Tips

New York day 5

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Den ena dagen efter den andra är liksom egentligen obeskrivbar. Och absolut fullproppade med intryck och upplevelser.

Även i dag.

Känns som en hel evighet sedan jag sprang med legenden, och min kära vän, Toby Tanser men det var bara i morse! För dig som inte vet vem han är rekommenderar jag läsa dels länken ovan och dels här. Eller leta reda på Runner’s World-numret (tror det är ca 6-7 år sedan) där jag skrivit en lång artikel om denne makalöst fantastiske man! Det var så himla kul att vi fick till ett löppass tillsammans och jag är evigt tacksam att han tog sig tid förstås.

Jag hade kunnat kuta med Toby till världens ände för han är en av de mest intressanta människor jag vet. Men vi höll oss i Central park och när Toby behövde bryta efter någon timme för att dra vidare så fick jag följe av Anders en liten bit.

Med betoning på liten. Resten blev solo. Så solo man nu kan vara med 100-tals andra i samma park.

Sen har det varit härlig family-time för hela slanten. Inkl. lite ”besök” av vår svensk-amerikanske vän Anders. Liksom vi var han nyfiken på High Bridge. En ganska okänd liten hemlighet som jag luskat fram. Den ligger i norra Manhattan och är en mycket vacker gångbro över till Bronx. Rekommenderas! Det här är en helt annan sida och vy av NY långt från flärd och neonljus.

Vi har åkt en massa tunnelbana dessa dagar förstås. Enkelt och bra system!

Och buss. Långsammare men det är samtidigt lite som gratis sightseeing.

Vi tog bl.a bussen ner till norra delen av Central Park efter bro-visiten. Förutom den fina miljön fick vi se både sköldpaddor, påskharar, påsk-äggletare, en man som rökte på inne i damtoan, välklädda hundar och lite annat spännande…

Vi avslutade på topp. Både bokstavligen och bildligt talat. Av alla ”höga hus” som man kan åka upp i för att se Manhattan-vyn så är Rockefeller min absoluta favvo.

Även ”botten” är cool och högst spektakulär!

Vi stannade läääänge och fick även se solnedgången. Fantastiskt!

Vi har förstås ätit och fikat en massa men jag vill inte du ska börja dregla så jag skippar att berätta. om allt det gottiga.

I morgon är detta äventyr slut och jag kan inte finna ord nog hur glad och tacksam jag är över att ha fått dessa dagar tillsammans med människor jag älskar så högt och innerligt.

Kram från Ingmarie

New York dag 4

Just nu sitter jag i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler. För vilken dag detta blev! En sån du vet som vi alla kommer berätta om som ”minns du när mamma fyllde 70 och…”

Den kommer bli ruskigt svårslagen om jag säger så.

Hela dagen har varit som en enda lång mysdag om du frågar mig och jag vet att mamma och alla de andra tycker samma.

Finfrukost som start förstås.

Direkt efter Uber-taxi till andra överraskningspresenten. Den jag var, och är, avis på.. Nämligen en Helikoptertur över Manhattan!

Ulf åkte med födelsedagsbarnet. Delad upplevelse är ju ändå bäst. Allt var verkligen perfekt. T.o.m vädret! Så det var inte så illa för oss andra att stå och vänta trots allt.🤪

Jag passade på att kuta tillbaka till hotellet. Hade inga höga förväntningar på benen men de förvånade mig och gav mig en tur jag nog aldrig kommer glömma! Trots alldeles för mycket asfalt och betong. En av de häftiga grejerna med att springa här är att det alltid finns någon att springa om och oavsett fart så känner jag mig alltid lite snabbare när jag gör det. Tramsigt, jag vet, men det är bara att erkänna. Att det sen finns de som susar om mig struntar jag i.

Ju längre jag sprang ju varmare och skönare blev det och jag var riktigt glad över att det fanns några vattenhål att nyttja.

Solen och värmen verkar alltid ha samma magiska effekt på mig. Hela jag tinar och vaknar till liv igen. Precis som allt i Central Park. På bara två dagar har det exploderat! Jag avslutade min magiska tur där.

Och fortsatte där sen med familjen. Efter en dusch…

Såpbubble-skoj

Show-time!

Fika! Fotografen var en norrman. Hans company sitter där bakom oss. Haha!

Denna vyn alltså…

Markus, mamma, Ulf, jag, Daniel och Anders

Den grandiosa avslutningen på denna dag blev på Candle 79. Utan tvekan en av de bästa veganhaken på jorden. Eller rättare sagt en av de bästa mathaken på jorden! Åk inte till NY utan att besöka det! Jag lovar att du inte kommer ångra dig! Lovar, lovar, lovar!

Gurksnitt med mandelsmör. Mmmmmmm

Decaf Cappuccino med mandelmjölk. Mmmmmmmm

Ja du förstår nog ännu bättre nu varför jag sitter här i fetefåtöljen med benen i högläge och fånler.🤪😍🙏🏻

Jag har en vansinnig tur som hamnat i just min familj. Jag älskar dem alla av hela mitt hjärta och är så himla glad, tacksam och liksom skitnöjd över att ha så här bra familj! Och såklart över att ha möjligheten att ha fått vara med på mammas 70-årsdag. (Ja hon är ung. Och ännu yngre var hon när hon fick mig…)

Kram från Ingmarie

New York dag 3

Hello!

I dag har det både regnat, varit mulet och varit sol så kläderna har åkt på och av fortare än kvickt. Mest av faktiskt. Men det är bra! Det betyder att våren är på väg!

Roa sig kan man hur som helst göra i denna stad oavsett väder. Den dag man inte kan hitta på något att göra här finns liksom inte. Det mest galna är att man även gillar sånt man i vanliga fall tycker är ganska trist. Gå långsamt och fönstershoppa är så långt från mitt vanliga jag som det bara går , eller glo i/på byggnader, men ändå har jag ägnat flera timmar åt det i dag och tyckt att det varit supermysigt! Å andra sidan hör väl t.ex varken Grand Central, 5th avenue, Empire State building eller St Patricks cathedral till dussinvarorna att glo på precis…🙄

Lunch blev det på helt ok Fresh&Co.

Och fika på Fika såklart! Men nej de snackade inte svenska. Däremot hade de en gammal bild på kungafamiljen.🙄

En av mina absoluta favvobutiker både i NY och i USA är ändå Wholefoods. Åtminstone är det den vi besökt flitigast här och utan konkurrens spenderat mest pengar i!

Det syns även i lyan…

Men jag hittade faktiskt två härliga butiker till i dag som jag inte ens visste fanns i morse. Eller kanske det var de som hittade mig. Vem vet. I den första kom jag ut med en välfylld påse. Jag som inte ens kan komma ihåg när jag köpte ”vanliga” kläder sist har plötsligt fem nya plagg i min ägo!🤪

I den andra butiken höll jag dock hårt i plånboken. Mest för att det skulle bli risk för övervikt på hemresan annars. Men den finns ju på internet också… 🙃

Det här är dock varken min bil eller min typ av butik. 🤪 Chaffisen verkade dock vara van både på att vänta och på att bli fotad.

Det har blivit många steg även denna dagen men mina ben och min rygg fick i alla fall vila från att springa. Ibland är jag verkligen precis så klok som jag verkar! Om det hjälper är en annan sak… Jag är ingen crosstrainer-fan men med en hightech-variant där jag samtidigt kunde lyssna på flera superbra TED-talks. så försvann tiden på ett tjillenix. Varför har jag inte kommit på det innan?

Leta efter en simbassäng var däremot inte så skoj. Särskilt inte på kvällen i stadigt stril-regn. Tydligen kan man inte lita helt ens på Google-maps.😳 Men det blev nästan lika bra med ett gympass. Nästan.

I morgon är det mammas stora dag och den egentliga anledningen till varför vi alla är här. En av överrasknings-presenterna har hon redan fått och jag är jätte-avis på den. Ännu mer avis är jag på morgondagens! Just saying…😄

Kram från Ingmarie

New York dag 2

En sak är säker i denna stad. Man får väldigt mycket gratismotion. Åtminstone om man hänger med oss. Mina stackars fötter har knatat ca 32 000 steg bara i dag. Men det inkluderar i och för sig även ett ganska rejält löppass in the park. Helt oplanerat så fick jag intervall-feeling och såna känslor ska man ju inte nonchalera!

Resten av dagen har fötterna fått traska i mer normal gångfart men det hjälps inte. De är trötta nu ändå.

Vi har t.ex gått hela High line med sina coola vyer och roliga små konstverk. Varför finns inget sånt här i Sverige? Eller har jag missat något?

Bilparkering a la NY

Bilparkering à la NY

Vi tog tuben till Brooklyn och gick sen tillbaka över Brooklyn Bridge som jag f.ö anser vara en av de häftigaste upplevelserna i denna stad. Och visst blev det extra effektfullt med dimman?

Sen har vi traskat på en himla massa andra ställen såklart. Och käkat förstås. Vi hittade vår lunch under jord i dag. Så galet gott!

Och fikat på a top rated café. Vi förstod varför…

Nu ligger fötterna på snabbladdning. Bara hoppas de hinner bli redo för morgondagen.

Kram från Ingmarie

New York dag 1

Gårdagens seg-resa är glömd och förlåten efter en många timmars god nattsömn och furstlig (homemade) breakfast i lyxsviten. T.o.m morgonrockarna är så där extra suuuuperlyxiga! (Men nej, vi vann inga miljoner på Triss-lotterna…)

Tur vi vaknade tidigt för det är mycket som ska hinnas med i denna galna, fascinerande, coola, magiska, roliga och ofattbara stad som aldrig sover. Jag tycker det är helt obegripligt hur man kan klämma ihop allt som finns här på en och samma lilla plätt. Att den inte sjunker! Det är en himla tur att Central Park finns för annars vet jag inte om jag skulle pallat ens ett dygn här. Fatta mig rätt, jag gillar NY massor även om den kanske inte är min absoluta favvostad. Kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag varit här men första gången var i alla fall 1991. Mycket är sig likt men mycket har också förändrats. Jag återkommer till det. Utan Central Park skulle det hur som helst bli snudd på omöjligt att kuta här och jag skulle få ännu svårare att andas. Hur mycket skit det finns i luften här vill jag inte ens veta. NY-borna har nog inte de sundaste lungorna… Genom åren har jag sprungit oräkneliga varv i den där parken och jag kan nog våga påstå att jag varit på de flesta vägarna och stigarna vid det här lager men ändå känns varje gång lika häftigt. Denna gången bor vi dessutom i princip next door.

Vi startade tillsammans men sen drog jag på mitt håll och Anders på sitt. Någon måtta på umgängestid får det ju lov att vara.🤪

Jag tog mig bort till The reservoir och vidare på grusvägarna. Jag skulle inte vilja kuta här varje dag året runt men jag älskar det lika mycket varje gång jag är här. Precis som det mesta i NY så känns det som att vara med i en film.

En annan grej jag älskar att göra här är att ta (gratis)färjan till Staten Island fram och tillbaka. Så jag drog med hela gänget på en tur. Mamma, (såklart för det är ju henne vi ska fira extra alla dessa dagar) Ulf, Markus, Daniel och Anders.

Vyn när man kommer tillbaka är oslagbar och så galet cool tycker jag!

En av de saker som förändrats här är Ground Zero. Eller rättare sagt, det är en ny grej. Jag var faktiskt uppe i ett av WTC-tornen när de fanns och även om det i sig var hur coolt som helst så är jag förstås extra tacksam med facit i hand. Förra gången vi var här var allt mest bara en byggplats och inte mycket att se. Nu finns både One World Trade Center, Museum och en fin park med två ”vattenfalls-pooler”. Hur hemskt och förskräckligt det hela än är så har det på något vis blivit något väldigt fint. Terroristerna må ha skapat skräck och förödelse men de ”vann” liksom inte.

Ätit har vi förstås också gjort. Helt ärligt så tror jag man skulle kunna äta på ett nytt vegohak varje dag om man bodde här ett år. I dag blev det lunch på Terri. Vi kan väl säga som så här att det mmmmm:ades mycket och jag är fortfarande mätt.😍

Vi har även tittat lågt och tittat högt. Nackrörlighet är viktigt i denna staden.

Union Square är ett annat av mina favvoställen här. Fråga mig inte varför. Jag bara gillar det! Alltid massor som händer och liksom både mysigt och roligt!

Plus att en av de bästa Sportbutikerna jag vet finns där. Och det slutade som typ alltid…

Det har blivit många trampade steg i dag trots att vi ”fuskat” med tuben men jag ville ändå inviga hotellgymet för vem vet hur morgondagen blir?

Kram från Ingmarie

Kyrkogård, sol och frysgym

Det kanske är lite perverst på något vis men jag gillar verkligen kyrkogårdar! Det är alltid så fridfullt och lugnt och de påminner mig alltid om livets skörhet och skönhet.

Skogskyrkogården är extra fin och fantastisk tycker jag. Inte bara för att det är ett Världsarv utan även för att den är jättefin att springa i.

Kanske särskilt i förmiddags när solen gjorde allt lite extra vackert. Jag älskar verkligen solen! Djupt och innerligt.

Jag tar det dock väldigt easy. Kroppen och huvudet är trötta efter hela denna omställning med väder och tidsskillnad känner jag. Så där så jag faktiskt får kämpa för att ta mig upp ur sängen på morgonen och sen inte fastna i soffan. Dvs inte riktigt jag. Men det vänder säkerligen så småningom. Gympasset gick i alla fall oväntat bra. Trots att det var lite ”Aussi-AC” varning för värmepumpen hade visst gått sönder. Värst var det såklart för de i repan som måste stå still. Vi som tränade höll ju oss åtminstone hyfsat varma. Och axeln kämpar väl!

Fast jag får ju lov att säga att jag var extra tacksam att jag hade tagit på mig min Dryrobe. Jösses vad den värmer gött! Och jag är även väldigt tacksam över att det är dagsljus fastän klockan passerat 17.

Kram från Ingmarie

Parkrun och Triathlon

I jag vet inte hur många år har jag fått frågan om (och varför) jag aldrig är med på något Parkrun. Det är gratis varje lördag, alltid 5 km, bra träningstävling oavsett form och nivå och det finns på flera olika ställen.

Enda förklaringen jag väl egentligen har är att i 08a land skulle det ta mig halva lördagen för att kuta 5 km ( + upp- och nedjogg) eftersom det inte finns någon i närheten av min adress. Åka SL är superbra men inte alltid så supersmidigt…

Men där jag hänger nu är det bara ett par kilometer till banan, som för övrigt är Big swamp land där jag redan kutat en del intervaller, så nu fanns inga som helst ”ursäkter”. Förutom att det startar en smula för tidigt…

Det var mellan tummen och pekfingret ca 80 deltagare och det var alla möjliga åldrar, ambitioner och nivåer på de som var med i dag. Hur trevligt som helst och mycket välkomnande!

För att få sin tid registrerad måste man ha printat ut sin kod men eftersom jag inte hade möjlighet så blev jag ”tidslös”. Men det kvittar. Benen kändes ok och jag blev lagom trött!

Kul att det känns bra tycker jag! Det är trots allt det viktigaste om du frågar mig. Kuta i gyttja med gummistövlar och blyväst är väl aldrig kul men särskilt inte när det bör gå undan åtminstone lite.

Det går bra med styrkan också. Högeraxeln fortsätter imponera även om det fortfarande är flugvikter och lättstretchade band som gäller. Å andra sidan har jag både vikter och band nu vilket jag inte hade för bara någon vecka sedan.💪🏻

Mest och bäst har ändå Mattias jobbat denna strålande dag när han grejade Bunbury Half IM! Grymt bra gjort! 1900 m sim + 9 mil cykel + en halvmara är inget man bara snyter ur näven. Särskilt inte i nästan 30 graders värme och bitvis tuffa vindar!

Tror helt klart supporter-teamet med Janine, Ethan, Amahlie, Seb och fyrbenta Oscar hjälpte till och gav krafter!

När man själv har kunnat rasta av sig är det himla kul att kolla på andra som kämpar. Vilka tuffingar det finns! Nästan så jag blev sugen. Men bara nästan… Däremot önskar jag att jag suttit här och laddat för Busselton jettyswim i morgon men det sket sig ju ganska ordentligt. Fördelen med att absolut inte ens kunna fundera på att simma nästan 4 km i havet är att jag slipper vela.😜 Och det kommer ju en ny chans redan om ett år…

Kram från Ingmarie

Världsrekord? Eller kanske det bara är Bunbury-luften…?

En av alla bra grejer här är att jag hittar bra och har massor av bra löprundor oavsett vad jag vill hitta på för pass. Som den runt Big swamp. Körde ju 3 varv (2,2 km) på julafton så tyckte det var dax igen. Jobbigt (såklart) men de gick minsann 20 sekunder snabbare/varv i dag så något har hänt! Amber var inte med men jaga och leka med pinnar är nog minst lika jobbigt. Vet inte vem av oss som var tröttast.😜 Men vi hade garanterat lika skoj!

En annan väldans bra grej här är Koombana beach. Särskilt nu när det är extra lugnt där. Februari här är lite som augusti hemma. Sommaren är kvar (det var 30 grader i dag) men semestersäsongen är liksom över och därmed blir folks rutiner annorlunda. Med andra ord ännu mer gott om plats även om bl.a simskolorna fortfarande pågår. Dessutom är vattnet nästan alltid lugnt där eftersom det är en stor vik. Och hajfritt! Perfekt för vattenlöpning!

I dag är det förresten exakt två veckor sedan olyckan då axeln bakåtluxerade. Värsta sorten som tydligen bara händer 5% av alla drabbade. Läkaren sa 6-8 veckor innan jag skulle bli bra nog för att ens fundera på att simma. Han ville helst inte jag skulle träna alls och uppmanade stackars Anders att hålla mig lugn. Hade jag varit en överviktig soffsittare hade ”ordinationen” troligtvis blivit helt annorlunda… Läkaren ville säkert mitt bästa men även om jag kanske är galen så är jag inte dum. Att göra som jag gjorde i mina yngre år, pressa mig genom smärta tills det absolut inte gick längre, har jag slutat med för längesedan. Jag har lärt mig den hårda vägen att det i princip aldrig funkar… I stället litar jag numera på min känsla både när det gäller träning, meditationer, yoga, mat och kosttillskott. Har bl.a tagit både särskild gurkmeja och Bromelain för att hjälpa axeln läka. Och eftersom sjukgymnasten jag besökte fortfarande inte skickat några övningar (!!!) så har jag även där gått på känsla + råd från några jag litar på. (Tack! Ni vet vilka ni är!😍🙏🏻)

Och inte vet jag om det är allt tillsammans eller bara en av grejerna men i dag simmade jag 10 minuter i havet. Två gånger!

Sjukt långsamt och sjukt kort men ändå! Jag simmade ”på riktigt”! Och det bästa är att det kändes bäst andra gången.

Eller så beror både PB-rundorna och simningen helt enkelt på Bunbury-luften. Vem vet…?🙄

Ännu är jag inte varken helt hel eller säker så jag jobbar långsamt vidare men jag undrar ändå om det inte är någon slags världsrekord i snabbt tillfrisknande. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Skenet kan bedra

Visst ser det fridfullt och stillsamt ut så här på håll?

Men verkligheten är en smula annorlunda. Fanns inte en chans att jag vågade mig i vattnet i dag heller…

Inte heller fick jag se någon orm på min löprunda trots oräkneliga sådana här skyltar.

Men jag såg ju faktiskt en förra gången jag sprang där och jag antar det är bättre med för många än för få skyltar när det gäller en sån här grej. Fint var det i alla fall!

Minns du förresten när vi var och kollade på den ännu ej öppnade makalösa poolen i december? Well, now it’s open och här bedrar inte skenet för den här poolen är lika fantastisk i verkligheten som på bild! Ska erkänna att jag inte kunde låta bli att ta några crawltag men nej, axeln är inte redo ännu…

Och jag älskar verkligen Australienarnas sinne för ordning och reda. Och att de fattat grejen med poolrun!

Kram från Ingmarie

Back in Perth

Phju! What a day! Började tidigt i Albany med yoga och frukost som vanligt innan packning av alla pinaler och en fin löptur i skogen. Plus ett bra kiropraktorbesök. Nu ska förhoppningsvis ryggen vara som den var innan den där vågen ställde till det. Axeln är redan jätte-mycket bättre! 😍

Klockan 11.30 hade vi sagt goodbye till både vår fantastiska husvärd och fina Albany.

Hade vi kört non-stop till Perth hade det tagit ca 4,5 timme men eftersom vi inte hade bråttom och vi (ffa jag) behövde undvika sitta stilla för länge blev det ganska många stopp. Nu är denna sträckan inte direkt full av varken hus eller samhällen. Men väldigt mycket raksträckor, vidder, gigantiska fält, stora gårdar och oändlig skog.

Och Road trains förstås!

Och rastplatser.

Och bensinmackar för vätskepåfyllning av både oss och bilen. Plus rengöring av rutor för den röda sanden gör ju inte bilen renare precis…

Det verkliga guldkornet hittade vi i Kojonup. 1257 personer bor det tydligen där så utan Google maps hade vi ganska säkert bara susat förbi. Men jag hade googlat ”swimmingpool” och en swimmingpool fick jag minsann!

Som jag önskade jag kunde ha simmat där! Så som Anders gjorde…

Men vattenlöpning är inte fy skam även om jag fick hålla till på kortsidan för att få tillräckligt djupt.

Vi var rörande överens om att det var ett av de bästa roadstoppen ever! Och priset! 2 AUD/person!!!! ( Ca 14 spänn!)

Efter nästan 7 timmar kom vi fram till Perth.

Och ännu en ny lya för några dagar. Känns helt ok.

Från balkongen kan vi se The super blue blood moon ovan gatlamporna! Sjukt coolt!

En annan lite cool och festlig grej är att trots att vi har åkt många mil norrut, vilket oftast ju betyder svalare väder, så är det över 10 grader varmare här. 😍 Inget ovanligt för hur det än är så är ju Albany ett av de första ställena Southern Ocean vindarna kommer till.

Kram från Ingmarie