sett har alla ”redskap” som jag dessutom gärna vill alla ska använda. Jag mediterar, yogar, tränar, sover och gör alla andra ”rätt”. Men jag är som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär. Samtidigt är jag ganska säker på att allt hade varit ännu mycket värre utan alla mina ”knep”.

Hur som helst så jobbar jag nu stenhårt på att hitta glädjestunder varje dag. För nu vill jag hitta min livsglädje igen. På riktigt. Den finns ju där! Någonstans…

Jag fick några meter då och då på mjuk grusväg när jag sprang i dag och kände mig glad! Det spritte liksom lite i kroppen och stegen gjorde inte ont just den lilla stunden.

Men Sprada lär få vänta… Isen är fortfarande toktjock!

En lunch på ett av mina favvohak här i 08a land med dessa tre finingar gjorde mig ännu gladare. Länge! Och ruskigt mätt.🤪

Det var kanske delvis därför simningen gick så bra. Fast jag tror det mest beror på att jag fick sällskap av två fantastiska glädjespridare.

Att jag är tacksam över dagen och över att ha dessa människor i mitt liv behöver jag nog inte skriva… 🙏🏻💕

Kram från Ingmarie

Tröttisen som kämpar på

Det finns ett visst hopp om att våren och barmarken kommer även detta år. Hittade en grusvägs-backe som var fullt springbar utan att riskera varken benbrott eller skallskador. Att vägen dit och hem var sisådär väljer jag att bortse från för att inte helt tappa det där hoppet… Eftersom även mitt telefonbatteri dör av kylan så finns inget bildbevis men 16 gånger blev det upp och ner hur som helst. Varje uppochner tog ganska exakt 3 min. 90 sek upp och 90 sek ner. Det kallar jag jämn fart.💪🏻

Sen hann jag bara duscha och äta lite innan jag somnade. Igen. Antingen sover jag inte alls eller så sover jag halva dygnet. D.v.s allt utom jämnt… Märkligt hur det kan bli när själen är trött.

Den där powernapen gjorde i alla fall att jag var piggare när jag träffade Camilla på favvo-gymet. Eller om vi säger så här, jag ville inte sova i alla fall. Som alltid härligt att hänga med henne och passet gick bra! Liksom förra vecka när vi härjade på både gymet och hamsterbanden. Visa människor har ju den effekten. Kanske särskilt på tröttisar som mig.🤪

Kram från Ingmarie