Sprada

Vad gör folk…

…före/efter jobbet?

Dvs de som inte tränar. Jag fattar att man kan städa, laga mat och en massa annat men jag menar för att få energi och ork. Eller är det bara jag som tycker shopping, städ, biltvätt och sy gardiner är mest tråkigt och energikrävande?

Själv behöver jag träna för att palla jobba. Trots, eller pga beroende på hur man ser det, jag har ett ganska rörligt jobb. Åtminstone sitter jag inte särskilt mycket. Ibland inte alls. Och ja, man blir trött i benen av det. Då gäller det att ha just ork och energi.

Däremot kör jag sällan riktigt hårda pass innan jobbet. (Med några få undantag.) I dag blev det ett lugnt löp-pass inklusive sprada (med kläderna på) och lite yoga.

Det är ju tur vi är olika men jag är säker på att fler skulle må bättre om man var ute och rörde på sig mer före/efter jobbet. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Tokdag men med ljusglimtar

Det finns tillfälle när inte ens jag försöker få till ett träningspass. Som när jag jobbat allt för många kaosartade timmar ståendes/gåendes/halvspringandes. Jag hade alla simgrejer med mig men jag var helt enkelt för slutkörd så väsdkamn förblev ouppackad… Jättetråkigt.


Allt har dock inte varit elände denna dag. Jag är tacksam för utegympasset tidigt i morse!

Extra kul var det att i en artikel i DN om Wildswimming så fanns en länk till hur man kommer igång och på 8e plats kom sprada!

Så himla skoj! Jag tror stenhårt på att det ordet snart är i SAOL.😄

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Tillbaka

Nu när jag sitter här i soffan i Bagis känns det helt ofattbart att jag i morse sprang i Rådmansö-skogarna. Men det gjorde jag!


Och spradade. Så himla härligt!

Som alltid avslutades kursen med gemensam samling där vi liksom knöt ihop allt. Jonna läste även en fin dikt för oss.

Självklart var Rådmansöbageri-bullarna med. Inget avslut på Skaparladan utan dem! (Det är f ö ett måste att besöka det bageriet om man är i närheten!)

Den här ”mellantiden” som blir mellan att åka därifrån hem igen är oerhört viktig för mig. Då hinner jag liksom ”ställa om mig” lite för att palla med 08a lands tempo. Alltid när jag kommer hem möter Anders upp och är den som först får se vad jag gjort. För det mesta gillar han det. Ibland blir det även ett wow!😍 Det är faktiskt han som peppade mig till anmäla mig till nya kurser och till att ordna en utställning här hemma. Jag har verkligen tur som har världens bästa sambo!❤️

Man skulle kunna tänka att dagen vore slut efter upp-packningen men vi har även tränat på Sjöstafs-gymet. Trögt precis innan men väl där blev det hur bra som helst!💪🏻


En dag kvar innan kneget kallar och den dagen ska jag nyttja väl!

Kram från Ingmarie

Inspirerad och lycklig

För att kunna skapa behöver man bli inspirerad men som med (nästan) allting annat så får vi fixa den där inspirationen själva. Den kommer liksom inte varken på beställning eller utan en viss dos av ansträngning.I alla fall inte för mig.

Att kolla andras konstverk är ett väldigt bra knep. Antingen älskar man det man ser och blir pepp eller så kommer man på hur man inte vill göra.🤪

Weronicas verk inspirerar mig till fullo liksom hennes underbara lilla galleri i Nabbo. Kan du så åk dit! Eller kolla hennes hemsida. Själv köpte jag med mig hennes fina bok.


Jonna & Peppes  galleri är förstås också en outsinlig källa till inspiration. Finns massor att upptäcka, utforska och uppleva där! Bl a kan man kolla på världens (?) längsta ”ko-konstverk” och på en riktigt tjusig rumpa! 😀

Jag har börjat smida på en ny utställning som högst troligt blir i slutet av september. Mer info kommer. Kanske kommer den här färgstarka flicka vara med där. 😍

Peppe tipsade mig i går om en ”ny” väg jag kunde kuta. Egentligen var den gammal men stormen förr-förra vintern (tror det var den som hette Alfhilda) hade gjort den oframkomlig. Tills nu då. Magisk är bara förnamnet.

 

Tog en liten omväg för att även kunna njuta av lite sprada.❤️

Djupsjön är en pärla! Jag älskar den. Inte konstigt jag ville dit igen men då blev det lite ”riktig” simning.😄

Förresten. De här två sötnosarna mötte jag utanför min dörr i morse. Inte konstigt att jag är så lycklig här!


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som på räls

Det är lika tråkigt varje gång det är det där ”sista” i hemstaden innan jag måste lämna den. Även fast jag vet att jag snart ska dit igen.

Jag älskar verkligen kombon av närheten till havet, vidderna, sjöarna och de djupa skogarna. Och ”min” lilla stuga förstås.

Benen var väl kanske inte de allra piggaste och raskaste efter gårdagen men det var inte värre än att jag kunde springa 80 minuter till i dag. Fast vem blir liksom inte lycko-pigg av detta?

Tåget hem gick precis som det skulle och var i 08a land i exakt tid. T.o.m  SL skötte sig så hemresan var betydligt smidigare än nerresan. Kanske för att jag inte ska vara ledsen.

Redan i  morgon väntar dock nya roligheter så det finns verkligen ingen anledning att hänga läpp!

Kram från Ingmarie

 

Blöt sötdöd

Det var uppehåll medan jag kutade.


Och det var uppehåll medan jag spradade. (Ser du änderna och de små and-barnen? Jag dog minsann sötdöden där!!!)

Men sen sista biten hem, då öppnade himlen sig!

Man kan verkligen bli blöt av annat än svett och bad. 🤪

Kram från Ingmarie 

Sommarkänsla

Dofterna nu alltså! De är bedövande! Från blommorna, gräset, jorden, solen och vattnet. Så underbara att jag liksom nästan andas ihjäl mig. Tänk om man kunde spara det på burk. Hur härligt hade inte det varit att ha i gråaste november? Samma med ljuset. Men nu funkar det ju inte så därför är det extra viktigt att njuta så mycket som möjligt nu när chansen ges. Har man tur kommer många fler men det är ju ingen garanti oavsett ålder.

En halvmara med sprada är i och för sig alltid fint men just nu njuter jag ännu mer. Både för att jag kan och för allt det vackra. Jag har rest mycket i världen men det finns ingen plats jag hellre vill vara på än Sverige under sommaren.

Det är minst 18 grader i Söderbysjön nu.

Gymet har väl i och för sig aldrig någon sommarkänsla, eller någon väderlekskänsla ö h t faktiskt, men jag gillar att vara där oavsett. På riktigt tycker jag det är skitskoj och jag älskar känslan av att känna mig stark!

Kanske var det just sommargrönskan som gjorde att just denna tavlans färger blev som de blev. Dock vet jag inte om jag är klar med den ännu. Eller den med mig. Så är det ibland. Då får man ta en paus och låta oss vila från varandra. Sen vet jag förhoppningsvis.

Kram från Ingmarie

Energikickar

Så seg som jag var i morse är längesedan jag var. Hela kroppen var mer trögstartad än en gammal rostig gräsklippare. Eller en sån där antik traktor. Började t.o.m rensa i garderoben för jag var så himla osugen på att ens gå ut. Trots det fina vädret. Kroppen är bra märklig…

Men jag kom såklart ut och sen jäklar kom motorn i gång! Traktorn blev en racerbil med overdrive! Jag är säker på att det var just den vackra naturen som startade igång mig. Bästa energi-kicken!

Sprada och kall/is-sim är också en garanterad energikick! Just i dag var det helt vindstilla och magiskt vackert i ”min” sjö. Tippar på att det är runt 12 grader i vattnet nu.

Efter det där var trögheten som bortblåst och PT-passet med Rafael gick superbra. Så bra att jag t.o.m körde lite extra efter! Och nej, jag hade inte maskat. Det går inte med honom vid sidan. Svetten rann ohämmat!

Jobbigare än man tror och grymt bra för överkroppen. Det gäller att hålla stången stilla annars kanske man hamnar hos tandis. 😉

Kommer garanterat att vakna med träningsvärk i morgon. Igen… Men det är bra och precis som det ska vara! Det är ju därför jag har PT. För att utmanas och utvecklas och inte fastna i (det förrädiska) bekvämlighetsträsket.

Kram från Ingmarie

Naturpasset sista delen

Jag är ingen ”riktig” orienterare. I alla fall inte om man anser det vara en sån med kompass, orienteringsskor och specialbrallor. Jag följer kartan och kör i de kläder jag har. Det funkar lika bra. Särskilt i dag! Hade 11 kontroller kvar och prickade den ena efter den andra utan problem. T o m de jag inte hittat innan och skippat för att jag tröttnat på att leta. I dag kom jag rakt på dem alla! Inte konstigt jag fick hybris! 😆

Att hitta den där sista kontrollen var en både kul och lite märklig känsla. Tänk att jag grejade det långt innan sommaren är slut och faktiskt har hittat alla 50 kontroller. Mest är jag nog ändå stolt. Jo man får vara det!🤩Särskilt med tanke på att jag inte vurpat en enda gång! (Det är ju ingen autostrada i skogen precis…)

Jag tog absolut inte de snabbaste vägarna för en tanke med detta har ju också varit att hålla igång länge. Totalt blev det över 4 timmar i dag men då var det inkluderat omvägen ner till sjön för sånt här måste ju firas med en sprada såklart!🥳

Som sällskap hade jag 3-4 andfamiljer. Så otroligt söta!

Många timmar i skogen ger också god aptit och som tack till kroppen har jag fyllt på rejält. Det här är busenkelt och går snabbt att göra.

Riv rotfrukter och tillsätt tofu och/eller tempeh-bitar samt ex tomat och broccoli. Krydda med svartpeppar. Lägg i en rejäl kokosfett-klick. Bryn i stekjärn på svag värme tills det blir ”lagom”. mjukt. Dvs med tuggmotstånd kvar. Servera med ex. sallad, kål, färsk ingefära, avocado och sallad. 

Jättegott och snällt mot både djur, natur , våra medmänniskor och kroppen!

Kram från Ingmarie

BYO

I flera länder kan man nyttja BYO, dvs Bring Your Own, med syfte att man alltså tar med sitt eget vin/sin egen öl när man går ut och käkar. Ganska bra grej egentligen. Inget slängs ju faktiskt då. Precis som med doggy bag. Jättesmart grej!

I dessa tider har BYO fått (minst) ännu en innebörd. Åtminstone på Sats är alla mattor borttagna så går man på t.ex yoga/Body Balance så tar man helt enkelt med sin egen matta. Jättebra ju! Förutom möjligtvis de gånger jag redan har en multistor trunk med träningsgrejer… Då längtar jag ännu mer efter att det ska bli lite mer som vanligt igen. Å andra sidan tror jag aldrig det blir det igen.

Springa ute är hur som helst fortsatt säkert när det gäller smittorisk. Även om man kutar med en kompis hyfsat nära och ger varandra en liten snabb kram när man skiljs åt. Jag körde en liten extra runda för jag ville dra på men annars höll jag och Fredrik ihop hela vägen runt fina Flaten.

Och den, Flaten alltså, kan man ju sprada i också! Det sägs att covoid 19 trivs i kyla men jag är faktiskt tveksam till att det finns i just de sjöarna jag hoppar i. Det är ju faktiskt inte så troligt att någon med viruset badat just där jag är. Eller att någon badat där ö.h.t förresten. Vilket jag ju tycker är extremt märkligt för jag är helt säker på att folk skulle vara både friskare och gladare om de gjorde det. Fredrik var tveksam före men du skulle höra honom efteråt! Gladare än glad och kvittrade som en lycklig pippifågel!

Kram från Ingmarie