Övrigt

På västra sidan

Jag är i Göteborg. Ingen särskild anledning egentligen. Mer än att mysa, träna, bo på hotell utan jobbanledning och träffa vänner. Och faktiskt även för att åka tåg! Bästa arbetsplatsen ju!


Jag var dessutom i så god tid innan avgång att jag hann chilla en stund i SJ-loungen. Många goa (SJ)kaffe har det blivit denna dag. (Nej, jag är inte sponsrad. Tyvärr…)


För att  inte ödsla någon tid på onödigheter så öppnade jag bara hotellrumsdörren, öppnade väskan, bytte kläder, stängde samma dörr och sen iväg igen. Hit.? Cykel + styrka= lite svett men många endorfiner.?


Och sen hit för att äta mumsig linssoppa med älskade lillebror Daniel. Vi har inte setts på evigheters evigheter och har så mycket att avhandla att jag är tveksam till om ens hinner halvvägs igenom allt.?


Kram från Ingmarie

Integrerad idrottsnutrition

Det låter kanske krångligt men i verkligheten är det ganska simpelt. Det handlar helt enkelt om hur vi genom att ge kroppen rätt näring kan öka den fysiska prestationen, hålla oss friska och skadefria. För vi kan påverka väldigt, väldigt mycket. Peter Wilhelmsson på Alpha plus har hållit på med, och studerat, bl.a just näring i över 40 år. Han har skrivit 13 böcker i ämnet varav den senaste handlar om just Integrerad idrottsnutrition. 600 sidor nörderi på hög nivå. Alla som är intresserade av idrott och hälsa borde faktiskt ha ett ex…Finns på t.ex Adlibris och Bokus.?


I kväll var vi ett stort (lyckligt) gäng som samlats på Trispot för att lyssna på hans föreläsning i ämnet. Superintressant och jag lär mig alltid en massa nya grejer av honom.

Förberedelser

Fullpackat!



Joanna som jobbar på Trispot hade lagat en j-ä-t-t-e-god indisk (vegan) gryta och bakat bröd. Milde himmel vad glada mina smaklökar och min mage blev!





En grymt lyckad kväll på alla sätt och vis! Tack alla! Särskilt Peter på Trispot som gjort allt detta möjligt.

Och kanske såg du? Att plåstret är både mindre och snyggare? Jag fick det omlagt i dag och det ser riktigt fint ut. ? Om en vecka ryker stygnen så då är jag FRI! Och kan svettas precis hur mycket jag vill.


Kram från Ingmarie

A (Girl)friends day

Utan vänner skulle jag ruttna. Hjärtat skulle skrumpna och hjärnan stelna. Och jag skulle garanterat bli både folkskygg och börja prata med mig själv. Och glömma kamma håret.? 

Mina vänner väljer jag med omsorg. De gör mig glad och lycklig. Hos dem kan jag både skratta och gråta, berätta pinsamheter och lyckligheter för och få stöttning eller bli ifrågasatt med respekt. Vänner ger perspektiv, lyssnar och berättar om sitt eget liv. Och inger tillit. Jag vet inte om jag är en ”bra” vän alltid, men jag vet att jag i allafall försöker. Ibland blir det förstås tok ändå.?

De flesta av mina vänner har jag nog träffat via träningen. Och det är oftast så vi umgås. Det säger väl kanske en hel del om både mig och dem.?

Lisa hängde jag t.ex med i poolen i dag igen. Så länge att vi nästan dog skrumpdöden. Solen sken in genom de stora fönstren så vi låtsades vi var i ett varmare land. Så lättlurade, och roade, är nämligen vi. ?


Och Jenny lekte jag med på en ny Sats-bekantskap.Underbart! Vi två vet verkligen hur vi ska roa oss tillsammans på allra bästa sätt och vis.?? Det  är tur vi inte är grannar för då skulle vi kanske leka ihjäl oss. Men bara kanske. 





Men man behöver ju äta mellan varven också. Dels för att orka med allt skoj, dels för att mat är så gott och dels för att det är näst bästa sättet att umgås på. Anneli och ovan nämnda Lisa gjorde mig sällskap på Yogayama i dag. Vi ses inte så ofta men jag blir lika lycklig i magen varje gång det sker. Vilka inspirerande, och imponerande, girls jag har som vänner!  Och ja, (vego)soppan var verkligen himmelskt god!


Tack tjejer! Den här dagen kommer jag leva på länge!?

Kram från Ingmarie

Gång och gong

Transportlöpning är ju ett välkänt begrepp men transportgång vet i sjuttsingen. Det finns såklart men inte inom värld. Men man tager vad man haver som den där Cajsa Warg sa och gång är bättre än inget alls. När jag ska traska behöver jag dock ett mål och vad kan väl vara ett bättre sådant än ett av mina favvogym? Det ser kanske inte så lattjo lajbans ut på utsidan men insidan, den är verkligen superfin!


Det var gång med å det där. Sen finns ju gong med o också och jag har hittat två kanonbra meditationsappar med just gong-ljud. Båda håller ordning på tiden och spelar den lilla (gong)truddilutten man valt både vid start och slut. Praktiskt och fint! Dessutom gratis! Och miljarder gånger bättre än det vanliga klockpipet jag alltid haft innan.



De här två är redan bland  topp-10 av mina appar. Har du också någon nyupptäckt favorit?

Kram från Ingmarie

Hoppas det blir bra nu…

Jag hann vara hemma i drygt ett dygn innan sms:et kom. ”Välkommen till hudläkarmottagningen den 25/1 kl 8.40. Du ska träffa dr. ..” osv osv. 

D.v.s dagen efter. Min första tanke var förstås att det var helt fel. Min andra att det kanske är ett återbesök för att läkaren ville se hur det såg ut efter operationen. Men inget av det var rätt. Provsvaret visade att alla cellförändringar inte var borta så en ny operation var nödvändig. Snarast! Men eftersom jag var i Falun kunde jag inte dagen efter så det blev en vecka senare. D.v.s i går. Så nu ser jag ännu en gång ut som om jag varit i boxningsringen.


Förra gången var en walk in the park i jämförelse med gårdagen. För att få bort allt krävdes det ett både djupare och bredare ingrepp. Känns som om hon grävt in i benet men så är det inte förstås. Dock gör det väldigt mycket ondare. Så ont att jag fick ta till starkare medikament för att ö.h.t kunna sova. Dessutom har det blött igenom hela tryckförbandet.

Förra gången hade jag ju även sjukstuge-sällskap. Men hon finns ju inte längre för att ge tröst och kraft. Det är inte bara ansiktet som gör ont. Hjärtat värker ständigt men för det finns inga piller i världen som hjälper. Men jag har hennes filt. Och en väldigt bra bok. 


För att inte helt ruttna så tog jag mig ut på en snigelpromenad under dagen för hur det än är så hjälper det att få andas frisk luft, ta del av naturens kraft och se att allting faktiskt är precis som vanligt där utanför. Och precis som så många gånger innan så lyssnar jag på det fina skyddsmantrat.?


Och detta kommer ju gå över. Och bli bra! För varje dag som går läker såret och innan jag ens fattar det så är det dax att ta bort suturerna. Det är iallafall fall vad jag intalar mig helt enkelt för att alternativet är så mycket sämre. ?Jag är också obeskrivbart tacksam över att få så bra hjälp. Det om något är verkligen ingen självklarhet.

Kram från Ingmarie

Saker som kan vara bra att veta

Det går minsann att lära sig nya grejer varje dag om man vill. Och jag tror det är jätteviktigt att man gör det om man inte vill hjärnan ska skrumpna. Sen behöver ju inte allt vara ”nytto-vetande”. ?

Jag visste i och för sig redan innan att man kan bli toktrött av en crosstrainer men inte att man kan svettas så mycket att det inte längre går att hålla i ”handtagen”.? Men det går alltså.


Jag visste också att löpband kan vara sinnessjukt tröttsamt. Det vill säga när man springer. Inte när man går. Men från i dag vet jag att det kan vara sinnessjukt jobbigt även att traska. Man ställer helt enkelt lutningen på max och skruvar upp farten så mycket att man precis klarar av att hålla sig kvar på bandet i gångfart.


Det är såklart inte som att damma av intervaller i racerfart men det dög då bra för att jag skulle få spagettiben och toksvettas.



Sen har jag också lärt mig att nya releasen av Grith strength kan ge både puls, svidiga ben och svett. Och att det är tokskoj.


Vad har du lärt dig i dag?

Kram från Ingmarie

Olika slags hopp

Finns det liv finns det hopp heter det ju. Och inhopp. Ska snart förklara.?

Först rent hopp. Jag provade kuta lite i dag. 40 lugna minuter på grusvägarna utan smärta! Kanske diskbråcket äntligen börjar ge med sig. Hoppas! 



Enda som ”känns” är en ny slags ömhet i ryggslutet. Men inget ont-ont. I morgon lär jag veta mer om det här var smart eller idiotiskt. Det var i alla fall kul så länge det varade. ? Liksom gymet. Älskar att vara där på helgerna för det är så mycket lugnare och massor av ledig plats. Ingen väntetid och ingen trängsel.


Roligast har nog ändå varit Swimrunpoddens 1-års event på Café &Co.  Massor av härliga människor att babbla med, intressanta utställare, totalt nörderi och en fantastisk goodiebag! Anneli och Jonas hade ordnat allt så fantastiskt bra och jag älskar dem (om möjligt) ännu mer. På riktigt! Vilka människor!

Peter från Trispot och Peter från Orca.

Bästa Fredrik och jag.

Löplabbet visade swimrunskor.

Mums från Greenmachine.

Grymt fina grejer från Weleda.

Intressant föreläsning av Ulf på ”Lev frisk”.

Urtjusiga badkläder från Powerwoman.

Värdparet, och swimrunpoddens grundare, Jonas och Anneli.

 

Och nu kommer vi till det där med inhoppare. Swimrunproffset Nicolas lämnade sent återbud pga sjukdom och den första de kom att tänka på som ersätttare var tydligen… jag! ? Så med absolut noll förberedelse höll jag låda om allt från löpning till yoga. Skitskoj och en stor ära! Det mest otroliga är att inte  en enda somnade!


Kram från Ingmarie

Tålamod

Tålamod är ett bra ord att både förstå och kunna. De allra flesta saker och händelser i livet kräver nämligen det. Vissa mer, vissa mindre. Har du det inte så ger du upp och det blir inget av någonting.

Jag tror vi alla har olika tålamod beroende på vad det gäller. Själv har jag t.ex noll tålamod när det gäller att lära mig sy eller korrekturläsa. Antagligen för jag tycker det är tråkigt. Däremot verkar jag ha oändligt tålamod med löpning för gudarna ska veta att jag har haft oräkneliga chanser och tillfällen att ge upp. Diskbråck är en perfekt ”ursäkt” till att säga att det inte funkar att kuta mer. Men jag gnetar envist på. Helt säker på att även detta kommer bli bra. Some day…

Eftersom jag fått så många olika råd om hur jag bör göra är det inte helt lätt. Särskilt inte när smärtan varierar. Antagligen hade det varit allra bäst för läkningsprocessen om jag släppte löpningen helt ett tag. Och jag ska det men innan vi är tillbaka i Sverige kommer jag troligtvis fuska lite. Som i dag. Det är liksom inte helt enkelt att låta bli att testa när det är så här…




Kiropraktorn säger i alla fall att det går framåt och jag litar på honom. Han är ganska tuff men han vet vad han snackar om.


Så jag jobbar vidare på gymet. Typ varannan dag blir det. Sånt kräver stort tålamod av mig för helst vill jag ju bara vara ute och att kroppen ska funka utan enbenshopp och statiska coreövningar. Har fått många bra övningar som jag kör plus att jag ju har en himla massa i min egen övningsbank. Så tråkigt blir det egentligen aldrig.


Planen var att köra vattenlöpning i Busseltons fina havsvatten men plötsligt hade de sugande vågorna tagit över så det blev inte mycket med det. Men med solen på himlen, mat i magen och härligt sällskap av små och stora så går det ju ingen större nöd på någon. I alla fall inte mig.



Sol och värme – det är det jag behöver för att må riktigt bra. Ganska fascinerande egentligen hur lite som behövs för att åtminstone mitt tålamod ska växa. Fast det där med att lära mig sy struntar jag i. ? Finns andra som kan och gör det mycket bättre utan att tålamodsprövas. ?


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

”Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där ”andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Vi har flyttat. Inte så långt, vi är fortfarande i Bunbury, men adressen är en ny. 

Vi har fixat och donat mest hela dagen för att flytta från här.


Till här.

Jag kan tack och lov fortfarande hälsa på lilla Dorothy. Kommer sakna henne alldeles förskräckligt mycket. Lilla vännen… Vem ska vi nu hänga med i soffan, sussa med i sängen,  trängas med på stolen, förundras över och dö sötdöden av mest hela tiden?






Och vem ska nu kolla på mig så jag gör mina diskbråcks-övningar ordentligt och vem ska jag nu yoga med?



Fast kanske vi råkade få med henne i någon väska…? 


Vi är i alla fall inte djurlösa där vi är nu. I stället har vi sällskap av fina lilla Amber.❤️10 år och full av bus.




Intensiv dag men jag hann ändå med både cykelintervaller, havssim och en  solsiesta.



Dagarna kanske helt enkelt är längre här? Eller så är det bara så enkelt att jag får väldigt mycket mer energi av sol och värme än mörker och kyla.?

Kram från Ingmarie