Tips

Happy Boxing Day

Annandagen i Sverige betyder starten för stora mellandagsrean och bytesdagarna. Det gör det inte här. Här tar man en rejäl ledighet, hänger med vänner och familjer, barbecuar och stänger det mesta i minst tre dagar. Allt är stängt på juldagen och i princip inget är öppet i dag. Inte i morgon heller faktiskt. Här tar man det lugnt på riktigt. ? Det finns dock några få undantag som har öppet men det är då ingen rusning. Åtminstone inte på det gigantiska shoppingcentret vi fick för oss att besöka i dag. (Anders tyckte av någon anledning att vi behövde en strandpaus…?)

Ingen av oss är några storshoppare, mesta av pengarna där gick till mat, men några fynd gjorde vi. Jag hittade två grejer som förhoppningsvis ska göra toppen och botten på min kropp lite extra glada. Få se om de funkar eller om mitt hår/ mina fötter är hopplösa fall.?


Men man kan inte bara traska runt. Man måste pausa också.?




Men sådana här utsvävningar grejar jag max några timmar. Sen är jag helt slut. Mycket lättare (och roligare) att t.ex kolla när delfinerna leker i havet. Fantastiska djur men svåra som attan att fånga på bild. Du får fantisera hur det ser ut när de hoppar upp och ner i vattnet.


Tränat har vi med. Förstås.? En härlig blandning av glädje, svett, upptäcker,  äventyr, trötthet, svalka och tacksamhet.











Hur har din Boxingday varit?

Kram från Ingmarie

Ett paradis i paradiset

Om man åker söderut från Bunbury på väg 10 kan man efter några mil ta höger och köra genom den majestätiska Tuart-skogen. En del träd är så höga som 33 m och mäter 10 m i omkrets. Det högsta trädet har visst blivit 39,6 m. Inga småbuskar med andra ord… Efter européernas ankomst och exploatering av landet är detta den enda skog med Tuart-träd som finns kvar så numera är det en nationalpark. Vägen igenom är ett Mekka för cyklister och det är lätt att förstå varför. Platt, bedövande vackert och alltid skydd från träden.


Fortsätter man sen en knapp mil till söderut efter skogens slut hamnar man i Busselton. Om det inte varit för ett tips vi av en händelse fick i en butik hade vi garanterat missat denna diamant. I’m in Love! Det är inget stort samhälle men tillräckligt stort för att inte få lappsjuka. Centrum är så gulligt att man nästan dör gullighetsdöden (tänk små butiker utmed liten gata) och husen utmed kustvägen så magnifika att vi höll på att smälla av. Men det där är bara början. Här finns gigantiska parker, milslånga kritvita stränder, turkost vatten och en pir som är 1,8km lång! Man kan åka ett litet tåg hela vägen till änden om man vill och längst ut finns ett undervattensobservatorium. Allt det där var dock stängt i dag, it’s Christmas Day you know, men vi har ju ben att gå med och ögon att se med vilket räckte mer än väl.




Vi traskade runt i flera timmar. På vissa ställen var det fullt av julfirande picknick-folk. På andra var det absolut folktomt. Och var vi än gick fanns denna magiska bländande strand inom synhåll.


Lunchvyn såg ut så här:


Med korta jämna mellanrum fanns duschar och vätskepåfyllnadsställen. Grymt bra för havsvattnet är toksalt och solen varm.


Men det bästa var ändå “bassängen”. En stor, s-t-o-r nät-inhängnad del i havet så man kan vara i utan någon som helst risk för t.ex hajar. (Observera flugan som kom med på bild 1! 🙂 )



Så gissa om jag simmat? Att få simma i turkost kristallklart vatten är en dröm jag haft i en väldans massa år och i dag blev den verklig!


Anders testade med.?


På andra sidan piren fanns inga nät men det gick lika bra att simma där. Då fick jag dessutom lite småfiskar som sällskap.❤️


Vilken jul jag haft och jag är obeskrivbart tacksam för varje sekund. Sorgen finns kvar men livet känns ljust igen.?

Kram från Ingmarie

Fokus på det som är bra

Det finns mycket jag är mindre bra på. En del saker är jag faktiskt riktigt usel på. T.ex. stryka, programmera, komma ihåg lösenord, bollsporter och att putsa fönster. Men eftersom jag strävar efter att tänka på det som är bra så tänker jag att det där är ju rakt igenom oviktiga saker att kunna. Så därför bryr jag mig inte nämnvärt.

Det jag däremot är riktigt bra på är att hitta löprundor nästan oavsett var jag är. Ibland har det varit krisigt men jag har alltid löst det. Parkeringsplatser funkar nämligen också… Och flygplatser. Här i Bunbury är det dock inga som helst problem att hitta ställen att kuta på. Platt, kuperat, asfalt, sand, gräs, cykelbanor, skog, öppet. It´s all here. I dag blev det en kombo av allt. Utom hårt underlag. Bäst för ryggen är när det är platt alt. uppför har jag märkt. Tur då att det finns rejäla backar!

Jag har också märkt att efter 40-50 min. vill inte kroppen springa längre.  Allt börjar liksom kännas kantigt och stelt. Så då är det perfekt att komplettera med intervaller på hemmagymets hoj. Där kan man få benen att svida rejält. Och svetten att fullkomligt forsa. Ännu två grejer jag är bra på. Att bli trött och att svettas. När det krävs.

Anders höll mig sällskap och passade på att babbla och ställa frågor när jag var som tröttast. Sånt är han bra på. Antagligen för att han får så bra svar då…

Hur bra jag än är på att träna mig trött så är jag minst lika bra på att slappa. Och njuta. Vi börjar bli ruskigt bortskämda med kilometerlånga kritvita stränder där det är snudd på helt folktomt. Som i dag på Peppermint grove beach. Makalöst magiskt! Och vi såg ännu en delfin leka inte långt från oss!

Jag är också hyfsat bra på att hitta sevärdheter. Google är banne mig en av de bästa grejer som hänt sen internet. Det var så jag hittade Tuart forest national park t.ex. som ligger precis jämte Peppermint. Om jag fattat det hela rätt så är det enda stället i hela världen där man finner dessa Tuart-träd (Eucalyptus gomphocephala) i en skog så här. Coolt!

En annan grej jag är bra på är att hitta gym. Där man kan träna gratis.  Är man bara minsta lilla detektiv så kan man hitta de där haken som bjuder på 1-7 dagars gratis träning.  Just nu kör jag på Jetts. Inget märkligt alls men fräscht och fullt funktionsdugligt.

Det finns alltid en massa saker man är mindre bra på och ibland får man utmana sig och försöka bli bra på det man inte behärskar. Om man vill. För finns viljan och önskan så finns också kraften att orka och våga genomföra förändringarna som behövs tror jag. Som jag gjorde med simningen t.ex. Nu är jag skitglad att jag “stod ut” när det var som läskigast och jobbigast. Innerst inne ville jag ju lära mig.

Men oavsett så tänker jag att man f.f.a ska fokusera på det som man faktiskt är bra på och det som är positivt i livet. För det finns. Alltid.

Kram från Ingmarie

Ibland finns det bara ett alternativ 

För när det är 36 ljuva grader i skuggan finns det bara ett ställe man vill vara vid och i. Vattnet! 


Jag har simmat och vattenlöpt både här och där. Anders där. ?





Vi hade även turen att få se en delfin leka runt oss. Hade jag simmat bara några minuter till hade jag fått simma med den. Maybe next time!


Kram från Ingmarie

Some like it hot

Redan i ottan visar kvicksilvret en massa härliga plusgrader. Strax efter 9 när jag stack ut var det ännu fler och innan jag var tillbaka var det nära 30. Där har det hållit sig under dagen och jag älskar det!!! På riktigt!  Är säker på att det är därför min rygg klarade en hel timmes löpning i dag. Att det gick kriminellt långsamt skyller jag på backarna och sanden.?



För att få svettas ännu mer har jag även varit på Hot yoga där det var ännu hetare. Helt klart ett godkänt hak så dit ska jag fler gånger.


Det bra är att om man tycker skinnet blir för hett så är det aldrig långt till havet. Vi gjorde dock en utflykt några mil bort till Binningup.Stället i sig är inte så mycket att hurra för. Det bor drygt 900 pers där och den enda kommersen är en liten butik och en mack. Och en gigantisk lekplats. Vi hade fått tips om att stranden skulle vara fin och vattnet lugnt nog för att simma i. Det första var absolut rätt men det andra var absolut tokfel. Men det kvittade för roa sig kan man oavsett. 








I morgon ska det visst bli över 30 grader. Tjohooo! ?☀️??

Kram från Ingmarie

On the road

Vi har förflyttat oss söderut en si så där 18 mil till Bunbury. Här ska vi hänga ett bra tag och jag ser verkligen, verkligen fram emot det! Har redan invigt “sim-viken” och blev så exalterad att jag glömde fota.?

Vi for dock inte raka vägen. Det gäller ju att passa på att ta omvägar när möjligheten uppstår för det finns massor av guldkorn att upptäcka utanför de vanliga stråken. Bara att glo ut genom rutan är ett skådespel. Och bakvänt för man sitter ju på “fel” sida oavsett.


Lite utanför Mandurah hittade vi t.ex en nästan helt egen sandstrand. Perfekt för spontanbad och picknick-lunch.




Och inne i stan hittade vi massor av mysiga caféer och ännu en vansinnigt smarrig cappuccino som skulle gjort Anna grön av avund.



Har även besökt ett annat av Goodlife gymen. Re- och pre-haben måste ju skötas oavsett och jag tycker jag sköter mig exemplariskt.?

Kram från Ingmarie

När en förlorad livsande återvänder 

Foto och bilder av alla de slag är fantastiska uppfinningar och utan dem vore vi väldigt mycket upplevelse-fattigare. En bild kan verkligen säga mer än 1000 ord. Men ibland räcker de ändå inte till. Ibland kan ingenting beskriva varken det man ser eller känner helt enkelt för att det är obeskrivbart.

Just så upplever jag det nu. Att oavsett vad jag skriver eller vilka bilder jag än lägger upp här så blir det bara pluttigt i jämförelse med verkligheten. För när  livsanden äntligen kommer tillbaka är det som att få livet tillbaka igen. Bättre förklaring än så kan jag inte ge…

Det är inte bara det att jag redan kan springa mer än jag trodde jag ens skulle kunna göra i slutet av denna vistelse. Du som haft ofrivilligt löpuppehåll vet. Du som inte haft det får försöka föreställa dig hur det känns att längta efter att göra något som man älskar. Att sen dessutom få kuta runt i coola Kings park tillsammans med Anders gör ju inte det hela sämre.










Eller att jag har min yoga-,stretch- och rehabstund på en gräsyta större än hela Drottningholmsparken. Eller i alla fall dess parkering…


Den ligger förresten precis vid vårt lilla hus.


Inte ens det faktum att jag kört vattenlöpning i havet igen kan helt förklara vad som hänt inombords.



Nej det är solen och värmen som har, som alltid får jag väl tillägga, gjort underverk både med min kropp och knopp. När det väl händer så händer det fort!

Jag älskar verkligen att slippa lager på lager av kläder för att inte frysa och jag njuter av att kunna sitta ute och käka oavsett tidpunkt.


Liksom att hitta ännu en magiskt härlig utomhusbassäng som man kan vara i länge, länge utan att frysa sig halvt fördärvad. 10 st. 50-metersbanor varav en enbart för vattenlöpning. Ja du fattar va? Kubiklycka!


Och havet! Detta magiska, otämjbara element. Jag  älskar det samtidigt som jag har oerhört stor respekt för det. Det ger och det tar lika enkelt. Men jag tror bestämt att det mest ger. Anders är som en delfin bland vågorna och vill nästan inte komma upp.



Port beach är ännu en av Perths magiskt vackra stränder med sand så där vit att den bländar du vet.

Och man nästan inte kan välja var man ska lägga handduken för det är för mycket plats att välja på.?


Det känns fantastiskt att jag åter igen kan känna glädje och full livslust. För en vecka sedan trodde jag på fullt allvar att det skulle dröja ofattbart länge. Ibland är det skönt att ha fel.?


Kram från Ingmarie

Hur man snabbast får upp 100-tals badande trots 30 gradig värme

Scarborough beach. Kilometer efter kilometer med kritvit sand. Vågorna i Indiska oceanen är perfekta både för att bodysurfa och svalka sig med i den 30-gradiga värmen. Jag och Anders tumlar runt som fjäderlätta skumgummibollar och skrattar så vi nästan dör skrattdöden.



Efter ett tag tar vi paus och käkar maten i våra lunchlådor. 


Anders tar skydd under nya hatten medan jag nöjer mig med solbrillorna. 


Sen slappar vi duktigt. Siesta är extra fint efter bra gympass. Ett sånt där hela kroppen fått bli trött du vet.



När vi så ligger där och precis tänkt masa oss upp för ännu en badlekstund så börjar sirenerna tjuta. Högt! Livräddarna tar ner “badflaggorna” och sätter i stället upp såna här:


På mindre än 10 sekunder är havet folktomt. Ingen doppar ens tårna.


Livräddarbilen kör fram och tillbaka på stranden och informerar om att helikopterspanaren sett en tre meter lång haj en bit ut i havet och den är på väg från söder till norr. D.v.s mot “vår”strand. Men eftersom man aldrig helt kan veta dels vart den är på väg, eller dels om där är fler, så blev det badförbud på hela stranden. De hänger ihop så det var alltså inte bara där vi höll till. 


Visst, det kan verka läskigt men faktum är att det är, vad jag vet, inte ens 10 personer som blivit dödade av haj under de senaste 100 åren. Det är betydligt farligare att sitta i en bil. Det är faktiskt större risk att du får en kokosnöt i skallen.

Jag känner mig inte ett dugg orolig. Mycket handlar om sunt förnuft och att följa reglerna. 


Ska jag vara helt ärlig tycker jag det var ruskigt spännande och jag hade gärna velat se hajen. Det hade varit en ära!

Simningen och vattenlöpningen får förpassas till poolen men man kan ju faktiskt roa sig drottninglikt på stranden utan att bada.?


Kram från Ingmarie

John Forrest och ett annat paradis 

Inte nog med att det finns fantastiska stränder, hav och stadsparker där vi befinner oss. Bara ett par mil från city hittar man stora nationalparker med vandrings-, cykel- och löpstigar, urskogar, picknickställen, historiska platser, vingårdar, berg, dalar och vilda djur. Vi besökte den äldsta nationalparken, John Forrest, i dag. Tror varken jag eller Anders ens i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss varken hur bedårande vackert det skulle vara eller hur otroligt hjälpsamma de Park Rangers som jobbade där skulle vara. (Ö.h.t är australiensarna enormt snälla och gästvänliga vilket jag minns väl från förr.)

Vi fick fina tips på rundor och flera kartor så vi inte skulle komma vilse. Inte för att det någonsin var någon egentlig fara, det var ordentligt välmarkerat, men du vet hur halvblind man kan bli när man uppslukas av naturens skönhet!


Upp mot 30 grader, då behöver t.o.m jag både solbrillor, solskydd och massor av vatten. Anders gjorde sin egen solhatt.


 

När jag åkte hit tänkte jag att jag skulle vara glad om jag kunde gå lite trails och kanske småjogga några minuter då och då. Om jag inte helt räknat fel så höll jag på i 80 min i dag utan att känna av ryggen mer än några sekunder och då var max 15-20 min gång! Hur ofattbart är inte det? Oavsett hur det blir sen är jag jättetacksam över i dag!


Lunchlådorna käkade vi i skuggan av de stora träden. Efter att vi smygfotat familjen känguru!

Förutom tips på var vi kunde kuta så fick vi karta och vägvisning till  Lake Leschenaultia. (Nej, jag kan inte heller uttala det…) Visste inte ens att den fanns så vilken tur att de såg hur badsugen jag var! (Hade i och för sig hintat när jag frågade om det gick att bada i de halvtorra dammarna i parken…) Sjön är en oas och en ljuvlig pärla mitt ute i (nästan) ingenstans. Den måste ha blivit gjord för vattenlöpnings- och simnördar som mig. Och Anders fick jag nästan inte upp.?

 

Kram från Ingmarie

Kings Park and some beaches

100 steg, eller kanske 150, från vår lya ligger Kings Park. En oas med massor av fina mjuka stigar för klena diskbråcksryggar. Och även andra ryggar såklart. ?

Förvisso är jag långsam som attan just nu, särskilt när jag går, men trots att vi höll på i över en timme men hann ändå bara med en liten flugskit på kartan. Underbart för det betyder ju att vi har massor av mer att se och upptäcka i denna pärla. Inte för att vara taskig men Central Park kan slänga sig i väggen. ?




Eftersom det varit molnigt en stor del av dagen, det har t.o.m regnat, så passade vi på att reka runt lite. Regndagar är nämligen sällsynta och jag vill undvika sitta instängd i en bil så mycket det bara är möjligt. Särskilt på soldagar.
Så vi drog först in mot stan och kollade in en Running-shop (utan att göra av med en enda cent) och käkade på Raw + more. Helt galet gott! Och så himla mysigt att kunna sitta ute för även om det är mulet är det inte kallt. 


Hur det blev när vi kom ut till havet i mysiga Fremantle kan du nog därför gissa…


Tänk att ha ett helt hav för vattenlöpning och simning! Med vatten så klart att jag såg ända ner till botten. Jag dog nästan lyckodöden.


Anders nöjde dig dock med att doppa fossingarna. I alla fall i dag.


Och det där är inte enda stranden. Här finns mil efter mil med kritvit sand, turkost vatten och vikar som kan användas för allt från stilla plaskande i ryggläge till fartfylld kite-surfing. Många har även full service med (gratis) toaletter, duschar och omklädningsrum. Hur bra är inte det? Vår närmsta strand ligger i Cottesloe bara en kort bit från lyan.


 Där ska vi bl.a hänga i morgon. Efter  att vi lekt av oss på en av de största lekplatser jag besökt. You´ll see tomorrow. ?

Vet du, jag känner på mig att det här är bästa medicinen alla kategorier för sorgsna själar och kroppar. Känner redan hur livsandarna har börjat vakna till liv igen. Faktum är att jag tror det är snudd på omöjligt att inte känna lycka här…


 Kram från Ingmarie