Löpning

Svettigt grått

Grå och mulen himmel behöver verkligen inte betyda kyla. Det kan lika väl betyda tryckande värme och svett ända ner i skorna. Intervallerna vid floden i dag var precis så.

 

Det är makalöst fint där nu och så grönt att jag nästan blir bländad. Cottonwood trees är stora och ståtliga, det vanligaste trädet utmed floden och har funnits där i över 2 miljoner år. The Native Indians använde trädet bl.a till att göra trummor, behållare för ex vatten, tuggummi, elda med och bota sjukdomar som diarré, artrit och som njurproblem. Skogen ger skugga både för djur och människor och är en välbesökt plats ffa på sommaren.

Pga jobb, jag är som sagt var inte helt ledig och förslöad, så fick jag ändra mina planer lite men hann i alla fall även med både vattenlöpning och gym.

Kram från Ingmarie

Min plats

Du som följt mig genom åren och du som känner mig vet att Albuquerque har en gigantisk plats i mitt hjärta. Det är därför jag åkt hit 20 + gånger, aldrig längtar härifrån men alltid längtar hit. Faktum är att jag tror inte det går en enda dag utan att jag tänker på det här stället.
Varför?
Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är helt enkelt eftersom det är så många olika faktorer och kombinationer som gör helheten.
Visst är jag ledig från “vanligt” jobb men jag har mina uppdrag och tider att passa även här så det är inte bara det att jag är fri från arbete. I så fall skulle det ju räcka att åka till Växjö och leva drönarliv. haha

Det är bl.a bergen, solen, himlen, naturen, stigarna, maten, utsikterna, människorna, ljuden, djuren, dofterna, luften, konsten, kulturen, utbudet och tystnaden som på något vis gör helheten jag så innerligt älskar här.

Och hur skulle jag inte kunna älska att springa här?

På gymet/gymen finns allt jag behöver och lite till plus att det finns massor av bra klasser. Dvs sånt som jag gillar! I dag fick jag t o m gratis massage när jag var klar med allt!

Simma i bassäng ute året runt önskar jag fanns i Sverige. Det är en helt annan grej än att vara inomhus. Oavsett väder. Faktum är att det är nog extra härligt när det är riktigt kallt men en dag som denna är det outstanding!

Kram från Ingmarie

Svårbegripligt

Det finns väldigt många saker jag inte varken förstår eller begriper och två är kroppen och Garmin-klockan..

Om jag börjar men klockan så säger den till 90% att jag ska vila varje gång jag startar den. Även i dag. Men den gjorde inte det i måndags, dagen efter jag kutat lopp och tränat annat ganska hårt. Då tyckte den jag skulle springa “bas” i en fart jag inte gjort på många år här i bergen.

Om jag inte helt missminner mig har den föreslagit fart/intervaller max tre gånger sen jag började använda den för över ett år sedan. Borde den inte ha lärt sig hur jag funkar vid det här laget?

Sen är det då kroppen. Jag vet att man ska lyssna på den för den vet bäst men ibland undrar jag allt.. Eller är det liksom skallen som frånkopplar sig från kroppen och gör egna slutsatser och beslut?

Jag var ganska seg i morse och benen var extra stela och ffa trötta. Så där så jag nästan funderade på om jag kanske skulle löpvila. Men hur det var så tänkte jag att jag lufsar väl runt och går om jag behöver.
De första hundra meterna var inte roliga men sen bara vände det och jag fick ett jättehärligt pass! Märkte nästan (nästan) inte ens av de värsta backarna!

Jag hade inga stora förhoppningar på simpasset heller för det var segt som sirap i går. I dag var jag oslagbar! Tiden och intervallerna bara försvann! Jag funderar på om det var bassängen för den i går var förvisso fantastisk men det kändes som det var lite extra mycket chemicals för det var just andningen som var besvärlig. I dag var jag i Del Nortes igen och det kändes det som jag inte ens behövde andas.

Ja det är sånt jag bl a funderat på i dag!

Kram från Ingmarie

 

27 grader (i skuggan) första maj…

… tycker jag är precis lagom och perfekt!

I alla fall om man får vara ute. Annars kan det ju liksom kvitta…

Ingen risk för varken frostskador eller stor tvätthög när det är så här och kroppen blir både varm och glad av solen.

Åkte ner till floden och sprang först 12 x 2 minuters-intervaller. (1 min gå/joggvila)

Det var svettigt..
Men det gick oväntat bra och på köpet fick jag njuta av både all grönska, se många fler löpare och hästar! Det enda jag saknar är en sprada och även om flera sagt att det går att bada i Rio Grande, dock inte var, så är jag tveksam. Har aldrig sett någon göra det och pga att sanden gör att vattnet blir brunt har jag ingen som helst aning om vad som döljer sig där under ytan…

Eftersom jag parkerat vid Riverdside-gymet var det bara att fortsätta direkt in till gymet. Hur smidigt som helst!

De har precis öppnat sin ute-bassäng så självklart har jag testat den också! Jättehärligt och den svalkade åtminstone en liten stund.

Kram från Ingmarie

Vätske-tips

Innan jag skulle springa  Cedro Peak-loppet hade jag (såklart) kollat väderprognosen hur många gånger som helst men vad hjälpte det när det sen absolut inte stämde. Istället för + 25 grader blev det max 5.. När jag åkte hit hade jag inga planer på att kuta något så här långt och tufft lopp och hade inte med mig något som helst vätskesystem så för att klara värmen “panikköpte” jag två vätskeflaskor från Nathan.. De var snordyra men de visade sig också vara värda vartenda öre.

Mjuka flaskor som rymmer ca 4 dl och med ett supersmart justerbart “handtag” som gör att man lätt håller den i handen men också kan “släppa” den utan att behöva lägga den i från sig.

Med tanke på att det är mellan 25-30 grader mest varje dag här nu så är det guld att ha en sån med sig på löpturen. (Nej jag är inte sponsrad, vill bara ge tips.)
Jag hade bara en flaska med mig i dag och drack upp varenda droppe. Backarna suger lite extra mycket när solen gassar och jag älskar det! Jag kommer dock alltid i håg att njuta av utsikten.

På Yoga-intervallerna hade jag en mer vanlig flaska men den behövdes också. Sjukt svettigt och sjukt skoj! Funderar starkt på att introducera detta konceptet till Sats!

Kram från Ingmarie

Måndags-chill

Allt är som bekant relativt. Även vad “vila” och “ta det lugnt” är. Faktum är att just dessa två nog kan variera hur mycket som helst även hos en enskild person.

Jag har tagit det “lugnt” i dag med mina mått mätta just nu. Om en månad kan det vara helt annorlunda.

Sprang en timme supersakta på trailsen. Passade på att njuta inte bara av solen utan även av ett pyttelitet väldigt gulligt vattenfall.

Coolade ner mig med lite vattenlöpning och ännu lite senare blev det ett svettigt Athletic Yoga pass igen.

Dessemellan har jag mest legat raklång, läst och druckit hinkvis (av vatten/vätskeersättning), handlat, lagat och ätit mat och hjälpt till med lite jobb-projekt här hemma.

Kram från Ingmarie

 

Cinco de Mayo Run

Jag gjorde en sån där spontanare i går och anmälde mig till ett lopp i dag. Det var innan jag visste det skulle bli en sen och vinsörplande kväll i går. 😅 ( I ärlighetens namn var det inte särskilt mycket sörplande.)

Cinco de Mayo run går vid National Hispanic cultural center i Downtown och man kan välja mellan 5 och 10 km. Jag var lite sugen på 10 men ibland är jag lite förståndig och valde 5 med tanke på förra helgens lopp.

Gick upp kl 6, yogade, åt frukost, körde iväg och var framme i god tid för att både hinna värma upp och fundera på klädval 208 gånger. Så där tidigt är det nämligen fortfarande kallt i skuggan men i solen blir det genast varmt. Det blev hyfsat lagom till slut men jag kände mig inte riktigt på hugget. Var liksom lite loj i skallen även om benen kändes helt ok och skogen jag värmde upp i var hur vacker som helst.

Planen var att ta det extremt lugnt i början för att inte göra samma misstag som på de andra 5-km loppen jag kutat här. De första kilometrarna känns nämligen oftast lätta men har man gått ut det minsta lilla för hårt kommer höghöjden straffa en med en orubblig betongvägg och både ben och lungor tvärdör. Dvs så som jag lyckats göra…

Jag höll planen och det kändes som jag joggade och ”alla” sprang förbi. Så var det såklart inte. Efter första kilometern hade jag sprungit förbi en hel bunt tjejer. Efter 2 ännu fler och vid 3 hade jag bara en framför mig! Men hon var långt bort.

Samtidigt märkte jag att jag kom närmare och närmare. När det var drygt 800 m kvar var jag ikapp och då såg jag att killen hon sprang tillsammans med liksom föste/puttade henne framåt. 😜

Det gjorde mig irriterad, och faktiskt lite arg för sånt tycker jag är fusk,  så där och då bestämde jag mig för att satsa allt jag hade in i mål.

Det höll!

Jag vann!

Inte bara min åldersklass utan över alla tjejer/damer!

Jag är fortfarande lite chockad.

Fuskaren var skitsur och jag kunde inte låta bli att säga att det måste vara jätteskönt att ha en ”pusher”. 🤪 Hennes svar var att det var hennes coach som hjälpte henne. Jösses liksom…

Förutom äran och medaljer vann jag bl.a ett presentkort på $100 så gissa om jag är nöjd!?

Drog sen direkt till gymet gör lite styrka, extra yoga och simning. Ett underbart sätt att fira på om du frågar mig.

Liksom mat förstås!

Blev hembjuden till min vän Berta och fyrbenat Coco på en makalöst god middag.👌😍

Kram från Ingmarie

 

 

Spirande

Att få se allt bli grönt och alla färger från blommorna måste vara bland det vackraste man kan få uppleva. Lika härligt varje gång!
Ju längre ner mot floden man är ju mer grönt och blomrikt är det men även här “uppe” vid Foothills på ca 2000 m ö h spirar det. Min löptur blev längre än planerat. Trail + grönska + blommor + sol + Sandiaberget = lycka!

Som alltid var bassängen perfekt på alla sätt och vis även fast där inte är några blommor och grönt precis där men det finns jämte!

Gillar du våren?

Kram från Ingmarie

Solo

Jag har inga problem att vara/resa själv men nu när Anders åkt hem blev det väldigt, väldigt tomt. Det är såklart också positivt för det hade ju varit illa om det vore tvärtom… Hittills verkar han ha en smidig resa i alla fall och vi hade en jättemysig sista kväll tillsammans på ett tag. Jag tror också att det var viktigt att längta och sakna för då blir man påmind om vad som är viktigt i livet.

När jag hade lämnat honom på flygplatsen så åkte jag till Tijeras och Cedro Canyon. Förutom att jag kutat det där Cedro trail-loppet så var jag där i februari men kunde inte kuta överallt pga snö och is. Det är inte ett problem nu. Stigarna var torra och fina och hyfsat lättsprungna. Starten på den trailen jag valde är en brutal uppförsbacke, en sån som gör att man tror man är helt slut som löpare, men som också bjöd på en makalös utsikt på toppen.

Det var ingen lång tur så jag kompleterade med lite poolrun. Var nästan helt solo i hela bassängen!

Var också på ett Yoga-barre pass igen men det var mer en slags pilates-barre klass pga att det var en vikarie som hade det. Det var ok men långt ifrån lika jobbigt som det brukar. Fördelen är att jag inte kommer ha träningsvärk i en vecka…

Kram från Ingmarie

Väckt lite liv i benen

På de 10 dagarna vi hade vår roadtrip har hela Albuquerque exploderat i grönska.  Jag vet inte om jag någonsin sett det så grönt nere vid floden som nu. Helt fantastiskt vackert!

Kände att jag behövde blåsa ur benen lite i dag men inte att jag ville tok-köra varken för hårt eller långt så det blev 30 x 30-30 sek.
Precis lagom! Jag blev trött men inte slutkörd och benen vaknade nästan meddetsamma. Däremot blev jag törstig för det har varit riktigt härligt varmt i dag.

Det var också Anders sista riktiga dag här och jag är så glad att han fick en fin tur in the Bosque.

Planen var att jag skulle yoga lite senare men pga en kvällsaktivitet så valöde jag att simma i stället och med facit i hand var det ett grymt bra val. Det gick väldigt bra, vattnet var ljuvligt och luften var varm.

Den där kvällsaktiviteten blev både rolig och lyckad. Men dcet är så det ofta blir när man leker med färger och låter prestations-spöket bestämma.

Kram från Ingmarie