Från en H-stad till en annan

Jag vet att man ska tänka positivt och att sommaren precis har börjat men jag kan ändå inte låta bli att unfra och fundera över om detta finväder som varit och är en stund till är allt vi får. Tänk om det blir som förra sommaren när det var några härliga veckor i juni och sen bara kallt och regn! Hu så hemskt!

Men det är inget att göra än att vänta och se och ta en dag i taget, eller hur? Jag hoppas såklart på en toppensommar med massor av sol och värme. Så där mycket så det känns superkonstigt att ta på sig långbyxor till hösten!

Intervaller i sol och värme är en miljard gånger bättre och enklare än i dess motsats. Äntligen ville kroppen köra på lite och de gula ”snabb”skorna verkar ha längtat lika mycket för de fullkomligt studsade fram!

Dock är mitt vänsterben ett osäkert kort för ena dagen kan jag ha riktigt ont men nästa kan det vara som bortblåst. Ytterst skumt!

Egentligen skulle jag ha kört ett pass på Sats i Halmstad men av diverse anledningar så blev det ett liknande i Helsingborg. Riktigt skoj och väldigt bra! (Dvs väldigt jobbigt. Haha!)

Och nu är jag i Halmstad igen för i morgon blir det både Yang & Yin på Sats här.

50 mil i bilen

Ibland får man göra saker som är mindre roliga för att sen kunna ha roligt. Som att köra 50 mil för att lämna den färdig-leasade bilen och hämta den nya.
Jag antar att du undrar varför vi krånglat till det så när man kan hitta oräkneliga bilar bara här i Helsingborg.

Svaret är enkelt.
Vår nya Leasing-bil som vi beställde innan vi visste vi skulle flytta fanns i Kristianstad men vår gamla, vars kontrakt vi tagit över från en annan, hörde hemma i Värnamo.

Därför har vi tillbringat dagen med att frakta oss 50 mil. Lagom skoj men jag vet ju också att en bil bl.a innebär många roliga äventyr.

 

Vi hade egentligen tänkt att ha picknick någonstans men tiden rann iväg så det blev inomhus för att inte riskera svälta ihjäl. Haha! Nutidens trams det där egentligen för såklart vi inte hade svultit ihjäl om vi väntat men hur som helst blev vi både mätta och gladare.

Träningen gjorde jag innan vi for. Andra besöket i Filborna-bassängen och jag är lika nöjd denna gången.

Kram från Ingmarie

Inget behov av hårfön i alla fall

Det blåser minst sagt friskt på bästkusten och det verkar hålla i sig. Jag må ha kort minne men jag kan inte komma ihåg att det brukar blåsa så här mycket så länge! (???)  Å andra sidan är det nog ovanligt varmt också så kanske det hänger ihop på något vis?

Min löptur blev på Prins Bertil stigen. Vår lilla extra-lya ligger mindre än en kilometer från både den och havet så det är hur perfekt som helst!

Den där blåsten kom banne mig från alla håll och kanter och jag fick slita rejält emellanåt när den höll på att slå undan benen på mig.
Men solen sken och naturen visade sin absolut bästa sida så hur tuffa (mot)vindarna än var så vore det skämmigt att gnälla för det här är både en lyx och en ynnest att få uppleva!

Efter Sats-planering och jobb, jag och Linda drar i gång utelöpning nästa vecka i Halmstad, så var badsuget så stort att jag nästan svimmade. Det var verkligen ljummet i vattnet och vågorna såg till att min fina frissa från i går är ett minne blott. Men vad gör väl det när det är pga detta? Och det torkade på rekordtid!

Nu är vi hemma i Helsingborg igen och fortsätter med vårt flyttfixande och det känns både rätt och roligt!

Kram från Ingmarie

Hjärndimma

Det är märkligt hur olika jetlag kan påverka beroende på vilket håll man åker. Och på vem man är såklart.

Själv har jag i princip inga som helst problem att åka västerut, dvs ”bakåt” i tiden. På bara något dygn är kroppen helt acklimatiserad och jag mår toppen.

På andra hållet, dvs österut och ”framåt” i tiden har jag vansinniga problem. Det tar minst en dag/timmes skillnad innan jag mår ok igen. Första natten, som i går, är jag mer medvetslös än sovande men sen är det helt kört. Kroppen tror det är dag när det är natt och vice versa och det känns som jag går omkring i en tjock dimma när jag inte vet om jag är hungrig, mätt,  levande eller död. I natt sov jag max 3-4 timmar och har fått kämpa både med hjärdimma och blytunga ben hela dagen. Jag var så snurrig att jag inte ens vågade springa så det fick bli gymet istället. Då är det illa med tanke på hur magiskt härligt vädret är just nu! Bara att hoppas på att det blir en bättre sömn i natt. Gunga är kanske inte ett knep för att sova gott men jag blir i alla fall glad av det!

Flyttprojektet fortsätter och sakta men säkert går det framåt. Vi håller på att leta efter ffa en ny soffa men även skrivbord till Anders och ett köksbord. Det är ju inte enkelt ens när hjärnan är som vanligt. Just i dag var varenda soffa skön och jag hade lätt kunnat ligga kvar i varenda en av dem vi provat.

Vi har tillfälligt lämnat Skåne och flytten för en kort Halmstad-visit. Vägen hit är så bedövande vacker nu att det gör ont i ögonen! Dessutom hittade jag en sjö som jag såklart ville testa. Helt klart värt den lilla omvägen!

 

Kram från Ingmarie

Jag är hemma!

Efter över ett dygns resa med bil, 2 flyg, tåg och bil igen kom jag till nya lyan i går eftermiddag. Det flöt på bra även om det är mycket väntan.
Bäst var långflyget. Business-klass alltså. Plötsligt blir det en baggis att vara i luften + 8 timmar.

Väldigt gott om plats, 5-rätters, champagne, tyst, filmer och massage i stolen!

Sov faktiskt lite och det var så himla skönt! När vi närmade oss landning så kunde jag se alla fina rapsfält från luften.

Och sen även från tåget.

Jag måste säga att det verkligen är en perfekt tid att komma hem nu! Så vansinnigt fint överallt! Min ”nya” skog som det tar under 10 min slöjogg att kuta till fullkomligt badar i grönt!
Kroppen var seg och trög, jetlag har den effekten på mig, men det går ju över och jag njöt ändå.

Jag har badat också förstås. Detta är något jag längtat vansinnigt mycket efter!

Mest har jag (och Anders) dock ägnat oss åt att packa upp och fixa i vårt nya hem. Jag blir som en duracell-kanin kombinerat med Alfons Åberg och ”ska bara”. Men nu är också alla lådor tömda! (Bara förrådet kvar.) Det känns som vi kommer trivas väldigt bra här på våning 13 och 14!

Kram från Ingmarie

Sista dagen

Tre månader har jag varit här och de har gått rasande fort. Som alltid får jag väl tillägga. Under alla 20 + gånger jag varit här har jag längtat hem en enda gång.
Inte en enda!
Det säger väl typ allt.
Faktum är att jag aldrig längtat hem varken från Usa eller Australien. Jag känner mig hemma där oavsett var  jag är (undantag Kansas) och jag är på något vis mer till freds inuti.

Jag vet att jag kommer hit igen, dock inte riktigt när, men det känns ändå både sorgligt och konstigt. Tycker jag precis kom hit. Haha!
Hemma väntar en helt ny lägenhet i en ny stad med oräkneliga ouppackade flyttlådor, nytt jobb och nya områden att upptäcka. Jag är så himla glad och tacksam att jag har det att se fram emot förutom att träffa Anders, familjen och vänner såklart!
Självklart är jag obeskrivbart tacksam över dessa månader här. De har berikat mitt liv ytterligare på så många olika sätt och vis.

Denna sista hela dag här bjöd på alla slags väder. T o m några droppar regn när jag skulle simma!

Men vattnet var ljuvligt och jag hade finsällskap av Berta i jaccuzzin och vi satt så länge i den att jag snudd på längtade efter isbad.

 

Löpturen var en blåsig historia men i medvinden och solen blev det både svettigt och snabbt. Åtminstone nedför för i ärlighetens namn var benen ganska sega sen i går.

Gjorde även ett sista pass på gymet som ett försök att rasta av mig innan 24 + timmars resan hem i morgon. Inte för att jag egentligen tror det kommer hjälpa… En liten löptur hinner jag i morgon bitti och man kan ju också tänka att väsk-kånkandet är en slags träning.

Avslutningsvis blir det några bilder från mitt Cedro Peak trail run-äventyr som var en både magiskt vacker och en rejäl utmaning samt från Cinco de Mayo-loppet som jag lyckades vinna!

Nu hoppas jag på en ofattbart smidig hemresa!

 Kram från Ingmarie

Mini-roadtrip

Vi har åkt Turqoise trail flera gånger och varje gång hittar vi nya grejer att se och varje gång är vi lika fascinerade.

Själva vägen går mellan Santa Fe och Albuquerque utmed Highway 14 och är ca 8 mil men man ska ta sig dit och tillbaka också så det blir nästan det dubbla totalt.

Vi körde den motsols i dag och började med den ganska långa motorvägen mot Santa Fe innan vi tog av in mot Cerillos.
det är en liten, liten by med historia både från Native Americans och spanjorerna som kom hit och  bl.a öppnade mineral-gruvor. Här finns fortfarande en riktig Saloon liksom en hel del suspekta hus… Den pyttelilla parken var perfekt för en fika paus.

Några kilometer senare ligger Madrid. Det är utan tvekan ruttens livligaste och gulligaste by med triljoner små butiker, caféer och matställen. Det är också triljoner andra som vill dit och i princip var man än parkerar kostar det $5. Om man hittar någon vill säga. Vi hittade ingen och sparade därmed både de pengarna och från ev köp som antagligen blivit. (Försöker se det positiva i det hela för det är verkligen värt att stanna där!)

Ännu lite senare kommer man till baksidan av Sandia Mountains. Upp till toppen är det hela 2 mil (!) och vägen är allt utom rak. Men vyn där uppe på 3200 m ö h är ett måste att se när man är här. Även för mig som så lätt blir höghöjds-sjuk. Just i dag gick det dock riktigt bra! Tror det är Albuquerque-luften! haha

Före det där sprang vi en härlig runda tillsammans nedanför berget och på andra sidan. Dvs ”hemma”. Benen kändes helt ok trots gårdagens äventyr.

Observera att Anders har både shorts och T-shirt! Han har börjat lära sig. 😀

Efter roadtripen var jag även en sväng på gymet. Absolut noll benövningar men överkropp och extra stretch/yoga. Väldigt skönt och välbehövligt.

Kram från Ingmarie

Slutet

Pagosa Springs bjöd på en helt fantastisk solnedgång utanför vårt fönster i går.

Och i morse såg vi denna fina!

När vi checkat ut körde vi till byn och Reservoir Hill Park för at jag skulle få rasta benen lite innan den långa bilresan.

Det fick jag.

Det var rakt upp, lite platt på toppen och sen rakt ner. Typ 200 höjdmeter på mindre än 2 km. Men det var så värt det och jag tog det megalugnt fastän benen ville fortare.

Vägen söderut var, och är, också värd att uppleva. Som vanligt går det aldrig att fånga allt med bilder.

Ungefär tio mil norr om Santa Fe ligger Abiquiu Lake. Redan på avstånd fattar man att det är något speciellt med den.

Man kan ex campa där, fiska, åka båt och b-a-d-a!

Vattnet var magiskt! Tippar på att det var mellan 7-10 grader och jag toknjöt! Märkligt nog bara vi där och bara jag som badade…

Mitt ute i skogen strax efter Los Alamos hittade vi ett jättemysigt picknick-ställe. Amerikanarna är verkligen bra på just rastplatser!

Precis före fina och supergulliga Jemez Springs , som också har Hot Springs och ett underbart badhus som jag besökt innan, ligger Valles Cardera. Den blev en Nationalpark så sent som 2016.
One of only six super volcanoes in the entire world, Valles Caldera is comprised of a 13-mile wide depression which came about after a huge volcanic eruption more than 1.25 million years ago. Thousands of visitors explore the preserve each year, drawn in by its history, flora and fauna. Historic cabins dating back to the 1860’s provide a glimpse into the lives of sheep and cattle ranchers.

Vi har varit här flera gånger innan och blivit lika hänförda varje gång vi ser dalen Valle Grande bre ut sig. Vi har dock aldrig sett den med snö som i dag!

Från Jemez Springs och hela resten av vägen hem har det dock blivit vår på riktigt!

Cirka 300 mil senare är vi åter i Albuquerque och jag måste erkänna att det känns väldigt, väldigt bra. Fatta mig rätt, det har varit en av våra bästa roadtrips ever och jag tror aldrig vi har upplevt så mycket olika miljöer och äventyr på en och samma resa. Tacksamheten rinner nästan över men det finns liksom inte plats för fler intryck just nu utan vi behöver smälta detta.

Jag har ju dessutom ett annat äventyr redan på lördag!

Kram från Ingmarie

Suger ut det sista och laddar för i morgon

Sista dagen på vår lilla roadtrip i dag. Egentligen i går men vi bestämde oss för att stanna en natt till här i Pagosa Springs både för att hinna se och uppleva lite mer och för att ha en lite mer chill dag utan en massa bilåkande. Det blir tillräckligt mycket i morgon men jag har hittat en perfekt rastplats!

För att jag inte varken skulle springa fel eller för mycket valde vi att åka till Coyote trail som är en rundslinga.

Nu blev det ändå inte bara rundan för jag hade så mycket spring i benen att jag fick vända x flera och springa tillbaka till Anders. Det var så makalöst vackert att vi totalt tappade hakorna. Ganska kuperat (såna där långa sega backar som jag älskar), en del gegga efter snösmältningen, ytterst lite ”bröte” och ett mycket varierande landskap med allt från ängar i dalen till höga träd med milsvid utsikt.

Jag höll mig till att springa under en timme, 55 minuter för att vara exakt, men jag hade lätt velat göra den en gång till åt andra hållet.

Om du undrar över våra olika klädval så beror det på att A är en smula ljusskygg (läs rädd för att bränna sig och förblir därmed alltid ljusskygg) och har inte riktigt  fattat att +2 grader på morgonen snart förvandlas till minst 15 till när solen kommer fram

Sen gjorde vi som i går och drog till byn och ”gratis-hotspringen”. Flodvattnet var högre i dag så det kom in lite isvatten i det varma men det var ändå jättehärligt. Jag for upp och ner på varje sida för att få njuta av båda. Hot på ena sidan och smält isvatten på den andra. Kan det bli mycket bättre!?

Varje gång vi varit där har vi träffat en massa trevliga människor från när och fjärran och samtalen har blivit lika varierande som i jaccuzzin ”där hemma”. Väldigt roligt och spännande. Man lär sig onekligen

en hel del om både människor och USA på det viset.

Nästan precis jämte oss ligger ett stort fint ”Recreation center” med både pool och gym. Såklart jag var ”tvungen” att testa det också. haha.

Här bor förresten vi just nu. Eget litet hus med allt man kan behöva.

Vi har helt klart lyckats pricka in bästa tiden överallt för det är precis före den stora invasionen så vi har sluppit köer och trängsel. Samtidigt är allt öppet och ”redo” för det som komma ska. Att vi haft sån tur med vädret är helt otroligt! Det kunde ju varit som i måndags hela tiden!

Kram från Ingmarie

Hög på olika vis på höghöjd

Pagosa Springs har hundratals olika trails och jag kan inte låta bli att undra varför detta inte har blivit ett riktigt löparmekka? Eller det kanske det är men inte just nu så här mittemellan vinter och vårsäsong? Jag har dock aldrig hört om någon som åker hit för att just springa. Mycket märkligt. Däremot vet jag att folk åker hit för de varma källorna, golf , cykla, konsten, river-rafting och det vackra landskapet. Jag återkommer till det där med de varma källorna för det är något verkligen speciellt.
Det finns t o m kartor som beskriver massor av olika trails och en flik på deras hemsida heter just ”running”. Ja du fattar va? Detta ställe är unikt!

Vi åkte till ett område precis i närheten som kallas Turkey Springs. Bara där är hur många olika trails som helst att välja mellan.

Vi började tillsammans och det dröjde inte många hundra meter innan vi båda var helt sålda. Fina välmarkerade stigar omringat av de unika träden med den röda barken. Kyligt i början men sen värmde solen mer och mer. Och dofterna! Tall, skog, sol, lera, bark, varma stenar och gräs.

Efter ca 6 km hade vi gjort klart första rundan och jag fortsatte medan Anders tog bilen till en parkering vi bestämt vi skulle ses vid. Verkade ju enkelt och bra det var bara det att just den skylten in på den stigen tydligen fått ben för jag hittade den aldrig och sprang på tok för långt med tanke på det där loppet jag har på lördag. I stället för en dryg timme blev det 100 minuter. Men men, det blir som det blir. Jag får turbovila de resterande dagarna!

Direkt efter åkte vi ner till byn och floden. Det finns massor av olika SPA-och badanläggningar om man vill bada i det varma vattnet som kommer från den mineralrika ”Mother Spring”. Pagosa Spring har världens djupaste geothermala varma källor och de är enormt mineralrika och sägs vara väldigt bra för hälsan på olika sätt. Det finns visst även en öl, ”Earth Powered Beers”, som är bryggd på detta vattnet.
Vi var lite mer äventyrliga, eller småsnåla beroende på hur man ser det med tanke på att man får betala hundratals kronor för att gå in på de ”riktiga” anläggningarna, och valde en mer naturlig källa i San Juan River. Helt gratis och hur härlig som helst. Det är rejält varmt och en stor kontrast mot mina ”vanliga” bad men det var bara att glida över stenarna så var man i den kalla floden.

Några av de mer fina (och dyra) anläggningarna från båda hållen

 

Varmt

Kallt

Efter lunch for vi norrut och klättrade ännu mer uppåt för att få uppleva Treasure Falls.

 

Bilderna får tala för sig själva…

Pagosa Springs ligger på ca 2100 m över havet och det är en höjd min kropp klarar av ok. Efter 2500 m brukar jag bli lite extra flåsig och vid 3000 rejält påverkad.
Vi åkte upp genom bergen till 3200 och jag trodde det skulle gå bra eftersom jag satt stilla i bilen men det hjälpte inte. Jag blev ganska rejält påverkad med illamående och yrsel så vi fick vända innan vi hade tänkt. Detta har hänt innan, bl.a när jag varit högst uppe på Sandia, men minnet kan vara lite extra kort ibland…
Ja så klen är jag. High Altitude sickness är dock inget att leka med för blir man riktigt dålig kan man få både lung- och hjärnödem med dödlig utgång. Vem som helst kan drabbas, Anders påverkas nästan inte alls, men har man ex haft det innan är risken högre. Liksom låg ålder. Det faktumet håller jag fast vid. Haha!

Vägen var i alla fall hisnande vacker när jag väl pallade trycka på fotoknappen.

Bästa boten är att komma ner på en bättre höjd och när vi var ”hemma” igen kändes det bättre och nu är jag som vanligt igen.

Har du varit höghöjds-sjuk?

Kram från Ingmarie