Övrigt

Julafton i september?

Tomten är tidig som attan i år eller hur förklarar man annars en sån här dag?

• Har fått ett bautapaket fyllt med ”godsaker” från Mighty sport. Jag kommer ha extra energi och näring låååång tid framöver nu! 😍

•Ett helt fantastiskt vattenlöp-simpass mitt på dagen. Skulle kunnat simma forever and ever and ever and ever and… ja du fattar.😍

• Hot vinyasa samtidigt som regnet strilar utanför. Sjukt lyxigt! Och så sköööööönt.

• Möjlighet att gratis få köra Allgau Swimrun om 2 veckor. Jag och Peter vill förstås men plånboken skriker noooooooo. Så där var det bara en halv julklapp. 😜

 

• Besök på bästa Trispot! Igen. Denna gång var det dock även å jobbets vägnar men jag har även lånat med mig två par Hoka-skor för att testa. Rent spontant satt de som gjutna och jag hoppas verkligen, verkligen de funkar på mina krångelfötter.

• Förfrågan en andra gång om jag vill vara farthållare i morgon på Lidingöloppet. Jag hade faktiskt sagt nej innan, för ryggens skull, men jag är ju inte bara galet lättroad. Jag är även galet lättövertalad när det gäller sånt här. Dealen är att jag får hoppa av om jag vill och behöver.

Så jag sa ja!

Det är svårt (kanske t.o.m omöjligt) att tacka nej till långpass med service, sällskap, vacker runda och gratis mat efteråt. 😄

Efter allt detta är frågan förstås om tomten kommer på den ”riktiga” julafton också…

Kram från Ingmarie

Kloka (?) val

Rent logiskt borde jag väl känna mig lite trött efter lördagen men jag känner mig tvärtom skitstark och superpigg. Löppasset i går var inte mer än drygt en timme men jag flög fram. Helt oförklarligt! Eller kanske inte.

Jag har ju faktiskt med en dåres envishet byggt upp ett ”team” så jag har väldigt bra hjälp utifrån både för insidan och utsidan. Förutom det vanliga med mat, sömn, yoga, meditation och ”rätt” träning förstås.

Insidan stöttas extra av Mighty sport, Alpha-plus, Sven-Bertil och Guru-Danne.

Utsidan av Micke, Camilla och Guru-Danne igen. Han är ju liksom allt i ett. 😍

Det här är ingen som helst garanti för någonting att ha dessa stöttepelare men helt klart hjälper kombinationen mig plus att jag inte är den typ av människa som sitter och väntar på bättre tider. Då kan man få vänta länge och vänta är trist. Bättre försöka göra något åt det som inte funkar är min filosofi. (Och nej, jag är inte sponsrad men får ibland en del rabatt om nu någon undrar.)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Inte alltid så lätt att ha en fladdrig hjärna minsann. Jag bara kom att tänka på detta att väldigt få saker som inte är bra, t.ex en smärtande rygg eller ledset sinne, blir ”bra” helt av sig själv. Ensam är inte stark. Att ta hjälp på olika vis är dessutom både lärorikt och livsberikande! Har ju även lyckats slippa förkylningar på jag vet inte hur många år och det är mest bara väldans skönt.😜 Så mitt tips är att ha ett bra rescue-team! Och välj det med stor omsorg.

Hur som helst så hade jag velat fortsätta flyga fram i löparskorna dag men ibland är jag smart som attan om jag får säga det själv. Så för att inte riskera något bakslag valde jag Hot mojo och styrka i stället.

Hot mojon innehåller förvisso en del styrka, och en vansinnig massa svett, men gymet är ändå min favvo när det gäller denna sortens muskeljobb. Tycker det är skitskoj! Särskilt när man känner sig stark som jag gör nu.

Förhoppningsvis är jag lika pigg och stark i morgon när det är (nästan)ledig onsdag.

Kram från Ingmarie

Mer anti-freezing

Att skydda sig mot kyla under ett Swimrun-race går ju bara till en viss gräns. Hur det än är måste jag ju kunna både springa och flyta. Men jag har åtminstone en bra plan till nästa helg. Om den är tillräckligt bra återstår att erfara.

Men jag har i alla fall hittat ett snudd på idiotsäkert sätt att hålla mig varm på både före och efter. En Dryrobe! Har test-lånat några gånger och älskat den så nu har jag investerat i en helt egen.

Finns massor av olika modeller och färger och jag valde en röd långärmad.

Den är varm, vattentät, vindtät och superbra att byta om i. Bye bye frysa före/efter träning/race och bye bye ståochfrysanärmanbyterom.

Kram från Ingmarie

Fem oväntade!

Det kan hända mycket en helt vanlig (jobb)tisdag minsann.

T.ex det här:

• Hitta denna superpingla ute i skogen och dessutom få hennes härliga sällskap en bit på turen. Det bästa är att det blir repris i morgon. Men då är det planerat. Och helt annorlunda.

• Skatteåterbäring! Tjohooo! Hade helt glömt bort det! Och det var så pass mycket att det är värt att tjoa för!

• Inse att den där nya Hot mojo releasen inte var så dum ändå. Det är som med det mesta. Ibland blir man kär direkt. Ibland inte alls. Och ibland efter en stund.

• Gå in i, och sen ut från, landets bästa shop utan en enda pryl! Trodde inte det var möjligt! Och det är det inte heller. Påsen ligger nämligen kvar där inne för senare avhämtning…

• Spontananmälan till ännu ett Swimrun-race. Tur jag inte är ensam utan har världens bästa Peter med mig ännu en gång. Jihaaaa!

Kram från Ingmarie

Heroes!

Det finns väldigt många olika slags hjältar och hjältinnor men när det gäller sport så är det vissa jag hyllar, ärar och beundrar lite mer än alla andra. Antagligen för att jag ganska enkelt kan sätta mig in i deras prestationer.

Ta tex ”riktiga” ultralöpare. Dvs de som springer (mycket) över 5 mil. I helgen gick UTMB. 17 mil och 10 000 höjdmeter i Alperna. Helt sanslöst! Går det ens att fatta hur långt det är på platten?😳

Sen har vi alla de som lyckats bli en Ironman resp. en Ironwoman. Som simmat 3.86 km, cyklat 180.2 km och sen direkt kutat 42.195 km. Respekt! Ärligt talat begriper jag inte ens hur man klarar av träningen.,,

Men de allra, allra största hjältarna och hjältinnorna, i min värld, är de som genomför ÖtillÖ. I synnerhet som den var i dag. Höstrusk med vindar som gjorde att havets vågor blev höga som små hus. Tror du mig inte så kolla filmer och bilder från t.ex hemsidan och FB. Helt sanslöst!

Ändå lyckades Daniel Hansson och Jesper Svensson ta sig i mål på en ny rekordtid! 7.58.06. Daniel är f.ö den ende som klarat att ta sig sub 8 timmar två gånger. Tänk dig bara. Om du kan. 75 km från Sandhamn till Utö varav 10 km simmandes och resten springandes. I regn , över hala klippor, i havets höga vågor, på sliriga stigar, branta backar både upp och ner, i absolut obanad terräng samt upp och ner i havet 22 gånger.

På något vis är det både fattbart och ofattbart. Fattbart för det går ju uppenbarligen. Ofattbart för det är en helt makalös prestation!

Min mesrunda i skogen är ju typ ingenting i jämförelse men bättre än inget.😀

Kameran lämnade jag hemma, den hade ändå inte klarat regnet, så det får bli en liten solskensbild från andra tider. De är ju också en slags heroes som kan växa sig så ståtligt höga på bara vatten och solljus.💕

Så berätta, vilka är dina sporthjältar och sporthjältinnor? Kram från Ingmarie

Snabbspolning

Vad tog det? 1,5 minut? Sen var Halmstadlivet borta och jag tillbaka i 08a lands vardag och rutiner. Nog sjuttsingen är vi människor sjukt anpassningsbara…

Men det känns ändå helt ok för hur det än är så finns det ju många fördelar även här.

Som en fantastiskt härlig lunchtur med sommarkänsla. Gissa om jag hade velat ligga både i och jämte denna vackra sjö..

I 08a land kan man även få till ett (nöjes)jobbmöte med bästa, bästa Camilla.

Hon som är världens absolut bästa naprapat. Min kropp har förresten även fått all pepp och hjälp som finns på denna bänk av just henne i dag. Och nej, det var inte så vilt som det ser ut att ha varit. 😜

Däremot ska jag vägra dras med i 08a stressen så länge jag bara kan.

Kram från Ingmarie

Planerna som försvann

Egentligen skulle jag varit på Island nu. Ridit långtur, badat i varma källor, upplevt oändliga vidder och mytomspunna platser tillsammans med bl.a mamma och Ulf. Doftat höst, ätit matsäck, kollat på valar och somnat till ljudet av vindens sus. Nu blev det ju alltså inte så. När hela resan skulle betalas var min rygg fortfarande besvärlig och jag vågade inte chansa på att det skulle funka. Bli strandsatt ute i ingenmansland för dyra pengar är liksom inte så lockande. I stället bestämde vi att jag kunde vara kattvakt men nu blev det ju inte så heller eftersom även Silver-katten lämnat oss. Men resan hit till Halmstad var fixad och klar så därför är jag ändå här. Och jobbar. En del i alla fall. Och det är svårt att klaga när jag kunde ha kontoret här i dag.

 

 

Och därmed lunchpausa i plurret.

 

 

Och köra AW där! Hur bra är inte det? Passade på att spegla mig lite i glansen av en rykande färsk Ironman. Kanske det liksom återspeglar sig sen?😜

 

Fattar inte ens hur Peter kunde gå obehindrat. Men han är stark som en elefant och modig som ett lejon för hänga med på sitt första yogapass, som dessutom var i hot-sa, kräver sin man. Men såklart han fixade det! Känns ruskigt tryggt att veta att det är han som ska släpa runt mig på The Final 15.

 

Kram från Ingmarie

Kroppen & knoppen

Det är en smula knepigt ibland det här med kroppen. Hur mycket man/ska/bör testa och våga utmana den. Hur det än är så förändras den ju ständigt så det finns ju liksom inget givet standardsvar. Plus att nu när den är äldre så är den också både lite skörare och behöver annan typ av omtanke mot när jag var 20-30-40 år. Det är liksom bara att acceptera, gilla läget och försöka både förstå och lära sig hur den funkar.

Ryggen är ok men jag vet aldrig riktigt var jag har den eller hur den egentligen mår. Det svänger en hel del. Dock har jag märkt att min lilla morgonyoga-ritual och långsam start oavsett aktivitet är ett måste. Och att den absolut inte vill springa ”fort”.

Så alla löppass går i slowmotion i allmänhet och långpass i synnerhet. Men vad gör väl det när man har finaste Prinsen att springa på? I sol!

Jag har nästan alltid nötcreme med mig som lite proviant men har även börjat använda Mighty sport gel. Rena raketbränslet! Även för skallen. Jag brukar annars bli ganska less efter några timmar, i synnerhet när jag kutar solo, men nu fick jag verkligen hejda mig efter tre. Det är ju en dag i morgon med…

Förresten, jag har fått fixat trollhåret med.

Vet inte hur hon gör men Anne lyckas alltid fixa till det för visst syns det?

Jag är i alla fall supernöjd och njuter av att känna mig hårfin.Så länge det varar…

Kram från Ingmarie

Laddar för osvett

Undra just vad som är jobbigast. Köra race själv eller vara den som är jämte. Rent fysiskt är det såklart svettigast att köra själv men puls- och nervositetsmässigt vet i sjuttsingen. Jag tycker i alla fall det är multum-mycket värre att stå jämte. Jag kan ju inte göra ett skvatt mer än att heja. Och kanske sända kraft genom atmosfären. I morgon kommer det därför bli kämpigt värre. Anna ska kuta Ultravasan 90 km.Hur coolt som helst men det kommer ju ta sin lilla tid vilket betyder att det blir en lång dag även för mig som vill hänga med.

Sen har jag en hel bunt klubbisar och andra vänner inkl. Jona som ska köra Kalmar Ironman. Det tar minst lika lång tid som Annas race. Men jag har hittat bra appar till telefonen så att jag i alla fall (förhoppningsvis) slipper sitta still vid datorn.😜För då blir det ju dubbel-jobbigt.

På tal om att stå jämte så är det här med att ordna tävling ganska tufft också. Fel. Det är skittufft! Men på kvällens möte kunde vi konstatera att Halmstad triathlon 2017 över lag var superlyckat! Kul! Nu är det fokus på 2018 som ska bli minst lika bra!

För att orka i morgon har jag laddat så gott jag kunnat i dag.

Vattenlöpning och gym är bra sätt tänker jag. Actic i stan är så himla käckt att allt finns under samma tak. Smidigt!

Det här är f.ö en bra liten övning för att både lugna systemet och öppna upp både fram och baksida.

Mest chill, och mysigast, har ändå utan tvekan långlunchen med mamma varit. Så himla mysigt att kunna ses så här lite hur som helst. Precis när vi slagit oss ner vid mysiga Rotundan och fått våra smarriga smörrebröd så kom dessutom solen. Och ja, det var lika gott som det ser ut.

Kram från Ingmarie

Bara fördelar och (ännu mer) hopp

Halmstad alltså. Så obeskrivbart härligt att vara här igen. Livet är verkligen så mycket enklare i en lagomstor stad. Inte bara för att den är "min", och jag kan den både utan och innan, utan även för att det är nära till allt och (nästan) alla.

Som vackra löpturer. I princip oavsett var man håller till så finns minst en inpå knuten. Jag tog stigen utmed Nissan och bortåt in i skogen i morse. Lugnt och fint helt enligt Camillas instruktioner i går men jag hade velat mer. Ser det som ett gott tecken.😍

Det finns hur många härliga fikaställe som helst lika nära. Jag och min fina mamma hängde en lång stund på mysiga Rotundan. Den var nedstängd ett tag pga (tror jag) både regelverk och personalbrist men tack och lov fixade det sig. Rekommenderas!

Sen har jag ju alla mina goa (tränings)vänner som alltid, alltid gör mig glad! Och ibland även ruskigt trött. Kvällens PT-pass med super-Pedda var inte så fysiskt jobbigt men klurigt, otroligt nyttigt och galet skoj! I ärlighetens namn även galet kallt för den där sköna solen gick och la sig långt innan vi var klara. Fräckt… Men det finns ju bastu!

En annan grej med denna stad är att här finns en av jordens bästa närings- och hälsoterapeuter. Jag har Guru-Danne i 08a land och Sven Bertil här. Lyxigt! Under min elittid hjälpte Sven Bertil mig minst en gång/ vecka. Jag har mycket att tacka honom för. Han är verkligen unik och otroligt kompetent, proffsig och dessutom supertrevlig. I dag hjälpte han mig alltså igen. Nu vet jag vad kroppen behöver för att komma i balans och bli "normal" igen. Det här med kinesiologi är så himla häftigt! Eftersom vi hade så himla mycket att babbla om blev det även en smarrig lunch på Gastro grön.


Om sanningen ska fram så har det varit väldigt tufft ett tag både fysiskt och mentalt, men jag är (för) bra på att hålla skenet uppe och kämpa på. Det svarta hålet har varit skrämmande nära men jag tycker det känns som jag kommer längre och längre bort från den där branta slukande kanten.
Nu känner jag mig dock för första gången på väldigt länge verkligen super-pepp och jätte-hoppfull och det är jag mycket, mycket tacksam över. ❤️

Kram från Ingmarie