Simning

Passion-time

Nu är det verkligen Ingmarie-väder och då blev jag plötsligt sugen på  tartan-intervaller igen! Minns helt ärligt inte när det var sist. Två år sedan? Tre? Och det var precis lika kul som ”förr” och precis lika jobbigt trots att jag springer 5 sekunder långsammare/100 m. mot för 20-25 år sedan. Men jag kämpar på och är tacksam som attan för att kroppen vill och ffa att passionen finns kvar.😍🏃🏻‍♀️💪🏻☀ Hur många kan stoltsera med över 30 års kärlek i dessa tider menar jag? Det är ju en sak att fokusera och hålla glöden vid liv i några timmar, veckor, månader eller några år. En helt annan att göra det i flera årtionde! Men det går uppenbarligen.

Avslutade med hopp&skutt & lite burpees. Såg nästan inte var jag satte händerna till slut för svetten förblindade mig. Och jag älskar det!

På tal om passion och kärlek förresten. Du som hängt med här ett tag vet ju att från att ha varit skitskraj för att doppa huvudet i vatten och inte kunnat crawla ett armtag har jag ”förvandlats” till att crawla i princip hur länge som helst i (nästan) vilket vatten som helst. Vem sa att det inte går att tänka om och lära nytt? Finns längtan så finns också kraften tänker jag.😍🙏🏻🏊🏻☀

Och nu har jag precis gjort något väldigt galet. Igen. Stay tuned…

Kram från Ingmarie

Baksidans fördelar

Det här med att gå upp strax efter kl 05 för att hinna vara på jobbet ombytt och redo kl 07 är inte riktigt min grej.

Ibland blir det ändå så här och då får man försöka plocka nötterna ur kakan. (Jag gillar nämligen inte russin…) Men är det en sån här dag, när man kan cykla i t-shirt redan kl 06 och får se 08a land från sin absolut bästa sida, så är det faktiskt ganska enkelt att få bort sovlängtan ur kroppen.

Fördel med ett jobb på höjden är att det blir backträning vare sig man vill eller ej.

 

Och det blir inte direkt svårare att hålla sig pigg och vaken när man blir entledigad när det fortfarande är så där underbart varmt ute att det kändes som att vara i hot salen fastän det var på utegymet. Jag älskar det!

Jag simmade även i fina Sicklasjön. Vet du, det är 21 grader i plurret! Tjugoen! Inte konstigt det kändes varmt med våtdräkten.🤪

Fatta mig rätt, det är jätteskönt att det är så här varmt i vattnet, men samtidigt känns det ändå lite ”fel” och märkligt på något vis. Det är väl liksom inte riktigt normalt för det är ju trots allt bara mitten på maj….

Å andra sidan kanske det blir världens bakslag med ruskväder och ensiffrig temperatur från juni så jag tänker minsann passa på att njuta av varenda sån här liten stund jag får. Normalt eller ej.

Kram från Ingmarie

Omladdning

Den behövdes den här lediga måndagen. Jag är kanske ovanligt klen men jag är skittrött efter att ha jobbat många kvällar i rad. Både fysiskt och mentalt. Det tar liksom på alla krafterna att behöva ha hjärnan på helspänn mest hela tiden. Och komma i säng oönskat sent.

Men jag vet ju numera att det är så jag funkar. Jag är, och kommer aldrig bli, en av de där supermänniskorna som jobbar heltid och samtidigt är megasociala och tränar för Ironman/ultra/marathon/whatever. Jag behöver massor av egentid, dötid och slötid för att ladda om batterierna och det har jag gjort riktigt duktigt i dag tycker jag. Har bl.a sprungit min favvorunda runt Flaten. Inte ens om jag försöker kan jag beskriva hur fint där är nu. Och lukterna! Olalaaaa. Man blir ju helt dopad av all denna skog-sol-häggdoft!

Cyklade tillbaka till Flaten när jag kutat klart för jag vet ju att det är ett idiotsäkert ställe att vila upp sig på och njuta av (sommar)livet.

Mitt i denna härliga eftermiddagen fick jag simsällskap av Inger och Sofia. Alltså det är totalt ofattbart hur fint och skönt vattnet är! Makalöst!

Måtte det bli många, många sådana här dagar sommaren 2018!

Kram från Ingmarie

Utelängtan

Det var inte utan att det tog emot att behöva gå in för att simma. Särskilt inte när utebassängen var fylld med vatten!

Men jag vet också att det vattnet inte är simvänligt ännu på ett tag. Men om bara 10 dagar är jag i där!😍

Och det var inte så illa inne heller faktiskt. Blev ett riktigt bra pass innan jobbet med olika intervaller från 400-50 meter. Skitnöjd!

Sen har det mest bara jobbats i intervallfart.🤪

Kram från Ingmarie

Halmstad (trainingcamp) dag 3

En stor fördel med att ha trainingcamp i sin forna hemstad är att man hittar och vet var guldkornen finns. Som t.ex Prins Bertil stigen. Den börjar vid slottet inne i stan, går utmed kusten till Tylösand och sen genom skogen till Möllegård.

Grötvik

Betydligt busigare vatten i Tjuvahålan i dag mot i går. Men lika vackert!

Tylösand och dess välkända livräddartorn

Från a till b är den ca 18 km men med extra knorr genom att fortsätta springa in till stan igen och lite kringelikrok fick jag många extra km. Osäker på hur många men 160 minuter i alla fall. I strålande sol! Kanske inte så konstigt att jag var pigg hela vägen när det är sånt här Ingmarie-väder.

Enda som störde var skav på min hallux-fotknölar. De verkar vara inne i någon slags kass fas. Hoppas de blir glada snart för jag vill verkligen undvika operation så länge det går! Helst resten av livet…

Men strunt i det nu. Det blev ännu en ljuvlig eftermiddag på playan! Det är lätt att vara människa när det är så här.😍

Söderpiren

Och eftersom jag hade chans till ännu ett simpass med klubben och grymma coach Pedda så tog jag förstås den. Är det mini-trainingcamp så är det. Efter 90 min hårdkörning kan man verkligen säga att jag kört in i kaklet….🤪 Men jädrans vad kul det var! Och ja, vi höll på till sent.

Bästa coach Pedda!

Kram från Ingmarie

Halmstad (training-camp) dag 1

Det är verkligen plättlätt att både roa sig i och älska Halmstad. Och att ordna sitt egna lilla mini-trainingcamp här.

Kutade till Sperlingsholms gods, förbi stallarna, genom bokskogarna och bort till det lilla kapellet i morse. Där har jag förresten gift mig en gång för längesedan men det hjälpte inte att det är så makalöst vackert. Äktenskapet kraschade ändå.🤪 Jag älskar bokskog!

Bron över Nissan och sen stigen jämte ån hela vägen tillbaka till stan = ca 70-80 min i lugn fart.

Väl där, i stan alltså, så slirade jag inom gymet och lekte lite.

Och sen är det ju bara att fortsätta i samma camp-anda .Tog (låne)hojjen till mysiga Söderpiren för att käka lunch med älskade mamma och hänga på stranden. Över 25 grader! Sommar-feelingen var total!

En eftermiddag går dock blixtsnabbt, särskilt en sån här, och plötsligt var det dax för coachning av några av mina goa klubbisar. Jösses vilka kämpar! Jag var nämligen på extra bra hårddrillnings-humör. 🤪Men de var glada ändå. Eller just därför. 😍

Direkt efter var det simträning med coach Pedda. Då jag blev drillad. Rejält! Ett under att jag orkade cykla därifrån för egen maskin. Men vi vet ju att endorfiner kan göra underverk med även den mest slutkörda kropp.

Kram från Ingmarie

Från där till här

I förmiddags sprang jag en ljuvlig 2-timmarstur i Nackareservatet fina skogar.

Plus Sprada såklart! Halle min dar så härligt!

Träffade även på herr och fru Schemweta (ja den herr Alfred S) men vi sprang åt olika håll så det blev inget sällskap där inte.

Tveksamt om jag hängt med dem om vi nu haft näsan åt samma håll. Benen var trötta som attan samtidigt som jag ändå liksom kände mig pigg i kroppen. Märklig känsla…🙄 Simträningen gick i alla fall som tjohejsan så armarna var åtminstone pigga!

Den gjorde jag förresten i Halmstad för simsalabim det är där jag är nu! Älskade hemstad! Men att spontanresa med SJ är groteskt dyrt så trots att mitt miljöhjärta svider så tog jag flyget… Hade jag tagit tåget hade det tagit minst 3 timmar extra restid one way plus kostat nästan dubbelt så mycket som flyget. Det är banne mig inte klokt!

Men min hemlängtan blev för stark, har ju inte varit här sen november förra året, så när jag fick några extra lediga dagar så slog jag till. Jag orkade helt enkelt inte vänta längre. Kalla mig gärna egoist men så är det…. Ibland går man emot sina principer fastän man vet att det är tokigt. Men att få vara här några dagar och träffa nära och kära är värt allt dåligt samvete i världen.❤️

Kram från Ingmarie

På vägen

Det är verkligen både smidigt och perfekt att ha Eriksdalsbadet på väg till jobbet.

Nackdelen är väl kanske att man på köpet kan bli väldigt trött. Särskilt när man får feeling.🤪

En annan nackdel är att man får de där goggle-ögonen…

Men det är det ändå absolut värt alla dagar, timmar och minuter i veckan! Jobbarkompisarna har ändå redan börjat vänja sig.

Kram från Ingmarie

Flyt!

Det går bra nu! Löpningen känns ruskigt bra. Så där så jag nästan inte vågar tro att det är sant. Visst är det bra märkvärdigt, och tramsigt, att man när det känns så där bra så blir man nästan rädd. 😳 Eller är jag ensam om att tänka så knasigt?

Båda axlarna är glada och i dag kändes det i alla fall som om jag simmade igen och inte harvade på som en gammal skördetröska. Du vet. Flyt!

Dessutom fick jag en hel timmes (social) vattenlöpnings-bonustid med Lisa! Det var alldeles för längesedan sist men att synka två liv med landstingsschema är nämligen en ganska svårslagen utmaning… Men du vet, plötsligt händer det!

Hann också med ett hyfsat styrkepass innan min yin yoga-klass. Jodå, Sats kör på (nästan) som vanligt. Valborg eller ej. Och jag med tydligen.🤪 Och som vanligt har jag missat besöka någon brasa. Mest för att jag helt enkelt inte ville komma hem ännu en sen kväll. Och för att jag tänker på alla de små djur som (antagligen) hunnit bygga bo bland pinnarna och som därför (antagligen) bränns ihjäl… Ja sån är jag. Ömhjärtad till förbannelse. Särskilt när det gäller djur.

Men jag har njutit av de vackra körsbärsträden i Kärrtorp! Vem behöver, och vill, liksom åka hela vägen till trängseln i Kungsan när man har egna fina alldeles nära?

Kram från Ingmarie

Goe-fredag

Efter en (för mig) tuff dag som i går behöver jag ta det easy i 2 dagar. Minst. Sen är ju såklart allt relativt men man ska bara jämföra med sig själv. Alltid! Och man ska vara självsnäll. Inte självtaskig. Ja så tänker i alla fall jag…

Simbassängen har dragit hela veckan men jag har verkligen velat få ”halk-axeln” så glad som möjligt och därför tvingat mig själv att avstå. Och jag tror jag lyckats få den go och glad igen! Ett helt pass utan känning i någon av axlarna! Att det var snorjobbigt, långsamt, kändes osynkat och allmänt hemskt struntar jag i. Har ju lärt mig att den rätta känslan kommer tillbaka bara jag håller i. Och håller mig på benen…🙄

Swimrun-säsongen är ju här så nu är det extra viktigt med hela axlar. Och ben. Och rygg. Och händer. Och fötter. Och att ha bra utrustning såklart. Det går att skaffa nästan hur mycket prylar som helst om man vill, har råd och har plats. Efter att ha testat x antal våtdräkter hos Peter på Trispot blev varken jag, Inger eller Richard direkt mindre sugna på Arks nya swimrundräkt. Är den lika skön som snygg blir vi absolut livsfarliga i vattnet!🤪

Jag nöjde mig med en ny lina. Helt enkelt för att det bara fanns provex inne just i dag. Men jag vet minsann när säljleveransen kommer… Liksom jag vet att svett är halt. Men med stor handduk håller även jag mig på benen. Trots svettsjön runt mig. Nu är även Richard och Inger invigda i hot salens magiska värld. Eller nåt. De ser i alla fall glada ut! Och svettiga.😅

Kram från Ingmarie