Löpning

Är sömn överskattat?

Kom hem sent i går, var trött men kunde omöjligt somna. På riktigt! Inte så där att jag halvsov. Jag var klarvaken! Var fortfarande vaken när fåglarna började kvittra och kände nästan panik på tanken att de där asfaltsläggarna skulle börja dåna några timmar senare om jag nu skulle somna. Det gjorde jag och fick totalt max 4 timmars sömn vilket är för lite för i princip alla. Kände mig (såklart) helt vimmelkantig, seg, såsig, trött och nästan illamående när jag gick upp för samtidigt vet jag ju att sova hela förmiddagen hade inte hjälpt mer än för stunden. Vända på dygnet mer än nödvändigt är inget jag vill.
Anledningen är högst troligt fullmånen som är på g, den har nästan alltid stark påverkan på mig,  för jag var ju egentligen trött. Dvs jag var inte stressad eller låg och ältade något.

Det planerade intervallpasset kändes därför osannolikt att kunna genomföra men jag tog ändå på mig ”snabbskorna” och stack ut. Vara inne när solen skiner hade inte varit ett alternativ oavsett.
Helt obegripligt så kändes det jättelätt och det blev det där intervallpasset ändå. Härligt svettigt med bra känsla!

Efteråt cyklade jag till stranden, badade och fikade och tänkte att nu somnar jag nog. (Är ju specialist på att ta eftermiddags-siesta.) Men icke. Lika vaken och lika trött. Skum känsla det där! Men på något vis så brydde jag mig inte. Har ”kommit på” att ju mer man tänker på det, oroar sig och dras med i ”sömnbristkatastrof-tänket” ju värre blir det. I stället försöker jag bara konstatera och sen släpper jag det. Stranden och havet var hur som helst väldigt härligt!

Mina förväntningar på gymträningen var inte direkt skyhöga och det började i ärlighetens namn en smula trögt men sen tog det sig. Med råge! En timme senare var jag tvungen sluta för jag skulle hämta en gräsklippare. Haha!

Som svar på rubriken så är svaret nej. Anledningen till att man kan bli så här pigg och stark trots sömnbrist heter stresshormoner. Ffa cortisol.. De är väldans bra att ha när man behöver dem (ex när man behöver skärpa sig fysiskt/psykiskt av någon anledning) men blir det för mycket av dem under för lång tid så bryter de ner kroppen. Dvs en tillfällig topp är ingen fara men sen måste kroppen få en chans till återhämtning. Sömn är helt klart den bästa dopingen alla kategorier och utan den blir vi både knäppa i skallen, fysiskt nedbrutna och till slut döda. Så i natt hoppas jag sova gott!

Kram från Ingmarie

Bussliv

Även om jag tokälskar att det är sol och varmt så är naturen verkligen i behov av regnvatten nu. Det är dammigt och torrt och tillsammans med vinden är brandrisken extremt hög! Jag hoppas folk har vett att inte elda men inget förvånar mig längre. En del tänker tyvärr bara på sig själva och sitt. Kanske det alltid varit så?

På bussen till jobbet de senaste dagarna har t ex 10-15 ungdomar förstört för oss andra genom megafonskrik, visselpipor, skrik, spritdrickande och hotfullhet. De har (såklart) inte lyssnat när folk bett dem vara tysta och varken chauffören eller Skånetrafiken bryr sig. (Jag har kontaktat dem.) En buss räknas som ”allmän plats” och då kan man inte avvisa dem enl. Skånetrafiken. (!!!) Om jag betett mig så hade jag åkt av innan jag ens hade börjat och hade jag gjort så på torget hade det blivit blåljus till finkan.
Visst, jag har också varit ung och tagit studenten men jag betedde mig inte så där.

Nåja. De lär må ganska skit i morgon men jag kommer må bra trots (kvälls-sudds)jobb för jag har detta!

Kram från Ingmarie

Stötiga trådar

Jag gillar verkligen att springa på skjutfältet så det gäller att passa på när där är ”ledigt” från pangpang. Det är det i ärlighetens namn mestadels och under sommaren är det i princip aldrig några militärövningar där.

Under sommaren är det dock tydligen kornas plats för de dyker upp både här och där. Personligen tycker jag de skulle få vara där året runt. Glada kor i stället för krigsövningar borde vara en självklarhet! Men så bra är det tyvärr inte.

Kalvarna är lite busiga och springer under staketet och förra gången jag kutade där höll jag på att krocka med en hel bunt. Vet inte vem som lev räddast men jag tror faktiskt det var de fyrbenta små sötnosarna för de sprang snabbt in i hagen igen till sina mammor. ”Problemet” med hagarna är att de där staketen är snudd på osynliga. Det var tur jag inte sprang ”fort” fi dag ör då hade jag säkerligen inte hunnit bromsa i tid. Å andra sidan kanske en elstöt hade fått extra fart på benen!

Rundan var lika strålande som solen och blev längre än jag tänkt men hur skulle jag ha kunnat låta bli?  Dessutom hann jag till jobbet i tid.

Kram från Ingmarie

Älskade familj

Att ha en familj är verkligen en ynnest och jag är så himla tacksam över att ha en. Vi ses ibland alldeles för sällan men vi har alltid kontakt och vi ställer alltid upp för varandra. Ett undantag är min äldsta lillebror som av någon anledning brutit med de flesta av oss, ffa mig, och det är en stor sorg. Men jag tänker att det är hans val och jag har ju alla mina andra hel-halv- och extrasyskon!

En av dem, Daniel, är minst lika träningstokig som mig och vi har kört oräkneliga gympass ihop. Löppassen är dock lätträkneliga men i dag hände det igen och vilken runda vi fick! Galgberget och Furuskogen är verkligen som allra finast just nu.

Båda hade sjuk träningsvärk i benen sen gårdagens träningspass, vi hade dock inte kört samma, så 90 minuter senare var vi nöjda. Och hungriga! Nu var det ju så himla bra att vi även hade Mors Dag att ”skylla på” när vi lite senare krängde i oss de goda mackorna fortare än fort. Jag skäms nästan för hur glupsk jag var och kan vara. men bara nästan för samtidigt är jag tacksam över att ha aptit för det är ingen självklarhet. Tänk att aldrig känna sån där riktig hunger eller längta efter något särskilt men vara ”tvungen” att äta. Vilken mardröm!

Nu är jag simsalabim hemma i Åhus igen. Det är verkligen perfekt att bara ha några timmar mellan dessa två underbara ställen!

Kram från Ingmarie

Lördags-lyx

Av någon anledning sov jag kasst i natt och kände mig väl egentligen inte alls särskilt pigg men så träffar jag mina goa vänner Eeva och Maria och vips så blev jag det!

Intervallerna var jobbiga, som de ju ska vara, men benen var pigga och skallen fokuserad. För att helt döda benen körde vi en massa hopp&skutt-övningar efteråt. Du vet så där mycket så benen blir alldeles lustiga och stilpoängen på hemjoggen typ minus tre. Haha! Vi var såklart grymt nöjda men det där med att synka ett hopp behöver vi visst öva på…

Trots att solen sken ute så begav jag mig till gymet. Annars hade det kanske inte hunnits med nämligen och så roligt och viktigt tycker jag faktiskt att det är att jag ”offrade” den soltiden.

Mellan pappa-besök, syskon- och syskonbarns-häng, cykel-letande (ska alltså köpa en) och annat pyssel för att få ordning här så tog jag en paus för ett bad. Vore omöjligt att inte göra det faktiskt och nu är jag långt ifrån ensam om att ha samma längtan. Har du inte badat ännu i år är det hög tid!

Det finns tydligen de som tycker träning (och bad) är ett straff men för mig har detta varit en riktig lyxdag!

Kram från Ingmarie

På en annan sida

På något vis har jag lyckats få fyra dagars ledigt på raken och det firade jag med att först sova i över nio timmar! Jag var tydligen trött… Det hjälpte definitivt att asfaltsläggarna tydligen turligt nog också hade ledigt för i dag var första gången på flera veckor (!!) som de inte började med sitt hackande, bankande, bullrande och köra fram och tillbaka med lastbilar- race redan klockan 06.15. Vid 8.30 tar de dock oftast paus och syns sen inte till mer den dagen. Med andra ord inte konstigt jag behövde sova. Att det finns de som inte vill vakna kl 06.15 pga sent jobbskift kvällen innan verkar de inte ha någon som helst förståelse för. Inte heller att de borde jobba på lite så det blir klart. (Jag har t o m frågat men de bryr sig verkligen inte…)

Om det var sömnen eller medvinden som gjorde att benen var pigga vet jag inte men så var det! Och jo, det var motvind också men även då trummade de på. Simningen gick också bra! Jag börjar inbilla mig att jag simmar bättre om jag inte simmar för ofta. Kan det vara så?

Får se hur många mer innesim det blir för nu längtar vi alla ut till OW-sim!

I skrivande stund har jag nu hamnat där jag önskade i går kväll när jag skrev. På Hallandskusten. Via vackra vägar och massor av dessa gula vackra rapsfält. Jag bara älskar dem! Var absolut tvungen att stanna för att föreviga några.

Har även hunnit träffa halva familjen en stund så det här att ha sitt fritids-jobb-extra-ställe bara några timmar bort är bra fint alltså!

Kram från Ingmarie

Livsräddande

Det är verkligen väldigt märkligt att man inte har obligatorisk grund-utbildning i HLR samt att det finns hjärtstartare på alla idrotts-kultur- och arbetsplatser. Genom att starta HLR tidigt kan vi inte bara rädda många liv varje år utan även skapa förutsättningar för ett bra liv för de som överlever eftersom ju längre tid det tar innan hjärnan får syre ju större blir skadorna. Att lära sig HLR är att ta samhällsansvar. Typ miljarders miljarder gånger mer än makten ville få oss att tro genom att ta de där sprutorna som inte fungerar men som ger fruktansvärda biverkningar/död om du haft oturen att få av fel batch. (Nej, jag hittar tyvärr inte på.)

Inom sjukvården måste man (såklart) kunna detta med HLR och då även hur man analyserar EKG, vilka läkemedel man ska ge och när samt ta reda på orsaken för de kan vara fler än ”bara” fel på själva hjärtat.
Tack och lov behöver vi inte använda denna kunskap varje dag och för att verkligen hålla oss uppdaterade så övar vi ofta. Minst två gånger/år gör vi både teoretiska och praktiska övningar med olika scenario. Varje gång känns det lika läskigt före, man vill ju liksom helst inte få hjärnsläpp och verka helkorkad, och varje gång så är det så ”roligt” att man nästan vill det ska komma en hjärtstopps-patient på nästa jobbpass. Fatta mig rätt, jag vill såklart inte att någon ska drabbas men när det sker så vill man det ska ske på ens eget pass för efter repetionerna är man verkligen helsäker på varje steg. Även på barn. (De får dock hjärtstopp av andra anledningar än vuxna och tillvägagångssättet är något annorlunda.)

Man blir dock galet trött i skallen av det och det hjälpte antagligen inte att jag var uppe före tuppen för att hinna springa en sväng. Av erfarenhet vet jag nämligen att efteråt pallar jag nästan inte ens att stå. Nästan. Längtan efter ett kvällsbad gjorde dock att jag orkade cykla både dit och hem, simma, traska lite på stranden och sen ännu lite mer bad. Vattnet är så klart att man ser sandkornen!

I morgon kväll är jag förhoppningsvis vid en annan kustremsa!

Kram från Ingmarie

 

Nästan pensionärslängtan

Är det någon mer än jag som skulle vilja vara ledig från nu till september? På så vis längtar jag lite tills jag blir pensionär men samtidigt vill jag ju i så fall vara pigg,  kunna träna för fullt, ha råd att resa och ha väldigt många år kvar att leva!

Denna tid som vi har framför oss skulle jag hur som helst vilja gick i slow motion. Det är så kort tid och den försvinner så rasande fort att jag inte riktigt hinner med. Det blir maj, allt grönskar, livet blir så mycket enklare utan alla kläder och sen är det höst igen på något vis och sen är det plötsligt dax för vinterbad.

Nu är det ju dock inte möjligt varken att vara ledig eller frysa tiden så jag kommer göra mitt bästa för att maxa varje sekund jag är i frihet.
SMHI höll vad de lovade så jag fick toppväder på min lediga dag! Sol och varmt! Bästa vädret för att köra intervaller om jag får bestämma så det blev 6 x 5 minuter. Snorjobbigt (dock inte pga värmen) och alldeles, alldeles underbart!

Fika och återhämtning hade jag verkligen på första parkett! Alltså vem behöver Karibien när man har detta? Åhus alltså! Är dock medveten om att det inte kommer vara så här glest på folk efter midsommar…

En liten stund har jag ändå varit inne nu i kväll för så roligt tyckte jag det där ”Crooscage” passet var!  Lite annat upplägg mot förra veckan och jag är ganska säker på att jag vet var jag kommer ha träningsvärk i morgon. Det kan bli en extra spännande utbildningsdag i morgon!

Kram från Ingmarie

Man tar det man har

Åhus är väldigt platt men det finns allt några backar. Elljusspåret har en som faktiskt t.o.m kan kallas en ordentlig sådan. I alla fall om man pressar på uppför och särskilt om man gör det många gånger. Det där var något jag ”kom på” när jag passerade spåret i förmiddags och liksom var tvungen att testa.

20 ggr upp och ner med så mycket tryck i benen som jag kunde gjorde mig ganska mör men ffa var det roligt! (Jo, jag vet att jag är lättroad.)

Kram från Ingmarie

Hitta ut i Lerjevallen

Förra gången vi var i Lerjevallen var det kallt, snö och is på sjön. I dag var det inte så och himmel så ännu mycket finare det är där nu!

Målet var att pricka ännu fler Hitta ut-kontroller. Jag med bara appen i telefonen. Anders med riktig karta och kompass. Han är proffs och har orienterat redan innan han föddes.
Typ.
Papperskarta hade nog hjälpt mig för täckningen var inte den bästa men med kompass hade det garanterat inte varit enklare.

Det här var emellanåt riktigt brötig terräng även för en inbiten orienterare har jag förstått. En del kontroller var dessutom väl gömda. Men jag hittade alla jag bestämt mig för att hitta. Har bara tre kvar till nästa gång. Anders tog minsann alla men fick färre steg, sträcka och höjdmetrar än mig. Dvs jag hade mer roligt. haha

Grejen är att jag sprang en liten extra runda för att bl.a se den uråldriga Romeliaeken som har rötter från 1100-talet. Det är tydligen den äldsta bergseken i Europa! Coolt!

Träffade även på årets första orm. Osäker på om det var en huggorm eller en snok, tror det sistnämnda, men den verkade inte glad för att se mig. Eller så blev den stackarn rädd när jag kom ångade!

Efter nästan tre timmars springande, traskande, letande och klättrande ansåg vi oss vara färdiga. Belöningen var den bästa tänkbara! Den här sjön hoppas jag besöka många gånger i sommar! Perfekt plats både för OW och swimrun!

Kram från Ingmarie