Övrigt

När man vet att man maxat

Tyckte jag laddat så bra med hemmajobb (=rumpnötande), långpromenad, powernap (??) och simning.

Jag kände mig verkligen tokpepp inför Glenns spinning och kanske det är därför det blev som det blev. För, pardon my french, fy satan vad jag blev trött. 75 min. stenhårda intervaller och jag dras med till 100% när det ska jagas watt och kadens.


Tror det är första gången ever jag faktiskt fuskade på de sista intervallerna. ? Så trött var jag. Fredda däremot svirade direkt om för att kuta på bandet. Vem sa att ungdomarna är slöa?


Benen var så darriga att jag även satt ner på tuben hem. Händer typ aldrig.


Men kan väl konstatera att jag fuskade i alla fall inte! ?

Kram från Ingmarie

08a stress

Jag beundrar alla som pallar både att ha och köra bil i 08a land. Hitta parkeringar, vägarbeten, enkelriktat, omändringar och köer.Helt crazy ju. Tacka vet jag SL. I alla fall när det funkar.? Men ibland ”måste” man ha bil helt enkelt för att SL inte funkar dit man ska. Och då får man stå ut med allt det där ovanstående. Och tacka stjärnorna för att man slipper ha det så där var och varannan dag.

Nej jag körde inte och fotade. ?Stillastående evighetskö.

Faktum är att jag vet nog ingen stad som är lika hetsig, tuff  och hård när det gäller trafiken som 08a land. Och då inkluderar jag miljonstäder som LA och San Diego. Det är något skumt här på det viset. Tempot är vansinnigt och mer eller mindre alla liksom rusar oavsett om man behöver det eller ej. Jag är absolut inget undantag. Bara jag hör ljudet av tuben så känner jag hur hjärtslagen ökar och benen rör sig snabbare. Märkligt… Och löjligt. För att inte tala om läskigt! Exakt hur lättmanipulerad är människan egentligen?

Jag är tacksam jag har rutin på att yoga och meditera så jag åtminstone inte börjar dagen med adrenalinpåslag. På gymet känner jag mig heller väldigt sällan stressad. Där ökar pulsen av annat. ?Biluthyraren låg precis vid gymet med det hemska namnet men fina insidan så jag smidigt kunde ta mig dit.  Undra vem som valde just den uthyrningsfirman??


Inte ens på Eriksdalsbadet känner jag mig stressad trots att det kan vara så mycket folk att det t.o.m är kö till duschen. Det var det i kväll men det var gott om plats både  i bassängen och i bastun så det jämnade ju ut sig med råge.


Men nu är jag tröttmössa i kubik. Kommer garanterat somna ovaggad.

Kram från Ingmarie

Småfixerad

När man är, och ska vara, rädd om en kroppsdel upptäcker man på något vis en himla massa saker som man i vanliga fall inte ens funderar över. Eller om man vill undvika något ö h t  förresten. Tex om du inte kan träna. Helt plötsligt är man helt fixerad vid hur alla andra tränar hela tiden och man ser inget annat än tränande människor. Vilket såklart inte stämmer. 

Men tillbaka till kroppen. Ibland verkar det som om allt man gör involverar den där stackars kroppsdelen som är krasslig. Ja du vet. Har du ett sår på tummen så nog sjuttsingen slår du i precis den tummen precis där såret är hela tiden. ? Och tummen är typ det enda man tänker på 24-7.

Min rygg vill inte kuta några längre sträckor och det lilla den vill får inte vara på hårt eller slirigt underlag. Lördagens is, inkl. några asfaltssnuttar bekräftade det med råge. Ont-ont-ont. Men det går tack och lov över hyfsat fort.?  När jag begav mig ut i morse trodde jag det var kört för skogsvägen som är springvänlig var helt osandad och även om snön gjorde att underlaget blev mjukare så var det snorhalt. Rena mordet på en diskbråcksrygg…


Men någon ville mig väl för precis när jag tänkt vända så kom sandtraktorn!


Så jag fick min lilla runda ändå! Och ännu verkar ryggen ganska oledsen trots kånkande och traskande mest hela dagen. ?? Peppar, peppar… Hoppas på barmark snart så jag slipper vara så underlagsfixerad. 

Kram från Ingmarie

En slags människogåva

Alla borde ha en alldeles egen Guru-Danne. Inte så där så man har ensamrätt, det vore förskräckligt ego, utan att man har möjligheten att få ta del av hans oerhörda kunskap, kompetens och energi. Frågar du mig så är han en gåva till mänskligheten. I synnerhet oss klena.?


Jag tror faktiskt att om fler haft en egen Guru-Danne så skulle vi alla vara både friskare och gladare. Under alla år jag känt denne man, och nyttjat hans tjänster, så har jag alltid, alltid lämnat honom med en känsla av eufori. Du vet så där så man riktigt känner hur hoppet återvänder, kraften tar plats i kroppen, handen knyts och man tänker ”nu jäklar”. Jag må ha ett envist diskbråck men efter förra veckans, och dagens,  Danne-besök så inte bara känner jag en avsevärd förbättring rent fysiskt. Jag har även fått tillbaka hoppet!

Nej, det är ingen pickadoll utan en aktivator. Grym grej!

Danne är så himla bra att jag övertygade lillebror Daniel att åka ända från Göteborg och sen med bussen ut till skogen (=Haninge) för ett besök. Nu kom han inte enbart för det, vi är lika bra på att roa oss med träning, jobb och mat överallt oavsett, men du fattar nog själva grejen.


Jag tror faktiskt att han lite önskar att han också bodde i 08a land efter detta.


En annan bra grej med Danne, fastän han håller till långt ut i skogen?, är att där är ett stort gym man kan nyttja. Så det gjorde jag såklart tills det var min tur. Kassa bilder men man kan ju inte alltid lyckas.?


Drömmen och längtan efter att få köra Utö Swimrun med bästa Fredda har fått nytt liv och även om vi inte kan kuta ihop just nu så kan vi ju simma tillsammans.?



Kram från Ingmarie

Vad man kan göra en ”ledig” onsdag

T.ex kan man:

• skriva klart två artiklar

• skicka fakturor

• göra matlådor

• svara på en bunt mail och rensa undan i alla inboxar

• planera och plugga in ett yogapass + ladda ner en spellista

• fylla kalendern med ännu mer roliga grejer

• minimini-powernappa

• gå hela vägen till tuben för att precis när man kommit fram inse att simgrejerna ligger kvar hemma och därmed ”tvingas” gå fram och tillbaka i slasket en gång till

• roa sig på egen (lunch)bana

• köra bästa Glenns spinningpass tillsammans med lika bästa Lena tills det inte fanns någon svett kvar



I morgon ska jag nog bara jobba ”vanligt” och träna.?

Kram från Ingmarie

Framsidan av baksidan och en massa ljus

I går trodde jag våren var på väg på riktigt men tji fick jag. Förstås. Det är ju faktiskt inte ens mars ännu! 

Jag är ju ingen snö- eller kylälskare så det var ju inte så jag hoppade glädjeskutt precis men det är som alltid när det gäller vädret bara att gilla läget. Och som alltid finns det även en framsida när det finns en baksida. 

Framsidan är att snön gjorde att det gick alldeles utmärkt att kuta på slingorna i skogen. Innan var de nämligen helt isbelagda.


Mjukt var det också. Och ljust.


Dessutom kommer det ju inte ligga kvar så länge för vår del av jorden är verkligen på väg mot våren nu.?


Jag hade inte tänkt skriva mer än så här men jag måste också berätta hur festligt livets kringelikrokar kan vara. För längesedan, på den tiden då jag var väldigt mycket yngre och sprang fort som vinden, träffade jag ibland Lena på något race. På den tiden var även hon väldigt mycket yngre och snabb som vinden. Sen har livet snurrat på utan att vi kanske ens tänkt på varandra innan vi hittade varandra på fejjan för något, eller några, år sedan igen. Men det var först i dag som vi träffades IRL igen och det var så himla härligt! 


Vi hade tack och lov en massa tid för att babbla innan vi skulle uppleva något ingen av oss gjort innan. Nämligen ”Ljusmeditation med Thomas Di Leva.” 

Vilken grej! På flera sätt och vis. Det som ”drog ner” det hela var att många av deltagarna helt verkade ha missat det här med social kompetens och att det här inte var en kväll för egen psykologhjälp…  Men Thomas är fantastisk och jag är ett stor fan av honom. Så himla ödmjuk och klok!?  Förutom mycket vishet bjöd han på två långa härliga meditationer som gick rakt in på mitt tacksamhetskonto.

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa ”hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte ”bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta ”som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie

Firar min ”frihet”.

Som jag längtat efter just denna dagen! Dagen då stygn och fetplåster skulle bort, bort, bort!

För att det liksom skulle kännas extra lyxigt efteråt körde jag ett sista poolrun-pass helt utan stänk. Inte för att det väl egentligen spelade någon som helst roll. Det var mer grejen som sådan. Ungefär som man vill att håret ska vara så skitigt och fult som möjligt när man går till frissan för att man ska känna sig extra fin efteråt. Typ så…

Jag pausade från jobbet en kort stund för att äntligen bli fri! 

I alla fall från suturerna och plåstret. Nu är det ”bara” diskbråcket kvar. Sorgen blir man ju liksom aldrig av med. Den, och smärtan den innebär,  får man helt enkelt lära sig att leva med…

Det här med en grej mindre tyckte jag hur som helst var värt att fira. Med svett! Så jag körde dubbelpass. Hot mojo + Heat. Så himla härligt!!


Kanske verkar det tramsigt att fira så här men efter att inte ha fått svettas fullt ut på två veckor så längtade jag verkligen! Massor! Utan svett känns det ju som om cellerna blir förgiftade.? Jag är också jättetacksam över att kunna duscha hur jag vill, klia mig utan någon risk för att sabba något, kunna tvätta hela ansiktet och dra vilken tröja som helst över huvudet. Små grejer som man inte ens tänker på i vanliga fall. Självklart är jag även tacksam över all hjälp jag fått på Hudläkartjänst. Toppvård från början till slut!


Kram från Ingmarie

Utflyktsdag

Om man går upp tidigt så kan man vara på gymet i perfekt tid efter fakirtränarna (d.v.s de som tränar före kl 07) men före förmiddagsfikatränarna ( d.v.s de som kommer vid 10).


Man hinner sen perfekt att ta förmiddagståget, tillika det mobila kontoret, till Linköping för att jobba och käka smarrig lunch med en av alla underbara kollegor jag har. Ellinor har även skrivit en jättefin bok!



Tja, sen hinner man fint med det där mobila kontoret norrut igen och kommer hem lagom till alla barnprogram är slut. Och till kvällsmaten.


Typiskt bra och produktiv onsdag! För att inte tala om utflyktsdag!

Diskbråck eller ej, jag känner mig ändå otroligt tacksam och priviligerad att ha det så här. I går fick jag dessutom superbra behandling av Guru-Danne för just ryggen, och i morgon dras suturerna så jag (förhoppningsvis) slipper bautaplåstret. Tjoho!?

Kram från Ingmarie

The end för denna gången

Det är ruskigt så fort en helg kan gå! Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Känns ju som jag nyss steg av det!?



Men vilken helg! Jag är verkligen lycklig djupt in i hjärtat! Så himla mysigt att ha kunnat träna, äta och sova utan (upplevd) stress. Och att hänga med lillebror. I dag tog två av mina vänner, först Ann och sedan Midde, sig tid för att träffa mig. Ann följde mig på en härlig promenad och Midde gjorde mig sällskap för lunch på Andrum. (Japp. Samma fina vegohak som i går!) Sånt tycker jag är fantastiskt! Så där så jag blir rörd till tårar. Det är ju faktiskt ingen självklarhet att någon annan vill ge av sin tid till just mig. Vänner är ett privilegium och en stor gåva! 

Två träningspass hann det bli också! Ett på hotellgymets cykel och crosstrainer. Det är lite kul där för man har utsikt mot tågperrongen och allt folk som hastar fram. Passade på att lyssna på en av mina favoritpoddar.

Var även på Valhallabadet. Hängde verkligen på låset ( de öppnar sent på söndagar) och var absolut först i! Tror aldrig det hänt! I 3-4 min. var jag absolut ensam i bassängen! Vilken grej liksom!?


Men det varade som sagt var inte så länge. Göteborg är fantastiskt men när det gäller simställe är de fattiga som kyrkråttor. Valhallabadet är därför i princip alltid knökfullt. Men det är fint! Och personalen är supertrevlig!


Kram från Ingmarie