Löpning

Omvänt kan också bli bra

Egentligen gillar jag mest att göra yin yoga på kvällen men ibland får man göra undantag och göra tvärtom. Ville verkligen bli ”ledd” och liksom slippa tänka själv så därför valde jag att ändå gå på morgon-yin yogan som var i morse.

Det var underbart (såklart) men helt ärligt blir jag inte pigg av den just då, tvärtom vill jag helst bara ligga kvar där på min matta, men jag vet av erfarenhet att det vänder ganska snabbt igen bara jag liksom startar om och ”vaknar igen”.

Även i dag trots regn- och grå-vädret. Vi for till Kronoskogen i Ängelholm för att få uppleva lite nya vidder och alltså, vilket ställe! En guldklimp helt enkelt!
Massor av olika extremt välmarkerade slingor att välja mellan och även om det var lite geggigt emellanåt så var det makalöst fint. Anders valde att gå men var lika lyrisk som mig när vi sågs igen.

Mjuka, fina slingrande stigar i en alldeles tyst sagoskog. Svårslaget om du frågar mig!

10 km lyckades jag palla med trots gårdagens godingar.. (Jo jag har träningsvärk de lux i dag och jag är mentalt förberedd på att det kommer bli dubbelt upp i morgon..)

Bara några kilometer från där vi startade ligger Ängelholms havsbad. Har du aldrig varit där så rekommenderar jag verkligen en tur dit. Kilometer efter kilometer med fin strand, vackra hus, en camping och en (nästan) perfekt badbrygga att bada från året runt. (Perfekt är den när det även finns vindskydd enl mig)

Just i dag var det väldigt grunt men det var fullt tillräckligt för att få ett härligt bad.

Märkligt nog bara jag som badade…

I morgon är min sista födelsedag på 50-sidan. Känns både fantastiskt, lite vemodigt och jättemärkligt! Jag tänker i alla fall fira för det är inte alla som får chansen att göra det!

Kram från Ingmarie

 

 

Två godingar i Halmstad

Eller egentligen tre för jag hade en härlig fikastund med mamma, Ulf och lilla Sheila också men där finns inga fotobevis.

Det gör det däremot för min första 8-kilometare utan gåpauser! Galgberget bjuder på en del backar men t o m de lyckades jag ta mig upp för utan paus. Men jösses vad jobbigt det är och jösses så ofattbart långsamt det går! I normala fall hade jag inte kunnat ”springa” så här långsamt men nu är det ju inte riktigt som vanligt. Jag måste påminna mig hela tiden om att det bara är drygt två veckor sedan jag fortfarande inte kunde ta ett löpsteg så egentligen har det gått rasande fort framåt.

Och inte bara det! I dag vågade jag mig även på ett av de tuffaste passen jag vet. Marinas Crosstraining på fredagar. Man vet liksom att det är ett ”shut-up pass” och i dag var inget undantag.

Jag tog inte mina vanliga vikter, någon slags hjärncell funkade där i alla fall, men jag tog verkligen tvärslut och vet du, det var underbart!

Kram från Ingmarie

Hela vägen!

Springa 7 km räknas i normalfall som en lätt och kort liten runda. När man varit klen en längre tid som jag varit så är det plötsligt ganska långt! Hittills har jag fått ta en hel del korta gåpauser men i dag klarade jag det utan ett enda!
Hurra!
(Förutom upp för två trappor för de är branta och ofta hala men de brukar jag få gå i annars också så det räknas inte tycker jag.)

Helt klart hjälpte det att jag hade mina nya Newton Gravity på fötterna. Jag älskar springa med nya skor! I alla fall Newton. Behöver aldrig ”gå in dem” före utan kan bara ta upp dem från kartongen, sätta på dem och sen ut. Hur bra som helst tycker jag.

Kram från Ingmarie

Helg

En del längtar konstant till helgen för att det innebär ledighet. Jag tillhör inte dem för min ledighet är ju lite huller om buller. Helgledigt tillhör ju heller inte det vanligaste när man är landstingsägd. Att jobba är helt ok men helt ärligt hade jag plättlätt kunna vara ledig ännu mer så jag hade haft ännu mer tid för de verkligt roliga grejerna.

Tack och lov både hinner och orkar jag göra en hel del innan jobbet i och med att jag i princip bara jobbar kväll.

Jag yogar och mediterar lite varje morgon, försöker måla lite varje dag, i går blev det gymmet och i dag skogen. Skulle jag jobbat dagtid (man ska vara ombytt och redo kl 07 då) så skulle jag aldrig orkat detta. Före vore omöjligt och efter arbetspass är jag liksom rökt både fysiskt och psykiskt. Nu hinner jag t o m äta frukost i lugn och ro oavsett dag!

I morgon är det äntligen måndag och jag är ledig hela dagen!

Tjoho!

Vad har du gjort i helgen?

Kram från Ingmarie

Två premiärer och ett tips

Det må vara fortsatt långsamt spring-tempo och klena vikter, dessutom fick jag galen träningsvärk av yogan i går, men en sak är säker – nu är jag frisk!

Hur jag är så säker på det?

Man kan såklart aldrig spå framtiden men efter denna dagen som gått i full rulle hela tiden och jag fortfarande är både vaken och på benen så vet jag att jag är så frisk det går just nu.

Förutom att städa, storhandla, och gjort matlådor för helgjobbet så har jag även sprungit en liten sväng och jag gick max 500 m totalt av de 7,5 km jag valde i dag. Kort och långsamt i jämförelse mot innan jul men helt klart framåt och det är det viktigaste.

Det bästa är ändå att bara få och kunna vara där ute i skogen. Tyckte jag hörde ”vår-fåglarna” och jösses vad jag längtar tills dess! Och du, om bara några månader är den här! Det gäller bara att härda ut och jag har en riktigt bra plan för min egen del. Hur behöver och gör du i väntan på våren?

Bada är en av mina idiotsäkra sätt att klara av både mörker och väntan. I dag hittade jag ett helt magiskt bra ställe i Viken! Ofattbart att jag missat det innan. Har ju både varit där och sprungit förbi men till mitt försvar så är den ganska väl gömd.

Där finns t o m tak, bänk, krokar och en dusch!

Havet är helt klart kallare än sjön i går. 3, 5 grad just här för att vara exakt enl de som har koll.

D-e-t-v-a-r-m-a-g-i-s-k-t.

Absolut lyckodöden för mig och ett av de bästa sätten som finns för att både bli lugn och få energi. Tacksamheten av att kroppen vill detta igen är obeskrivbar.

Måla är ett annat sätt och i dag har jag varit hos Eva på Galleri Plume i just Viken och både målat och bokat in mitt nästa vernissage. Jätteskoj! Vill/kan du så kom den 6/3 mellan kl 18-20. Kan/vill du inte då så finns tavlorna kvar till den 16/3. (Har även utställning på Galleri 70 i Halmstad. )

Kram från Ingmarie

En verklig mystorsdag

Jag skrev ju i går att det skulle bli en rolig dag i dag men inte fattade jag då att det skulle bli så roligt och så härligt! Har du tänkt på att ibland överträffar verkligheten t o m de största önskningarna? Så blev det i dag!

När jag är i Halmstad försöker jag alltid träffa mamma och Ulf och förhoppningsvis även någon/några fler. I och med att jag ju hänger en del på Sats så träffar jag alltid en massa goa människor där och för att  få lite extra mycket tid med de förstnämnda, plus fyrbenta Sheila, så tog jag med dem ut till fina Ön i Skedala i dag.

De fick en härlig promenad och jag fick en minst lika fin löptur. Eller det var inte helt sant för jag gick några korta bitar under timmen jag höll på. Särskilt i uppförsbackarna för då går min puls fortfarande upp i himlen så då bromsar jag.

I might be crazy but I´m not stupid som sagt var…

Skogen runt Ön är magiskt vacker men ingen bild i världen kan nog riktigt fånga exakt hur fint det är.

Och du såg ju sjön… Fanns inget i världen som kunde stoppa mig i dag. Nu avet jag att jag är helt frisk igen för badsuget finns i princip aldrig om jag inte är helt hundra i kroppen.

Sen vet du väl att picknick-säsongen redan är igång?

Som en sista mysgrej innan jag for hemåt igen hade jag och min kollega ett Yoga-event. 90 minuter med vinyasa + Yin som avslutades med en massa gofika. Superhärligt och verkligen lyckat! Faktiskt så bra att alla ville vi skulle göra om det. Bättre än så kan det ju knappast bli, eller hur?

I morgon blir det annat mys och förhoppningsvis en ny dörr som öppnas.

Kram från Ingmarie

Nöjd med lite

Två galna kvällspass på jobbet och jag är som en trasa igen.
Nästan i alla fall.
Men det har gått bättre än väntat trots att jag verkar jobba på Helsingborgs populäraste plats. Jag kan emellanåt verkligen inte låta bli att fundera på dels hur många sjuka det finns och dels på att varenda kommunbo måste ha varit på akuten bara sen jag började. Så är det förstås inte men en sak är säker, arbetslös behöver jag inte oroa mig för att bli så länge jag bara orkar tempot, övertiden, röran och trycket.

Trots allt känner jag mig starkare och starkare för varje dag. En bra grej med att vara ur form är att man är väldigt nöjd med väldigt lite och det är väldigt lätt att få träningsvärk. Dvs sån värk jag gillar!

Löpningen är fortfarande inte löpning men nu kan jag säga jogg-gå i stället för gå-jogg i alla fall!

Solsken och kallt i helgen och mulet och ljummet i dag men jag bryr mig (nästan) inte så länge jag får och kan vara ute.

Första simpasset är också gjort och det var skitjobbigt! Men också jättehärligt!

Ett gympass till är avklarat och jag körde även pyttelite ben men det räckte för att träningsvärken skulle komma. Klenheten är total just nu men det betyder också att förbättringspotentialen är enorm, eller hur?

Kram från Ingmarie

Framåt är bättre än bakåt även om…

…(fram)stegen är så små att man nästan inte tror de finns.

Eller egentligen är de kanske inte så små men känslan blir lätt den när det går frustrerande långsamt framåt och man jämför hur det var innan det där influensavirus A:et slog till.

Så sent som samma dag, annandagen, kände jag mig odödlig och hade massor av energi både på träningen och jobbet. Dagen efter var jag helt väck och sov nästan tre dygn och var så klen när jag väl vaknade att jag fick testa att vara patient på mitt eget jobb för att vätska upp mig. Benen bar inte och jag klarade knappt av att stå mer än 10-20 sekunder innan mjölksyran spred sig i hela kroppen och det svartnade för ögonen. Fruktansvärt obehagligt!

Ja jösses.

Nio dagar med feber, hosta från hell och skallebank gjorde ju inte saken direkt bättre för välbefinnandet. Jag hade dessutom planerat en efterlängtad resa till Stockholm för att träffa vänner men det sket sig om jag säger så. I stället blev det till att långsamt, långsamt börja gå super-korta promenader ute för att sen mer eller mindre kollapsa i soffan och fortsätta sova.

Snacka om platt (för)fall.

I torsdags kände jag för första gången att jag ville prova springa några steg och det var väl ungefär lika hemskt som jag trodde. I dag var det något bättre och jag kunde korta av gångpauserna. Vilken lycka! Jag tror aldrig det varit någon med ett större leende än mig i dag i Pålsjöskogen!

Har även testat ett kort, mycket lätt, gympasss och yin yoga. Båda utan bakslag men det var inte mycket vikt som behövdes för att jag skulle få träningsvärk i dag!

Så visst går det framåt! Planen är att jobba på måndag igen och även om jag verkligen vill så oroar det mig lite för där finns ju ingen möjlighet att varken ta det lite lugnt eller sova.. Men jag måste prova. Jag är ju i alla fall på rätt ställe om det nu skulle gå åt fanders.. haha

Förutom att jag känner mig allmänt klen så har jag tappat nästan tre kilo på denna lilla tid och det är mycket på min redan spensliga kropp men aptiten är tillbaka med råge så jag är inte jätte-orolig. Dock kan jag fortfarande inte äta varken gröt eller nötter utan att få illamående-känslor. Mycket, mycket märkligt.

Mitt absolut största friskhetstecken har dock inte infunnit sig ännu.
Badsuget.
Men det är på G!

Det är som jag skrivit innan 30 år sen jag sist hade influensa så det var kanske dax och kanske detta också var ett sätt för att bromsa mig och inte ta så mycket för givet. Särskilt inte mig egen hälsa.
Fatta mig rätt, jag är tacksam varje dag jag vaknar, över allt jag har och får och för att kroppen funkar som den gör men jag vet också att jag har en tendens att liksom ”rusa vidare” utan att egentligen reflektera så mycket över den där tacksamheten.
Nästan lite hybris-varning när jag tänker efter och sånt är ju snudd på livsfarligt.

Men jag är bara en människa med allt vad det innebär. Förhoppningsvis har jag lärt mig något och förhoppningsvis dröjer det (minst) 30 år till innan nästa virus däckar mig.

En dag i taget utan stress och press så kommer det bli bra så småningom. Livet är lite som att måla, eller vise versa. Det går liksom inte att försöka skynda på processen eller ens alltid att få den i den riktning man vill och önskar. Det häftiga är att det är de gånger jag släpper taget, oavsett vad det gäller faktiskt, som det händer grejer och högst troligt blir som det var menat från början.

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

 

Dimmigt

En dag kvar på julen och jag får nog säga att det känns lite skönt. Inte för att jag är jul-stressad utan för att mitt jobb är ett m-y-c-k-e-t poppis ställe att besöka just nu verkar det som. Vi nöter inga stolar i vanliga fall heller men det finns olika grader även på hög arbets-belastning.

Jag har ju tack och lov mina knep för att få lite extra energi. Springa i dimma är definitivt ett bra sätt! Visst är dimma sagolikt vackert?

Kram från Ingmarie

 

Dan före doppardagen (är en dopparedag)

I går hann jag med ett simpass innan jobbet och det kändes som en perfekt aktivitet för min möra kropp. Senaste veckan har det blivit mycket träning, precis som jag önskade och planerade, men det är kanske ”tur” att jag har börjat på jul-nyår-Trettonhelgs-jobbracet så jag inte helt går all in för länge. Jag är ju inte 50 längre…

Jag känner mig dock ruskigt pigg trots allt snorande, hostande och feberyrande det är ffa på jobbet men även på många andra ställen. Att de kommer till mitt jobb kan jag (oftast) förstå men det är onekligen intressant att man nu kan både åka buss och jobba trots att man håller på att hosta upp lungorna. För ca tre-fyra år sedan skulle man minsann ”tänka på de svaga” och både hålla sig hemma, hålla avstånd och ta sina sprutor. Vad hände egentligen med den solidariteten? Sprutorna har ju dock visat sig ha motsatt effekt/ingen effekt, hålla sig hemma gör i längden immunförsvaret ännu svagare och hålla avstånd är snudd på omöjligt om det ska vara lönt. Vad jag menar är att det var ett jämrans tryck på oss som inte var ”solidariska” men nu plötsligt är det helt ok att smitta både mormor och farmor..

Ursäkta urspårningen men nog är det märkligt?

Pigg var det ja. Körde totalt 18 km på lätta ben inklusive 14 x ”Kinesiska muren-backen” i dag. Vet fortfarande inte varför den heter så för det är verkligen inga som helst Kina-vibbar varken på muren eller husen runt omkring. Kanske är det helt enkelt för att den är hyfsat brant?

Som vanligt efter löpturer så tog jag trapporna också. Hela vägen upp till lyan.

Nästan precis vid den där backen ligger vackra Pålsjöbaden. Det var hyfsat ljust när jag kom dit men dels går ju solen som bekant ner tidigt och dels såsade jag duktigt. Vattnet var helt stilla och alldeles kristallklart. Magiskt!
Du vet väl förresten att det är Kallbadsveckan här 29/1- 3/2 nästa år både för vana och ovana? Kom hit vet jag!

Kram från Ingmarie