Löpning

Soldagar

Antagligen är det helt onormalt med sånt här högsommarväder som det är nu men jag tokälskar det!

Enda felet är väl att man har det där arbetet som ska skötas.. Fatta mig rätt nu. Jag gillar mitt jobb på SÖS jättemycket. Men helst vill jag ju vara ute och lapa sol. Hade jag vetat att det skulle bli en sån här maj hade jag såklart lagt in fler lediga dagar. Men nu är det som det är och förhoppningsvis fortsätter det så här till september. Med lite regn på nätterna.🤪

Och jag är verkligen, verkligen tacksam att jag har det så här bra att jag hinner, och kan, både kuta, utegyma och Sprada innan det är dax att stämpla in.

Sen måste jag ju visa dessa två (tycker jag) superhärliga bilder från i lördags. (Tagna av Pierre Mangez.) Minne för livet!

Kram från Ingmarie

Dagen efter race

En fördel med att inte köra långa race är att man inte behöver ta det särskilt lugnt och vila varken före eller efter. Och tur är ju det för när det är fortsatt Ingmarie-väder så vill jag ju kunna få njuta extra mycket av det. T.ex genom att springa ett 2-timmars pass varav 9 km konstant upp eller ner för Hammarbybacken under solens sköna sken. Samma 2,2 km runda som jag brukar. Den är såklart jobbig men också galet fin och faktiskt väldigt rolig!

Det är där nere jag vänder på “baksidan”.

Och hit upp jag kutar 2 gånger/varv.

Det är där borta någonstans jag börjar och slutar förresten.

Anders, som skumt nog inte är lika förtjust i den där backen, valde att kuta runt fina Flatensjön medan jag låg och slappade för fullt. Jodå, jag är typ världsbäst på det när jag valt det själv.

Däremot simmade jag i den. Guppiga små vågor och så härligt!

Kram från Ingmarie

Passion-time

Nu är det verkligen Ingmarie-väder och då blev jag plötsligt sugen på  tartan-intervaller igen! Minns helt ärligt inte när det var sist. Två år sedan? Tre? Och det var precis lika kul som ”förr” och precis lika jobbigt trots att jag springer 5 sekunder långsammare/100 m. mot för 20-25 år sedan. Men jag kämpar på och är tacksam som attan för att kroppen vill och ffa att passionen finns kvar.😍🏃🏻‍♀️💪🏻☀ Hur många kan stoltsera med över 30 års kärlek i dessa tider menar jag? Det är ju en sak att fokusera och hålla glöden vid liv i några timmar, veckor, månader eller några år. En helt annan att göra det i flera årtionde! Men det går uppenbarligen.

Avslutade med hopp&skutt & lite burpees. Såg nästan inte var jag satte händerna till slut för svetten förblindade mig. Och jag älskar det!

På tal om passion och kärlek förresten. Du som hängt med här ett tag vet ju att från att ha varit skitskraj för att doppa huvudet i vatten och inte kunnat crawla ett armtag har jag “förvandlats” till att crawla i princip hur länge som helst i (nästan) vilket vatten som helst. Vem sa att det inte går att tänka om och lära nytt? Finns längtan så finns också kraften tänker jag.😍🙏🏻🏊🏻☀

Och nu har jag precis gjort något väldigt galet. Igen. Stay tuned…

Kram från Ingmarie

Omladdning

Den behövdes den här lediga måndagen. Jag är kanske ovanligt klen men jag är skittrött efter att ha jobbat många kvällar i rad. Både fysiskt och mentalt. Det tar liksom på alla krafterna att behöva ha hjärnan på helspänn mest hela tiden. Och komma i säng oönskat sent.

Men jag vet ju numera att det är så jag funkar. Jag är, och kommer aldrig bli, en av de där supermänniskorna som jobbar heltid och samtidigt är megasociala och tränar för Ironman/ultra/marathon/whatever. Jag behöver massor av egentid, dötid och slötid för att ladda om batterierna och det har jag gjort riktigt duktigt i dag tycker jag. Har bl.a sprungit min favvorunda runt Flaten. Inte ens om jag försöker kan jag beskriva hur fint där är nu. Och lukterna! Olalaaaa. Man blir ju helt dopad av all denna skog-sol-häggdoft!

Cyklade tillbaka till Flaten när jag kutat klart för jag vet ju att det är ett idiotsäkert ställe att vila upp sig på och njuta av (sommar)livet.

Mitt i denna härliga eftermiddagen fick jag simsällskap av Inger och Sofia. Alltså det är totalt ofattbart hur fint och skönt vattnet är! Makalöst!

Måtte det bli många, många sådana här dagar sommaren 2018!

Kram från Ingmarie

Solhög

Det bra med att jobba helgkväll är att vi inte börjar förrän kl 14. För även om det bara är en timme senare mot en vanlig jobbkväll så känns det superlyxigt! Lite (med viss betoning på lite) som att man är ledig halva dagen.

Nu kom jag i och för sig upp ganska sent i morse (blir det när man slutar jobba sent och därmed somnar sent) men tycker ändå jag hann med massor utan stress.

Vanliga härliga morgonyogan och meditationen. Långfrukost med SvD och matlådefix. Sen begav jag mig ut. Sprang bort till Hammarbybacken och kutade upp och ner tre varv vilket i praktiken är sex gånger upp och ner vilket i sin tur blir totalt ca 3 km upp och 3 km ner. Kom på både hur kul och jobbig den där kullen är!

Den här tidiga sommarvärmen gör underverk med hela mig. Som om jag är odödlig mest varje dag. Eller dopad. Men jag är helt enkelt bara hög på, och av, solen! Eller kanske det är en slags doping det med…? Jag bara matade på och hade det inte varit för den där tiden jag hade att passa så hade jag lätt (nåja) kunnat köra dubbla antalet.

Sen ville jag ju hinna Sprada också. Och njuta av att äta lunchen ute. Hann båda utan problem!😍

Och det är faktiskt helt ok att sluta sent när det fortfarande är så här ljust och fint fastän kl är 22 och man är ledig igen.😀🙏🏻

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 4

Rent teoretiskt borde mina ben vara ganska trötta efter många timmars löpning under fem dagar. Men icke! De skuttade fram som om de vore nyfödda och verkade helt ha glömt bort både gårdagens långpass och tisdagens intervaller.

Jag kanske är i någon slags form? Eller så blir de bara lika glada och energifyllda som resten av mig när det är över 25 plusgrader, sol och världen sprudlar av liv!

Nissan var bedårande vacker och helt oplanerat (nåja) så blev det en Sprada mitt i. Makalöst skönt! Och jag lovar, det var ljummet!

Helst vill jag hålla på sådär hela dagarna och gå i träningskläder men jag både duschade och bytte om innan jag gick och grattade Ulf som fyller år i dag. Lite hyfs och vett har jag trots allt.🤪

Det var typ det jag hann med innan det var dax att åka tillbaka till 08a land igen. Mitt hjärta gråter men jag är såklart jätte-jättetacksam över att jag fick dessa dagar så längtan blev lite stillad.🙏🏻❤

Tre (!!!) timmar tog det från dörr till dörr med flyg och buss/pendel/tub. Helt sanslöst egentligen! Om det inte vore för den där miljöbiten så hade jag lätt valt flyget före tåget.

Så innan klockan blev 18 hade jag varit hemma, packat upp, åkt tuben till Medis och kört ett riktigt bra gympass på SoFo. Hur bra och crazy är inte det?

Nu får jag ladda om för en lång jobbhelg. Men det kommer hinnas (andra) roligheter också!

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 3

En stor fördel med att ha trainingcamp i sin forna hemstad är att man hittar och vet var guldkornen finns. Som t.ex Prins Bertil stigen. Den börjar vid slottet inne i stan, går utmed kusten till Tylösand och sen genom skogen till Möllegård.

Grötvik

Betydligt busigare vatten i Tjuvahålan i dag mot i går. Men lika vackert!

Tylösand och dess välkända livräddartorn

Från a till b är den ca 18 km men med extra knorr genom att fortsätta springa in till stan igen och lite kringelikrok fick jag många extra km. Osäker på hur många men 160 minuter i alla fall. I strålande sol! Kanske inte så konstigt att jag var pigg hela vägen när det är sånt här Ingmarie-väder.

Enda som störde var skav på min hallux-fotknölar. De verkar vara inne i någon slags kass fas. Hoppas de blir glada snart för jag vill verkligen undvika operation så länge det går! Helst resten av livet…

Men strunt i det nu. Det blev ännu en ljuvlig eftermiddag på playan! Det är lätt att vara människa när det är så här.😍

Söderpiren

Och eftersom jag hade chans till ännu ett simpass med klubben och grymma coach Pedda så tog jag förstås den. Är det mini-trainingcamp så är det. Efter 90 min hårdkörning kan man verkligen säga att jag kört in i kaklet….🤪 Men jädrans vad kul det var! Och ja, vi höll på till sent.

Bästa coach Pedda!

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 2

Jag minns att det fanns en gång i tiden då jag tyckte Galgberget var pest och pina. Plus tråkigt och fult.

Jag vet inte hur jag tänkte. Antagligen inte alls. Annars måste det ha varit i ett annat liv. Eller i alla fall för väldigt längesedan när jag var yngre och inte så klok.🤪 För Galgberget är magiskt vackert! Särskilt nu när bokskogen breder ut sig. Det blir som att kuta i ett grönt rum.

Inte ens mina ganska trötta ben kunde förbli trötta. De pinnade på som attan under intervallerna och det var egentligen inte förrän sista setet som de blev lite tjuriga. (Körde 5 x 3-2-1 min.) Så himla tacksam att jag fortfarande tycker det är skoj och för att kroppen fortfarande är med på det min skalle vill.

Gjorde mina hopp&skutt-övningar i Norre Katts park. Sämre ställe kan man ju liksom hitta…

Och sen kom bonusbelöningen. Jag och mamma åkte ut till Tjuvahålan med picknick-korgen. (Som i verkligheten var en liten plastpåse men det låter ju si sådär mysigt…) Tro det eller ej men det var så varmt att sanden brände! Och jag fick minsann med mamma ner i plurret inte bara en utan två gånger! Men allvarligt. Hur skulle vi kunnat låta bli? Det är extremt sällsynt att havet är så här stilla, spegelblankt och klart som i dag. Och det var minst 15-16 grader i vattnet. Minst.

Jag var allt lite harm att jag inte hade våtdräkten med. Men det kommer (förhoppningsvis) fler chanser. Och njöt gjorde vi så vi nära på dog njutardöden. Måtte detta bara inte vara den enda “riktiga” sommaren vi får…

Simträningen var spikad till kvällen och hur jag än försökte locka min team-mate Peter med OW-sim så blev det innebassängen. Och det var i ärlighetens namn inte så illa det heller.

Blev ett oväntat ok pass trots gårdagens drill. Det börjar ta sig! Nu längtar jag tokmycket efter mina och Peters sommar-(swimrun)äventyr. Och alla andra äventyr förstås. Det svåraste är att välja. Och att hitta en partner. Peter har ju ett annat liv också liksom. Men jag är säker på att det blir precis så som det är menat att bli till slut.

Kanske kan jag övertala min klubbis Sara att swimrunna lite mer med mig. När vi simmade cyklade hon och sen fixade vi till lite mat och hade äntligen tid att babbla massor! Och länge! Kvalitetstid på riktigt.😍

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Från där till här

I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.

Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!

Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.

Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!

Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!

Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️

Kram från Ingmarie