Sprada

Äventyrsdag med många höjdmeter och kultur

Det finns tydligen de som tycker jag är “modig” som vågar simma i iskallt vatten men det är verkligen absolut inget märkvärdigt alls med det. Kallt – ja – men i princip helt ofarligt. Klättra upp på höga berg däremot, det är modigt för det är ju faktiskt farligt på riktigt. Jag “fegade ju ur” de sista meterna när jag var uppe på  Lions Head men Anders han grejade det minsann!

Han är utan tvekan både modigare och bättre på sånt där än vad jag är men till mitt försvar får jag väl säga att han hade “sällskap” av väldigt många fler i dag mot när jag var där. (Helg = högsäsong för outdoor-life.) Bryta ben/skära upp en artär/slå hål i skallen är aldrig bra men att behöva ligga och vänta på att bli upptäckt ö.h.t är väldigt obra. Ja så tänkte och tänker jag fortfarande. I might be crazy but I´m not stupid..

Jag springer i alla fall längre än honom och jag tar mig gärna både uppåt och nedåt hur många meter som helst bara jag har fast mark under fötterna. I dag startade jag hemifrån, tog mig upp för de första tokbackarna till Lions Head-trailen och sprang sen motsatt varv mot förra gången vilket visade sig vara en riktig vinstlott!

 

Fortsatte sen upp mot toppen ännu en bit, ner igen och vidare bort till Signal Hill.

Snacka om utsikt! Och tuffa vindar.

En sån där “måste-bild”….

Sen sprang jag tillbaka nedåt och uppåt på vägen mot Lions Head igen för att möta upp Anders. Exakt hur många höjdmeter det blev vet jag inte men jag vet att det blev många. 
Såna här äventyr avslutas absolut bäst så här.

När magen sen också var mätt bestämde vi oss för att även vara lite kulturella.

Zeitz Museum of Contemporary African Art  är ett museum för samtida konst. Muséet är inrymt i en renoverad, 27 meter hög silobyggnad från 1920-talet i hamnområdet Victoria & Albert Waterfront. Galet häftigt men också mycket tankeväckande och sorgligt.

Hela Waterfront-området innehåller stora shoppingcenter, små butiker, konst, museum, utställningar, restauranger, barer, lekplatser, teatrar och jag vet inte allt.Härifrån utgår också en mängd olika guidade turer både till havs, på land och i luften.

Och det är väldigt nytt för så här har det inte alltid varit. Det framgångsrika återuppbyggnadsprogrammet av hamnområdet är uppkallat efter drottning Victorias son. 1860 tog prins Alfred initiativet till anläggandet av den första vågbrytaren i stormiga Table Bay. Genom att tippa ett lass stora stenar som tagits upp från havsbotten i vattnet skapades Alfred Basin. Detta blev ett effektivt skydd för ankommande skepp då starka stormvindar blåser vid Kaphalvön på vintern och det har orsakat många förlisningar.

Den ökande skeppsfarten ledde senare även till byggandet av Victoria Basin för att avlasta trycket på Alfred Basin. På 1960-talet fick hamnbassängerna och det kringliggande hamnområdet förfalla. I november 1988 bestämde sig Waterfront Company för att modernisera och utveckla området och numera är det en stor turistattraktion. Helt ärligt blir jag miljarder gånger tröttare av att vara en halvtimme i det här än att kuta timtals i backar. Men det är kul att ha fått se och uppleva det såklart!

Kram från Ingmarie

Det enkla (ljuva) livet

Nästan direkt utanför vårt hus börjar det som är själva strandpromenaden. Det är förvisso många som promenerar där men jag tror det är minst lika många som kutar. Som jag fattat det är det nämligen en av Kapstadens mest populära löpstråk. Mycket antagligen för den är lättillgänglig, platt och bilfri. Om man kutar tills den tar slut blir det ca. 5-6 km. one way.

Utmed vägen finns det förutom havet och stränder även lekplatser, utegym och olika statyer. T.ex. den här.

Jag sprang så långt “promenaden” gick men tog även en runda runt stadion för att kolla in den helt galet fina friidrotts-banan. Tyvärr var den också galet stängd…

På tillbakavägen bestämde jag mig för att köra på hela vägen “hem”. Kändes helt ok men 98% asfalt/stenplattor är i ärlighetens namn inte det varken jag eller min kropp gillar mest nu för tiden. Men det funkar ju så här då och då. ( Hoppas jag…)

Lika nära som strandpromenaden börjar lika nära är “vår” lilla playa. Eftersom havet är så extremt vilt så har man på många ställen därför gjort små bassänger som är skyddade från vågorna. En del är rejält stora men just den här hos oss är liten, söt och jättehärlig! Jag tror min sprada höjde vattentemperaturen rejält för min kropp kokade.

Enda egentligen bekymret vi haft i dag var vilken beach vi skulle testa förutom vår egen. Det blev vackra Camps Bay. Perfekt med gräs, strand, skugga och sol hur man nu vill ha det.

Och havsbassängen. Den du!

På hemvägen tog vi en omväg till andra sidan bergen och även om det blåste som attan, så där så man nästan inte vågar gapa med risk för att spottet flyger ut, så var utsikten outstanding.

Det var på den toppen jag var (nästan) uppe i går och jag lovar det är högt upp! Och väldigt besvärligt att ens ta sig till kanten av själva “stenbumlingen”.

Man vet förresten att solen är både stark och varm när jag ser ut så här under ett poolrun-pass.

Efter en kort repa på stan var det helt plötsligt kväll! Och den blev så här.

Det är bara att ännu en gång konstatera. Livet är enklare när solen skiner, det är 28 grader varmt och vindarna lika varma som från en hårfön.

Kram från Ingmarie

Lyxdag!

Att ha en hel dag utan en enda tid att passa är megalyx för de flesta och absolut för mig! Målet är att ha åtminstone en sån dag/vecka men det lyckas jag väl si så där med… Alltid är det liksom något även om man s.a.s är arbetsbefriad.

Men i dag hände det!
Precis hela dagen har varit klockfri!
Och jag har både njutit och utnyttjat det till max.

Löpturen blev lugn men ganska lång. Den där solen har visat sig i princip hela dagen så hur skulle jag kunna hålla mig inne? Dessutom i princip helt vindstilla vilket var “tur” för temperaturen var runt nollan.

Jag sprang bland annat runt både Ältasjön, Drevviken, Källstorpssjön och Flaten men hur vackert och stilla det än var lyckades jag hålla mig från att hoppa i.

Men när jag passerade Söderbysjön var det kört.

Det var så pass kallt att isen låg bara 15-20 meter ut men det räckte ju.

Egentligen var jag väl ganska nöjd med “nöjes-utelivet” där. Fixade lite hemma, målade, skrev och lagade mat men så blev det mörkt och högst upp på himlen syntes den fetaste månen du kan tänka dig.

Jag tror inte ens att jag tänkte. Jag bara gjorde. Det fanns liksom inget att fundera på. En dröm skulle gå i uppfyllelse! Den att få is-simma under månen!

Hade jag väntat tills lite senare hade månen antagligen varit mer rakt över sjön men jag vågade helt enkelt inte chansa på att molnen skulle hålla sig borta. Det var därför lite svårt att fånga ögonblicket men kanske kan du ana. fanns nu en tunn is hela vägen in till kanten vid det här laget men den var enkel att ta bort.

Tydligen var det heller inte vilken måne som helst utan en Wolf Moon Eclipse. Jag är så himla tacksam och glad över att jag tog tillfället i akt för detta hade jag inte velat vara utan. Så otroligt vackert, unikt, magiskt och fridfullt att det faktiskt är obeskrivbart.

Jag hoppas din dag, med eller utan klocktid, också varit fin och värdefull för dig!

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2019

Det blev ungefär samma slut som förra året. Trodde jag. Tills jag kollade hur det egentligen var.  Men som jag brukar säga, minnet är väldigt bra men det är oerhört kort. På gott och ont antar jag.

Det som var samma är i alla fall att jag precis som förra nyårsafton har jobbat.  Non-stop. Men jag fick rast! Och utsikten från det nya var bättre än förra årets. 🤪Där vi är på fjärde våningen ser vi nämligen ut mot hela stan!


Resten blev annat. Kutade korta intervaller (40 x 30-30) tills benen inte mäktade mer. Med facit i hand kanske det inte var jättesmart för de blev ju inte direkt piggare av jobbet. Men vem vet, kanske de blev både lite starkare och uthålligare av “ovilan”.

Sen kunde jag ju inte låta bli min lilla sjö. Varken jag eller mina likasinnade badankor.

Var du än är och vad du än gör så önskar jag dig ett Gott slut och Gott Nytt År! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Bästa laddningen …

…innan ännu ett (jul)jobbpass måste väl ändå vara detta?


Särskilt när det delvis var med bäste Fredrik!

Jag hade i alla fall mycket energi på jobbet och det behövs ju typ alltid.

Kram från Ingmarie

 

 

 

God Jul!

Vi har inga riktiga jultraditioner men så här blev den i år.

Började med en långfrukost med ”strump-tömning”. För jodå, tomten hade varit hos oss under natten. 🤶

Fortsatte med en makalöst skön löptur som jag hade velat fortsätta med till solen gick ner. Men 80 minuter är bättre än noll, eller hur? Och självklart sprang jag förbi skogens fina julgran.🎄



Och självklart spradade jag!

Makalöst vackert! Och änderna höll mig sällskap!


 

 

Anders passerade precis när jag kom dit men märkligt nog ville han inte haka på…🙄 (Det är därför han som fotat/filmat. Full video on Insta – @Ingmarie_yoging)

 


Hann med en snabbfika innan kneget. Så här var jag när du (antagligen) kollade på Kalle & Co, åt julmat, spelade spel eller slöade i soffan.

Det var väldigt mycket bättre och lugnare än förra året men så mycket julmat och julfirande blev det inte där, så lugnt och bra var det inte,  men jag var hemma innan tolvslaget och då hade minsann tomten varit hos oss igen!

Hoppas du haft en fin julafton!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Roligheter och belöningar på årets kortaste (?) dag

Om jag inte fattat helt fel så är i dag årets kortaste dag. Eller längsta beroende på hur man ser det.🤪

Den har i alla fall varit ruskigt mörkgrå! Tur att jag gillar grånyanser i alla dess former. Framförallt gillar jag att det är plusgrader och halkfritt! Är obeskrivbart tacksam för varje (intervall)löppass jag kan kuta ute utan att riskera livhanken. 😱

Oavsett i vilken form  jag kör intervaller, och oavsett hur de är, så gör jag alltid, alltid min jaggjordesågottjagkundeochdeträcker-gest. 💪🏻Den är liksom som en positiv trigger efteråt och faktiskt något jag lärde mig av en idrotts-psykolog under min elit-tid.

Just i dag blev det 4 x (5+3+1) min. (Vila 1 min.) Det gick varken väldigt bra eller väldigt dåligt. Rätt och slätt ett helt ok mittemellan-pass!

Som du ju säkert vet belönar jag mig också alltid, alltid efteråt oavsett hur det varit.

Min allra bästa belöning är (förstås) sprada! 😍Jag blir (ännu mer) lycklig in i själen när jag får komma i. Det är som att bli översköljd av energi, livslust och  glädje. (Även fastän man är trött av träningen.) ! Jag älskar “min” sjö. Den må vara densamma hela tiden men den ändras och förändras varje gång jag ser den. Helt fantastiskt! Ett av naturens magier och underverk!

Änderna höll mig sällskap men lite i bakgrunden. Det passerade även en liten familj vars unge ville i för han tyckte det verkade jättekul! Barn är bra smarta alltså för han hade ju helt rätt! 😄

En annan belöning, som jag ju faktiskt alltid ger mig själv, är god och näringstät mat. Vego såklart. Ingen levande varelse ska behöva lida för att jag är glupsk.

Sen kan jag avslöja att det verkar som att årets kortaste/längsta dag även innebär en av årets lugnaste dagar på Eriksdalsbadet.🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Undviknings-strategier

Mycket orkar, klarar och står jag ut med men minsta lilla sömnbrist så är det som om allt raseras och det där svarta hålet är ruskigt nära att sluka mig.

Jag går aldrig säker men en stor skillnad mot förr är att jag numera känner igen både symtomen och varningssignalerna. Just nu är båda de där väldigt starka och jobbet är utan tvekan orsaken och den utlösande faktorn. Så nu gör jag mitt bästa för att bromsa och undvika att så att säga ”trilla dit”.

Mest vill jag egentligen ingenting hellre än att isolera mig, dra täcket över huvudet, sova och sen mirakulöst vakna och vara glad som vanligt igen. Men det funkar ju inte riktigt så. Jag måste liksom häva, bromsa och ta mig igenom det här på egen hand. Tack och lov orkar jag det ännu så länge vilket jag är obeskrivbart tacksam över såklart. Visst, det finns piller, men helt ärligt så hjälper de bara för stunden och förr eller senare måste man sluta och konfrontera eländet ändå. Dessutom är  biverkningarna en flera kilometer lång lista….

Mina “piller” är absolut biverkningsfria men kanske en smula jobbigare och krångligare än att bara behöva svälja. (?)

Yoga och meditation är alltid bra både som förebyggande och när det krisar. Det vet man ju numera. I dag körde jag både eget (som alltid) och ett Hot Vinyasa pass. Så himla skönt att slippa tänka och bara låta sig ledas av instruktören! Att löpning är bra även för själen vet man också numera. Så tur för mig att jag gillar det. var tveksam till min ursprungliga plan på 3 x 10 min. tröskel men jag bestämde mig för att testa och det gick helt ok!  Avslutade det hela med det jag tror har absolut allra bäst effekt på mig och många, många fler. (Alla varken kan eller vill ju kuta eller yoga.)
Ja du vet säkert redan.

Sprada, coldswim, iceswim. Kärt barn har många namn du vet men när jag går i på vägen hem under ett löppass då är det utan tvekan en sprada!

 

Så tack kroppen och tack Söderbysjön. Utan er hade livet varit väldigt tungt och olustigt just nu.

Kram från Ingmarie

Älskar isfritt

Om man är en vintermänniska som vill ha snö och kyla så förstår jag att det är trist just nu. I alla fall om man bor i 08a land. Av den snön som fanns i tisdags finns inte en flinga kvar. Allt har smält och regnat bort.
Jag tycker förvisso om ljuset och tystnaden snön ger men ändå föredrar jag detta blöta grå mångfalt alla veckans dagar för det betyder modd- och isfritt!

Det betyder att det går att kuta överallt utan att riskera att man driftar omkull. Att jag blir genomblöt bryr jag mig inte så mycket. Körde intervaller i går som kändes helt ok!

Och skön lugn distans i dag. Såg du den förresten? Solen! Det gjorde jag!

Töväder innebär även att isen på ”min” sjö har smält bort igen. Gissa om det gör mig glad! Tror änderna också gillar det.

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag har dessa energi-påfyllare för annars hade jag inte pallat med jobbet över huvudtaget. Nästan  så jag inte gör det ändå.

Denna helgens två eftermiddags/kvällspass har inneburit:

En halv rast ena passet. Noll det andra.

Ett toabesök ena passet. Noll det andra.

Två glas vatten ena passet.  Ett det andra.

Övertid på ena passet. Övertid på det andra passet.

En halv matlåda som hann ätas ena passet. 10 % på det andra. (Typ tre tuggor.)

Ändå ska vi göra mer, oftare och bättre. Jag undrar fortfarande hur? Och ffa hur jag och mina kollegor ska orka? Eller fel, det gör vi inte men vi är professionella i vår yrkesroll och det kanske inte alltid är så bra?

Kram från Ingmarie

Vinter-lycka och Reko-ring

I går kväll när jag tog mig hem från jobbet i halkan och en massa snöblandat jox bestämde jag mig för att det skulle bli hamsterbandet i dag.
Men det är tur man är flexibel och kan ändra sig för hur kallt och halt det än må ha varit så kunde jag omöjligtvis motivera mig till att åka tuben för att tillbringa tid med att svettas i en mörk lokal i dag. Jag tog helt enkelt till plan B, backträning, och tur var väl det för jösses så vackert det var! Sån här vinter är helt ok för mig! Precis lagom av allt! (Och minimalt med modd.)

Det gick oväntat bra med de där backarna. Eller alltså det var ju bara en men jag körde den  12 ggr upp och ner à ca 600m/varv.

Jag var dock sugen på mer. Eller snarare annat. Men inget ovanligt. Bara väldigt mycket sugen..

Just den backen ligger mellan Söderbysjön och Hellas. Söderbysjön är numera helt istäckt. Ingen  pinne i världen kan slå hål på den nu och någon yxa äger jag inte.

Men i Hellas-sjön så verkar det vara “varmare” för där var det i princip helt öppet. Och, tja du vet ju hur det blir…

Sen sprang jag hem igen. Efter att ha “fuskat” genom att knyta skorna inne på toan. Fingrarna var åtminstone lite mer samarbetsvilliga där inne.

Jag vet inte hur det hos dig men här i 08a land är det mörkt redan runt kl. 15. Då har jag inga som  helst problem med inne.aktiviteter. Det ä’r förresten nästan en förutsättning för att jag inte ska hoppa i pyjamasen och går och lägga mig redan då… Att istället tillbringa en svettig timme på gymet är perfekt! Och galet skoj som alltid.

Jag har även varit på min första Reko-utlämning.. Det finns lite här och var i vårt land och innebär att lokalproducenter ,via sin lokalaFacebook-grupp, lägger ut sina varor de säljer. Sen beställer man, betalar via swish och på en bestämd dag, tid och plats samlas alla producenter och köpare för utlämning. Hur bra och smidigt som helst!

Sen var det bara att cykla hem med grejerna i kylan och månens otroligt vackra sken.

Det här blev det förresten. Fina grejer!

Har du använt Reko-ringen?

Kram från Ingmarie