Resa

Nya ställen och rätt ställe

När jag är på nya platser och vill hitta bra löprundor brukar jag, förutom att använda Google maps förstås, springa åt alla väderstreck om det inte verkar helt ospringbart vill säga.Ibland vet jag mer eller mindre exakt hur jag ska kuta. Ibland får känslan och nyfikenheten helt styra.

I dag blev det söderut nästan helt utan plan. Förbi och genom parker där det picknickades för fullt. Och plötsligt dök det upp ett minijärnvägsspår! Utan tåg.

Ibland var det platt och rakt.

Ibland lummigt och böljande.

Halvvägs fanns det en stor park med extra ”räddningshål” för cyklister och andra sportande. Så himla käckt!

Det blev en jättebra runda för jag gillar när jag slipper springa fram och tillbaka.

Med tanke på vad temperaturen var på seneftermiddagen så valde jag helt klart rätt ställe att spendera dagen på! Underbart! Har jag förresten sagt att jag älskar sol, värme och sand mellan tårna?

Anders är fortsatt lite krasslig så jag hade åkt själv till Leighton beach för att slöa. Börjat på ännu en ny bok. När jag börjar läsa är jag snudd på hopplös. Blir helt uppslukad och läser, läser, läser, läser och läser ännu mer. Tills den är slut och jag letar desperat efter en ny att uppslukas av.

Nåja. Antar man kan ha värre laster här i livet.

Men även solen behöver vila och för att inte helt slöa till så testade jag gymet i Fremantle på vägen hem. Nice!

Där var några ruskigt starka gubbar som körde, så där så jag fick hålla i hakan, men jag vågade inte ens smygfota. 😜 Själv är jag inte riktigt så imponerande men allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Det finns en första gång för allt

När vi kom hit fixade vi ganska direkt gymkort på Anytime fitness. Av flera anledningar. Vi hade testat det innan, de finns typ överallt, öppet 24-7, bra grejer, fräscht och hyfsat pris. Alla är ganska lika rent ”innehållsmässigt” så man slipper liksom obehagliga överraskningar som att det saknas bra spinningcyklar. För vem vill köra intervaller på de där vanliga motionscyklarna med sadlar breda som köksbord? Tror förresten faktiskt ingen svettats så mycket som mig på just denna hojjen som jag lyckades med. Men någon ska ju vara först.😜

Och när jag väl var klar där var det bara att göra Anders sällskap och fortsätta med resten.

En annan bra grej som finns på alla gymen är en ”säkerhetstavla” med hjärtstartare, telefon, band aid, nödfalls-instruktioner och t.o.m överfallsalarm att ha på sig för den som känner behov av det.

Men hur kul det än är där inne så kan man ju inte stanna där i evigheter när solen strålar där ute. Dessutom hade min svett tagit slut.

Så vi tog oss till Leighton beach i Fremantle. Det är ett sånt där ställe man bara tror finns i resebroschyrerna. Retuscherade! De här är dock absolut ofixade bilder!

Enda jag kan klaga på är att vågorna blev för tuffa för vattenlöpning men som så ofta har jag en plan B. I dag hette den Bicton Bath. En jättefin liten vik i Swan River med brygga och simdel.

Kan nästan slå vad om att ingen vattenlöpt där innan! Men som sagt var, någon ska ju vara den första.😍

Kram från Ingmarie

Ibland blir det inte som man tänkt och trott 😳

Det här att testa nytt blir inte alltid som man tänkt sig. Men provar man inte så får man aldrig veta och du vet ju att jag inte vill dö nyfiken. Alltså kan det ibland bli mindre lyckade tester.😜

Ända sen jag sprang en av delsträckorna på Bibbulmun track har jag velat testa flera. Helst alla men det krävs en del både tid och pengar för att ta sig de 100 milen mellan Kalamunda i Perth Hills och Albany. Det här är en ren vandringsled med varierande terräng. Vissa delar är superlätta och fullt springbart. Andra är betydligt besvärligare och ospringbara om man inte är en extremt skicklig traillöpare a la Killian.

Det där var något jag inte riktigt begripit förrän i dag när jag gav mig ut på trailen från den ena ändens start

Det började inte ens bra. Stenar och rötter i överflöd och rullgrus på backar från hell. Jag kämpade på och trodde det skulle ändra sig, vilket det väl hade gjort förr eller senare, men jag skulle ju tillbaka också.

Så jag hoppade på en annan väg som tog mig upp till starten igen och sen vidare på Kalamunda Heritage trail där jag hittade Anders.

Väldigt mycket mer lättsprunget och jag hittade roliga MTB-trails att leka lite extra på!

Och bara någon kilometer därifrån finns en Waterpark så nu har jag simmat även där!

Anders också! Han körde fjärilsim så det stod härliga till!

Sen kom en massa (ovanliga) moln och vi tyckte det blev ”kallt” så det blev en innefika i fåtöljer man nästan försvann i.😳

Så du ser! Det blev väldigt bra till slut även om det blev lite ”fel”. Trailen är lång och det kommer fler test-chanser!

Kram från Ingmarie

Fremantle och närområde

En av de roligaste sakerna med nya platser är just att de är nya och det finns så himla mycket att upptäcka! Bara att hitta bra mataffärer är ju ett äventyr. Det finns ju en del att välja på men vi har börjat lära oss vilka kedjor som är bäst vilket såklart underlättar. Mat är ju viktiga grejer för utan energi blir det klent med ork för alla de andra upptäcktsäventyren.

Som att springa i vårt nya närområde. Kutade utmed Swan River i morse. Det är väldigt vackert och det går att fortsätta i princip hur långt och länge som helst men dels är det mest asfalt och dels är min rygg ganska oglad sen gårdagens många timmar i bilen så jag tog det väldigt lugnt.

Jag hittade dock en perfekt park för (gräs)intervaller! Där ska jag roa mig så svetten rinner!

Vi gjorde sen ett kärt återbesök på South beach i Fremantle. Jag minns att det var fint men inte att det var så fint!

Och man kan välja om man vill ligga i sanden eller på gräset. Vi valde det sista i dag. Har ännu en gång fått tag på en sån där bok som man blir helt absorberad av. Visst är det härligt när det händer?

Något det finns gott om här är simbassänger. Och det är snorbilligt! I snitt får man betala max 40 kr och då ingår det både 25- och 50-metersbanor, omklädning, gott med plats, café, shop samt ordning&reda. Solen får man på köpet. Fremantle Leisurecenter var inget undantag. Älskar verkligen att simma ute så här!

I morgon blir det garanterat ännu fler nya upptäckter!

Kram från Ingmarie

Munda Biddi, skogspool, rumpskav och ny huskompis

Bara här i sydvästra Australien finns flera riktigt långa trails. En är ju Cape to cape som vi testade lite på nyårsdagen.. En annan är Munda biddi trail. Den startar utanför Perth och slutar i Albany. Eller vice versa såklart. Totalt är den ca 1000 km och räknas som en av världens längsta off-road cykelleder i världen! Naturligtvis kan man både springa och gå på den också. Vi tog oss till fina lilla Nannup och hoppade på trailen där. Makalöst fint!

Jag fick super-feeling och körde intervaller så svetten stänkte. (Vilket i och för sig inte är så svårt när det är över 30 grader…)

Anders körde lite andra vägar, han tyckte nämligen trailen var för smal på sina ställen och att det var för mycket prassel i buskarna.😜

Jag hörde också prasslet men de enda djur jag såg var 2 kängurur som skuttade i väg när jag kom flåsande.

I Nannup finns det även en perfekt gräsplan för hopp&skutt-övningar. Sen var jag tokslut!

Det finns även fint ordnat med duschar där men vem vill ödsla tid på sånt när det finns en helt perfekt liten Barrabup-sjö bara några mil in i skogen. Så underbart!

Och ett perfekt ställe för picknick!

Sen har vi kört en vansinnigt massa mil genom ändlösa skogar med unika träd, genom böljande vidder, förbi vingårdar och stora äppelodlingar, på raksträckor som aldrig verkade vilja ta slut och genom både välmående byar och ställen som Gud verkar ha glömt. Men även i de minsta små hålor finns det glass!

Lite närmre Perth roade vi oss på gymet i Mandurah en stund. Det där med att sitta still i timmar är ju liksom inte riktigt min grej…

Att vi nästan var framme vid vårt nästa uppdrag spelade ingen som helst roll För att orka sista biten så krävdes det lite gofika.

Och nu är vi i Perth igen! För att bo hos Billy ett tag.😍

Kram från Ingmarie

Och en grandios start!

Det finns de som skriver årssammanfattningar på det gångna året och har klara, utstakade mål för det nya. Jag är inte en av dem… Visst gillar jag minnen och att tänka tillbaka på allt som hänt men jag finner liksom ingen mening med att återupprepa det här.( Eller så är jag bara lat. Skillnaden är hårfin…😜) Och visst har jag planer och mål med nästa år. En del är t.o.m riktigt seriösa. Jag ska bl.a börja ett nytt jobb, måla mer, simma för coach mer och satsa ordentligt på vissa Swimrun-race. Vill det sig väl kommer det även bli långlöpning- och openwater-race! Men allt det där kommer du ju märka efter hand. 😄

I dag är hur som helst första dagen på 2018 och precis som 2017 avslutades i storstil så börjar detta nya år i samma stil!

Bara i denna lilla del av detta gigantiska land så finns det flera riktigt långa vandrings- och cykelleder. En är Cape to cape som går mellan fyrtornet utanför Albany som vi besökte i går och Cape Naturaliste Lighthouse norr om Dunsborough och Busselton där vi är just nu.

Hela leden är ca 14 mil lång så jag har inte kutat den i dag. Jag skulle verkligen vilja men jag är nöjd med den lilla snutten jag fick till i dag inkl några trails uppe runt fyren. Anders sprang också en sväng och trots att han är den som är mest rädd för ormar, spindlar och jag vet inte allt, medan jag är tvärtom, så var det han som fick se både en orm och en ödla. Eller så var det just därför. Borde kanske oroa mig mer…

Inte långt därifrån ligger Meelup beach och jag fick samma overklighetskänsla denna gången som förra gången. Det är nämligen så osannolikt vackert!

Vattenlöpa, bada och simma i det vattnet är obeskrivbart! Brydde mig inte om den där våtdräkten i dag.

Tack 2017 för alla ups and downs. Jag är på riktigt tacksam och glad över allt. Och välkommen 2018! Jag är så redo för allt som väntar!

Kram från Ingmarie

Ett grandiost avslut!

Jag funderade för en stund sedan ett kort ögonblick på hur det kom dig att jag kände mig helt både full och tom i bollen på en och samma gång.

Men så tänkte jag till. Och håll i hatten nu men du kommer snart också begripa varför min skalle är proppfull.😜

Morgonyoga och frukost på balkongen inledde denna sista dag 2017. Inget märkligt eller ovanligt med det. Förutom balkongfrukosten då.

Jag fixade matlådor och vi packade bilen full och drog söderut till mysiga Margaret River. Förutom att hela området ju är världskänt för sina viner så är det också varje traillöpares, cyklist och outdoor-människas dröm. Finns massor att upptäcka i och runt orten och trots att vi varit där ett par gånger innan har vi garanterat inte upptäckt mer än max en hundradel. Hur som helst så stannade vi vid Rotary park och början av 10 mile Brook Trail. Men det är två fel med denna startbilden…

< strong>Ett: Trailen var avstängd. För ett brobygge! Hur kunde de planera så kasst? Fattar väl varenda kotte att jag ville kuta den på nyårsafton!😳

Två: Jag och keps hör inte ihop hur god tanken och syftet än är. Så den hamnade här medan jag körde intervaller i sagoskogen.

10- milern var ju inte helt stängd och när det är så här fint funkar det hur bra som helst att kuta 5-minutare fram och tillbaka 8 gånger hur lätt (nåja) som helst!

Bonus var att det kändes grymt bra! Och att vi kunde avrunda det hela med bad och picknick ännu några mil söderut i Augusta och Granny’s pool. Jo den heter så. Denna magiska lilla plats som gjord för vilken reklambroschyr som helst!

Det kunde ju räckt där.Egentligen. Men när vi nu ändå var på utflykt kan man ju lika väl gå all in, eller hur?

Så vi åkte till Cape Leeuwin Lighthouse. Australiens mest sydvästliga punkt. Where the Southern and Indian Oceans meet. Mäktigt! Och lärorikt!

Lite norrut finns flera olika grottor man kan besöka. Vi valde (såklart) den största i västra Australien. Jewel cave. Det är en extremt väldekorerad grotta med fyra stora valv med fantastiska formationer av olika slags stagmaltiter, corals, heleciter och allt vad de nu heter. Inga foton i världen kan visa hur magnifikt det var men du får fantisera om en sal med 40 m till taket, frusna vattenfall, orgelpipor och gigantiska portaler.

Vi fortsatte vår tur genom Boranup Karri forest och dess fantastiska natur. Man blev ju rent gråtmild av vackerhets-lycka.

Liksom detta. Solnedgång på ena sidan och månen på den andra!

Innan vi kom hem tankade vi, precis som förra året, i Whitchcliffe. Det är liksom lite för crazy för att missas.

Och vi hann även inköpa en varsin brun påse.

Nu återstår att se om vi orkar vara uppe till 12-slaget så vi får användning av innehållet.( I år.)

Gott slut på 2017 alla! I morgon skriver vi 2018 och frågar du mig känns det ruskigt spännande!

Kram från Ingmarie

Du vet att det är varmt när…

• Skuggan är precis under dig hur och var du än vänder rumpan.

• När man gillar dessa extra mycket.

För övrigt en väldigt vacker runda utmed havet även om det var lite väl mycket asfalt/betong för att mina ben skulle jubla…

• När (den som alltid onödiga) t-shirten jag la på en sten vid det lilla foto-stoppet ligger kvar många timmar senare. Ingen som behövde den. Eller så visar det bara att the Aussies är ett ärligt folk. Alternativt att tröjan inte luktade hallon.

• När t.o.m våtdräkt i havet känns för varmt för mig. Men jag behöver öva… Simma med våtdräkt alltså.

• När man camperar så nära vattenbrynet som det bara går. Först ensamma och sen med The Erikssons. Vissa med extra-extra solskydd. Ser du förresten att vi avancerat med solstolar a la Aussie-Life? 😄

• När jag har solbrillor och keps! Tror banne mig aldrig det hänt förut!😜

• När termometern visar detta kl 17.

Med andra ord en fantastisk dag!

Kram från Ingmarie

Förflyttade

Vi har inte farit så långt söderut från Bunbury vid denna lilla tur innan nästa uppdrag. Vi är i ljuvliga Busselton nu. Det är där vattnet är så vansinnigt vackert, sanden bländande vit och (nästan) allting man behöver finns på gångavstånd. Vi bor i en liten gullig tvåvånings-lya med en liten pool precis utanför dörren.

Men jag tror havet kommer få flest besök av oss. Det är absolut oslagbart både att vara i och jämte.

Kändes extra skönt med lite vattenlöpning efter morgonens cykelintervaller. Jag blev nämligen ruskigt trött.😜 Typ så här:

Men efteråt var jag skitnöjd! Såklart!

Och Anders slet med sitt. Min ordination.

Kram från Ingmarie

Sista här på ett tag

I dag är sista dagen i Bunbury på ett bra tag för i morgon kommer husägarna (dvs Grace och Freds människor) hem och vi drar vidare söderut en sväng. Känns vansinnigt sorgligt! Har verkligen älskat varenda sekund här! Utom möjligtvis när Grace dragit in sina fångster (möss, skalbaggar, ödlor och jag vet inte allt) för att visa oss vilken duktig jägare hon är. Men det är helt omöjligt att ens bli irriterad på henne för hon är ju trots allt en katt och söt så man dör sötdöden mest hela tiden. Särskilt när hon sover.😜

Passade på att köra ett halvlångt långpass i dag. Allt är som sagt var relativt men även om jag älskar värmen av hela mitt hjärta så är två timmar i 30 grader på en runda med backar som nära på når himlen, och en vind som mest gör att svetten torkar fast ännu hårdare, ganska slitigt. Åtminstone för mig. Men jag vill inte byta ut det här mot något annat just nu!

Havet svalkar ju om man så vill. Och skuggan. Även bassängen trots att man (läs jag) jobbade på bra med intervallerna i kväll.

Anders var också med en stund. Det vanliga torsdagsgänget var på vift. Eller så sa de bara så för att slippa mitt babbel. Vad vet jag, vad vet jag.😜

Kram från Ingmarie