Löpning

Det mesta beror på inställningen

Alla som känner mig det minsta lilla vet att jag älskar sol och värme och att jag är solcellsdriven. Så detta väder som tillfälligt besöker oss är verkligen ”mitt” väder.
Det känns ju då inte så där  jättskoj att behöva jobba de få dagar solen verkligen är här. Tänk om man kunde göra något smart system så att de som av någon anledning inte gillar solen kunde jobba när den skiner så kan jag/vi som är soldyrkare jobba när den inte visar sig.
Hur bra vore inte det? Win-win för alla!

Nu finns ju dock inte det så det är bara att gilla läget…

Som jag ser det har jag ändå alltid (minst) två val:

1: Tycka synd om mig själv, gnälla och tycka livet är orättvist.

2; Tänka att det är en ynnest att kunna springa/träna och bada innan jobbet och kan gå/cykla hem med en frisk kropp när jag slutar i stället för att inte kunna leva mitt liv som jag vill och behöva vara instängd i en sjuk kropp.

Jag väljer (såklart) det andra alternativet. Det första gör mig ju inte ett skvatt gladare och det förändrar absolut inte verkligheten.

I går fick jag en härlig runda i skogen och en kort ljuvlig simtur innan jag traskade hem uppför backarna igen.

I dag blev det gymet och jag kände mig stark som en Grizzly-björn! I alla fall en liten sådan.
Som alltid blev det en del rörlighet också.
Use it or lose it du vet…

Sen traskade jag ner till havet för att svalka mig lite. Jag hade inte ens handduk med mig men jag var torr innan jag ens hade hunnit över första gatan på hemvägen men attans så härligt det var så länge det varade!

Jag hade bra gärna velat i fler gånger men fick nöja mig med att se det på avstånd när jag for förbi. Ärligt talat var det lite smärtsamt och jag var ruskigt avis på alla som var där ute i och jämte vattnet.

Kan också berätta att den här är guld värd att ha på jobbet!

Och jo lite gnäller jag i ärlighetens namn allt men jag gör det tyst för mig själv. Jag är ju trots allt bara en människa. Som älskar att vara ute i solen…

Kram från Ingmarie

Landskrona – Helsingborg

Det där sommarkortet Skånetrafiken har ska ju utnyttjas och även om jag inte har semester kan jag ju låtsas så jag spontan-åkte till Landskrona i morse för att få ett löp-äventyr.

Jag och Anna har ju gjort denna tur några gånger så jag vet den är makalöst vacker. Dock brukar mina fötter protestera sista biten plus att den i ärlighetens namn är ganska trist men jag tänkte att i värsta fall kunde jag ju ta buss/tåg hem om det skulle knipa.
Jag visste ju inte då hur det verkligen skulle bli…

Hoppade av på Landskrona station och tog mig till Citadellet. Benen kändes pigga och jag hade slagit på stort med ett par nya skor. Jo jag vet att man inte ”ska” springa långt direkt med nya pjux men dels har jag haft modellen flera gånger innan, dels vet jag att Newtonskorna funkar direkt och faktiskt är som bäst när de är nya och dels är jag kanske en av få som kutat en mara (Chicago för att vara exakt) i helt nya skor och på köpet fixa en topp-placering! (8a)
Så därför tror jag inte på den ”regeln”. haha

Man springer utmed havet i princip hela tiden och det är vackert så det nästan gör ont i ögonen. Min absoluta favvo-bit är efter Borstahusen även om backarna suger en hel del i benen. Å andra sidan gör topparna att utsikten blir minst sagt magnifik!

Sen fortsätter man förbi den ena byn efter den andra, små fiskehamnar, badplatser, bryggor och till den där tråkiga sista biten som just i dag inte alls var tråkig! Benen liksom bara pinnade på och plötsligt var jag framme! Vad hände?

Älskar nya skor!

26 km senare var jag framme vid slutmålet. Tyckte jag var värd en påse med diverse godsaker att ta med hem. Älskar verkligen denna butiken!

Mestadels hade det varit härligt stekande sol men på slutet kom några regndroppar och åskan mullrade. Jag var dock helt inställd på havet och hade förberett både mat och simgrejer så jag cyklade ner direkt när jag kommit hem och lämnat min ”godis-påse”..
Jag hann i alla fall med ett dopp, äta och slappa lite innan det brakade loss…

Men det var inte kallt och vinden var obetydlig så jag satt kvar en stund trots regnet bara för det var så himla mysigt!
Ännu lite senare var jag hemma igen och fick då med mig Anders ner till havet så jag fick min lilla simtur (utan våtdräkt minsann) och Anders kunde ännu en gång konstatera att det var ju himla skönt med ett bad. Han har liksom inte riktigt lärt sig det ännu…

Som sagt var även om jag inte har semester spå kan jag ju låtsas som att jag har det. Får se om jag lyckas inbilla mig det nu under jobbhelgen…

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Det märks att det är semestertider. (För en del i alla fall. Jag har en bra bit kvar innan jag kan checka ut några veckor. )
Jag brukar möta max 3 andra löpare när jag springer dagtid en vardag. I dag tappade jag räkningen efter 12. Vore intressant att veta hur många som bor här och hur många som är på semester/hälsar på. Oavsett. Ingen kan bli besviken när man springer i denna vackra miljö!

Märkligt nog var det inte jättemycket folk vid havet trots finvädret. Men de hade kanske precis som jag kollat väder-apparna och vi kan väl säga som så att ingen hade rätt. Som sagt var, det måste vara universums svåraste jobb…

Mitt mål var först och främst att få simma och det blev ett sånt där pass som verkligen ”flöt” i väg för jösses så härligt det var! Det enda som egentligen gjorde att jag gick upp var att Anders kom med mat.. haha

När jag sen slöat klart där så var det dax för Performance strength och hur fint vädret än var så var det något jag absolut inte ville missa. Dessutom kom det visst en rejäl skur under den timmen så jag valde perfekt!
Jättekul och bra pass som alltid. Coachen ska ha semester några veckor så nu får jag/vi roa oss på egen hand ett tag men det brukar ju inte vara några större problem.

En ledig dag till innan ett nytt helg-pass. Hoppas Ingmarie-vädret håller i sig!

Kram från Ingmarie

Stark-känsla

Det finns nog inget som är jobbigare (träningsmässigt) än löpning när det går trögt och tungt men det finns nog heller inte mycket som känns lika underbart som när det går lätt!

Körde 20 x 1 min med 30 sek gå/joggvila mellan varje och det var just så där underbart lätt! Alltså jag blev ju trött men inte så där så man nästan stupar utan med en känsla av att det ändå fanns lite kraft kvar.

Fick visst ihop en stövel också.

Att börja knega lite extra sent betyder att jag hann vila lite innan jobbet. Så himla skönt och välbehövligt så jag orkar vara pigg.

Kram från Ingmarie

Svårslaget

Havet i dag alltså. Som att vara vid medelhavet någonstans. T o m nästan (nästan) Oceanien! Kristallklart och bara små krusningar på ytan! Måste vara varje simmare och badares dröm!

Min fina vän Nina var på besök och vi hängde kvar en bra stund innan vi gick in till stan via hamnen till mysiga Bruket för att äta. Märkligt nog var det gott om plats men vi kom nog på ”rätt” tid. Dvs efter lunch men före eftermiddagsfikat. Alldeles för längesedan jag var där så det var verkligen dax!

Blev många härliga timmar tillsammans och jag älskar verkligen att hänga med nina. Vi är ”likeminded” och hon är nog den enda jag verkligen kan prata med om de där riktigt svåra och djupa sakerna i livet utan känna mig dum eller konstig. Så himla tacksam för det!

Löpningen var bättre i dag. Blyet i skorna var tack och lov borta. Men jösses vad det var fuktigt i luften. Trots att jag tog det lugnt så rann det svett ner i skorna!

HIIT-passet är alltid svettigt och i dag var inget undantag. Det är tur det finns magnesium-talk för man svettas t o m i händerna! Underbart!

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt med extra svett

Att vara storasyster betyder att man har yngre syskon vilket betyder att man kan få extra bra träning när man tränar tillsammans. Särskilt när syskonen är vältränade killar! 😅

Jag har förvisso fler yngre syskon än Daniel och Markus men eftersom vi alla är utspridda lite här och där så är det inte helt enkelt att få ihop livspusslen. 🤪

Faktum är att det var första gången jag och Markus tränade ihop! Det är ju galet! Hoppas verkligen han vill fler gånger efter det som jag hittade på i dag!

Antagligen bara vi som fattade vad det stod men det var 5 bubblor à 6 minuter där man jobbade 2-4-6-4-2-4-6 osv set så länge klockan gick.

”Vilan” var 2 minuter men då skulle även 20 valfria utfallssteg göras. Finalen var 10 squat-jumps och 2 minuter jägarvila. Den var det bara jag som tyckte var rolig…🤣.

Svetten rann ner i skorna men allt var typ en miljon gånger lättare än löpturer hemma i morse. Någon elak hade nämligen hällt bly i mina skor…

Men tillbaka till syskonen och Halmstad där vi sågs. Det var tur det fanns dusch för efteråt mötte vi upp en del av resten av familjen för god mat och häng i kvällssolen på mysiga Rotundan i Norre Katts park. Om du är i närheten så ta en sväng dit. Klart värt det!

Är verkligen tacksam för både min familj och denna dag men också för att få komma hem till Helsingborg. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här?

Kram från Ingmarie

Två jobbiga och en konstig

Kanske var det vinden, kanske planeterna, kanske tanden som gick bananas ännu mer (men det visste jag inte då att den skulle göra) eller kanske var det ingenting men de där 4 x 10 minuterna var i alla fall väldans jobbiga. Tungt att andas och tunga ben men jag mådde inte ”dåligt” så jag fortsatte. Farten var egentligen ganska jämn på alla men jag fick slita mer för att hålla den ju längre in i passet jag kom. Mer än vanligt alltså för det blir ju i princip alltid jobbigare efter hand.

 

När jag kom hem fick jag akut snormegaJÄTTE-ont i tanden. Som en kniv rakt upp i skallen. Det gjorde så ont att jag skrek och stackars Anders trodde jag minst hade brutit ett ben.  Så lugnade det sig men efter bara någon minut hände samma igen och sen igen. Då fick jag nästan panik. Min tandis hade skickat mail om vilket nummer man kunde ringa på helgerna så det gjorde jag. Trodde jag skulle kunna få hjälp hyfsat fort. Men vet du, den telefonlinjen är bara öppen kl 9-12! Sen får man tydligen inte ha ont. Ringde 1177, 40 minuters telefonkö, och fick där veta att det finns ingen hjälp ö h t att få på helger/kvällar. Man kan åka till akuten men det enda de gör, och det vet jag sen innan eftersom jag jobbat där, är att ge painkillers och det hade jag redan tagit. Antibiotika äter jag ju redan.

Det är ju helt sinnessjukt! Hur kan det vara så dåligt med tandvården i Sverige 2025?

Jag chansade och ringde han ”den brutale” tandläkaren som trots allt hjälpte mig i onsdags och han svarade!
Han tillhör ganska säkert en av de som typ alltid jobbar. Bra för mig just i dag men kanske inte för honom i längden…

Förklarade min situation och han var inte ett skvatt orolig utan menade att detta var både ”normalt” och ganska vanligt efter ett sånt här ingrepp. Hjälp tänkte jag!
Rådet; fortsätt med antibiotika och ta alvedon.  Om det inte gått över till måndag ska jag höra av mig.

Jag hoppas han har rätt. Alvedonen hjälpte i alla fall och jag somnade en stund. Visst har jag sagt att jag älskar power-naps? De är guld värda! Kände mig (nästan) som ny och tog hojjen till havet för att simma lite. Det var frånlands-vind så havet var ovanligt lugnt men det var k-o-n-s-t-i-g-t.
Med ojämna mellanrum, som från ingenstans för det var absolut inga båtar i närheten, så kom stora enormt sugande vågor. Sen blev det lugnt igen en stund innan en ny omgång kom. Så där höll det på. Jag var egentligen inte rädd men jag tyckte det var lite otäckt just pga att de sög så otroligt mycket och jag inte visste varken var de kom ifrån eller var de skulle.

Verkligen märkligt och jag slutade tidigare än jag både tänkt och ville men lite är bättre än inget!

Jag vet inte hur du tänker men detta vädret är inte ”normalt” någonstans men eftersom man mer och mer manipulerar vädret så kanske det inte är så konstigt…? Riktigt läskigt! I bl a Florida har man tydligen förbjudit det. När ska resten av världen följa efter?

Kram från Ingmarie

Olika himlar

Tandsmärtan har tack och lov lugnat sig. Jag kan fortfarande inte tugga på den sidan för då gör det ont som attan men annars känner jag den faktiskt inte. Hurra!  Den brutala tandisen sa ju att jag kommer ha ont 2-3 dagar från i dag så jag hoppas han har rätt….

Jag var dock väldigt sänkt i går när jag vaknade. Ffa mentalt. Ville bara ligga kvar i sängen och sova, och absolut inte knega, men tog mig till slut ut och till gymet. Som vanligt gjorde det där att jag piggade på mig och det gick hur bra som helst att jobba!


I dag kändes det bättre och jag körde lite fartlek i skogen.

Jättehärligt väder och jag passade på att bara sitta och dumglo en stund. Vet inte hur det är med dig men jag behöver det där emellanåt. Inget som stör och inget som behöver göras.

Bara andas och vara.

Jag är övertygad om att om fler gjorde det i naturen, plus badade året runt, så hade vi haft betydligt friskare befolkning och garanterat färre krig!

Visst längtar jag efter semester (typ JÄTTE-mycket!) men det är som det är och med tanke på att jag får vara ute en del och slipper vara instängd hela arbetspasset så kan jag verkligen inte klaga. Dessutom har jag ju lediga dagar! Bara hoppas de synkas lite med ev sol…

Så här fin var i alla fall min kvällsmats-vy i går! I dag fick jag dock sitta inne för det var helt tvärtemot-väder.

Men kolla kvällshimlen när jag cyklade hem och kom hem!

Kram från Ingmarie

Tand-bakslag

Det går verkligen upp och ner. Livet alltså.
För 1, 5 vecka sedan fick jag äntligen en ny tandkrona efter operationer, en massa fippel och väntan på nya krona eftersom den första inte passade. (!)

Redan när jag fick på den tyckte jag det kändes konstigt och inte alls som det ”brukar”. (Jag har några stycken sen innan nämligen…) Tandläkaren trodde dock det skulle bli bra inom en vecka för det kan ta ett tag innan den liksom ”hamnat på plats” igen.

Well, nu blev det inte så. Jag har fått mer och mer ont och i natt gjorde det så ont att jag var tvungen att ta värktablett för att ö h t kunna sova. Då är det illa!

Eftersom min vanliga tandis har semester fick jag anlita en jour-tandläkare. Fick tid nästan direkt och för att göra en lång historia kort så slutade det med att han fick bända upp kronan och starta en rotfyllning. Denna tandis är säkert jätteduktig men han var inte empatisk någonstans trots att mina tårar rann och jag låg och skakade. Tandsköterskan sa inte ett pip! Fick bara en liten klapp på axeln. Alltså det var bland det värsta jag har varit med om! Helt brutalt vidrigt!

Två grejer var dock ”bra”. Gäller ju liksom att ändå försöka se det positiva… Den ena var att jag tydligen inte behöver vara orolig och min tandis får fortsätta jobbet när hon kommer tillbaka i augusti. En vecka med antibiotika blir det också vilket jag verkligen ogillar.
Den andra ”bra” saken var att jag gärna får träna. ”Det hjälper mot smärtan” sa han.
Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta där…

Jag var helt slut efteråt men unnande mig först ett besök i min favvo-butik.

När jag väl kom hem igen somnade jag på mindre än en millisekund. Var mer utmattad än efter ett rejält långpass!
Börjar tro att jag är ovanligt klen…
Eftersom jag fick träna så tog jag mig så småningom ut på en kort löptur. Skogen är verkligen helande för både kropp och knopp!

Var även med på ett Crosstraining-pass som var så skoj och jobbigt att jag för ett tag helt glömde bort tand-eländet.

Förutom skogen så har havet en väldigt helande effekt på mig så trots att jag inte hade varken badkläder eller handduk så hojjade jag ner till vattnet för ett dopp. Om du inte redan vet det så går det nämligen alldeles utmärkt att torka sig med en tröja!

Om 2-3 dagar ska smärtan i tanden lagt sig enligt den brutala tandläkaren. Hoppas han har rätt…

Kram från Ingmarie

Tiasdags-äventyr på land och i hav

Ledig tisdag är minst lika bra som ledig måndag. Särskilt när solen skiner!

Jag kände för att springa från A till B men klantigt nog kollade jag inte ordentligt hur vinden blåste. 22 km mellan Helsingborg och Höganäs i motvind gör åtminstone inte jag utan att få slita. Lägg till bitvis med tung sand och benen fick verkligen bekänna färg. Eller snarare kraft. Eller egentligen bristen på power för måndagens lekar kändes allt en del i dem…

Men vem bryr sig när vyerna är snudd på oslagbara, solen skiner och jag fick den bästa belöningen jag kan tänka mig.

Det som slog mig var hur lugnt och öde det var överallt! Jättefint väder men ändå kändes det som att ytterst få var ute. Enda stället med lite liv var i just Höganäs. Om du inte redan vet det så har de ett jättefint bad- och hamnställe med sandstrand, bryggor, omklädningsrum/duschar, möjlighet att låna leksaker och massor av olika slags matställen.
Rekommenderas!
Att kuta hem hade varit ett alternativ med tanke på medvinden jag hade fått men jag valde ändå att ta bussen hem. Det gäller ju att utnyttja det där sommarkortet. Fantastiskt nog så kom jag ända hem på mindre än en halvtimme med bara ett kort byte. Hur bra som helst!

En till anledning till att jag tog bussen var för att annars hade jag inte hunnit hem till nästa lilla äventyr.
Simning med Thea!
Det blev en alldeles vansinnigt guppig historia men 1000 m gnetade vi ihop. Thea är av den verkligen tuffa sorten för hon kör utan våtdräkt! Snacka om att jag kände mig som en klen frys-mes jämte henne…

Kram från Ingmarie