Löpning

Spontanare

Om någon sagt till mig när jag vaknade att jag snart skulle kuta ett trail-lopp hade jag trott hen fått hjärnsläpp. Eller jag hade i alla fall skrattat högt. Väldigt högt.

Men har man ett öppet sinne, och släppt allt vad krav och prestation heter för ett tag, så kan det sluta precis hur som helst.

Det började med att Fredda skickade ett sms. ”Ses snart. Fin dag för lite Skogslunk”

Jag visste direkt vad han syftade på.Brotorp trail 50-turen.

Som f ö nog har den tjusigaste postern ever!

Ett lopp som har samma start, mål och arrangör som 50-turen swimrun och alltså är max 10 min cykelväg från lyan. Men det är också känt som tufft och utmanande med rejäla backar och mycket bröte. Dvs inte min typ av race. I synnerhet inte nu med en småledsen fot.

Men ibland gör man sånt man inte tror man ska. Särskilt när solen skiner. På mindre än en kvart hade jag cyklat hemifrån och fått på mig en nummerlapp med hela 15 min. till godo innan start.

Uppvärmning och banprofil brydde jag mig inte om men jag visste hur snitslarna såg ut och att det var två vätskekontroll på 13-km banan. Och att jag verkligen, verkligen skulle ägna mig åt skogslunk i solen med kroppen i behåll till målet. Och det gjorde jag! Joggade när det var ok underlag och gick när det var brötigt. Någon gång, när det var absolut snubbelfritt, lät jag benen gå så fort de mäktade med.

Det är en tuff bana men jag kom i alla fall inte sist. Observera även den tjusiga klassisk 70-talsnummerlappen!

Fredda var som alltid racersnabb och hade hunnit byta om innan jag och Carola ens hunnit till målrakan.

En riktig snabbis är alltid lika starka och fantastiska Kajsa Friström. Tvåa av alla damerna på långa banan är grymt bra! Begriper inte hur hon gör för hon är banne mig ostoppbar!

Efteråt var det precis som vid deras andra arrangemang. Hemlagad soppa, macka, våfflor med grädde och sylt, bullar, kaffe och häng i gräset. Anders kom också för vem vill liksom missa detta oavsett om man haft nummerväst på sig eller ej.

Vi fastnade nästan där. Så härligt var det! Men även de bästa kalas tar ju slut. Jag hade dock tur för jag hittade ett nytt. Nämligen en egen 50-metersbana!

Kram från Ingmarie

Lättpåverkad

Jag har kommit på varför jag mått som jag gjort de senaste dagarna. Matt, trött, ”korkad”, ännu mer trött och liksom avdomnad och avstannad i hela kroppen.

Jätteläskigt!

Att det skulle varit en infektion efter operationen avskrev både jag och tandis direkt helt enkelt för att inga sådana tecken finns. Inte heller att jag skulle vara i någon slags fortsatt ”chocktillstånd”. (Det där att gå till tandis och bli opererad, särskilt inte när det handlar om att borra i själva kindbenet, är ju liksom inte min favvo-syssla…) Inte hade jag ont heller för jag tog ju painkillers.

Det var när en vän frågade om jag kände igen känslan som jag efter en stunds funderande kom på att jag faktiskt gjorde det. Det är ju exakt så här jag blir när jag tar painkillers! Jag tar bara smärtstillande tabletter i yttersta nödfall, sist var i januari när axeln slogs ur led, men skillnaden är att då har jag ju kunnat sova och jag har alltid tagit det skitlugnt. Det finns ju liksom en anledning till att man tar de där pillrena… Jag har aldrig jobbat och stressat med det där i kroppen. Förrän nu då. Vilket alltså inte var varken bra eller smart. Nu var det inga jättestarka grejer jag tagit, ”bara” Panodil och Ipren, men det är potenta läkemedel och jag är dessutom vansinnigt lättpåverkad.

Jag vet att jag har rätt för jag har slutat ta och nu är jag i princip som vanligt. Dvs inte mer vimsig än jag brukar vara.🤪 Och kroppen känns liksom ”påslagen” igen. Så oss mycket att jag kunnat träna både löpning, styrka och hot yoga!🙏🏻

Och fixa en massa hemma! Bl.a är mitt lilla målarrum nu helt klart!😍

Det som slagit mig ännu en gång är det här med hur lättvindigt en del tar på just ex. Panodil och Ipren. En del kan knapra i tid och otid men det är inget godis! Och ingen av dem är utan minst en biverkan. Precis som alla läkemedel förresten. Men det är förstås tur de finns. Åtminstone en del av dem.

Kram från Ingmarie

Vackert och smart

När jag kom till jobbet i dag kändes det som att jag kom för sent trots att jag var ovanligt tidig. Det blir ju lätt den känslan när man redan hunnit med en massa innan uret ens visar instämplingsdax. (Vilket för mig är kl 12.50.)

Förutom det vanliga jag gör på morgonen så hann jag t.ex kuta en riktigt härlig runda i skogen. Och så bedårande vacker!

Sen var det bara att direkt packa ihop och dra till Liljeholmen. Fågelvägen är det inte så långt dit men med SL tar det sin lilla tid för tuben går ju liksom inte raka vägen…

Målet var mitt företags-löpgäng där jag bjudit in Coach Ulf att föreläsa om bl.a ”Träningsoptimering”.

Om jag får säga det själv så var det himla smart att fixa en föreläsning som jag själv ville lyssna på.🤪 Nu kallade ju dock den där plikten så jag hann inte lyssna färdigt på riktigt hela men nästan och allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Gråmåndag

Jag vill inte tro det men jag inser att det är så. Hösten är på väg med sitt mörker och sin kyla.

Jag kan i och för sig tycka det är helt ok med höst. Den har sin charm med alla färger, friska luft och inneaktiviteter som börjar igen. (Däremot har jag extremt svår vinterallergi.)

Innesimningen är ju redan i full gång. Innegymandet också. Körde faktiskt båda i dag. Och jag har tänt varenda lampa i lyan!

Men trots denna mysighet, och trots den fantastiska sommar vi haft, så känner jag mig liksom snuvad. Här har jag gnetat på hela sommaren i landstingets kläder med hopp om några fina lediga veckor i mitten/slutet av augusti. Men vad händer? Ledigheten börjar med regn och efter bara någon vecka stupar jag och får en obrukbar fot. Borta var både de efterlängtade soldagarna och de långa springpassen i skogen. Kvar blev en, troligtvis två, DNS-lopp, noll dagar liggandes på en handduk i solen och noll löppass i skogen över 30 min.

Antagligen borde jag skämmas som gnäller men just nu tycker jag ändå lite synd om mig själv och har inte ens vett nog att känna någon skam.😳

Men även denna känsla av ”snuvenhet” (tror inte det ordet finns i SAOL) kommer såklart gå över. Just för att det bara är en känsla och de kommer ju och går lite hur som helst beroende på hur mina tankar är. Men tankar kan man styra så jag fortsätter där och jobbar dem mot rätt väg igen. Och planerar flyktvägar.😍

Kram från Ingmarie

Inspirerande helg

Ledig helg och finväder! Ändå valde jag att vara inne en massa i går.😱 Men det kan bli väldigt bra ändå!

Först en massa timmar i Eriksdalsbadets ena bassäng. Fick nämligen fint sällskap av Lisa plus att det var nästan solobana på crawlbanan igen! Då får man minsann passa på! Hot vinyasa-yogan lite senare var en av de hetaste jag varit på, och jag har varit på en hel del, och även en av de bästa. Var som en mjuk disktrasa efteråt. Det blir ju lätt den känslan när hälften av ens kroppsvätska ligger som en mindre sjö på ett golv.🤪

Bra lördag men som sagt var mycket inne. Fast jag cyklade åtminstone utomhus!😄

I dag har jag däremot varit ute desto mer! 95 min löpning bjöd kroppen på! Det var ganska ok, i alla fall bitvis, men efteråt kändes det som jag kutat i 3,5 timmar. Minst! Vansinnigt stel och mör. Löpform är utan tvekan en färskvara!

Men den blev i alla fall inte stelare än att jag kunde cykla till Hellasgården för att träffa Fredda en stund. Alltid lika trevligt och inspirerande! Vi testade även en varsin drink från Raw food-cafét. Grymt smarriga!

Fredda stack sen på en löptur och jag hoppade i vattnet för en simtur. Lite svalare nu men fortfarande lika ljuvligt!

Några andra som inspirerat mig denna dag är de här två! Paula och Michaela.

De är grymma tjejer på alla sätt och vis. Och ruskigt bra swimrunners. Det var en helt oplanerad dejt och helt plötsligt har det börjat smidas en massa roliga planer!

Röstat har jag också gjort såklart. För att jag vill, kan och får. Och jag hoppas verkligen att du också gjort det!

Kram från Ingmarie

Viktigaste i dag

Det är nära nu! På söndag är det val och det kommer bli en rysare om du frågar mig. Tror aldrig jag varit så engagerad!
Så dagens viktigaste är inte att jag kunnat kuta hela 75 min utan smärta, att jag har köpt två par olika nya trailskor (som inte är Newton) som jag ska testa eller att jag kört ett riktigt bra gympass.

Nej, det viktigaste alla kategorier i dag är att lyssna på Svt1:s slutdebatt. (Går att lyssna på även i morgon såklart.)

Och att rösta på söndag.

Kram från Ingmarie

Tisdags-filosoferande

En del skulle kanske kalla det tröst-shoppande. Jag kallar det investerings-shoppande. För när de gamla leksakerna börjar bli lite väl utslitna måste man ju skaffa nya, eller hur? I alla fall om man vill kunna fortsätta leka och det är väl typ det livet går ut på tänker jag.🤪 Och som i princip alltid så hittar jag de roligaste prylarna på Trispot. 😍

Om jag har något som kan kallas talang så är det väl just att jag är bra på att leka. Själv eller med andra. Efter egen-simmandet (om man bortser från alla andra som simmade vill säga) så blev det poolrun med bästa Lisa. Det där är guldstunder för vi inte bara tränar utan hinner även prata om både små och stora livsviktigheter. Jag tror faktiskt det har bearbetats, avslöjats, funderats, tjurats, filosoferats, skojats, bråkats och förenats extra mycket bakom dessa väggar.

Men jag tror också att skogen och naturen är en av de bästa ställena oavsett var och hur man är i livet. Den är ju på något vis grunden till allt och där vi enklast kommer i kapp oss själva. Det är liksom väldigt mycket svårare att stressa eller ha överspeedade tankar bland stadiga träd, tunga stenar och långsamt växande svampar. Naturen bara är. Kravlös, stabil och icke dömande. Och det smittar. Åtminstone är det så för mig.

Inte ens om jag kutar och rör mig framåt med fart kan jag undgå att tagga ner. Särskilt inte när foten är nästan, nästan, nästan som vanligt. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Sorglig men rolig dag

Det var med tungt sinne jag vinkade av alla mina vänner som ska köra ÖtillÖ i morgon. Jag ville ju så gärna vara med men foten har klart och tydligt sagt nej till att ens försöka ta sig fram 65 km. Eller 32.5 för den andra foten är ju också med.🤪. Och jag accepterar. Life goes on anyway. Önskar av hela mitt hjärta alla ett stort lycka till i morgon! Jag vet ju vilket jobb som ligger bakom till att bara tänka tanken på att ens vilja försöka komma med.

Jag kommer stå på Ornö tillsammans med Coach Ulf och heja allt vad jag kan i morgon! Och jag är säker på att min ersättare Anna är den bästa Micke kunde få! Nästa år hoppas jag dock att det är jag som åker med honom i bussen ut till ”campen”. 🙏🏻

Men det är som sagt var bara att torka tårarna, snyta näsan och ta nya tag. Eller kanske snarare fortsätta där man är. Det svider över som mormor brukade säga. Det är ju dessutom inte första gången jag haft stolpe ut så jag vet att jag överlever och att det blir medvind igen. Det är en av fördelarna med att bli äldre. Man vet att inget varar för evigt. Inte ens en stukad fot och ett tungt hjärta.

Sen är jag ju faktiskt väldigt bra på att fokusera om, gilla läget och leka med det jag kan leka. För det är ju faktiskt det allt detta sportande är. En rolig lek! Som man absolut kan vara både tokfokuserad på, och 100% dedikerad till, men som man ändå kanske inte bör ta på allt för stort allvar… Åtminstone inte om man är ”icke-proffs”. Kanske inte då heller förresten. Livet är ju väldigt mycket mer än enbart en grej.

Foten tyckte i alla fall att 45 min löpning var ganska ok att göra i dag.

Gyma har den okejat hela tiden. Om jag inte får för mig att hoppa enbenshopp eller något annat trams vill säga. Men det finns ju faktiskt miljarder andra grejer att roa sig med!

Min fina Ark-dräkt får ju inte heller vara med på ÖtillÖ-äventyret men vi tog oss i alla fall en vattenlöpningstur i Söderbysjön. Jättehärligt!

Dessutom börjar mitt målarrum bli nästan helt klart!💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

Lyx(lek)dag

Foten må fortfarande vara ledsen men den är ju tack och lov inte helt obrukbar. Plus att jag tack och lov har tvillingsjäls-vänner som Camilla som verkligen vet hur en ledig lördag bäst spenderas.

Vi började i Paradiset, jo det heter så, med en härlig trailrunda. Superlugnt förstås så min fot hängde med för även om jag packat in den väl med tejp och tajt strumpa är den ju inte säker på något vis. Men det funkade ok! Dvs jag höll mig upprätt.🤪

Det är vansinnigt fint där i Paradisets naturreservat och fyrbenta Milton höll koll på mig så jag inte hamnade allt för långt efter. Gissa om jag dog både sötdöden och lyckodöden flera gånger om?

Hann precis hem med tuben, byta om, packa väska, snabbäta och hojja till tuben igen för ett Hot Mojo-pass på Hötorget. Det är en ny release nu och jag älskar den! Det gör jag i och för sig nästan alltid i början. Fråga mig efter 20 gånger så får du högst troligt ett helt annat svar.

Eftersom eftermiddagen fortfarande var ung så for vi direkt till Eriksdalsbadet för att simma. (Och jodå, vi duschade innan vi hoppade i.) Det visade sig vara ett lyckoskott för vi fick både en helt egen bana i 50-metersbassängen och fick ännu ett bra träningspass.

Sen var jag väldans redo för god mat och trevligt sällskap hos vänner till sent på kvällen. Snacka om lyxlördag!

Kram från Ingmarie

Tvärslut

Första dagen på jobbet efter ”ledigheten” och jag är helt slut och totalt utmattad! Mitt jobb måste vara bland de bästa för att skapa sig uthållighet och för att lära sig nonchalera både törst, hunger och toanöd. 🤪 I alla fall under de flesta arbetspass. Jag må vara klen i dag men jag vet att jag fortare än snart är inne i det igen.

Tiden går i alla fall fort som sjuttsingen när det är full rulle och viktigast (förutom att ta hand om patienterna vill säga) är att foten har hållit sig hyfsat glad och smärtfri hela dagen! Inte bara för allt traskande och stående på de hårda betonggolven utan även för morgonjogg och kvälls-vattenlöpning. Hurra för det! Tröttheten är trots allt snart borta igen. Ska bara ladda om mig lite.😄

Kram från Ingmarie