Ingen vilodag

Förra veckan var en vän och extremt duktig multisportare och coach här, Johan Hasselmark på Aktivitus, och vi pratade såklart en hel del träning. Det blir ju lätt så här när två idrottsnördar träffas… Hur som helst så kom vi in på det här med att man (läs jag) blivit långsammare ju äldre jag blivit vilket i och för sig inte är så konstigt men jag vill bli snabbare än vad jag är och tror det ska gå. Som Johan sa så är jag extremt uthållig så den biten behöver jag egentligen inte alls jobba med utan det gäller att öka upp spänst, styrka och få in mer “hårt och kort”. Egentligen vet jag det men det är alltid bra att höra någon annan säga det också och att få både tips och förslag på hur jag kan gå vidare.

Det knepiga för mig blir inte att träna hårt och kort men däremot att avstå från “kickarna” mängdträningen ger mig. Jag behöver ju träningen framförallt för att inte trilla ner i något svart hål igen och för att orka med jobbet. Att då träna mindre tid, även om det är hårdare pass, känns ju en smula läskigt. Så till en början blir det nog en “mellanväg”. Åtminstone så länge jag är kvar här och har vansinnigt mycket tid över till att träna. Och vila också för den delen. Jag behöver ju varken städa eller göra matlådor!

Så i  dag har det inte varit någon vilodag vilket var helt enl. planen.

Dagen började dock lugnt. Det gör mina dagar i och för sig alltid. Jag undviker alltid att stressa på morgonen. Den där yoga- och meditations-stunden jag har varje dag oavsett var jag befinner mig är guld värd. Extra härlig blir den såklart med denna vyn.

Och kissekatt-besöket.

Efter frukosten sprang jag i väg till “röda vägen” för ett intervallpass. Nu sprang jag i och för sig inte på den för den är gjord av betong och dödar ben fortare än man hinner säga gurkburk. Åtminstone mina ben… Det går dock alldeles utmärkt att springa jämte så det var det jag gjorde. I med och motvind och upp och nedför. 16 x 1 min. efter Johans tips om “hårt och kort”.

Jag blev galet trött. Fick t o m blodsmak i munnen. Men det kändes bra! Jag la även till en del “hopp&skutt-övningar” för att fortsätta öva på (den urkassa) spänsten. PT-Rafael har gett mig många bra övningar så jag vet vad jag ska göra. Det gäller ju liksom bara att jag gör dem också…

Fortsatte sen direkt med nästan en timmes styrka + en timme i bassängen. Uthålligheten är det som sagt var inget större fel på…

Inger hade anmält mig till spinningen på eftermiddagen och jag är ju inte den som är den och säger nej. Kul och bra som alltid!

Tyvärr kunde hon inte vara med på hela själv men hennes Joakim som kommit hit körde och bada kan man ju göra oavsett.

Efter allt detta tyckte jag faktiskt att jag var värd den här.

I morgon ska vi på äventyr!

Kram från Ingmarie

 

 

Bergslöp

Jag kallar det Playitas-berget, för det ligger ju precis jämte, men det heter garanterat något helt annat. Jag tog mig i alla fall upp dit i dag på den lilla stigen. Eftersom jag har ganska rejäl svindel så var det en smula utmanande när det var så brant att jag fick hålla stenarna för att ta mig upp och stigen var så smal att man inte ens kunde ha båda fötterna jämte varandra. Men det var det värt!

Playitas från ovan

Väl där uppe var det helt ok att springa och jag har hittat massor av nya fina trails jag vill uppleva och upptäcka!

Det är också i princip omöjligt att springa vilse. Möjligtvis kan man springa runt, runt och omvägar.

Jag tog det väldigt lugnt för meningen var att detta skulle vara en “vilodag”. Det är lätt att dras med och göra för mycket när man ser alla andra tränar. Allt här är ju liksom upplagt för att man ska kunna göra det och det finns möjlighet till de flesta sporter. Allt från tennis och crossfit till simning, löpning och beach-volleyboll. Nu är ju allt relativt men för mig har den här dagen verkligen varit lugn. Efter den där lilla utflykten var jag på ett Body balance pass i solen. Så himla härligt!


Plus ett kortare simpass. Bassängen ligger precis jämte “utetränings-banan” så det är väldigt behändigt. Att älska att simma är verkligen plättlätt här!

Jag har t o m simmat lite i havet i dag. Så roligt! Och väldigt guppigt!

Kram från Ingmarie

 

 

Fullspäckade dagar

Visst blir det många timmar träning varje dag men det blir också väldigt mycket vila. Att slippa stressa i väg till ett stressigt jobb är hur skönt som helst och verkar göra underverk med både kropp och knopp.

I går hann jag med ett löppass i bergen.

Sen ett kort pass på gymet för de hade städtid och stängde. (Jag hade missat den lilla detaljen. Hygienen är extremt hög!) Men jag bokade snabbt en extra timme i bassängen och fick till både simning och vattenlöpning.🥳

Lite senare blev det ett Power-pass” (typ cirkelträning) tillsammans med Lona på utebanan. Riktigt skoj!

Och ett havsbad förstås men det är ju inte direkt någon träning.

Inte min morgonyoga eller att mata katterna heller men det är mysigt och liksom fridfullt. Sånt som ger energi och lugn för själen!

I dag blev det inte precis lugnare men minst lika skoj. Jag hittade lite nya trails vid Playitas-berget (det heter säkert inte så men det är vad jag har döpt det till) och hamnade i grannbyn Gran Tarajal. Superfint! En bit var även på den som kallas “röda vägen”. Ja du ser  säkert varför den kallas så…


Det kändes löjligt enkelt att springa dit så jag bestämde mig för att köra tröskelpass på tillbakavägen. Det jag liksom inte hade fattat var att jag hade både medvind och en himla massa nedför på ditvägen. Det kom jag på när jag vände… Men jag hade bestämt mig så då blev det så. 30 minuter för att vara exakt. Slitigt men med en bra känsla!

Sen hann jag även med både ett corepass och ett simpass innan lunchen. Jo, jag var uppe tidigt…

Corepasset var en av alla klasser man kan välja mellan här. Lite senare testade jag även “Full body” där  man, som orden avslöjar, tränar igenom hela kroppen. Riktigt skoj! Och bra!


Sen gick jag rakt ner till havet. Jag älskar att allt är så himla enkelt här och att allt är så nära.

För mig är detta som att vara i paradiset. Jag älskar solen, lugnet, miljön och maten är helt ok. Vad mer kan man liksom begära?

Kram från Ingmarie

 

Kissekatterna och ett omvänt Triathlon

Jag skrev ju för någon dag sedan om att det är väldigt mycket katter här och att de har särskilda små hus. Så här ser de ut.

Jag vet inte riktigt vem som sköter dem men alla kan hjälpa till och det verkar funka för de ser välmående ut.

Såklart jag vill  bidra till att de fortsätter må bra.

Husen finns lite överallt. Ett är precis där jag morgonyogar och mediterar så det är plättlätt att gå förbi  och fylla på lite mat. På så vis blir morgonen ännu lite finare och härligare!

På tal om fin och härlig så var löpturen det men jämrans vilka sega ben jag hade sen i går. Backar suger! Grejen är också att alla rundor börjar uppför. Och det är inte många platta sträckor oavsett var man väljer att kuta. Men det är bra tänker jag för backar ger starka ben. Och går det upp så går det ju någon gång även ner om man börjar och slutar på samma ställe.

Jag tog mig även upp på berget här vid Playitas. Inte hela vägen men en bit. Hisnande utsikt och så galet blåsigt att jag trodde jag skulle flyga i väg.

Som jag skrev i rubriken blev det ett triathlon men i helt fel ordning. Efter löpningen simmade jag. Gick betydligt bättre än i går. Då kändes armarna och ryggen som en stor stock. I dag var stocken tack och lov borta!

Sist blev det cykel. Eller i alla fall spinning. Tufft, kul och bra!

Kram från Ingmarie

Lighthouse-run

En sak man snudd på “måste” göra när man är här är att springa till fyren. “The lighthouse-run”. Det är ca 7 km upp dit från Playitas-anläggningen och det är i princip uppför hela tiden. Ibland har man turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att ha motvind också. Sista biten är en brant serpentinväg som verkligen suger musten ur benen på de flesta. Landskapet är hisnande och väldigt vacker. Jag fick hänga på några atleter från “Race&Shine” vilket gjorde att det blev ännu lite tuffare för de är en grupp stenhårda triathleter. I ärlighetens namn hängde jag inte helt med de snabbaste, jag försökte inte ens, men bara vetskapen om att det är fler som sliter är peppande tycker jag. Dessutom är det ju faktiskt väldigt roligt att dela upplevelsen med andra.

En del av sista biten upp

Hemåt går det lite snabbare men med möra ben är det en utmaning ändå. Vi tog en liten extra omväg på slutet så det blev 15 km till slut. Jag tror jag svettades bort halva mig! Så himla härligt! Extra njutbart med en (serverad) utelunch efteråt.

Eftersom det ingår flera timmar i bassängen i mitt “rese-paket” så var jag såklart i även i dag. Jag ska simma så mycket jag bara kan och försöka ta igen alla missade timmar pga de där nedstängningarna.

Både simmade och vattenlöpte. Bra kombo! Inger var också med en stund.

Det är ju förresten inte utan att jag börjar känna mig en smula bortskämd när det är så här på varje morgonyoga-stund.

Mest är jag dock tacksam. Inte bara för de vackra morgnarna utan överhuvudtaget. Att få vara här är så lyxigt och härligt att det liksom inte finns ord.

Kram från Ingmarie

 

 

Undantaget

Jag skrev ju innan att man inte behöver munskydd när man tränar men det finns dock ett undantag och det är på gymet. Fråga mig inte varför men så är det. Eftersom jag avskyr munskydd så tog det emot att gå dit men jag behöver styrketräningen så det var bara att gilla läget. Får nog lov att säga att det gick över förväntan. Inte så att jag gillar det eller vill att det ska vara så även hemma men det funkade liksom. Om det är “priset” jag får betala för att få gyma så betalar jag det liksom gärna. En timme blev det till slut!

Direkt efter var jag nästan två timmar i bassängen. Först själv och sen med sällskap av Inger. Både simning och vattenlöpning. Egen bana hade vi också! Hur bra som helst! Bassängen är precis lagom temperatur och väldigt ren och fin. Att den är 50 meter gör allt ännu bättre.

Det blev även en timmes spinning. Riktigt bra pass och utsikten kan man då inte klaga på!

Och när man svettats på hojen badar man i havet efter. Det är sen gammalt.

Någon dag ska vi försöka simma där också.

Morgonen var lika vacker som i går och i dag fick vi finsällskap på vår lilla yoga- och meditationsstund.

Det finns väldigt mycket katter här. Fina och välmående och vansinnigt söta. De bor faktiskt här i egna små hus. Jag ska ta foto och visa sen.

Kram från Ingmarie

Minns rätt

Det är många år sedan jag var här på Playitas , minns inte ens hur många, men jag minns att jag gillade det väldigt mycket och inte ville åka härifrån.

Jag gillar det fortfarande! Det är precis så bra, vackert och härligt som jag minns det. Faktiskt t.o.m bättre för det är otroligt lugnt. Visst är här andra men det är liksom ingen hets som när det är väldigt många på samma ställe som vill få plats oavsett var det gäller. (Matsal, gym, bassäng, solstol… Ja du vet.) Ett ställe med sådana här skyltar kan man ju förresten bara älska!


Och om man nu är det minsta orolig för att bli smittad av det där viruset så är detta stället man ska vara på! Det är otroligt säkert! Inga som helst problem att hålla avstånd eller följa de väldigt enkla reglerna.
Munskydd krävs när du inte tränar, äter, badar eller solar. (Dvs nästan aldrig om man är som mig…) I matsalen är det bra uppdelat och det är noga att man alltid tar handsprit innan man går in för att hämta mat. Äta kan man göra både ute och inne. Hur maten är får jag återkomma med. Känns lite tidigt att säga varken bu eller bä men so far är den ok.

Jag tog mig upp mot bergen i dag. Sprang lite fel för jag missade markeringarna. Jag känner igen mig men minns liksom inte riktigt var jag skulle svänga av och är man inte uppmärksam missar man de där färgfläckarna som visar vägen. Ovan som man är vid värmen var jag orolig vattnet inte skulle räcka och jag skulle få värmeslag men det gick fint! Tur man är lite kamel. Jag älskar verkligen denna miljön! På hela tiden mötte jag en löpare och en som körde mountainbike. Ja du fattar hur lugnt det är!

Inger cyklade med ett gäng men vi började vår morgon tillsammans med yoga och meditation på “Yoga-verandan”. (Den är ny från förra gången jag var här.) Det behövs nog inte skrivas så mycket om hur det var…

Det finns massor av olika (gratis) pass att välja på och jag valde “stretch and relax” i kväll. Efter simpasset. Denna bassängen måste vara en av världens bästa och vackraste!

Det är bra när man minns rätt.

Kram från Ingmarie

Jag ska nog…

…klara av att vara här ett tag.

Inger!

50-metersbassäng under solen!

Playitas är minst lika fint som jag minns det från förra gången jag var här och absolut ett paradis för alla som gillar träning. Och det gör ju jag!

Kram från Ingmarie

Fri för ett tag!

I går gjorde jag mitt sista pass på IVA på ett par veckor. Jag ska vara tjänstledig och det känns minst sagt fantastiskt! Jag är såklart också tacksam att jag kan med tanke på hur det är men mina chefer är de bästa och efter att ha skjutit upp den här ledigheten tre gånger så är det äntligen dax. Kraftigt förkortad men ändock. Jag får vara ledig! Faktum är att jag tror det är i näst sista sekunden. Jag har inte skrivit så mycket om det här men jag mår inte superbra rent psykiskt. Jobbet tär. Jag har börjat drömma mardrömmar igen, har en ständig oroskänsla i magen innan jag ska till jobbet och jag saknar den vanliga arbetsglädjen. Vi får väldigt mycket stöd och hjälp men det räcker liksom inte riktigt. Hoppas detta avbrott gör att det vänder…

I morgon ska jag dra söderut till värmen så i dag blev det sista passet på ett tag här hemma. Körde ett riktigt bra intervallpass (12 x 2 min.) + utegym.

När jag väl stannade och njöt lite i vårsolen märkte jag hur trött jag blivit men den tröttheten är härlig! Helt annorlunda den jobbet ger…

En simtur i sjön blev det (förstås) också. Jag är ganska säker på att det blir två-siffrigt nästa gång jag är i.

I går blev jag förresten fångad på bild av min kompis Memo. En gång i tiden sprang vi i landslaget ihop. Numera är vi mest Bagis gladaste löpare! Och kanske de mest envisa, entusiatiska och uthålligaste med tanke på hur länge vi hållit på.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Framåt och en utflyktsdag

Eftersom jag är en usel cyklist så är det här med cykling/spinning väldigt bra på så vis att jag i alla fall blir grymt trött av det. Så även om jag inte tycker det är det mest lattjolajbans jag kan göra en söndag (eller any day förresten) så blir jag åtminstone svettig och glad av det!

Ryggen kändes egentligen väldigt bra i dag men jag vågade liksom inte chansa och utmana ödet för mycket. Med facit i hand vet jag att det var helt rätt beslut. Vi har nämligen varit på utflykt på fina Gålö tillsammans med Inger och Joachim och jag utmanade den, ryggen alltså, lite.

Sist jag var där var i höstas tillsammans med Josefin och Ulf då vi körde swimrun. I dag blev det vandring/jogg på en av de fina stigarna. Det är makalöst vackert på Gålö och hade det inte varit så krångligt att ta sig dit utan bil så hade jag varit här mycket oftare!

Jag och Inger små-joggade emellanåt men jag kände på slutet att det inte riktigt är läge att köra några längre löpsträckor. Det gör inte ont-ont men det spänner och stramar mer än vad som är sunt och normalt. Men det går helt klart åt rätt håll!

Sen var det så himla lyxigt att Inger och Joachim hade med sig sitt utekök och bjöd på varma wraps med en massa (vego-)mums!

Medan de fixade mat så badade jag. Såklart. Inte för att jag skulle slinsa från jobb, de ville inte ha hjälp, utan dels för att det var massor av dagar sen sist och dels för att jag omöjligt skulle ha kunnat låta bli.

Så fantastiskt härligt! Enda lilla problemet är väl det där att äta efteråt med frusna fingrar och huttrande kropp men allt går om man bara tar det lugnt och fokuserar. Om det var gott? O ja! Bland det godaste på länge!

Tack livet och mina fina vänner för en härlig dag! Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att jag får vara med här på jorden och uppleva allt detta. Vilken grej liksom!

Kram från Ingmarie