Övrigt

Dubbelt flow

Har du löppass där du nästan inte ens minns var du sprang? Knappt ens att du sprang.🤪

Så hade jag det i dag och även om det är jättehärligt med såna här flow-pass så är det ju lite synd att missa allt det vackra! Eller såg jag det utan att vara medveten om det? Gick det liksom  in i det omedvetna och att jag njöt utan att vara medveten?😄

På jobbet har jag också haft flyt men där är jag i högsta grad medveten.I alla fall med det jag gör. Vad som händer runt omkring kan  jag däremot vara ytterst omedvetet om.😀

Kram från Ingmarie 

 

 

Lyx(jobb)dag

Två av två bra föreläsningar har jag fått vara med om i dag! På arbetstid inkl. gratis mat. Vissa har det lyxigt värre!

Den första var med  Igor Ardoris.
Igor Ardoris är fil kand i pedagogik, idrottspsykologisk rådgivare, lic. mental tränare och dipl. mindfulnessinstruktör. Han är också grundare av Budo Mental Träning – mental träning för hantering av svåra situationer.
Sedan 2007 har Igor bland annat utbildat elitidrottare, lärare, blåljuspersonal och företagsledare att agera utifrån lugn och balans i pressade situationer.

Temat var ”Självledarskap” och kort sammanfattat handlade det om hur våra hjärnor fungerar, skillnaden mellan kunskap och kompetens, betydelsen av att känna trygghet och vårt eget ansvar för våra känslor och handlingar. Väldigt, väldigt, väldigt bra!

Den andra var med Marika Carlsson. Att det blev vansinnigt många skratt kan du nog förstå men temat var ”fördomsmedvetenhet”  så det var även mycket tänkvärdheter om våra fördomar för oavsett vad man tror och säger så har alla det. Inte så mycket nytt egentligen men viktigt att fundera på och att få skratta så det gör ont i magen är aldrig fel!

Tanken var att jagskulle simma i Levrasjön efteråt men även om det var ljuvligt varmt och skönt så blåste det ganska rejält och jag var inte alls sugen på en massa våg-kallsupar så det blev cykel inomhus. Ibland fattar inte ens jag hur (korkat) jag tänker…

Men jag cyklade dit och hem utomhus plus att jag fick ett härligt bad i havet så det har verkligen inte gått någon nöd på mig! Allt har ju dessutom varit helt självvalt.

Kram från Ingmarie

Tvättäkta hatkärlek

Intervaller och fartpass. Jag både älskar och hatar dem. Före kan jag t o m ha lite ångest. Under tiden, åtminstone på slutet, kan jag tro jag ska kollapsa. (Har hittills dock aldrig hänt…)
Efteråt känner jag mig hög och vill göra om det så fort som möjligt.
Konstigt det där.
Antar att det liksom är en del av hela grejen. Att våndas, kämpa, överleva och segra över skallen. Det är ju trots allt oftast den som hittar på alla dessa känslor och tankar. Vad tror du?

För mig blev det 4 km uppvärmning, 5 km så hårt jag förmådde och 4 km nedjogg i dag och jag blev ruskigt trött. Sista kilometrarna på nedjoggen var garanterat ingen vacker syn. haha.

Men rackarns vad nöjd jag var när jag fick slå mig ner på stranden, äta lite och slappa en stund.

På gymet kan jag också bli ruskigt trött men det är på ett annat vis. Att ta i så mycket musklerna klarar av kan ibland ge mig lätt illamående och en känsla av att huvudet ska sprängas. Pulsen kan bli skyhög där också. Särskilt om det är hopp och ”superset” jag kör.
Skoj är det i alla fall och jag är säker på att det är snudd på (livs)nödvändigt också. I alla fall om man som jag har som mål att kunna resa sig från golvet utan att ta i med händerna, sitta hukande, lyfta och bära tungt även när jag är 80+.

 

Kram från Ingmarie

Sista dagen i frihet

Eller så illa är det inte men i morgon är semestern slut och den verkliga vardagen är tillbaka. Ett tag i alla fall för sen kommer ny ledighet!

Denna hösten kommer vara fullspäckad med allt möjligt skoj, nya utmaningar och många resor. Det enda ”tråkiga” som jag vet är  är ytterligare två tandkirurg-besök för att få ordning på käken men det ska nog gå bra och sen slipper jag det förhoppningsvis helt resten av livet.

Det blev en bra avslutning i alla fall. Hade nästan glömt hur skönt det är att kunna sitta ute och äta på kvällen. Nej nu ljög jag igen för jag har inte alls glömt! Jag glömmer aldrig hur skön sommaren kan vara!

Havstemperaturen har gått upp flera grader och var så där prefekt att jag dog lyckodöden direkt. Ändå var det bara jag på hela bryggan! Jättemärkligt!

 

Allt det där var extra härligt efter ett tufft spinningpass (körde 2 st 30 minuters-klasser + eget och svettades så mycket att jag började frysa) och ett gympass.

Har du mer ledigt?
Kram från Ingmarie

Recept på en lyckad Halmstad-dag

Så här ser det ut. Receptet alltså.

Börja med en löptur, eller vandring, från stan upp till Galgberget. Ta sen 5ans spår och njut av den vackra bokskogen, utsikten och backarna.

Ta sen vägen förbi I16 och ner till Furet där du tar vänster efter bron över Nissan. Du vet att du är rätt om du hamnat i den grönaste portalen du någonsin sett och med träd stora som höghus.

Fortsätt hela varvet runt Furet, över vägen in i skogen igen och sen utmed Nissan till stan igen.

Ett sånt varv blir 15 km och man har inte tråkigt en enda sekund!

Ta dig sen (helst efter en dusch) till Brunchbaren på Hallands konstmuseum. Där kan du välja mellan en massa godsaker! Allt från ett jättelass med pannkakor extra allt till omelett och (som jag valde) en supersmarrig avocado-macka. På köpet får du jättefin utsikt över Nissan och excellent service. Lika fint sällskap får du dock fixa själv.

Det där ger en massa ny energi så då är det perfekt med ett pass på Sats Halmstad. T ex ett Transformer. Extra bra just i dag när det visade sig vara både längre än det stod och ffa var det sjuuuukt mycket jobbigare än något annat Transformer jag kört innan. Du vet så där så det rinner svett utmed benen och armarna blir helt obrukbara. Dvs sånt som jag ju älskar!

Till slut cyklar man till Östra stranden, badar och fikar med en kär vän. På köpet kan det bli som i dag att man får ringa polisen för det är ett gäng idioter som envisas med att köra vattenscooter precis där folk badar. (Ja, jag både kan och är en riktigt tjur-kärring ibland! Särskilt när det är något förbjudet och/eller som kan skada.)

Eller allra sist cyklar man såklart hem igen samtidigt som man känner sig så där löjligt lycklig i hela kroppen.

Kram från Ingmarie 

Från sol till regn

En bra sak med att städa, fixa och dona i hemmet och i trädgården är att det är himla skönt när det är gjort.T o m filtren i köksfläkten och pannan är rent nu!

Sånt kräver förstås en belöning. Som ett simpass i egen bana. I sol! Var nästan i chocktillstånd. Swimrundräkten behövdes dock ändå för att jag inte skulle börja huttra allt för mycket…

Jag hann njuta lite av den innan jag satt på tåget västerut.

Tyvärr verkar den där solen inte följa med mig utan stanna kvar i Åhus. Men tåget var i tid, jag fick skjuts och sällskap av min goa lillebror Markus på pappa-besöket och är nu inne i värmen i finlyan så jag ska verkligen inte gnälla. Vem vet, i morgon kanske SMHI har ändrat prognosen och det blir sol även här!

Kram från Ingmarie  

Födelsedagsfirande

Det här att fira födelsedagar blir på något vis knepigare ju äldre personen blir. I alla fall om man tänker att man ska ge någon present. De flesta har ju liksom det de behöver. Åtminstone sånt med en rimlig prislapp….

Därför är upplevelser en så himla bra grej! Samlar aldrig damm, behöver inte bytas och ger (förhoppningsvis) minne för livet. Anders födelsedagspaket innehöll därför en bunt med kartor. (Jo, han såg allt lite förvånad ut. haha) Han var nästan helt ovetandes om vad som väntade när vi lämnade hemmet i morse.

En karta var över Hovdala. Jag har varit där en gång innan med bästa Anna. Det var då fanns snö på marken.I dag var det förvisso grått och inte mer än 13 grader men vackert grönt och backarna gjorde att vi snart blev varma. Enda problemet med stället är att välja vilket spår man ska ta men ovan nämnda Anna tipsade om den bästa. Jakten på Gullspira.  Med facit i hand hade jag behövt hennes guidning för än en gång fick jag konstaterat att jag är en potta på att kolla skyltar när jag har fullt sjå med att hålla ordning på fötterna.

Vi började tillsammans, uppför,  och hade jag väntat in Anders hade jag kanske kommit rätt från början.

Jag vet inte hur det blev fel, och vet fortfarande inte, för jag följde den vita leden. Ibland försvann den, dvs jag hade missat en avfart, så då var det bara att springa tillbaka och hålla bättre koll på pilarna. Om det är något som kan irritera mig så är det just det. Att jag missar markeringar för att jag i stället måste kolla på marken och var jag sätter fötterna. Och att inte ens kartan kunde få mig att fatta..
Att jag är långsam bryr jag mig inte om. De riktiga traillöparna och orienterarna skulle dö tråkdöden om de var tvungna att hålla min fart. Vem som helst skulle nog det förresten. Men hellre det än att stupa!

Plötsligt var jag tillbaka i Hovdala och det var då jag fattade att jag missat någon viktig avfart för att få hela västra rundan av leden. Men det var såklart ingen fara med det. Jag fortsatte på den östra delen och där var det enklare även för mig.

När jag var tillbaka vid slottet igen tog jag leden medsols och då blev det rätt!😄

Rundan är magiskt vacker och så himla rolig att springa! Det blir liksom aldrig tråkigt för den förändras och varierar precis hela tiden. Sista biten tog jag vägen ner för att Anders skulle slippa vänta allt för länge (han hade dock varit ute nästan lika länge) och det var först när jag passerat hela hagen som jag såg denna. Tur han var på bra humör för efter 2,5 timmar + letavägen-stopp så var jag inte så sugen på att sprinta.

Restaurangen hade stängt men caféet var öppet och jag var helt säker på att de skulle kunna göra en enkel vegomacka när jag såg att de hade både bröd och grönsaker framme. Men icke. Det såååååå besvärligt för de hade sååååå mycket att göra (det var ingen där mer än vi) och de skulle minsann göra andra mackor. När jag snällt frågade om de då inte samtidigt bara kunde göra en till mig med så fick jag som svar att ”det var tyvärr inte möjligt” men hon kunde ta bort det jag inte ville ha på en macka.

!!!!!!!

Lär inte gå dit någon mer gång och det vet i sjuttsingen om jag vågar chansa på restaurangen i morgon.

Turligt nog hade vi Flapjacks med och på Espresso house i Hässleholm blev hungern tillfälligt stillad och energin kom tillbaka. Så mycket att jag tog en sväng till gymet också.

Ett matställe jag dock verkligen kan rekommendera är Café Naomi här i Hässleholm. Förutom fenomenalt trevlig personal så var maten outstanding och billig. Kommer bli bra inför morgondagens äventyr.

Rekommenderar även Hotell Statt i Hässleholm. Väldigt fint och trevligt!

Födelsedagsbarnet är f.ö väldigt nöjd med dagen. Nu laddar han för en höjdare i morgon.

Kram från Ingmarie

Han(s) kan inter stoppa mig

Jag har startat ett nytt löp/tränings-projekt/försök tillsammans med min gode vän Ian från Skottland som (förhoppningsvis) kommer pågå i minst ett halvår och just i dag när stormen Hans drog fram skulle jag göra ett testlopp på 4 km. Vi kan väl säga som så här, det var inte en smart dag men det gör å andra sidan att det bara kan bli bättre. Helt ärligt blev jag så trött att jag ett tag trodde jag skulle stupa. Då är jag ruskigt trött!

Men om det är något jag verkar vara bra på, förutom att glömma fort, så är det att återhämta mig. Några timmar senare var jag på gymet och körde så himla bra att benen knappt bar mig till slut.

Har jag tur hjälper all rörlighetsträning jag gjorde efteråt så stelheten inte blir allt för svår i morgon.

Fast antagligen kommer den inte bli så farlig som jag alltid tycks tro. Mat och sömn kan verkligen göra underverk! Och detta såklart.

Provade en annan brygga och fick därmed en annan vy. Lättroad som jag är så kändes det lite extra roligt och härligt.

I morgon hoppas jag Hans dragit bort så jag slipper leta efter utemöblerna i byn…

Kram från Ingmarie

Wanås

Wanås gods och konst är världskänt och något som varit på min önskelista att besöka sen jag fick veta att det finns. I dag blev den uppfylld! Slottet ligger ca 40 minuters körning från Åhus.

”Godset Wanås vid Knislinge, 20 km norr om Kristianstad, har en historia som sträcker sig över ett halvt millennium. Den ursprungliga borgen uppfördes under senare delen av 1400-talet och under 1500 och 1600-talen spelade Wanås en central roll i krigen mellan Danmark och Sverige.
1700-talet var den största omdaningsperioden i Wanås historia då omfattande byggnadsarbeten genomfördes. Slottet fick sitt nuvarande utseende vid ombyggnaden år 1708 och är nu en privatbostad för familjen Wachtmeister som driver godset i åttonde generationen. Parken är öppen för besökare året om och i den gamla stallbyggnaden finns en permanent historisk utställning

Wanås Konst är en internationell skulpturpark och ett centrum för konst och lärande som drivs av den ideella Stiftelsen Wanås Utställningar. Här skapas, presenteras och förmedlas internationell samtidskonst med inriktning på skulptur och installation. Varje år bjuds internationella konstnärer in för att skapa konst i parken. Det finns idag 70 permanenta konstverk i samlingen – producerade för Wanås Konst.”

Våra härliga vänner Helene och Magnus hängde med och på köpet fick vi extra bra guidning både där och på resvägen! Dessutom älskar vi att hänga med dem.
Det kostar 170 kr att gå in när det är öppet men då ingår en guidad introduktion, inträde i byggnaderna och möjlighet att besöka caféet och shoppen. Med facit i hand så kan jag säga att det var värt varenda krona!
Vi började på caféet och jag valde en skånsk (vegansk) trädgårdsallad med Dukkah-krydda som var helt makalöst god!

Guidningen var superintressant och vi gick sen själva runt i den stora parken och förundrades över skapelserna. Lite rädda blev vi med när det var ljudupplevelser! Det finns en tanke bakom och med allt och informationsskyltarna berättade både om konstnären och skulpturen. Jättehäftigt!

En symbol för de smältande isarna

Slottet från baksidan

 

Snapphane-eken är konst i sig själv. Det sägs att Snapphanarna hängdes i det.

Önsketräd by Yoko Ono. Varje år ”skördas dessa äppelträd på människors önskningar och de skickas till Yoko i NY som sen skickar dem till island där det finns en stor glas-skål till minne av hennes man John Lennon. Där läggs de plus från andra liknade i världen som hon skapat. Fantastiskt!

Roligast var nog ändå gungträdet! Massor av gungor i olika höjd! Jag var ju tvungen testa de jag nådde upp till! Haha!

Så detta är ännu ett tips att besöka!

Tränat har jag också gjort. ”Två halvor” kan man säga. Ett halvlångt löppass i morse som kändes bra till 15 km. Sen var det mest trögt de sista kilometrarna hem.

På kvällen när vi kom hem blev det ett halvlångt gympass.

Avslutade med bad och picknick på Åhus-bryggan. Det gäller att passa på! Vi hade galen tur för när vi kom hem blev det både skyfall och åska!

Kram från Ingmarie

Inte alltid lätt att veta vem man ska lyssna på

Det sägs ju att för att allt ska klaffa till 100% så ska kropp och knopp vara i harmoni men ibland tvivlar jag faktiskt på om det verkligen stämmer.

Mitt huvud sa att jag nog skulle behöva chilla i fåtöljen hela dagen. Läsa en bok, äta kakor och ha benen i högläge. T o m klockan sa att jag borde vila. (Det gör den i och för sig var och varannan dag. Den borde ha lärt känna mig nu och veta att jag inte pysslar med sånt. haha)
Kroppen däremot ville springa intervaller. 3 x 10 minuter och förutom lite mag-ras så gick det riktigt bra!

Samma sak innan gymmet. Huvudet sa att ”det räcker väl med intervallerna” men kroppen sa ”nu kör vi”! Resultatet var ett av de bästa, längsta och svettigaste gympassen denna sidan nyår.

Nu fattar jag ju såklart att i längden funkar det inte att ha osynkad hjärna och kropp  men visst är det intressant? Latmasken i hjärnan kan vara rackarns högljudd men jag har lärt mig att alltid nonchalera den. Alltid! För om det skulle vara som så att det (egentligen) är en signal på att något är fel i kroppen så märker jag det inom 15-20 minuter när jag börjat träna. (Den tiden krävs för att min motor ö h t ska ha startat. Innan dess känns det nästan aldrig ”bra”.)

Så ibland ska man verkligen lyssna enbart på kroppen!

Den, kroppen alltså,  ville också i havet och det ville huvudet med så de kanske har blivit sams nu. Hörde det var 11 grader i vattnet och jag tror det stämmer för det biter riktigt rejält i skinnet. Gött! Om det var därför, eller för att det precis hade regnat, vet jag inte men det var ovanligt folktomt på bryggan och jag kunde njuta i lugn och ro.

Kram från Ingmarie