Löpning

Från ett till ett annat

Man måste verkligen inte tokköra för att det ska räknas som intervaller. Eller så inbillar jag mig det helt enkelt för att jag är för lat. Eller för att jag kört slut på mig så många gånger att jag liksom tycker jag kan den biten.

Kul har jag hur som helst nu för tiden oavsett vad klockan visar för speed och jag blir både svettig och trött. Det är väl också det som är själva grejen tänker jag.😍🏃🏻‍♀️





Det är ett oerhört privilegium att ha alla dessa (skogs)löpvägar inpå husknuten så ska man bo i 08a land är Bagis med omnejd absolut bästa stället om du frågar mig. Här finns i princip allt från bra livsmedelsbutiker och mysiga caféer till sjöar, skog och utegym. På en ynka kvart är man mitt inne i city-smeten. Om man vill.😄

I skrivande stund är jag och Anders dock på väg med tåget till ett annat mysställe. 😍Men det känns konstigt och tråkigt att lilla Elvira inte är med som hon alltid varit…


Kram från Ingmarie

Relaxed klädkrav-val

Jag gillar att cykla och känslan av fartvinden men jag kommer aldrig bli någon ”riktig” cyklist. Dels för att jag tycker det är för mycket mekk och dels för att jag aldrig kommer kunna anpassa mig efter alla tramsiga dresscodes de s.k ”riktiga” cyklisterna har för sig. Vem bryr sig liksom om sockarnas längd och färg eller om det är rätt längd på brallor och tröja? Jag minns mitt första cykellopp som i går fastän det säkert är 10 år sedan. Det var i Falun en vår. Loppet var 7-8 mil långt och jag hade en högst oproffsig cykel. Men jag hade hjälm. Och cykelbrallor. Och riktiga cykelskor. Så helt ”oriktig” var jag väl inte. Just den dagen hade vintern kommit på tillfälligt återbesök och det yrde snöblandat iskallt jox från alla håll och kanter. För att inte bli helt genomblöt och förfrusen om fötterna virade jag plastpåsar runt skorna. Du kan ju föreställa dig reaktionen bland de ”riktiga”. Mitt beteende var miljarder gånger värre än att svära i kyrkan. Jag tror banne mig flera av de där nördcyklisterna var nära en brak-hjärtinfarkt. Eller i alla fall ett svimningsanfall. Men det funkade och jag kom inte ens sist. Bryr mig fortfarande inte om någon cykel-dresscode. Varför liksom? Mina skogsturer gör jag ju enbart för min egen skull.


Funderar på om det finns någon annan sport som är så klädnördig? Golf kanske?!Ridning? Swimrun är det inte. Eller löpning.  Inte simning heller vad jag tror. Där kan man ha precis vad som helst som funkar och det känns snarare som att det är väldigt openminded. Snabbaste, effektivaste och mest funktionella ”vinner” liksom. Alt det som har bäst träningseffekt. Jag körde light i dag. Mössa, goggles och öronproppar. Skulle dock vilja ha något bra hjälpmedel för att lära mig det där med kullerbyttor och voltvändningar. Fasen vad svårt det är!


Yin yogan är också nördbefriat. Även för mig som instruktör. Behövs inga fancy yogakläder för de flesta blundar ju ändå hela tiden.🙏🏻❤️

Och när jag träffar lillebror Daniel, som i och för sig alltid är snyggt klädd, så är det 100% relaxed. På alla sätt och vis. Det är så jag vill ha det och eftersom det ju är jag som lever mitt liv så är det ju också jag som bestämmer och har ansvar för hur det ska vara. Och ja (Vego-)maten var sjukt god!❤️

Alla dessa temperaturväxlingar

Springa och utegymma blir man varm av nästan oavsett temperatur. Simma också egentligen. Hade inga större problem med att hoppa i Källtorpssjön men det är det där med att gå upp ur vattnet igen som liksom är det ”besvärliga” och särskilt kalla. Speciellt när man hunnit bli ganska nedkyld. Nog är det något tokigt när det är varmare i sjön än på land i juli?



Trodde aldrig jag skulle tina upp igen. Krävdes många heta koppar kaffe och en liten powernap under flera lager filtar.  Men lagom till Swimrunpoddens Swimrun i Skrubba kom den där solen. Och även om det blev lite, lite svalt (för mig) på de sista simningarna så blev jag som alltid så där underbart härligt varm långt in i både själen och hjärtat av att springa, simma och hänga med dessa härliga människor. Nya såväl som gamla vänner. Swimrun är nämligen inte bara galet bra träning. Det är också oerhört socialt, inspirerande, äventyrligt och såklart skoj! 

Jag tror helt ärligt att om fler höll på med Swimrun, och yoga, så skulle världen bli både snällare, godare och roligare.💕
Kram från Ingmarie

Energi

Intervaller är kul. I alla fall när kroppen är med på noterna. Det är svettigt också. Och kräver energi. Särskilt de långa. Typ 4 x 10 min. Och särskilt om man lägger till uppvärmning, nedjogg och en hel massa hopp&skutt-övningar i backe. Jag brukar klara mig bra både 2 och 3 timmar på bara vatten men tänkte jag skulle börja testa att ta lite extra energi på vissa pass. Tiden får utvisa om det gör skillnad men det var bra krut i kroppen för att greja det där jag skrev ovan i dag i alla fall.😊 Jag är ju en smula partisk när det gäller detta men Mighty sport har väldans bra grejer om du frågar mig.😀


Har flera gånger i dag tänkt på hur mycket enklare, roligare och lättsammare livet är när kroppen är glad. Lätt att glömma och ta för givet när det flyter på.

Tanka energi kan förstås göras på flera sätt och vis. Naturen är ett fantastiskt exempel och helt gratis. För tänk så enkelt det är att vara levnadskär när man har det så här!




Kram från Ingmarie

Söndagsguldmix

Grannarna hade party i natt (tack och lov väldigt ovanligt) så min sömnbehovskvot var egentligen på tok för låg för att ens gå upp när klockan ringde. Men jag masade mig upp och gjorde som jag oftast gör alla andra söndagar. Yogade , käkade frukost, läste SvD och svirade om. Vägrade liksom låta deras tokerier förstöra min planerade dag. (Var väldigt sugen att ringa på och fråga om de var vakna och ville med ut men avstod…)

Segt att komma igång men jag var verkligen sugen på intervaller och lite annat. Tycker det blev en perfekt smått och gott blandning. Utan sockerkick.😜 Och det gick ruskigt bra!

20×60-30 sek. Intervaller på kuperade spår.


Utfall (200st) + burpees (32 st) på fotbollsplanen.


Core + resten av överkroppen på utegymet. (Ligger precis vid gräsplanerna och löpslingorna.)


Sen var jag lite trött… Pausade faktiskt en stund innan jag sprang sista biten hem. Kändes skönt att ”behöva” ta foto.😄


Men jag var inte riktigt klar där. Tog en rejäl återhämtningsdryck, fick med mig Anders, matlådor och leksaker (=simgrejer) och hojade bort till Hellasgården. Det där stället är som sagt var guld för idrottsnördar. Måste vara bästa i hela 08a land och det har absolut en av de bästa simsjöarna i landet.

I Hellas finns hyfsat bra mathak men dels är jag lite ekonomiskt sparsam (eller snål om man vill vara elak), dels vågade jag inte chansa på att matkön skulle vara tillräckligt kort och dels ville jag vara säker på att bli mätt. Och egen matlåda är faktiskt aldrig fel. Särskilt inte med fin utsikt och bästa sällskapet.


Kram från Ingmarie

Bästa bengymet

Min plan i går för i dag, trots att jag egentligen inte har någon plan, var korta intervaller. Det bra med att inte ha någon plan är att då kan man ändra lite hur man vill. Eller rättare sagt, man kan mer lyssna på vad kroppen och magkänslan säger. Har märkt att om jag verkligen, verkligen gör det så blir det bra. Det kluriga är väl just det där att (våga) lyssna…

Så de korta intervallerna byttes mot Hammarbybackens branter. Det där måste vara Sveriges bästa benstärkar-sophög! Kanske t o m världens bästa? (Från början var det nämligen en soptipp som de byggde på till ca 93 m ö h för att ha till bl.a skidåkning.)

Jag har ett varv som går nerifrån liftsystemen upp till toppen via ”barnbacken”, vidare ner till Hammarbyskogen på andra sidan och sen tillbaka samma väg. Varje runda är ca 2.3 km och innehåller alltså 2 upp- och 2 nedförsbackar.



Hade tänkt 4 varv men det blev visst 5. Med löpningen dit och hem blev det ett 2 timmars härligt svettpass. Man kan i alla fall inte anklaga mig för att ha omplanerat till något lättsammare.😳

Backarna är tuffa och utmanande men jag tokgillar verkligen att köra där. Varje gång man kommer upp får man ju dessutom en fantastisk utsikts-belöning. 


Sen vet jag inte vad som hände för min tänkta ”slappaisoleneftermiddag” sket sig. Varenda väder-app visade en stor fet sol men i verkligheten var det blygrå moln och regnskurar. Hur svårt kan det egentligen vara att spå rätt?


Men simma ville jag och då blev det så. Att jag frös redan innan struntade jag i för det var absolut omöjligt att låta bli med en sån här vy. 


Kram från Ingmarie

Bassängliv och andra liv

När jag började simma var det mest för att jag helt enkelt ville kunna och för att jag inte ville vara ”rädd” för öppet vatten. Men även för att jag tyckte det såg  så galet häftigt och coolt ut när någon crawlade.  Det tycker jag fortfarande och allra coolast är att själv vara en av många i vattnet. Att simma tillsammans i en sjö, titta upp och se sina medsimmare glida fram jämsides är en otroligt häftig känsla!

Simning kommer nog alltid vara en utmaning för mig. Som jag skrivit innan så har jag det liksom inte naturligt i kroppen. Men övning ger färdighet. Och mod. Det har jag ju verkligen lärt mig här i livet Nu har jag dessutom fått för mig att jag ska lära mig voltvända också. Precis som simning så ser det ju plättlätt ut men i verkligheten är det skitsvårt! I alla fall för mig. Mina kullerbyttor är sneda, osynkade och fjantigt fnjuttiga. Men det är sjukt skoj! Det ska gå. Some day…


Simmade förstås vanligt med. Och vattenlöpte. Gäller att passa på för mycket bättre än så här blir ju knappast bassänglivet.


Jag har medvetet bromsat lite i dag för även om man behöver spänna bågen ibland för att det ska bli lite mer fart så bör man ju inte spänna för hårt du vet. (Kutade nämligen i går med trots dubbelpasset i tisdags.) Ett hot yoga och ett yin yoga- pass har jag därför sett till att hinna med. Förstår helt ärligt inte hur jag kunde klara mig utan yoga förr i tiden. Eller varför jag var så himla anti innan jag väl började. Men det gör jag å andra sidan inte med simningen heller. Förstår varför jag var så anti innan alltså. Eller voltvändningar. Inte ens vattenlöpning och löpning har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Nästan så jag tror att jag då förvisso var jag men i ett helt annat liv.😳

Kram från Ingmarie

Silver och guld

Jag är en guldtjej. Och då menar jag inte (enbart) i form av att jag vill ha en guldmedalj även om det förstås också är väldans trevligt. Nej det är mer att jag älskar själva färgen och energin den ger. Silver gör mig kall och trött så jag undviker det så mycket jag kan. Men det finns några få små undantag. Som mina silverfärgade Newton distance.💕 


3 x 10 min. intervaller i morse och det var som om jag flög!🏃🏻‍♀️😀🙏🏻 Att klockan visade att det absolut inte var så skiter jag i. Det är känslan som räknas i min värld. Och svetten. Även när den svider i ögonen.

Och den där goa känslan satt i även nu på kvällen. Trots lång arbetsdag. Men när vädret är perfekt samtidigt som det är Sickla Swimrun så kan man ju inte stanna hemma! 


 Brukar ”bara” köra fyra varv men kroppen ville mer så det blev fem. Med en extra krok.

Men då hade jag de rosa pjuxen. Som var nya för ganska exakt två månader sedan och redan är helt sönderslitna. 😳 Det blir dyrt det här… Men de är inslla fall väldigt rena.😄

Snabbt slitna eller ej och kostsamt eller ej. Jag är ändå allra mest tacksam över att jag kan slita löparskor. Det är en av de fetaste guldmedaljer man kan vinna tycker jag!

Kram från Ingmarie

Hej å hå

Sakta men säkert märker jag att känslan på intervallerna är att det går fortare och fortare. Hur det är i ”verkligheten” bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. 😀(Diskbråcks)ryggen är snäll och det är ju trots allt det absolut viktigaste! Jag märker också att jag nu kan springa mig trött på riktigt. Och det är ett gott tecken för framsteg! Blev så trött att jag tappade räkningen på de där 60-30 intervallerna trots att jag hade klocka på mig. Då har man tagit i ordentligt.😜 Det blev 21st istället för 20. 



Jag körde på Galgberget vilket i praktiken innebär en småkuperad och vansinnigt vacker runda. Avslutade med hopp&skutt-övningar i backe precis som i tisdags innan nedjogg. Som tack och lov var mest nedförsbacke…

Så himla glad och tacksam över att kroppen ännu en gång är med mig. Och att jag ännu en gång inte gett upp.


Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Det kommer bli kul det ocksåäven om det innebär mycket jobb. Och jag har redan minst tre resor inplanerade, varav en hem till Halmstad igen, innan augusti ens är halvvägs.😀


Var förresten en sväng på stan i går. Skulle köpa en pytteliten burk ansiktskräm på Rituals men kommer ut med en hel stor påse! 😳 Nåja. Jag kommer åtminstone vara både ren och lukta gott ett bra tag framöver.


Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där ”berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie