Löpning

Ett av de bästa botemedlen

Jag sov som en kratta i natt. Somnade sent men vaknade efter bara några timmar. Tankar från det som hänt på jobbet på dagen/kvällen i går snurrade runt runt runt.
Någon gång somnade jag dock om för när klockan ringde sov jag väldigt gott.
Tog mig dock upp och så småningom ut för att kuta en omväg till jobbet.
Och vet du? Det var nästan helt isfritt!
Hurra!
Vilken bra medicin det här är mot ledsamheter och frustration. Att kunna och få vara ute, röra på sig och vara i naturen. Utan tvekan en av mina bästa ”botemedel”.

Vad har du för några knep när du behöver muntras upp?

Kram från Ingmarie

Lycka

Jag har banne mig träningsvärk precis överallt just nu efter de två senaste dagarnas pass. Utom möjligen örsnibbarna…
Men åh vad jag gillar det!
Det betyder ju att jag utmanat mig och förhoppningsvis därför utvecklar mig.

En annan grej jag gillar är att isen så sakteliga börjar försvinna och det blir fler och fler stråk av lycka! Dvs barmark.

Förhoppningsvis är även dessa hemskheter helt borta men tills dess får jag leka orienterare/traillöpare och tar omvägar genom obanat.

På något vis är jag extra tacksam över det där just i dag för det har varit en väldigt, väldigt tung kväll på jobbet med många timmars övertid.
Jag hoppas det blir en bättre morgondag.

Kram från Ingmarie

Mycket bättre!

Underlaget var nästan lika illa i dag som i går med undantag av några små stråk på cykelbanorna och trottoarerna.
Men mest var det så här.

T o m hela stranden var en skridskobana.

Jag tog mig ynka 6 km sen gav jag upp och det tog över 50 minuter! Alltså sorry alla vinterälskare men jag avskyr verkligen detta för det är ju så här det alltid blir.

Men resten av dagen har varit desto bättre och nu regnar det så jag hoppas och tror att allt snart är borta!
Sen blir precis allt bättre av att gå till bästa Friss-Anne och bli fixad. Så himla nöjd! Igen!

Tågresan hem gick också hur bra som helst och jag hann i god tid till Perfomance-passet. Jag är ingen bänkpress-fan men just i dag tyckte jag det var perfekt för träningsvärken från i går var inte nådig i mina stackars ben. Dessutom var vänstra skinkan mör efter fallen i går. Landade visst bara på den sidan…
Hur som helst så var det snorkul så i morgon kommer jag garanterat ha en mer jämn träningsvärk. Haha!

 

När jag kom herm väntade detta så nu är jag äntligen helt studie-skuldfri! Hurra!

Kram från Ingmarie

 

När man gör det ändå

Jag vet inte varför men jag var helt osugen på att ens gå upp i dag.
Inte för att jag var trött utan mer för att jag kände mig låg och en smula uttråkad på det mesta.

Nu vet jag dock att det kan bli så här emellanåt, särskilt på vintern och särskilt när det är blajväder och allmänt skitväder, så jag har mina olika ”verktyg” för att inte fastna under det grå molnet eller trilla ner i det svarta hålet.

Att bara sätta sig ner och glo hjälper inte och dessutom skulle jag iväg och jobba lite senare. Sjukskriven pga att man är uttråkad tror jag inte är helt giltigt…

Så hur som helst så tog jag mig ut, gick en omväg till gymet och började träna. Inte ens det var särskilt skoj. Då är det illa! Men jag gjorde det jag tänkt och mådde åtminstone inte sämre.

Sen vet jag inte vad som hände men jag fick plötsligt för mig att jag skulle jogga lite på bandet. Ute var det moddslafs och det lockade inte alls. Satte på musik och började springa och hipp happ drog jag till med 10 x 2 minuters-intervaller.

Det gick egentligen inte superbra, min vänsterfot är så där lite ledsen igen, men jag mådde betydligt bättre och var hundra gånger piggare efter det där. Ibland får man liksom bara göra och inte känna efter så himla mycket. Allt är ju liksom inte lätt alltid.

Jobbet var mest rörigt men som alltid så tänker jag att det blir kväll oavsett och jag får hojja hem. Det fick jag i dag också och nu väntar två hela lediga dagar innan helgkneget. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Dåligt beslut

När jag kollade SMHI-appen stod det -6 grader som kändes som -12 plus hård vind.
Därför bestämde jag mig från att tillfälligt frångå ”barbent-springet” och ta på ett långbrallor.

Jag vet inte om jag blivit härdad eller om SMHI åter hade fel men jag höll på att få värmeslag om benen!
Haha!
Så det blev till att kavla upp brallorna…

Mössan behöll jag dock på för det ven kallt om öronen.

För övrigt kämpar jag på med att låtsas att det är vår. Det går si så där men trägen vinner du vet! Nu går det åtminstone på rätt håll!

Kram från Ingmarie

Är det någon slags bokstavskombo?

Dagen började i snigelfart med sovmorgon och långfrukost. Himla härligt tycker jag.

Men sen tog vi fart. Både på olika och lika vis.

För att spara tid så sprang jag till Väla. Förvisso en omväg via Fredriksdal, Filborna och Bruces skog så kanske det var max lika lång tid det tar för mig att duscha som vi sparade och då ska man veta att jag duschar snabbare än Gunde…

Första delen var jättefin och solen sken men för att komma ända fram måste man springa på en cykelbana utmed en stor väg och där dog jag nästan tråkdöden. Just i dag var det dock tack och lov åtminstone ingen ”jobbtrafik”.

Vi hann med både Väla och Ikea inklusive äta en Ikealunch. Det är garanterat inte jordens bästa mat men helt galet var det inte för jag hade en jämrans energi på HIIT-passet. För övrigt ett vansinnigt skoj pass!

Sen var det i princip bara en grej till jag ville denna dag.
Ja du vet ju…

Åkte till mitt vanliga ställe men även där var det is på stegen och jag vågade helt enkelt inte gå i. ”I might be crazy but I´m not stupid” som sagt var.
Vid Fria bad är det kolsvart när solen försvinner och enda stället som var kvar var där jag var i går men t o m på stranden var det is.
Men det blev ett dopp och jag blev så där löjligt lycklig igen. Det finns säkert någon slags bokstavskombination för mitt badbegär, kanske det är hela alfabetet, men så länge jag mår bra av det så kvittar det vad för slags diagnos jag har.

Kram från Ingmarie

Noskallt

Om det inte hade varit för motvinden så hade detta varit en perfekt vinterdag.

Fast i solen och medvinden var det finfint och jag lyckades hitta en liten runda med hyfsat underlag. Var sugen på intervaller men absolut inte kuta inomhus och eftersom kyla trots allt är mer tufft för kroppen så ville jag inte maxa ute. Inte för att jag någonsin gör det nu för tiden men du fattar nog vad jag menar. Jag ville liksom ta i men bara ”lagom” mycket.
Så jag valde en enkel grej. Fartlek!

30 x30-30 sekunder och det kändes förvånansvärt lätt. Antagligen helt enkelt för att jag höll mig i mellanmjölkens land.

Det var en frånlandsvind och den i kombination med sol gjorde att jag inte kunde hålla mig längre. Vi skulle ha besök lite senare men jag visste jag skulle hinna.
När jag kom ner till havet insåg jag dock att det skulle ta längre tid än vanligt för stegen var helt nedisad! Försökte ta mig i men fattade direkt att det skulle innebära livsfara och det vore ju onödigt..

Men vill man så vill man och behöver man så behöver man och är badviruset där så är det bara att se till att hitta en lösning.

Det gjorde jag.
Med lite klättrande och trixande tog jag mig i och för dig som undrar var det varmare än i luften. 2,7 grader för att vara mer exakt. Jättehärligt och jag var (märkligt nog) helt ensam i plurret.

Vi avslutade denna dag med att äta gott och skratta hejdlöst åt (”På Spåret”) Fredrik Lindström och hans ”Stora dialektshow” på Helsingborgs konserthus. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie

En urk & en rolig & en mittemellan

Det är just pga detta jag inte gillar vintern..

För det är ju så det blir. Alltid!
Grått, skitigt, slafsigt och ffa slirigt. I skogen är det dessutom en tunn ishinna som man inte ser på eländet så minsta lilla backe, upp såväl som ner, är förenat med extra livsfara.
Det var det som var ”urk”.

Jag höll mig i alla fall på något mirakulöst vis på benen tack vare diverse grenar och träd jag kunde hålla mig i.
Den planerade rundan tog minst 10 minuter längre än vad den brukar och det var nära på jag missade premiären av Load & HIIT. DET var roligt!

Så sjukt skoj att jag redan har bokat in nästa vecka!

”Mittemellan” var helt enkelt jobbet för det var varken urk eller roligt.

Kram från Ingmarie

Ett erkännande

Jag erkänner.
När det är så här så gillar jag faktiskt vintern.
Dvs när det är minusgrader, sol, vindstilla och hårt packad snö med en möjlighet att undvika både modd och is.

På köpet kändes det som jag flög fram under min timme i skogen! Fast jag vill inte ha mer sn för jag vet ju att när det sen ska smälta bort blir det extra slirigt för alla som vill vara ute oavsett om man går, springer eller cyklar.

Vi for sen en sväng till mamma, Ulf och Sheila i Halmstad där vi fick underbart god lunch. Vilken lyx va?

Jag hade badkläder med mig men jag ska i ärlighetens namn erkänna att t o m jag blev lite tveksam när jag såg ute-tempen..

Men som alltid, man ångrar aldrig ett bad! Det var m-a-g-i-s-k-t!

Sen åkte vi hem i ett fantastiskt ljus för att ladda för jobb igen.

Kram från Ingmarie