Vegoliv

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Pingisboll i munnen

När jag vaknade i morse var det som jag hade en halv pingisboll under tungan. Yrkesskadad som jag är såg jag framför mig hur den svällde, jag skulle få svårt att andas, blev tvungen att åka in till akuten, blev intuberad, förd till  IVA och sen typ död….

Nu blev det, som du förstår, inte riktigt så illa.

När jag varit uppe ett tag minskade svullnaden men tandis ville kolla så det blev ett nytt besök. Troligtvis var det en inre blödning plus inflammation som orsakade det hela vilket tydligen inte var helt oväntat med tanke på hur de grävt i mitt stackars käkben i går… Jag var mest lättad över att inte behöva gå igenom mer skärande.

Efter ett sånt här ingrepp finns alltid risk för blödning så dagens löptur blev en extremt lugn historia. Tog mig bort till Årstaviken och runt den för om det hade hänt något så hade det garanterat varit någon som kunnat hjälpa mig. (Det är i princip aldrig folktomt där.)
Lite segt men ändå härligt!

När jag sprang förbi ”min” brygga var det omöjligt att inte sprada. För den som undrar så är det 8-9 grader i vattnet nu.

På något vis har jag traskat/sprungit över 31 000 steg i dag och en hel del av dem blev tillsammans med Kari. När jag bodde här sprang vi alltid när vi sågs. Nu går och äter vi. Haha. Blev en fin runda runt de fantastiska kolonistugorna. Lyllos de som har en lott där för det är makalöst vackert och fridfullt.

Maten blev på Nemnem. Vietnamesiskt med massor av vego att välja på och supergott! Rekommenderas verkligen!

I morgon ska jag hem igen och det känns väldigt bra! Nästa besök hit blir i augusti men först ska jag ha en lång härlig sommar i söder!

Kram från Ingmarie

Världspremiär!

Det är verkligen verkligen en världspremiär för det här har nämligen aldrig hänt innan i världshistorien varken för oss eller för platsen eller för möblerna!

Huset är ju nybyggt, möblerna nya och vi har aldrig suttit här och ätit förrän nu i kväll. Gissa om jag ser fram emot (förhoppningsvis) många härliga sommarkvällar här! Maten var förresten också ny. haha

Slå sig ner för att äta mat är extra härligt efter en ny aktiv (upptäckar)dag. I dag tog jag mig ännu lite längre bort och parkerade vid badriket.

För ovanlighetens skull hade jag en plan men den falerade redan efter tredje checkpointen för jag blev så himla sugen att fortsätta på Skåne- och Linnéleden. Lust och längtan ska man lyssna på anser jag så det blev en helt annan runda med fågeltorn, stormarknad (två kontroller finns vid ett stort shoppingcenter!), kohagar, lantgårdar, backar (!) , vattenland och asfaltsrakor i motvind.

Jag hade lätt kunnat fortsätta även den planerade rutten men samtidigt ville jag hinna simma innan kiropraktor-besöket. Beslutsångesten var inte nådig men simlängtan vann. Med facit i hand tror jag det var absolut rätt för det blev ett grymt bra och roligt pass. Goggle-ögonen hann precis försvinna till kiropraktorbesöket. Tror jag…

Kram från Ingmarie

Glada ben och heta tips

Jag trodde jag skulle vilja ha flera veckors löpvila efter de där 60 km i lördags men det tog visst bara 2 dagar sen kom suget igen. Nu visste jag ju inte om det var huvudet som helt styrde suget och kroppen liksom blev överkörd, men av någon märklig anledning är benen jättepigga! De kan såklart vara på ett helt annat humör i morgon men det är då det. Jag lever i nuet så mycket det bara går och därför njuter jag till fullo när det sker sådana här små underverk. Helt klart hjälpte (hjälper) solen, värmen och naturen till!

Sen har jag två heta tips till dig! Bra va?

Det första är senaste numret av Runner´s World där du kan läsa lite om vad jag och Kjell-Erik Ståhl pratade om i vintras.

Mitt andra tips är när du är i Åhus. Passa då på att besöka Åhus Seaside. Vill man slå på stort så bor man såklart över och nyttjar deras gym och SPA. Det sistnämnda kan man förresten njuta av även om man inte bor där. På eftermiddagarna har de jordens största (?) kakbuffé, på kvällen à la Carte och mitt på dagen har de lunchbuffé. Det var den vi testade i dag och det var inte sista gången.

Förutom att miljön, utsikten och personalen är fantastisk så var maten himmelskt god. Det finns tre rätter  att välja på och en stor helt vegetarisk salladsbuffé med en massa smarrigt. Vi valde (såklart) vego som denna veckan är ”Bakad spetskål – rostad morot, potatis, dijonkräm, & rostade pumpakärnor. Mumsigt!

Att stranden och havet drog mig har du kanske redan anat…?

S-å-h-i-m-l-h-ä-r-l-i-g-t!

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag ”kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala ”växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade ”lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Fullspäckade dagar och skum teknik

Bloggen fick lite krupp och det funkade plötsligt inte att varken göra inlägg eller ladda upp bilder. Fick bara ett jätteskumt meddelande om ”error” och hänvisades till att klicka på en massa länkar vilket jag inte varken ville och vågade.

Vi hann inte ringa supportern när det var öppet och i dag när vi skulle så dubbelkollade jag hur det såg ut och simsalabim så funkade den igen. Märkligt va? Ibland är det tydligen bra att prokastinera. Haha

Det har varit extremt hektiska dagar i Halmstad.

Som du kanske minns så skrev jag att toan inte funkade i lyan. Hjälp kom sent på kvällen men han kunde inte fixa det så vi fick ta in på hotell. (!) Aldrig bott på Plaza innan men om jag någonsin ska bo på hotell i Halmstad igen blir det nog det jag väljer. Superfint! Fanns t o m hantlar på rummet. Fast jag hade såklart hellre valt gymet på 11e våningen. På frukosten fanns väldigt mycket vegan-alternativ. T o m korvar! Aldrig varit med om förr. Inte för att jag ville ha det men jag gillar omtanken.

Vi har hämtat bord och grejer till badrummet, fått en säng, skruvat ihop allt, städat, flyttat en garderob, burit bort skräp, klurat på hur vi ska få ut så mycket som möjligt av de få kvadratmetrar vi har, flyttat runt lite till, mätt och fyllt skåpen. Vi har även hälsat på pappa på sitt nya boende, träffat hel- och halvsyskon och firat min älskade lilla mamma som fyllt år.

Jag har tränat med. Flera gånger. På fredagen blev det intervaller i vattengravar. Milde himmel så mycket regn det kommit! Det var liksom inte lönt att försöka hålla fötterna torra…

Gymet var i alla fall fritt från den typen av väta. Svett är en bra mycket trevligare att bli blöt av!

I går sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsen med förlängning runt Möllegård, Söndrum och Alet. Fruktansvärt trögt men solen sken, utsikten var magisk och jag hade sällskap av Maria en bit så jag ska väl egentligen inte gnälla. Men jag var allt extra glad när jag sladdade in på vår gata och jag fick stanna.

Vi kom hem i går kväll och det känns ju nästan skönt att ”bara” ha jobbat i dag.

Eller nej, nu ljög jag igen. Lite mer har jag gjort. Vi har städat, tvättat och jag har sprungit till och från gymet för ett hyfsat lätt pass där.

Kram från Ingmarie

Onödig oro

En sak nog bara vi människor gör är att vi oroar oss både i förväg och (oftast) i onödan. Jag är inte helt säker på att det där är en så väldigt ”bra” egenskap om jag ska vara ärlig. Varför gör vi det egentligen? Det tar ju bara en massa energi!

Som i dag. Vi har vetat i en vecka att det skulle vara strömavbrott mellan kl 9-14 pga något ”förbättringsarbete”. För varje dag det närmade sig blev det ett större och större ”problem” för hur skulle vi kunna göra mat, koka kaffe, jobba (det gällde ffa Anders) och skulle vi ens ha vatten? Duscha kan jag klara mig utan men just kaffe och mat har jag svårt för. Särskilt när jag hade jobbat sena kvällar och ville sova lite extra och ännu mer särskilt eftersom jag planerat in intervaller på förmiddagen.

Av detta ”jätte-problem” blev det inte ens ett !. Vi hade varmvatten på termos så det gick att göra både gröt och kaffe. Innan klockan var 11 hade vi ström igen så någon hade tydligen räknat väldigt fel. Eller så ville de bara få oss att tycka att de var extra snabba och bra. Vad vet jag…

Intervallerna blev som jag tänkt. 8 x 5 min. med 1 min. vila i tröskelfart. Dvs ”hard but somewhat comfortable”. De två sista var dock mest bara ”hard” och jag dog nästan när jag skulle ta mig upp för spårets (enda) backe. Inte ens snabbskorna hjälper när benen dör.

Tror inte de där benen blev piggare av gympasset heller men de blev (förhoppningsvis) ännu lite starkare. Jag hade i alla fall väldans skoj! Oftast kör jag s.k ”super-set” där jag kombinerar 2-3 övningar. Undantag är när jag ska lyfta riktigt tungt. Då räcker det liksom med det.

I dag var detta några av kombinationerna jag körde.

Utfall + knäböj.

Utfallshopp och benpress.

Höftlyft och rygglyft. (Den första är inte ”in action” och den sista inte ens på bild.)

Upphopp med vikt och ryggdrag.

Det var mycket folk men ändå gott om plats. Ingen på gymet vet heller min lilla ”hemlighet.” Att under träningskläderna finns förberedelsen för belöningen!

Tadaaaa!

För om det är något jag är ruskigt bra på så är det just att belöna mig. Särskilt efter denna dag som även bl.a innehållit målande och skrivande.

Har du hängt här ett tag så vet du ju också hur jag belönar mig. T ex så här…

Men även med mat såklart och som i dag även en (halv) sån här!

Kram från Ingmarie

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

A till B med extra allt

I måndags testade jag ju Skåneleden nästan hela vägen till Gropahålet men fick vända eftersom jag behövde ta mig hem igen. I dag hade jag lyxen att kunna springa one-way för Anders kunde möta upp mig i Friseboda.

Vädret var lika fint som i måndags förutom lite mer vind. Jag sprang genom stan via fina Äspet innan jag hoppade på Skåneleden.

Helgeån genom Åhus

Denna sträckan klassas som enkel men jag tror inte den som bestämt det har sprungit alla kilometrarna i sanden. Den suger! Men det gör inget för dels tänker jag att det är bra träning och dels är det så vackert att man liksom glömmer bort hur tungt det faktiskt är.

Stränderna är som tagna ur en resebroschyr och stigarna är varje (trail)löpares dröm!

Husen man springer förbi är ofattbara och jag har fantasi-köpt minst 23 stycken bara i dag.

Precis när man börjar känna att benen inte orkar med mer sand så svänger leden av in i skogen och man får springa stig igen ända till bron över Gropahålet.

Vid Nyehusen tar leden slut och man får hitta egna vägar fram till Friseboda. Det finns massor av stigar att välja mellan och så länge man bara har koll på vad havet är kan man i princip inte springa fel. Har man pigga ben väljer man sandstigar. Om inte kan man välja skogen. Hur bra som helst!

I Friseboda väntade Anders (han hade orienterat lite) men innan picknicken fanns bara en sak i mitt huvud trots att jag egentligen var både hungrig och sjukt kaffesugen. Men havet alltså! Hur skulle jag kunna motstå det?

Finns det förresten något härligare och godare än just kaffe och lite goda (vego)mackor efter träning och bad? Finare än så här blir det nästan inte!

Men dagen var inte slut där. Efter handling och förberedelser för middag och matlådor var det dax för söndagssimmet med klubben. Håkan bjöd på ett ruskigt roligt pass och Anders visade ännu en gång att han är en stjärna i bassängen! jag har försökt lära mig voltvända i typ hundra år. Han klarar det direkt. Fort simmar han också!
Helt klart är han en simmare. Han har bara inte fattat det ännu.

Helgen blev som sagt var inte som planerad men den blev väldigt bra ändå!

Kram från Ingmarie

Rumpnöt och intervju

En heldag sittandes på en stol är sjukt mycket jobbigare än en heldag ståendes. Rumpskavet är ett faktum redan efter en timme. Simpasset var extra efterlängtat och extra härligt! Om jag inte minns helt fel är det 1,5 vecka sen sist! Hemskt! Om inget oförutsett händer blir det dock två till innan söndagen är över.

Men det har varit trevligt, hyfsat givande och ”special”maten jag fick var riktigt bra! (Jag skriver ”special” för jag tycker ju jag äter vanlig mat. haha)

Du som följer mig vet nog min inställning till injektionerna och hela covid-grejen. Nu har jag verkligen stuckit ut näsan men jag står för allt jag säger och jag vet att jag inte är ensam. Vi är väldigt många runt om i världen som är ”vakna” vid detta laget. Sjuksköterskor, läkare, forskare och professorer. Det var t ex väldigt tunga namn med på den stora Internationella  konferensen i Stockholm  men inte ett pip i media om detta. Varför? Man kan ju skriva spaltkilometer om någon kändis kläder, vad en politiker gjorde när hen var 17 år eller om korruption, mutor och gängkrig. Oftast enkelriktat från en synvinkel men man tar åtminstone upp det. Jag tycker det är ytterst märkligt!

Kanske minns du att jag skrev att jag blivit intervjuad av Per Schapiro? I princip den enda journalisten inom msm som vågat ifrågasätta hela denna cirkus.
Nu finns intervjun här på Folkets radio. Vi är tre ”modiga” sjuksköterskor som är med. Jätteläskigt men samtidigt lite ”befriande”.

Lyssna gärna och berätta vad du tänker och tycker!

Kram från Ingmarie