Löpning

Förödelsen

Var på hemmagymet här i Åhus i går. Riktigt härligt! Efter att ha varit på det där pyttelilla hotellgymet kändes det plötsligt gigantiskt här. Så lättlurad och lättroad är jag!

Egentligen hade jag tänkt cykla direkt hem efteråt för jag inte skulle behöva stressa till jobbet men så flög det där badviruset på mig. Då är det liksom rökt.

J-a-g-m-å-s-t-e-b-a-d-a.

Jag visste att Åhus-bryggan var avstängd pga alla skador stormen åstadkommit men jag hade en plan. Trodde jag. Cyklade snabbt som attan till ”bastu-bryggan” för var helt säker på att den skulle vara kvar. Det var den inte…

Jag cyklade vidare för jag tänkte att då får jag gå i från stranden i stället. Det gick inte heller… Precis hela var täckt av nästan en meter tång fullt med olika slags skräp! Helt galet.

Cyklade bort till bron för trodde jag på något vis skulle kunna gå ifrån den men det var precis lika illa där. Plankorna ligger huller om buller och tången hade täckt precis allt.

Men jag ville ju i! Så i bara trosor, bh och skor klafsade jag igenom tång- skiten och hittade till slut havet och stillade badviruset åtminstone en stund. Ja vad gör man inte liksom..? haha!

Jag missade bussen men Anders skulle ändå in till stan så det löste sig. I dag sprang jag till stranden lite mer österut och det var lika hemskt att se det där. Plockepinn i skogen och stora ras av strandbanken. Trapporna, bänkarna och staketet som skulle skydda var helt förstört.

Känns helt groteskt och overkligt alltihop. Det är som att naturen blivit skitförbannad och vill säga till oss att sluta bråka och kriga för det är så här det blir. Ingen vinner utan allt blir bara förstört och hemskt.

Solen kom fram en liten stund i alla fall och i dag hann jag med bussen till jobbet.  Hann dessutom äta upp allt i matlådan. Alltid något…

Kram från Ingmarie

 

 

Åhus Trailrun 2023

En av årets höjdpunkter hamnade på en av årets vädermässigt galnaste dagar. Hade det varit i går är risken väldigt stor att Ok Pan  hade tvingats ställa in årets Åhus trailrun men med lite tur och extremt mycket skicklighet så lyckades de t o m överträffa förra årets arrangemang.

För att inte frysa och bli allt förblöt var det bara att klä på sig lager på lager på lager på..Jja du fattar. Att man såg ut som en töntig Michelin-gubbe sket jag i

I år hade parkeringen flyttats och även om det var lika långt att gå till starten så var det mycket bättre för nu slapp man gå bland bilar. Ett annat plus var att nummerlappsutdelningen var flyttad till utanför bodarna så det blev vindskyddat där. Stora bra tält att byta om i som förra året och jag hann snacka lite med mina goa kollegor som också skulle kuta. (En saknas dock på bilden för han satt i bilen och värmde sig. haha)

Jag kände mig jättepigg innan och hade en massa spring i benen. Var helt inställd på att försöka slå förra årets tid. Borde ha lärt mig vid det här laget att det inte alltid är ett bra tecken. Tvärtom….

Starten var lugn och fin men jag satte fart så gott det gick. Första två kilometrarna kändes bra men sen fick jag jättesvårt med andningen! Benen var pigga men vad hjälpte det? Drog ner på farten och det blev lite bättre men det var så där jobbigt att jag började fundera på om jag kanske borde bryta. Sprang vidare och försökte hitta någon slags rytm vilket inte är det lättaste i backar, djup sand, smala stigar där man antingen ville kuta om eller hade någon flåsande bakom sig som ville förbi. Någonstans mitt i allt så bestämde jag att eftersom jag inte kände mig sjuk eller hade ont någonstans så skulle jag i mål. Det fick helt enkelt bli ett pannbenstränings-lopp där farten fick bli långsammare än tänkt. Snabb-Anna och Fredrik var också med och den sistnämda var både hejarklack och fotograf. Tack!!!!!!

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är verkligen sugande och även om de hade dragit om banan lite så vi slapp springa på stranden, det fanns helt enkelt ingen strand pga att havets vågor slog så högt upp, så är det många kilometer med djup tung sand och oräkneliga backar. Och nedfallna grenar. Det var dock förvånansvärt ”oförstört ” i skogen. Värre utmed havet. Där var det mycket plockepinn!

70 sekunder långsammare än förra året på 17 km men med tanke på hur det kändes och vädret ska jag väl egentligen inte vara missnöjd men lite är jag det. Å andra sidan, nu har jag målet kvar till nästa år för jag ska tillbaka! Detta loppet är underbart även om man har en tung dag. Ett super-arrangemang helt enkelt! Anna sprang fort som attan och Anders valde 11 km och var också före mig i mål så de fick snällt vänta tills jag var klar. Fredrik fick ju vänta på oss alla så det är mest synd om honom. Eller han är den stora hjälten!

Jag tror dock de tyckte det var värt att vänta lite, så långt efter var jag inte, och belöningen var dusch och (hämt)mat som Fredrik också fixade.

En rolig, jobbig, blöt och bitvis kall dag att lägga i den där roliga evigaminnen-banken!

Kram från Ingmarie

Bra fläkt

Milde himmel vad det stormar! Det är lite tur man inte har peruk eller är en person som vill ha keps/hatt för då hade det varit jobbigt.🤪   Skogen skyddar en hel del mot de där tokvindarna och hur gärna jag än velat vara kvar i solen så var det helt galet härligt att få springa på mjuka stigar igen. 😍


Kallt är det också. Jag har helt klart klenat ner mig i värmen. Skakade som ett asplöv när jag kom till jobbet. Försökte värma mig med både extra kläder och varmt kaffe men inget hjälpte.  Då vill säga. Redan efter 5 minuter på sal var jag varm igen och har inte frusit en sekund. Fördel busy kväll.🤪 Mindre skoj att behöva åka hem med en halvfull matlåda och komma hem extra sent pga stormen. Men jag kom hem och är både hel och frisk så egentligen har jag verkligen ingenting att klaga på.🙏🏻

Kram från Ingmarie 

Tack!

Sista dagen här på Mallis och den kunde nog inte blivit mycket bättre.

Som alltid en härlig morgon vid stranden innan frukost. Inte and under de två regndagarna har jag behövt skippa detta. Helt otroligt när man tänker efter!

Sprang en fin runda ”på landet igen. Småvägarna är verkligen guld trots att de är asfalt.

Hängde sen mest på stranden, badade, läste och lyssnade på detta intressanta avsnitt på Feel better live more-podden. Förvisso något år gammal men väldigt bra samtal mellan Dr Chatterjee och Eliud Kipchoge om löparlivet i allmänhet och livet i synnerhet.

Ett sista pass i bassängen blev också ett av de bästa. Härligt att få ha med sig den känslan hem!

Kommer du ihåg toppenstället vi var och åt på första kvällen? Vad kunde vara bättre än att även avsluta där? Bellaverde är utan tvekan ett av de bästa, trevligaste och mysigaste ställe jag varit på och maten är outstandning! Kommer du hit m-å-s-t-e du besöka det.

Tack för dessa veckor Puerto Pollenca och Mallorca! I morgon åker vi hem men första sova lite i den vackra månens sken

Kram från Ingmarie

Kan man bunkra värme?

Vi har verkligen haft en galen tur med vädret! Två ”dåliga” dagar på hela tiden och resten över 25 grader varje dag. Snacka om att ha lyckats att pricka rätt för det är ovanligt vid denna tiden och när vi åker hem på torsdag vänder det och bli svalare igen. I dag har det varit härligt varmt och morgonen bjöd åter igen på magi. Jag är bortskämd, jag vet!

På schemat stod det backe och backe blev det. 12 x 250 m + 6-7 km distans. Under dessa 12 rundor på vägen upp mot Formentor mötte jag oräkneliga bilar och cyklister, 2 rullskidsåkare och en (!!!) löpare. De tre sista verkade dock inte vilja ta hela backen upp till utsikten mot Formentor för de kom tillbaka fortare än jag hann göra ett varv. Om det var deras ursprungliga plan eller om backen blev för scary och lång låter jag vara osagt men jag vet att jag kände mig ruskigt stark i alla fall!

Även på gymet som avrundades med ett härligt kvällsdopp.

Det ska bli väldans spännande att uppleva Åhus-havets vatten om bara några dagar. Lär ju inte vara som här… Frågan är, kan man bunkra värme på något vis? Inte för att klara av att bada för det vet jag att jag gör, utan inför Åhus trailrun-loppet  som jag sett fram emot på lördag. Jag vet att de flyttade det från december just på grund av vädret men nu kommer det bli minst lika illa som förra året. Stämmer denna prognosen så blir det t o m värre! T p m betonglöpning är bättre än detta!

Nåja, inget att göra och jag bunkrar så gott jag kan från Mallorca-solen i morgon också.

Kram från Ingmarie

Blandad kompott

Med bara några få dagar kvar här så hittade jag (förstås) superfina byvägar som är helt perfekta att springa på. Förvisso inga grusvägar men när man hamrat betong så känns asfalt nästan som en studsmatta under fötterna. Vägarna slingrade sig fram mellan hagar, prunkande blommor, porlande vatten, olivodlingar och gigantiska gårdar En infart hade t o m trafikljus!
ja du fattar va…? Det där var inget nyckelfärdigt standardhus precis.
Efter gårdagens och nattens regn luktade det så där gott som det bara gör då och hade jag kunnat så hade jag bara andats in hela tiden.

Som du ser var det mulet men ändå varmt. Det var det när vi kom med bussen till Puerto Alcudia också. Visade Anders alla ställen jag bott på där och var jag brukade springa. I början på 1990-talet var jag nämligen här i princip minst en gång varje år. Mycket var sig likt men en hel del var också förändrat. Stranden och havet var i alla fall precis som jag minns det! Med facit i hand så hade Alcudia kanske varit ett bättre val för där finns bättre ställe att springa på men å andra sidan har jag nu stillat min nyfikenhet när det gäller Puerto de Pollenca och hotellet vi bor på. Vore ju faktiskt otroligt trist att dö nyfiken.

När vi kände oss nöjda där traskade vi vidare upp mot gamla Alcudia. Det var också då regnet kom. Hinkvis! Från precis alla håll och kanter plus från bilarna som susade förbi.
Men det var bara vatten och gamla Alcudia är otroligt fint oavsett väder! De har verkligen lyckats behålla och göra allt väldigt fint och mysigt där.

Bussen till och från funkade otroligt smidigt. Man blippar sitt betalkort när man går på och stiger av och betalar därmed bara för den exakta sträckan man åker. Smart!

Lagom tills det var dax att simma så kom solen tillbaka och jag tror det är slut på regnandet nu. Åtminstone tills vi åker hem och det räcker för mig.

Ander satte en slags rekord i distans i vuxen ålder utan att ens ha varken planerat eller laddat för det!

Kram från Ingmarie

Upp på toppen och ner på botten igen

Från ”vår” strand ser man en borg högt upp på ett berg långt bort. Eller snare ett slags torn och ruin. ”Ruines d´en Colomer”. Det är samma väg som jag sprang i söndags men man får göra en avstickare och ta sig ännu högre upp för att komma dit.

Eftersom jag älskar långa backar har tanken på att ta mig dit upp inte försvunnit och i dag gjorde jag önskan till verklighet.

Början är platt utmed havet och biten upp till den första utsikten visste jag var utmanande men mest härlig, rolig och med bedårande utsikt.

Jag sprang förbi kaoset vid Coll de la Creueta där i princip alla stannar för att kolla utsikten, fika, fota och hämta andan direkt upp mot toppen. Här var det betydligt glesare med folk kanske för att det är en mindre cykelvänlig väg, smalt och brant. Jag matade på, kände mig skitstark och var så där lycklig att det bubblade i magen!

Drygt en timme tog det för mig att ta mig de 8-9 km hela vägen upp till toppen. Om det var värt det? Till 100%!!!!!

Formentor-playan

Nedvägen till Formentor-playan gick betydligt snabbare men det vet i sjuttsingen om lång nedförsbacke ändå ibland faktiskt är jobbigare än uppför. Benen kan ju liksom inte gå hur snabbt som helst hur länge som helst även om de får hjälp. I alla fall inte mina.

Mötte ingen annan löpare denna gången heller men oräkneliga cyklister och bilar. Jättekonstigt om du frågar mig!

Rolig banprofil!

Nere vid playan väntade Anders som tagit båten dit. Trots en hel del folk (vågar nästan inte fundera på hur det är vid högsäsong) så är detta ett perfekt ställe att sprada, simma, slappa och fika. Vattnet är nästan löjligt vackert!

Tillbaka blev det båt även för mig. En dryg halvtimmes färd förbi kåkar så pampiga att man nästan trodde de var fejk. Samtidigt hade jag aldrig velat bo så där. Hade garanterat känt mig både instängd och inlåst bland de höga klipporna. Och var skulle jag ha kutat? Fast hade jag haft råd att bo där hade jag antagligen haft en båt (med förare) som kunnat ta mig till magiska trails och någon slags virtuell löparbana för regniga dagar. Haha

Tillbaka på hotellet så körde jag lite svalkande (läs iskall) vattenlöpning. Som sagt var förhoppningsvis ett bra sätt att vänja kroppen vid den svenska vattentemperaturen.

Kram från Ingmarie

Fredagen den 13e – 2023

I dag kanske det var den sista dagen med konstant sol och toppvärme så jag har njutit extra mycket av allt! Vi har verkligen haft tur som prickat in så många fantastiskt fina dagar!

Jag hoppas få någon mer sådan här morgon. De är verkligen obeskrivbart fina. Det känns liksom som om inget kan bli helt fel när man börjat sin dag i lugn och ro till detta skådespel som en soluppgång är.

Intervallerna blev så där skönt svettiga att jag nästan inte såg för all svett till slut.

I joggpauserna gjorde jag mitt bästa för att heja fram de sjukt tuffa och starka cyklisterna som kom farande mot stan. Det har varit någon slags stor Master-tävling här i dag med 30-70 åriga män. Shit vad de är modiga alltså! Uppförsbackarna hade jag antagligen älskat men feg som jag är så hade jag bromsat nedför och därmed högst troligt haft ungefär samma tid ner. Haha!

Just där och då kunde jag inte alls förstå hur jag skulle kunna frysa senare på kvällen men det skulle jag. Frivilligt dessutom. ”Lekpoolen” är nämligen inte uppvärmd på samma sätt som simbassängen så efter 30 minuters poolrun var jag som en isbit. Faktum är att jag huttrar fortfarande trots varm dusch, filtar och extra hot mat. Havssimningen är ljummen så ganska märkligt att den är så kall ändå! Men det är nog bara bra jag får lite tillvänjning inför baden hemma.

Hur som helst har det varit en väldigt bra fredag med siffran 13 där vi även tagit del av det spanska Nationaldagsfirandet. Den var förvisso i går men en del har fortsatt även i dag. Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Favorit-repriser

Jag valde samma runda som första dagen vi kom hit i dag. Utmed havet och upp i bergen på Bouqer valley- trailen. Förutom några partier med (för mig) på tok för mekkigt underlag så är den hyfsat springbar. Allt är ju som bekant. relativt men just nu är jag tacksam för allt som inte är asfalt och betong… Utsikten och backarna är i alla fall perfekta!

Not my kind of surface…

Eftersom det vankas sämre väder på lördag så blev det en lång slappdag på playan där det mest spännande var att ambulansen kom. Eller egentligen inge ens det utan för hur den lät! Vi trodde nämligen att det var en glassbil! Haha

Har även blivit några kilometer sim i hav och bassäng. Helt omöjligt att låta bli här och varför skulle jag? Fick dessutom finsällskap i bassängen igen.

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden ”trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den ”vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie