Sår
Som de flesta andra berättar jag såklart inte allt om vad som händer här på bloggen. Dels för att det troligtvis är totalt ointressant vad jag har för kläder på mig, att det var en helveteskväll på jobbet i går eller att grannarnas ungar är världsbäst på att slänga leksaker överallt.
Dels för att vissa saker är privata och dels för att när något händer så tänker man inte så mycket på det just då för det var ingen stor grej men med facit i hand så påverkade det plötsligt livet ganska mycket. Man glömmer bor det helt enkelt. T.ex nämnde jag aldrig att jag dängde i mitt ena ben inte bara en utan två gånger i några stenar när vi övade Swimrun förra torsdagen i Torvsjön. Det gjorde ont som fasen, det gör ju det när man slår sig och fläker upp köttsår, men jag tänkte att det går väl över. Och jag har ju inte mått dåligt eller haft så ont att det på rekat mig. Det visade ju bl.a loppet i söndags.
Men faktum kvarstår. Alla sår utom ett har läkt och det ser förskräckligt ut. Så som den sjuksköterska jag är så har jag har varit på vårdcentralen för odling. Läkaren tyckte också det var en god idé och ordinerade antibiotika direkt. Känns ju si så där men jag får härda ut och acceptera. Såret är bara litet, och infektionen bara just där, men av erfarenhet vet även jag att pyttesmå sår som ser ut så här kan bli livsfarliga om man inte ser upp. Och som den sjuksköterska jag är så har jag såklart även ett bra förråd av både det ena och det andra för att skydda såret från mer bacillusker.
Svett är däremot ok! Tur det för det rann rejält både på intervallerna och på utegymet. Har jag sagt att jag älskar värme?🤪
På tal om värme. Kolla vattentemperaturen vid Hellasgården!
Men jag valde ändå våtdräkten. Så jag var säker på att jag kunde vara i länge för det var en ljuvlig kväll! Och för att (det vattentäta) förbandet satt kvar där det skulle. (Det gjorde det!😄)
Kram från Ingmarie