När det är så här…

… fint gillar t.o.m jag morgon-transportlöpning till jobbet.

Turligt nog hade jag hyfsat god marginal för det var så härligt att jag var ”tvungen” att ta en extra sväng. Då är det härligt på riktigt!

Kram från Ingmarie

Stillhets-chill

Något jag har lärt mig mer och mer de senaste åren är att verkligen ta det lugnt när jag får chansen. Ja du vet, chilla helt enkelt. Finna stillhet och koppla av både i kropp och knopp. Jag tror att mycket är tack vare att jag mediterar varje dag och har lärt mig att både andas lugnt och att vara i stunden. Att inte rusa med i varken känslostormar eller kullerbytte-tankar utan mer sansa sig och se det för vad det är. Känslor och tankar som kommer och går i ett evigt flöde och som ofta faktiskt behöver ifrågasättas. I alla fall de som är negativa, stressande eller allt för mycket i då/fram-tiden.  Kanske spelar min ökade ålder också in, jag har ju på något vis lärt mig med åren att det mesta löser sig så småningom. Att de där värsta scenariona i princip aldrig händer och när de händer är man ändå aldrig förberedd. Men å andra sidan finns det de som inte kan chilla hur gamla de än blir så jag vet inte vad som är ägget eller hönan. Jag tror ändå helt enkelt man måste öva hjärnan på att koppla av. Helst varje dag för precis som all annan träning är det en färskvara. Om det nu inte är så att man är född med lugnt sinne. Själv tillhör jag alltså inte den kategorin. Och jag säger inte att det är enkelt eller att jag alltid klarar av det. Tvärtom. Men det går som sagt var väldigt mycket enklare än för bara några år sedan. Och det i sin tur gör ju att jag mår så otroligt mycket bättre.

Det behöver inte vara några långa stunder man ger sig själv och ju mer man övar på att chilla ju snabbare går det att tagga ner. I alla fall har det blivit så för mig. Dagens efterlöpförejobb-chill blev så här enkel. Bara några minuter men det räckte.

Hur gör du för att återhämtnings-chilla och finna stillhet?

Kram från Ingmarie

Glad-ledsen måndag

Fördel skiftarbete är att man kan ha ledig måndag! Love it!

Nästan ledig i alla fall. Vickade nämligen på ett Indoor Running-pass men helt ärligt är det ju mest bara svettig lek. Som jag dessutom får (lite) betalt för att göra!

Dessutom var jag ju ändå där för att gyma. Snacka om att nyttja tiden och allt kul på SoFo! Samma sak på Eriksdalsbadet. Att jag hade kul alltså. Det enda jag nyttjade där var ju som vanligt i princip omklädningsrum, dusch, bastu och en simbana. Men jag nyttjar å andra sidan det hela väldigt väl! Hade fått ett teknikpass i läxa som emellanåt var skitsvårt. Jag och fenor alltså. Ingen bra kombo.Begriper mig helt enkelt inte på dem riktigt. Antagligen för att jag är en usel kicker… Men jag kämpar på, gör så gott jag kan och det får vara bra nog. Åtminstone när coachen inte står bredvid och kan korrigera direkt.

Allt det där var alltså det roliga i dag.

Det tråkiga i dag, och då pratar vi jättetråkiga och supersorgliga, är att lilla Demi har åkt hem till sig igen.😢 Trots att hon bara bott hos oss i lite över en vecka så har hon satt djupa små tassavtryck i våra hjärtan och det är så fruktansvärt tomt utan henne.

Men har vi tur så kommer hon snart tillbaka och hälsar på oss igen!

Kram från Ingmarie

En sån helg

Det är ju egentligen lite läskigt att man vill tiden ska gå lite extra fort ibland, ungefär som om man liksom vill komma närmre sin sista livsdag, men jag säger ändå äntligen söndagskväll för det betyder att jobbhelgen är slut för denna gången. Just i dag har det varit superlugnt men i går var det som om kaoset nådde nya nivåer. Och så där är det ju med mitt jobb. Upp och ner utan minsta lilla förvarning, särskilt på helgerna, och det är väl det som är både fram och baksidan antar jag. För samtidigt som jag gillar att det händer grejer mest hela tiden så finns det såklart en gräns till när det händer för mycket. Ibland vill man ju faktiskt kunna både andas lugnt, fika, gå på toa och småprata med kollegorna under ett arbetspass…

Och såklart jag har varit ledig också! Har bl.a hunnit med två fina löpturer i skogen. Alltså vilka färger naturen bjuder på! Man blir ju nästan religiös på kuppen!

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

När, och hur, man vet att man inte slöat

Det här med PT alltså. Det är verkligen ett bra sätt att gå utanför sin comfort-zone. För att inte tala om vilket bra sätt det är för att skaffa sig träningsvärk. Ö-v-e-r-a-l-l-t. Eller nej, nu ljög jag. Fingrar och tår har ju faktiskt klarat sig! 🤪

Och det är alltså denne mannen som ser till att jag inte maskar…

Rafael hittar på övningar jag inte ens drömt om att göra, eller ens klara av, och även om det är en övning jag gjort förut 18 miljoner gånger så ser han ändå till att den blir så jobbig att jag precis klarar av den.

Och kolla! T. o.m ansiktet jobbar!

Det märkligaste är kanske ändå att trots att jag nästan dör träningsvärksdöden dagarna efter så älskar jag det här och tycker det är skitskoj! Undra just vilken bokstavskombination den åkomman kan ha…?😬🙄

Löpturen i dag var inte snabb men jag kan ju alltid skylla på gårdagens benövningar och att armarna nästan inte orkade röra på sig. Ljuvlig och vacker var den hur som helst!

Kram från Ingmarie

Två säsongspremiärer

Det (enda?) bra med höst, vinter och kyla är två saker som drar igång ”på riktigt”.

1: Sprada! Det är förvisso nog fortfarande två-siffrigt i vattnet men det är nu den börjar. The real Sprada-season. ( För dig som inte vet så är Sprada mitt egenpåhittade ord för springa + bada.)

2: Indoor Running! Jag vet att det är de som gör tvärtom. D,v.s springer inne på sommaren och resten av året ute. Det finns t.o.m finns de som alltid springer inne! 😱Men för mig börjar mina IR-klasser först nu och varar fram till våren. Sen kör jag bara på bandet i absoluta nöd- och krisläge. För även om det är fasligt skoj så är ju ute bäst. Åtminstone så länge snö, is och modd håller sig borta.🤪

Vad har du för höst/vinter-säsongspremiärer?

Kram från Ingmarie

Den där speciella dagen…

Trots att det är 27 år sedan är och förblir den 1:a oktober en mörk dag för mig med en stark påminnelse om livets oerhörda sårbarhet och ändlighet. Jag hade såklart helst velat slippa att ha behövt gå igenom och uppleva allt det där fruktansvärda men samtidigt kan jag känna en slags märklig tacksamhet. Tacksamhet över att jag lever, över allt jag har, allt jag får vara med om och att jag är frisk. Mitt jobb påminner mig ju också i princip dagligen om hur allt det vi har, och kanske tar för givet, kan ryckas bort från oss på ingen tid alls.

Så jag lever på mitt liv så som jag vill. Gårdagens lilla klenhet verkar ha försvunnit lika fort som den kom och tur är väl det för jag har haft en ledig dag och en sån ska ju nyttjas på bästa sätt och vis. Eller hur? Har därför både kutat, kört toksvettig Hot Mojo och övat vidare på PT-Rafaels övningar. Tycker det går riktigt bra! Bebis-vikterna börjar så sakteliga gå över till barn-vikter. I vissa fall kanske t.o.m lite mer! Typ tonårs-vikter. 🤪💪🏻

Sen har jag visst även fått bästa yoga-och meditationssällskapet! Demi alltså. Jag vet faktiskt inte hur många gånger per dag jag dör sötdöden.

Kram från Ingmarie

Klappar mig själv på axeln

Plötsligt händer det! Jag hade noll lust att kuta långpass i dag. Faktiskt inte att kuta ö h t.😳 Åtminstone inte många steg åt gången. ”Något” blaj cirkulerar i kroppen och jag bestämde mig för att lyssna på den och inte ens försöka prova. Så det blev bara någon timmes gå-jogg och det får vara bra nog tänker jag och känner mig präktigt duktig som attan. 🤪💪🏻 Skogen är ändå skogen med alla sina fördelar hur långsamt man än tar sig fram, eller hur?

Egentligen var den största anledningen till att jag var så ”duktig” och chillade att jag skulle jobba sen. Det kan absolut vara toklugnt där på helgerna men man vet ju aldrig det före. Sannolikheten är trots allt att det inte är det och då kan man ju liksom inte komma dit helt slutkörd redan innan… Och tur var väl det för det var lätträknade antal ”sittpauser” denna kväll. Ingen risk att det gror någon mossa på mig/oss i alla fall…🤪

Kram från Ingmarie

Dubbla tior

Den ena tian hittade jag på helt själv. 10 backar upp och ner. Varje upp, och ner, är ca 300 m. Inget märkvärdigt om man betänker att det inte är längesedan jag körde 7 x 2 km i Hammarbybacken. Men allt sånt där som kondis och styrka är som bekant en färskvara och har man haft en ledsen fot många veckor i rad får man snällt backa till rätt nivå. Tack och lov har jag ju inte behövt börja om helt från noll. Tyckte det gick helt ok faktiskt. 😄💪🏻

Den andra 10an var en del av ett simpass som Coach VilleWolff-wear hade hittat på. 10 x 100 m med stegrande fart efter x antal 25:or med teknikövningar och fartökningar.

Jobbigt? Ja. Kul? Jätte-ja!

Blir extra skönt att softa i kväll. Och längta tills i morgon för då blir det trippel-skoj!

Kram från Ingmarie

Extra-lampan

Den ger mig sömnproblem så in i bängen men ändå älskar jag den där månen! Som en extra lampa lyser den upp i mörkret och gör att det liksom blir extra mysigt att komma ut från SÖS-dörrarna.

Mest glad är jag ändå över att benen och foten (fötterna) funkade att kuta med även i dag. Inget ont-ont någonstans för träningsvärk räknas ju inte in i den kategorin.🤪 Det är bara skön-ont och ett bevis på både att man tagit sig ur sin comfort-zone och hittat försummade (och slumrande) muskler.😍💪🏻🙏🏻

Kram från Ingmarie