Meditation

Black River Run 2019

Naturligtvis hade jag allra, allra helst velat swimrunna  i Finland tillsammans med Ulrika men nu blev det som det blev och för mig blev det väldigt bra ändå. Värre för stackars Ulrika som inte fått göra något skoj över huvudtaget.😢 Men en förkylning går över och vi tar nya tag!

Jag somnade före 22 i går och sov non-stop tills klockan ringde strax efter 06. Så skönt! Och välbehövligt. Eftersom frukosten inte öppnade förrän kl 8 hade den extremt service-minded tjejen i repan på hotellet fixat en frukostbag till mig så efter morgonyogan och meditationsstunden gick jag loss på innehållet. Mumsigt värre!

Så himla gulligt! Inte konstigt att jag kände mig lite extra glad! 😍

Inte nog med detta. Hon fixade så jag fick ha rummet extra länge vilket gjorde att jag bara behövde ta med mig en liten bag med ombyte till loppet.. Jättelyxigt! Den tjejen hade verkligen hamnat på rätt plats!

Bussen, inklusive en kort promenad,  till starten tog bara 15-20 min. Jag fick trevligt sällskap av en Australiensk stockholmare som skulle springa 50 miles. Jag insåg ganska snart vilket blåbär jag är i dessa ultrasammanhang. 20 miles är typ ingenting för dessa tuffingar som körde (och kör för en del håller i skrivande stund fortfarande på ) 50 eller 100 miles. Tre varv hade jag gärna kört men 5 eller 10 finns liksom inte ens i min fantasi. Men jag vet också att man aldrig ska säga aldrig… Kanske det en dag blir att även jag har en sån där låda vid varvningen..

Före start var det obligatorisk genomgång av regler och banan.

Varje varv var 10 miles, dvs drygt 16 kilometer,  och det enda jag egentligen kom ihåg av den där genomgången var att det var en del teknisk trail framförallt i början på varvet, att det fanns tre vätskekontroller inkl. den vid varvningen, vi skulle förbi ett koloniområde, att det var en stor väg som skulle korsas och något om en backe på slutet. Att jag skulle kuta två varv hade jag faktiskt koll på.

Kanske kan tyckas som jag kom i håg mycket men det visade sig inte vara tillräckligt för mig ändå.

Starten var på ett brett och fint elljusspår. Jag hade redan innan bestämt mig för att ta det lugnt och bara se detta som ett väldigt bra långpass. Faktum är att jag ju inte kutat så här sammanhållande långt sen Dackefejden. Eller i alla fall sen så långt tillbaka att jag glömt när det var. Hålla på länge kan jag men det är ju liksom helt annorlunda när jag får ”fuskvila” med simning då och då. Efter bara någon kilometer bar det in i skogen över rötter och stenar. När vi väl var ute på fast mark igen kände jag sån lättnad, och njöt så mycket av att få springa på grusstigen, att jag helt glömde bort att titta ordentligt efter snitslar. Så där kom första felspringnigen. Några schyssta killar visslade dock tillbaka mig så det blev ingen jätteomväg. In i skogen igen. Lera, spång, rötter och sten. Hade fullt sjå med att hålla mig upprätt men jag lyckades! På båda varven till och med! Sen blev det härliga grusvägar igen fram till första vätskekontrollen, över den där stora vägen innan (visade det sig) banans bästa del. Hårt packad stig, medvind, sol och platt. Där fick t.o.m mina ben bra fart!

Vid slutet kom en liten backe och vid det omnämnda koloniområdet kom dagens andra felspring. Istället för att ta höger ner på en nästan (nåja) osynlig stig fortsatte jag rakt fram men sen såg jag några längre fram kuta på andra sidan staketet. Bara att vända, göra om och göra rätt. Efter ytterligare några kilometer blev det några partier med asfalt, grusvägar och sista vätskestationen innan den sista biten till varvning. Där kom den där ”riktiga” backen. Som jag lyckades springa förbi och fick springa tillbaka till (tredje felspringningen) och som visade sig vara både brant, innehålla trappor och aldrig riktigt ta slut för det kom nya hela tiden! Nedförsbackarna efter varje uppför kändes märkligt nog betydligt kortare. 🙄 Sista 100 m bestod av gyttja sen började allt om igen.

Jag är jättenöjd över min 5:e plats! Inklusive fyra felspringningar på första varvet (jag lyckades även ta fel och missa vätskestationen vid varvningen), två kisspauser, avtag av tröja och skifta nummerlappen från tröjan till kjolen. Det var nämligen ett riktigt Ingmarie-väder! ☀️😍 Blev alldeles för varmt med långärmad tröja. Benen höll ihop helt ok och enda gången jag egentligen tryckte på var på den där ljuvliga sträckan och sista kilometrarna till mål.

Jag hängde kvar en bra stund efteråt och njöt av solen, drack mängder av vatten och blåbärssoppa, mumsade i mig lite godsaker och hejade på de ”riktiga” hjältarna. Några av de riktigt vassa varvade mig fastän det startat 30 min. senare. Lite knäckande… Men min tröja kommer jag bära med stolthet även om jag är ett blåbär!

Tog åter bussen in till stan, duschade på hotellet och traskade sen till tåget. Unnade mig en riktigt god vego-bowl och vilken härlig känsla att kunna avnjuta den ute i solen! Har jag sagt att jag gillar den? Solen alltså? Och värme. Annars vet du nu. 🤩

Tja, sen var det bara hemfärden kvar. Och upp-packning. Smidigt som attan att ta sig hem och i skrivande stund sitter jag nöjd och belåten i favvo-fåtöljen i mitt målar-rum. Nya äventyrs-planer är redan på gång.

Black River Run är ett jättefint lopp och jag har mest bara positiva grejer att säga.

  • Fin bana
  • Välorganiserat
  • Trevligt och bra stämning
  • Bra med energi vid varvningen
  • Bra med omklädning
  • Massage efter för den som ville
  • Hade önskat någon mer vätskestation utmed banan med tanke på vädret som blev i dag.
  • Lite fler funktionärer vid första varvet (alt fler snitslar/pilar) för virrpannor som mig. Och jag var inte ensam om att ta fel väg(ar)..
  • Maten efteråt var en besvikelse. Jag betalade 700 kr i efteranmälningsavgift (500 kr annars) men det fanns inte ens en vegokorv för oss som inte vill äta döda djur. Dock serverades det vego senare i kväll men då är det ju så dags… Kasst!
  • Om man är ute efter ett digert prisbord så är inte detta rätt lopp

Jag kan absolut tänka mig att kuta igen men då får det nog allt bli fem varv. Så jag får riktig (vego)mat och kan vara en av de där med låda. 😄

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 3

För att jag ska tycka en dag är superlyxig behövs det inga jättemärkvärdiga eller krångliga grejer. Tvärtom faktiskt. Ju enklare ju bättre om du frågar mig. Och gärna lite halvspontant.

Så här började min dag. Lugnt, stilla och vackert.

Följt av frukost på min favvo-veranda.

Hade finfint sällskap av Zorro the cat.

Efter lite ”projektjobb” och cykelfärd in till stan blev det ett första träningspass på Actic i stan. Tekniksimning + poolrun. Svettigt värre för vattnet i den bassängen är på riktigt ovanligt varmt. Man behöver liksom inte ens ta i för att hålla värmen. Då är det varmt!

Lunchhaket var givet. Cortado är nämligen ett väldigt säkert kort när man är här. God mat, gott kaffe och djursnällt så förutom jag, mamma, Melissa, Ulf och Markus så var fyrbenta Morgan med.

Andra passet blev på Actic vid Arenan. Betydligt tuffare men också så mycket roligare för att köra med (några av) mina klubbisar gör allt lite extra skoj. Jag är dock ganska säker på att mina armar och min rygg kommer påminna mig om sin existens i morgon..

I den här pärmen finns MÅNGA svettiga, jobbiga och roliga pass gömda.

Och just det ja. Mellan allt detta har jag även fixat kroppen på både in och utsidan hos världens bästa Sven-Bertil. Hur många timmar han hjälpt mig genom åren är omöjligt att räkna och jag är honom evigt tacksam för det.🙏🏻

Kram från Ingmarie

(Tillfälligt) uppiggad tröttmössa

Man vet att man är ruskigt trött när man nästan inte ens orkar ta sig hem från jobbet. Så kände jag i går. Jag var tokrött! In i märgen dödens trött. Egentligen har jag nog varit (sov)trött i flera dagar. Trots ok sömn. Vet inte direkt varför. Eller jo. Det är ganska säkert pga det vanliga. Jobbet. Och jag vet. Det är både osunt och ohållbart…

Efter 9 timmars sömn kom jag i alla fall upp i tid i morse så jag kunde vara med på TS-simningen. Kändes ofattbart nog riktigt bra och jag är så himla glad att jag får vara en del av detta goa gäng. Fika-båten var också med. Inkl. hembakat! 😍 Och jag stor-diggar min poncho efteråt!

Innan jag cyklade hem passade jag på att meditera en stund på en av klipporna. Så himla härligt! Och välbehövligt. Jag är helt säker på att jag skulle klarat (jobb)stressen ännu sämre utan dessa dagliga små stunder.

Jag var lite piggare än i går efter dagens kvällskneg och jag hoppas jag är pigg nog att ta mig upp i morgon för en ledig dag med fin Swimrun-träning..

Kram från Ingmarie

Stadtlandet dag 6. Sista dagen

Allt har en början och ett slut. På gott och ont. Vår sista morgon i och vid vår fina hytte bjöd på sin absolut vackraste sida. Som jag kommer sakna att ha denna vy vid min morgon-yoga och meditationsstund…

Och sjön! Så otroligt vacker! Helt omöjligt att låta bli.

Grinden mot stigen ner till sjön.

Vi valde en annan väg än den vi kom via när vi skulle tillbaka till Ålesund . Vilket vi är jätteglada över. Nya vyer, nya upptäckter (vi blev bl. a löjligt förtjusta i Nordfjordeid), en ny båttur plus att vi fick åka lååååånga tunnlar både ovan och under vatten och jord.

11 timmar från det att vi lämnade ”The Barn” var vi åter på Sockenvägen i Bagis. Skittrötta med rumpskav och två väskor fulla av svettig och blöt smutstvätt. Norge må vara vårt grannland och ligga nära men det är banne mig inte helt enkelt att ta sig dit och tillbaka. Men så värt det!

Kram från Ingmarie

 

Hoppfull

Kanske, kanske var det dessa två dagars ledighet som gjorde att det kanske, kanske har det vänt nu. Jag känner mig nämligen piggare, gladare, mjukare och tycker att både ryggen och benet känns mycket bättre!

Eller så är jag bara hög av dagens alla höjdpunkter. Bra pass i solen på utegymet t.ex.

För att inte tala om vattenlöpningen i Flatensjön. Och att jag kunde ha min dagliga lilla meditationsstund just där.

När jag sen låg där under solen och slöade lyssnade jag på Sissela Kyles ”Sommar”. Helt klart värt att lyssna på! Roligt, intressant, tänkvärt och sorgligt. Mest dock roligt. Jag skrattade högt flera gånger. Så där så Anders började skratta åt mig för att jag skrattade så mycket. 🤪

Men bäst av allt denna dag var ändå lördagssimmet med TS-gänget. Inkl. fikabåten.

Fikade gjorde vi men väldigt kort. Som en liten paus mellan teknikdelen och långsimmet. Fyra kilometer (= ett varv runt sjön) före frukost är mer än jag någonsin trott jag skulle klara. Men det gör jag!

Det är förstås igen som helst unik prestation, och jag var inte heller ensam om det denna ljuva morgon, men jag är skitstolt och jag hade helt klart rufsigaste hår!

Kram från Ingmarie

Finbesök, höstrusk och coachning

Vår lilla kompis Demi är på besök igen! Vilken lycka för oss! Jag hoppas verkligen hon känner samma och kommer trivas här.

Hon älskar att gosa och sova nära.

Och att yoga och meditera.

Så himla mysigt!

Som den värmeälskare jag är så tyckte (tycker) jag dock inte det är riktigt lika mysigt ute. Kalendern säger 5/7 men det känns mer som 5/10.🥶

Springa och utegyma är en sak. Då kan jag hålla värmen. Särskilt som i dag när jag kunde kuta hela tiden utom i en ynka backe där jag valde att gå för benets skull bara för att den är så förbenat brant. Backen alltså.

En av mina (p)rehab-övningar för benet.

Det är segt och tungt men allra mest bara väldigt härligt och jag är så lycklig!!!

Temperaturen i Hellas-sjön är förvisso högre än lufttemperaturen men på bara några dagar har det blivit betydligt svalare. Typ 4 grader. Fortsätter det så här är det ju snart en-siffrigt. Huga!

Men jag och Fredrik var på plats ändå för det ska ruskigt mycket till för att jag/vi skulle missa eller ställa in vårt första coachpass med Simfröken Ville..

När det är så här skoj spelar det ingen som helst roll att det är lite svalt. Ville är grym! Nya insikter, nya drills, nya tips och galet mycket skratt. (Det är också Ville som tagit sim-bilderna.)

Att mina fingrar blir så här ”färgglada” är smällar man får ta… Det går över och är så värt det!

Längtar redan till nästa pass! Tack och lov har jag numera även ett gediget simprogram à la Ville att följa. Ett program som förhoppningsvis ska ta mig ända fram till ett nytt mål. Mer om det sen.

Och jag har ju mina goa Dryrobe! Den värmer upp även de allra stelfrusnaste fingrar.

För att inte tala om den där fyrbenta lilla kaminen.

Kram från Ingmarie

Det lilla kan vara det stora

Jag sov ruskigt dåligt i natt. Så där du vet när natten känns evighets-evighetslång. Ingen aning om varför. Det var bara en sån natt.

När klockan ringde var jag övertrött, typ lipfärdig, men jag tog mig ändå upp och ur sängen. Och ja, jag funderade faktiskt på att sjukskriva mig för en trött skalle är inte någon vidare hit på mitt jobb. Men jag bestämde mig för att ge kroppen en chans för att se hur det utvecklade sig.

Yogade, meriterade, åt frukost och stack ut på en helt kravlös tur i skogen. Och minsann!Ddet vände! Inte så mycket att jag plötsligt kände mig utsövd men det där luddet i skallen gav i alla fall vika. 70 min varav 90-95% jogg!

Besöket hos Micke på Kiropraktorkompaniet var som alltid både upppiggande och upplyftande. Det där ställer är verkligen bra för både in-och utsidan av kroppen. Klokskap och tänkvärdheter ingår.

Till synes små saker som gjorde dagen väldigt bra trots att natten var så obra. Jobbpasset tog dessutom slut ovanligt fort. Vilket det ju sällan brukar när man är trött.

Kram från Ingmarie

Lång-tisdag

Some days alltså.

Klockan 09.15 hade jag yogat, mediterat, käkat frukost, borstat tänderna, klätt mig, cyklat till tuben som tog mig till Medis, gymat ca en timme, duschat och var på väg till jobbet.

Klockan 09.50-18.30 jobbade jag non-stop-fullrulle-mångasteg- ingenvila. Förutom de 30 min jag hade rast mellan 14.30-15. Då satt jag faktiskt ner…

Hade det inte varit för att solen sken, Eriksdalsbadet ligger på vägen hem och att jag toklängtade efter både att vara ute och att få sänka ner min trötta kropp i vatten så hade jag åkt hem direkt och lagt benen i högläge. Men jag vet av många års erfarenhet att pool-run i princip aldrig är fel. Inte i dag heller.

Nu är klockan 21. Jag har kommit hem, packat upp, gjort kvällsmat och lagt benen raklånga i soffan. Trött. Och nöjd.

Kram från Ingmarie

Ny måndagsrutin

Även om jag gillar att testa nytt, prova andra vägar och jobba oregelbundet så tror jag samtidigt att det här med rutiner är underskattat. Kanske särskilt om man lever så oregelbundet som jag gör. Borsta tänderna, yoga, meditera, träna, äta och sova är i och för sig grejer jag gör varje dag men de är ju ganska flexibla både när det gäller tidpunkt, längd och innehåll. Så under några veckor framåt kommer jag ha en exakt spikad måndagsrutin.

Klockan 12 är det simträning med Coach Anna i Vasalundshallen. Dvs i helt fel ände av stan. Men det ör det värt för dels är det ett härligt gäng som simmar ihop och dels är Anna så grymt bra! Och rolig! Vi skrattar nästan mer än vi simmar.

Jag hade sett en teknikdrill på Insta där det stod att 90% av alla människor inte klarade av den. Och den såg verkligen svår ut! Sidoläge, ena armen upp och andra ner på en simplatta. Fenor fick man ha. Och snorkel. Det sista skippade jag för naturligtvis skulle jag testa! Övningen handlar framförallt om balans och corestyrka. Viktiga grejer i simning!

Och tydligen är jag bra på det där för jag klarade det direkt! Inkl andning och byta från sida till sida. Skönt och kul att vara bra på åtminstone något i simvärlden. 🤪

Klockan 17 är det sen Outfdoor Running på Sats Marievik. (Som f.ö är nyrenoverat och superfint!) Passet är ”bara” 45 minuter och eftersom jag coachar blir det ju ännu mindre. Så jag kutade dit och hem och fick på så vis ihop många extra minuter. Plus att jag slapp trängas på tuben.

Visst verkar detta vara en bra veckostarts-rutin?😍

Kram från Ingmarie

Skaparladans målningsretreat andra dagen

Andra dagen är alltid en tyst dag. Dvs vi pratar inte utan är helt tysta från morgon till kväll. Dagen börjar med att vi går en väldigt långsam vandringsmeditation i skogen och den avslutas med en gemensam stund för reflektion.

Ingen gång är den andra lik men det händer garanterat alltid något nytt på insidan. Själv upplevde jag det som alltid otroligt skönt att slippa prata men jag kom också ännu en gång på hur otroligt stressande klockan är för mig och hur bra jag mår av att slippa den och att släppa kontrollen. Min hjärna är nämligen specialist på att minut-planera men istället för att tycka det är bra kan jag bli extremt stressad av det. Antagligen för att jag då lever för mycket i framtiden i stället för i nuet. Så det där är något jag jämt jobbar med. När jag väl släpper den där kontrollen är det en sån enorm befrielse! Samtidigt är det ju också en smula läskigt. Att inte ha koll menar jag. Meditation har hjälpt mig jättemycket med detta, och på flera andra vis, och att kunna göra det flera gånger om dagen, även ute, är verkligen hur härligt som helst!

Det intressanta är att när jag målar har jag ingen koll alls. Jag bara kör på och ser vad som händer. Oftast börjar det med att jag väljer två färger, klickar ut dem på duken och sen bara börjar jag.

Sen kan det sluta med precis vad som helst!

och lika intressant är det hur mycket som man hinner med utan (klock)koll! Mellan allt målande blev det ett bra intervall-pass inkl sprada i en Östersjövik. Uppfriskande!

Det var extra gott och skönt att få bli serverad vego-lunch efteråt och äta den ute i solen. Så lyxigt och gott!

Men det var svårt att inte prata med denna lilla sötnos. Är det tyst dag så är det ju. Men jag är säker på att hem fattade. De är så kloka de små liven.❤️

Innan jag gick loss på dagens sista målning blev det även ett kvälls-coldswim. Svårt att låta bli när det är så vackert och så nära.

Tippar på att det var 6-8 grader i vattnet (hade glömt temp-mätaren hemma men litar på lokalbornas mätningar) så efter 16 minuters sim blev det som det brukar. Inte lätt varken att ta på sig kläder eller dricka te när hela kroppen skakar och tänderna skallrar.🤪 Ändå vet jag att jag kommer göra om det. Många gånger!

Och jag har även varit på Weronicas mysiga gård och galleri. Vilken oas! Och så inspirerande! Hundbus ingick också.😍

Ännu en dag att minnas och lägga i tacksamhets-banken.❤️🙏🏻

Kram från Ingmarie